Blåvitt, det är på riktigt nu

KRÖNIKA. Någonstans måsteman inse att det är något som är fel. Man får sätta sig ner och tänka över sina beslut, strategier, mål och taktik för att nå målet. Ibland kan en sådan sittning innebära att man faktiskt får resa sig upp och säga "vi kanske tänker fel?".

Något är fel. Jag har väldigt svårt att tro att den loja inställningen beror på dålig plan, bloggar eller inkastade föremål. Tränartrojkan mönstrar helt enkelt en elva som tror de är så jävla mycket bättre än vad de är. När jag sedan läser Lemans blogg på Sportsday där en ledare i Blåvitt inte vill nöta fasta situationer emot för att "det inte var rätt läge, risken var att det skulle sätta sig i skallen, föda negativa tankar".

Ursäkta?

Så om jag förstår saken rätt kan de inte träna på en detalj, som faktiskt är förbannat viktig i fotboll och kan avgöra en match, för att killarna i laget kan bli lite ledsna och plötsligt tro att de inte är så bra som de ju faktiskt är?

Hm, ursäkta?

Min nästa fundering är ju helt sonika om spelarna har den respekt och tilltro till sina tränare som de faktiskt bör ha? Vi pratar om svensk elitfotboll där spelarna skall rätta sig efter sin tränare. Samtidigt är det viktigt att ha en tränare som kan nå fram till sina spelare. Vågar han inte ta upp en sak som inte fungerar med sina spelare kanske han inte är rätt man för jobbet?
Jag menar absolut inte att vi skall kräva tränares avgång och så vidare men känslan är att det daltas för mycket, kanske är det nu man skulle haft en idiot som Zoran Lukic som ogenerat kunde skälla ut och tala om för en kille att han faktiskt underpresterar.

Elfsborg - Åtvidaberg - Malmö - Mjällby - AIK - Gais.

Det är dags att få killarna att inse det är allvar. Annars kan de sex kommande matcherna bli en enda lång mardröm för alla Änglar.