Hysén: Jag vill ha ERA förslag på vad vi kan ändra!

INIFRÅN BLÅVITT. Alltså jag brukar inte kommentera annat än mina egna bloggar, men what the fuck! Jag har några frågor som jag vill ha besvarade av er läsare: Har inte medgångssupporter och kappvändare tidigare varit ett uttryck man använt om andra lags supportrar?

Är det inte själva grejen med Blåvitt att vi ska vara bättre än alla andra?
Har vi blivit så "stora" att vi inte kan acceptera en motgång?

Vi spelar inte bra just nu. Så, då var det sagt. Vi har inte spelat bra i årets allsvenska.
Visst, jag kan köpa att det ser ut som att vissa inte tar "jobbet".

Men då undrar jag några saker:
- Hur tar man "jobbet"?
- Är det att man kapar någon?
- Att man tokspringer efter bollen?
- Att man vinner en 50/50 duell?

Detta är ingen retorisk fråga, jag vill ärligt talat ha förslag från er.
Kommentarsfältet är öppet för konstruktiva förslag.

Alla ni som har åsikter, jag bugar mig för er. Det finns så mycket folk som bryr sig om Blåvitt att bara hälften av det vore fantastiskt att ha. Jag ska inte tala om för er vad ni ska tycka eller tänka, men lita på en sak, det finns inte en spelare som tycker illa om fansen - det svär jag på i alla fall!

Förra året var magiskt, jag ska väl inte älta det egentligen, men det var otroligt.
Hemmamatcherna, shit alltså.
Ibland kunde jag känna att vi bara kunde skita i bortamatcherna, bara för att få spela på hemmaplan hela tiden och jag vet att många av de andra killarna höll med mig i den åsikten.

För att vi hade er, vi hade Sveriges bästa stämning, vi hade en arena som var gjord för att höras, vi hade fans som bar oss fram till segrar. Gais hemma, Halmstad hemma, ÖIS borta (läs hemma), Elfsborg hemma, Djurgården hemma, jag kan fortsätta hur länge som helst.

Jag kan vara helt snett ute. Så alla ni som blev irriterade senast, bli gärna det igen för det visar att ni bryr er, att vi inte är likgiltiga. Att vi inte slutar bry oss. Jag är bara en spelare i IFK Göteborg, inte mer än så. Men jävlar i havet, jag skulle offra min högra hand för att få stå och skrika och sjunga och leva mig med och ha den gemenskapen som ni har varje gång det är match.
Jag hade åkt landet och Europa runt med Blåvitt om jag inte hade haft det stora nöjet att faktiskt få spela för Blåvitt. Det fanns inget annat när jag var liten, när jag växte upp eller när jag skulle hem från England.

Jag var på nästan varje match 2002. Visst jag var väl också förbannad, jag slet mitt hår, jag tyckte att "detta kunde jag fan gjort bättre själv". Men jag ger aldrig upp. Jag ska bli bättre, jag ska vända på detta, jag är med hela vägen i med och motgång, i glädje och sorg, jag kommer aldrig gömma mig. Ni hittar mig på Kamratgården - varje dag - om ni vill snacka. Men kom med positiv inställning, med konstruktiv kritik, då lyssnar jag alltid.

För att avsluta detta: i dag skriver jag mest för att jag är förbannad, för att vi inte spelar bra, för att jag läser att många klagar, jag är arg på många saker just nu. Men ni, ni är så viktiga för oss, så jag ber er, även om ni tycker att vi e katastrof just nu och bara vill slänga era årskort åt helvete, bränna upp dem.

Snart skiner Poseidon - och Blåvitt står kvar.

Med kamratliga hälsningar