söndag 4 juni 2017

Kombinationen av blodpuddingsug och Taittingerstörst

KÅSERI. Som en trött gengångare, en myling, presterar jag nån sorts minicomeback på en av de mer insomnade plattformarna. Året är tydligen 2017 och vi har återigen fått beskåda ett totalt planlöst, linjefattigt, ledsamt och likgiltigt lag som nyss förlorat borta på plast i Norrköping. Jag har aldrig fått en uppenbarelse, men något sa mig att det inte bara går att formulera idoga putslustiga och metaironiska 140-teckensvalser på Twitter i tider som dessa. Å andra sidan vetefan om det är så jävla redigt att sitta och basunera ut lekmannamässiga tyckanden på en stendöd blåvittblogg heller?

Skit samma, att vara hängiven en förening och ett lag som uppträder omtöcknat och godtyckligt, i tider där ödesmöten hålls, kommunikéer rullas ut där vi manas till gaislogiska "vi har inte råd att inte ha råd"-dängor och där dessutom chefstränaren tar del av budskapen via samma kanaler som oss dödliga (om det faktiskt är så, vill säga), då kan man undra vad i helvete det är som händer i min förening?

Det blir gött med lite ledigt. Ja, det blir väl det kanske. Frågan är vem och vilka som ska ta ledigt? På vilken tid ska man ta ledigt? Vem är tillbaka efter semestern? Ett gäng kontrakt är på väg att nå tiden där dess spelare är fria att förhandla med andra eventuella arbetsgivare, en del lån tar slut, och kanske en del kontrakterade "ungdomars" tålamod kanske är på väg att ta slut? Kommer styrelsens förtroende och tålamod ta slut med Gren? Kommer Grens tålamod ta slut med Jörgen? Frågorna är oändliga. Det vi vet är att föreningen, medlemmarna i IFK Göteborg, aldrig får sluta ställa frågorna, aldrig sluta ställa kraven, aldrig sluta tro, aldrig sluta stå enade även i tider när det är elände.

Oändligt med blaj, jag vet. Sorry för det. Det jag ville komma till att nu får det fan se till att bli lite jävla ordning i leden.

Vad är det som måste göras då? Det har flertalet avlönade journalister redan försökt sätta fingret på. Det har även majoriteten på alla sociala medier påpekat också. Jag lär väl förhoppningsvis lyckas även jag. Nu är det "bara" upp till styrelse och de som på ett eller annat sätt är avlönade av IFK Göteborg att exekvera. En röd tråd. En idé. En trovärdig vision som är välförankrad internt och som blir väl kommunicerad externt. Vad gör vi? Vad vill vi? Var och vart ska vi? Vilka är vi? Varför håller vi på? Det måste kokas ner i kortsiktigt och långsiktigt. Denna säsongen är körd. Nu gäller det att göra allt som står i makten för att inte blandas in i kval eller botten (sjukt!). Men, vad gör vi nästa år? Vad gör vi om fem år?

Man kan tycka att det inte ska behövas formas andra målsättningar än att vi ständigt ska vara i toppen och utmana om guld. Något annat för en klubb som IFK Göteborg vore ju befängt? Ja, det är ju så, men det är samtidigt den insikten, eller avsaknad av sådan som satt oss precis där vi är nu. Mun efter matsäck. Att matsäcken ser ut som den gör, det är ett kapitel för sig det också, men nu när vi måste äta havregrynsgröt, blodpudding och potatissoppa, då måste vi se till att ha spelare som i helvete gör vad som helst för att få äta budgethusman på Kamratgården. Vi behöver inte några som bara kräver gåslever, skaldjursplateau och Taittinger. Åtminstone inte som wajnar om det, förväntar sig brutala kontrakt och presterar tämligen lite, aktat vad de kostar.

Vem som ska ansvara för att de unga, hungriga och framgångstörstande spelarna som gör allt för märket på bröstet, färgerna på tröjan och oss vid sidan av, det är en oerhört svår fråga. Allt hänger ihop med degen, men att låta Jörgen Lennartsson kliva av här under semestern, låta någon annan ta platsen interimt och intensifiera jakten på rätt person att förvalta över tid måste vara det bästa just nu.
Då krävs såklart att Mats Gren sitter kvar. Att göra sig av med både sportchef och tränare är varken realistiskt, troligt eller särskilt smart.

Jag har ingen aning om vem som ska/bör ta hand om blod(puddings)törstiga talanger kryddat med några klassnamn, som gärna får och bör dricka champagne ibland, de närmsta åren, men att nuvarande konstellation ska få förnyat förtroende och kanske göra något revolutionerande annorlunda bara för att det finns en annan trupp att tillgå, det tror jag mindre på.

Så, kortsiktigt, in med någon inifrån, e.g. Tomas Olsson och Hjalmar sista halvåret, låt Jörgen kliva av nu, leta intensivt efter någon tränare som har potential (läs: gärna inte en trött tränare inom svenska bastuklubben), forma strategin nogsamt, kommunicera den väl, förläng med rätt (få) spelare, låt andra gå och ge oss något att börja tro på igen. Vi behöver det. Det går inte att gömma sig längre, Det är dags att prestera prestera.

All sorts gnäll emottages tacksamt på @hallundan på twitter. Framåt.

tisdag 2 maj 2017

Ett hjärta som blöder

När man redan innan match känner att det här är f-n bara mellanmjölk, snudd på lättmjölk, vet man att något är fel.

Att redan utanför arenan känna att mys-jögge smittat av sig och folk har en sådan där gosig dag tillsammans när solen äntligen tittat fram, men inte knyter näven för att påvisa att vi är där för att vinna.

Att sedan efter 30 min höra från läktarplats att de på plan inte är bra, men att vi ska visa våra hjärtan, då är det något fundamentalt fel.

Det här är inte min klubb. Det här är inte min klubb som får mig att glädjas, sörja, dela kamratskap och som har min kärlek.

Det här är inte min klubb där alla inte satsar allt i alla lägen, utan nöjer sig med vad som är på väg att hända. Där tränaren rangordnar spelarna och inte har förmågan att bryta mönster. Där innermittfältare springer runt som yra höns. Där den påpassliga förvirringen uppstår gång på gång och ett sönderläst spel utnyttjas match efter match av motståndarna.

Jag är trött på att höra fega kommentarer från tränarhåll efter dåliga insatser. Jag är trött på att se halvhjärtade insatser. Jag är trött på att ingen vågar säga som det egentligen är. Det är inget jäkla dagis som bedrivs. Det här är IFK Göteborg!

Det är dags för förändring. Tränartrojkan ska bort. Slut på myspys och gulligull. Det behövs en ny röst och det innan det är för sent. Det behövs ett omtag.  Det är dags att stoppa det hjärta som blöder.


fredag 24 mars 2017

Stundande premiär

Jag minns våren 2013. Vi skulle spela premiär, på stora Ullevi, mot BK Häcken. Detta Häcken som efter ett starkt 2012 skulle vara en stark guldkandidat att vinna Allsvenskan 2013.
Vi däremot, hade efter fiaskosäsongen 2012, inte mycket att hoppas på.

Allsvenska premiären minns jag som igår. Försvaret var stabilt, Jakob Johansson tackade för nytt kontrakt, ägde mittfältet, och gjorde mål. Samba-Sam presenterade sig för övriga Sverige och hans historia kan vi alla väldigt bra vid detta laget.

Trots att det kommer bli ett massivt publikstöd den 1 april känns ändå förhoppningar på årets IFK generellt låga. Jögge kommer med undanflykter. Backlinjen darrar och taktiken känns väldigt oklar. Själv är jag ganska optimistiskt. Jag tror inte på guld men jag tror inte heller att vi kommer att vara speciellt dåliga. Jag tror däremot på en seger i premiären. Att inte ha all press på oss, att tragiskt nog, slå i underläge kan passa oss ganska bra för tillfället.

Den 1 april kommer närmare 30 000 änglar att skrika, heja, hata, men framförallt älska. Vi kommer att älska IFK Göteborg. Vi kommer att ge Mix hans mest färgstarka debut som han sent kommer att glömma. Vi kommer tillsammans att täppa till truten på Sveriges mest "Fake News"-kompatibla förening. Vi kommer att sätta enorm press på AIK, Häcken och DIF. Sistnämnda som värvar hemvändare, en efter en.

På tal om hemvändare, jag tror det finns en anledning till att Gren, just nu satsar på lån.
Av samma anledning som både Oscar Wendt och Pontus Wernblom slutat i landslaget.
Jag tror att dessa herrar känner samma längtan efter blåvitt som vi andra gör.

8 dagar kvar till premiären. Tagga till nu kamrater. Se till att köpa upp de sista biljetterna. Se till att köpa nya matchtröjor och halsdukar. Se till att sprida hetsen!

Det finns ingen anledning att tveka och tvivla. Kärleken till blåvitt är alltid störst..

Snart skiner Poseidon!

onsdag 17 augusti 2016

Du har väl inte glömt?

HETS. Du har väl knappast missat att det är match imorgon? IFK Göteborg spelar sin, i särklass, viktigaste match på extremt länge. Ditt deltagande och stöd är oerhört viktigt.

 
 
Vi ses!

måndag 15 augusti 2016

É DU GO I HÖVVET ELLER!? KÖP BILJETTER!

SUPERHETS. Tänker inte vara diplomatisk eller kompromissa: Det är den blåvita supporterns förbannade skyldighet att befinna sig på Gamla Ullevi nu på torsdag den 18:e augusti.

Det övergår mitt förstånd att vår bästa chans på evigheter för att komma in i ett Europaspel inte stänger biljettförsäljningsbutiken direkt efter öppning. Att den, tre dagar innan match, fortfarande är öppen är galenskap. Var med och spärra den förbannade luckan, och sätt upp en lapp.  

Det handlar inte primärt om att befinna sig på plats för att generera IFK Göteborg publikintäkter och därigenom förbättra ekonomin. Sittande popcornpublik ger mig ingenting mot Qarabag. Det ska brötas, sjungas, brottas, hyttas med näven på läktaren som aldrig förr - för att bidra med annat än uppgiften de våra på plan har. Vi ska göra vårt för att sätta press på motståndare, domare och fylla på vårt lags energidepåer med psykologiskt tjack. Oavsett vilken sektion vi befinner oss på. 













Ett avancemang handlar primärt om ekonomi. I runda slängar kan det uppgå till 40-50 miljoner kronor (!!!).

Det är dags att förstå innebörden. Att dubbelmötets resultat kan vara en klyfta mellan ruinens brant och mot en ny era av Europaspel och inhemska titeljakter. I vilket fall som helst, hur det än går, kan vi som var där säga – vi gjorde allt. I medgång. Eller sorg. För det är närvaron och dess kvalité som är supporterskapets själ.

Detta är inte enbart, som affischen påtalar, årets viktigaste match. Det är decenniets viktigaste match!


Blåvitt för aldrig dö. Vi ses kamrater. 

söndag 14 augusti 2016

Hetsen fortsätter - Mot Europa!

HETS. Delar av redaktionen har redan försökt att mobilisera sig själva och de blåvita massorna. Det är gött. Det får dock inte stanna av där. Inte i takt med att semestrar tar slut, festivaler lämnar lervälling efter sig, nån sorts Premier League börjar och den slentrianmässiga vardagen tar vid. Det är nu alltings början fortsätter. Det är nu vägen som börjat trampats upp och beredas ska fyllas med fler, det är nu det, på riktigt, måste till lite jävla aktion, det är nu vi alla måste dra alla strån, alla måste bära sin del och vi, tillsammans måste sluta upp att skriva sjukt överkommatterade och för långa meningar. Nej, men seriöst då, för en gång skull. Det är nu det gäller.

Som vännerna på #bbpodd mycket riktigt poängterade idag, matchen på torsdag är, i särklass den viktigaste sedan 2002. Själv satt jag vid det tillfället i ett logement i Skövde, tittade på en för dyrt hyrd tjockteve och svävade mellan allsköns olika våningar i den känslomässiga hissen och förbannade mig själv att jag inte fanns på plats. Nu, med en match till av samma dignitet, viktighet, och nerv, då kan i alla fall jag inte stå utanför. Det hoppas jag också att ni verkligen känner.

Grejen är väl ändå den, i vanlig ordning, ni, jag, vi trötta inbitna som läser bloggar, lyssnar på poddar, följer "alla som är nåt" på sociala medier, överdoserar blåvitt, injicerar blåvitt, andas blåvitt och lever blåvitt, vi vet att vi kommer att stå/sitta/ligga/hänga/hoppa och våndas på Gamla Ullevis tribun på torsdag. Därför tillägnas denna prettotexten till precis alla andra, som av någon outgrundlig anledning tvekar över att lösa en biljett och dyka upp på torsdag. Uppriktigt, tänk efter, ställ dig själv frågorna: "håller jag ens lite på blåvitt?" givet svar ja. "Vill jag stå utanför när ny historia kan komma att skrivas?", troligtvis nej. "Hade det inte varit roligt att se något annat lag (mer än blåvitt, varför man nu går för att se motståndarna?) än de onämnbara, Kalmar, Jönköping Södra eller för den jävla delen Liverpool som du kanske ser på plats en gång var tredje år, och istället kika på ett oklart lag från ett land där ingen vet hur många konsonanter som kommer i följd, eller för del delen stavar sitt lags namn på femton olika sätt?" Självklart hade det varit kul!

Men okej, oavsett vad du svarar tycker jag att ditt deltagande och medverkan på torsdag vore oerhört uppskattad. Tillsammans kan vi nå ut. I Europa.

fredag 12 augusti 2016

Hetsen kan börja - Mot Europa!

HETS. Jag var i ärlighetens namn lite nervös inför kvällens drabbning mot Falkenbergs FF. Nu behöver jag inte vara nervös längre. Vi lämnade matchen med noll insläppta mål, tre poäng och med en känsla av lättnad. Gott så.

Det var ungefär så mycket tid och så många ord jag hade för avsikt att ägna åt den matchen. Nu till något som har betydelse - på riktigt.

På torsdag spelar vi en utav klubbens viktigaste matcher på mycket, mycket länge. Detta sett ur flera olika perspektiv. Jag tänker inte bidra med någon djupgående analys av läget idag utan snarare uppmana till hets. En sällan skådad blåvit hets.

På torsdag, om sex ynka dagar, tar vi emot det inte så namnkunniga Qarabag från Azerbajdzjan. Vi är ett enda ynka dubbelmöte ifrån miljonerna i Europa. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att få möta klubbar som t.ex. Manchester United, Schalke 04 eller Fiorentina. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att kunna städa upp i en ekonomi som inte är värdig IFK Göteborg och Änglarna. Men vi kan bara göra detta tillsammans. Vi ska ut i Europa!

Biljetterna till matchen mot Qarabag är släppta och vi har alla våra arenor att sprida det blåvita budskapet på. Jag har tur som har haft möjligheten att sprida mina ord via denna eminenta domän (även om det nu var alldeles för längesedan), men ni har alla olika arenor att göra detsamma på. Oavsett om det handlar om att tapetsera förorterna med affischer, hetsa på sociala medier eller tjata på kollegan vid kaffemaskinen på jobbet så kan vi alla dra vårt strå till stacken nu. Vi ska ut i Europa!

Jag var för ung för att förstå hur stort det var på 90-talet, men jag vet att jag vill att vi ska bli vad vi har varit. Jag vet att jag vill att min son skall få växa upp under en epok där IFK Göteborg är en klubb att räkna med ute i Europa. Jag vet att jag vill se Zlatan Ibrahimovic bli kapad av Bjärsmyr eller Rogne på Gamla Ullevi. Detta kan dock bara bli verklighet om vi en gång för alla lyckas mobilisera oss, sprida det blåvita budskapet och sälja slut Gamla Ullevi. Ingenting går upp emot ett slutsålt Gamla Ullevi och det vi kan åstadkomma innanför Gamla Ullevis väggar. Vi ska ut i Europa!

När det gäller torsdagens match hoppas jag innerligt att det inte behöver tilläggas så mycket mer. Vi vet alla vad som förväntas av oss. Vi vet att vi måste vara på tå och vi vet att det är vi, tillsammans, som kan ta oss dit vi vill. Ung eller gammal. Kvinna eller man. Nu är det upp till oss!

Vi ska ut i Europa!

PS - Denna hets blir en följetong. BaraBen is back!

söndag 31 juli 2016

HAITAM ALEESAMI KLAR FÖR PALERMO

HAITAM ALEESAMI KLAR FÖR PALERMO

I varje fall om man ska tro dagens italienska sporttidningar som pekar på att affären är klar.

Troligtvis är kontraktet inskickat till det italienska fotbollsförbundet vilket gör det offentligt och självklart officiellt.

Affären ska kosta Palermo 1,2m EUR.

Tuttosport har bevakat affären och har idag markerat den som klar i pappersbilagan och mycket tyder väl på detta i och med Haitams avtackning i Jönköping...

Även Corriere dello Sport skriver att affären är klar.

Ciao Haitam! Juventus enligt din dröm 2018?!

*UPPDATERAS LÖPANDE

UPPGIFTER TYDER PÅ att Haitam Aleesami flyger ner till Palermo redan ikväll eller tidigt imorgon bitti.

Gazzetta Dello Sport har också bekräftat transfern.

TuttoSport är alltså inte först med nyheten.

/Figaro - @FigaroIFK på Twitter

söndag 24 juli 2016

Matchtankar - Jönköping hemma, 24/7

ANALYS. Sent vaknar syndare. Kaptenen har ännu inte lämnat det sjunkna skeppet. Inget att gnälla på, mer än frekvensen på inläggen, eller att det var för varmt på ståplats. Eller en sak då, domarinsatser och varför i helvete det spelas finaler på GU i bk häckens svartcup när de nyligen fick en ny "fin" arena för breddsport och möjlighet till allas nyttjande.

Domarmisstag (?) först då. Som BB-gubbarnas kollega på GT nyss krönikerade (orkar inte länka här i appen, även om det visst vore nåt sorts journalistiskt kutym att göra det. Men så är jag inte journo heller.) avseende tur och motgångar i avgörande lägen. Jag vet inte vad och varför man ska bröta på om det egentligen, delvis eftersom det såklart inte bidrar ett skit, och att det dessutom verkade tämligen svårt att utröna huruvida stinsen felaktigt släppte friläget på två gubbar till deras mål eller ej. Men visst är det förbannat jävla tröttsamt? Ellos borta? Kristoffer Karlsson och hans dreamteam kukade ur, Strömbergströmbergssons och hans gäng gjorde det samma idag (okej, jag vilar mitt fall och editerar med denna parentes då). Även om det lyckligtvis inte sket sig i poängtapp eller i att Martin/Markus/Magnus/Manfred/Mållgan faktiskt var direkt dålig. Segt är det med svenska "proffsdomare", oavsett. 

Sen kan man ju undra lite i Johns insats vid deras anfall, offside eller ej? Kändes han inte rätt fastklistrad i GRÄSET ganska länge?

Men, återigen, skit i det. Tre poäng är tre poäng. Även om det kändes som att segern var något dyrköpt ändå. Inte för att det syntes som att någon skadade sig, men för att värmen tog, matchen sög mycket must och att lite väl mycket kraft krävdes för att bärga tre extremt viktiga (på pappret enkla?) pinnar. Kul dock att Paka (ÄLSKAR FÖR I HELVETE DEN POJKEN) startar, gör det mesta rätt både offensivt och defensivt + det oväntade sköjet. En jävla fröjd. Även om det inte är en jättematch från hans sida. Solitt spel på mitten, Mads II gör det vi pratat, malt, önskat och dryftat om, skjuter utifrån, och gör mål på det. Sören är spelbar HELA tiden, Engvall kämpar men har lite oflyt. Och kanske tar lite väl mycket tid på sig ibland. MSD kämpar på, men kommer lite på mellis ibland och med det, ser lite osams ut med Emil som även han ser lite vilsen och ovanligt flat ut (även om insatsen inte alls är på långa vägar dålig eller underkänd). Haitam blandar och ger, men är även han fullt godkänd. Mittbackarna och John gör ett bra jobb. Tobbe gör ett fint inhopp, stökar, nickar och vinner viktiga bollar som tyvärr inte alltid förädlas. Tom gör en bra insats och kul att se Lawson komma in och kötta lite. Lugnar ner, värderar och spelar klokt, även om hans gula och den efterföljande frisparken kändes smått onödig.

Bara hoppas som sagt att det inte tog för mycket kräm här från kommande extremt viktiga match (hört den förut?) mot HJK (i delad serieledning med en match mer spelad) som slog jumbon i ligan med 4-2 idag. De gjorde visst, enligt twitter iaf, 4 mål på typ sexton minuter. Så sannolikt inte alls en promenad i park på torsdag.

Några korta från matchen då:
+ Mads II. Skott. Mål. Driv. Kvalitet.
+ Arbetsinsats. Kollektivt. Självförtroende.
+ 3 pinnar.
+ Seger, trots oklar insats från störande moment.

- Störande moment i form av katastrofal linjeman (eller?).
- Segern kändes tung. Hoppas jag fel.
- Att man visade publiksiffran istället för rätt nummer i 50/50, och många säkert komposterade sina lotter innan rätt nummer aviserades.
- Det bloggas för lite.

Ses på torsdag. Viktigt.

söndag 15 maj 2016

Matchtankar - Östersund (!?) borta, 15/5

ANALYS. Hello känslomässiga hissen my old friend. I've come to talk with you again. Så tröttsamt, genomskinligt, uppenbart och förutsägbart att den här "analysen" kommer igen. Eller ja, den här och den här? Det är väl samma gamla vanliga visa? Copypejstad från vilket jävla år som helst? Efter nån sorts jävla kollaps i Gefle 0-5? Sundsvall 2-2? Syrianska 2-1? Eller valfritt jävla bottennapp från valfritt jävla år. Det är sorgligt egentligen. Eller komiskt. Eller kanske båda delar? Lika säkert som hittepåsnacket i kyrkan på söndagen, som våffeldagen, som att det regnar på midsommar, som att solen går upp igen dagen därpå. Plattmatchen. Varje. Jävla. År. Hur är det möjligt?

Självklart kan man förlora fotbollsmatcher. Det är inte det. Det är den cykliska, nästan kusligt uppenbara katastrofinsatsen, vareviga gång som är så jävla sorglig. Två saker stör mig mest. Att man inte är förvånad över att det händer. Och att man blir så jävla förbannad på att det händer. Och att matchen, den superlativt överladdade mumssegern mot djurgården inte betyder ett jävla piss efter en sådan här "insats" ikväll.

Finns ingen vettig stans att börja själva analysen av matchen egentligen. Det kändes nästan från minut ett att det skulle bli såhär. Har ingenting med plast att göra. Så det kan vi verkligen inte skylla på. Det är bara för dåligt. Ingen tar tag i det. Även om MSD återigen är bästa spelaren i laget, så funkar ingenting. För någon. Kladd, söl, oskärpa, gåfotboll, icketempo, alibilöpningar, chansbollar, ovilja, spelidé (?), coachning (?) och travesti. Allt i en enda jävla röra.

Och så Haitams jävla hjärnsläpp på det också. Kul. Ska ju inte wajna ihjäl mig totalt redan om kommande match mot Peking, men visst fan känns det tråkigt? Visst, bara för någon annan att kliva fram, men självklart kommer det bli dagens Erlingmark som går ner och spelar vänsterback, och inte Billy? Så, lite halvtrökigt känns det oavsett (inte för att jag inte gillar MSD, men nu borde vi väl spela in rätt gubbe?). Dessutom, i all osammanhängande text, så känns ju denna säsongen bra jävla körd alla redan också.

Nej, vi säger så. Måste samla mig inför morgondagens Golgatavandring (apropå hittepåreferenser). Och, till sist, tråkigt att en liten grupp människor kan förstöra för så många.

Vi ses på torsdag. Krydda till er som var uppe i Norrland.