På gång


fredag 29 april 2011

Ragnar och Adam ska inte petas...

DEBATT/BOSMAN. Så börjar ryktena om Ragnar Sigurdsson återigen att ta fart, denna gången är det Belgien och Club Brugge som ryktas vara intresserade utav islänningen och hans backkollega Adam Johansson. Frankie skriver bra om sin syn på de två spelarnas framtid, men jag håller inte riktigt med. Om vi ska se till föreningens bästa så är det väl att låta de bästa spelarna få spela?
Vi sitter i ett jobbigt tabelläge, det är två spelare som sitter på utgående kontrakt och inte kommer förlänga.

Går vi tillbaka till 2009 så var det Bjärsmyr som fick supportrarnas hat för att han höll på att gå som bosman tills Panathinakios dök upp och signade mittbacken för sex miljoner.
Bjärsmyr var lagets klart bästa försvarsspelare och var given i alla matcher trots läget med hans kontrakt. Där valde Håkan Mild att ta de sex miljonerna istället för att låta "Bjärs" spela av kontraktet och sedan lämna gratis.

Jag har väldigt svårt att se att vare sig Håkan Mild eller Jonas Olsson skulle sätta sig ner med Ragnar och Adam och säga, tyvärr grabbar men ni är petade.
I de läget klubben är nu så har vi inte råd att ställa över spelare som kanske lämnar gratis, de bästa spelarna måste få spela.

I sommar säljs säkert Adam och Ragnar för ett par miljoner var, ersättare till Adam blir Lund och till Ragnar blir det Kalle, sen kommer det säkert ansluta två nya försvarsspelare.

Man kan klaga på spelare som inte förlänger kontrakt och så vidare, men sanningen är att detta är en stor chans för bägge spelarna att tjäna betydligt mer pengar än vad de gör i IFK Göteborg, en betydligt bättre liga (chans till Europaspel) och ett ännu bättre skyltfönster.
Det är inte många, oavsett yrken som hade nobbat en sådan chans.

Att petas, eller inte petas, det är frågan!

Snart petad?
BOSMAN/KONTRAKT. Nu kommer beskedet från Belgien att Club Brügge åter är intresserade av Adam Johansson och Ragnar Sigurdsson, två spelare vars kontrakt går ut efter säsongen 2011. I vintras var Ragge nära en övergång till Maccabi Haifa i Israel, men stoppade själv den transfern. Han ville inte till den krigszonen utan siktade fortfarande på en större klubb i en större liga. Adam Johansson har samtidigt visat stort intresse för att ta klivet ut i Europa, det känns med tanke på hans ålder säkerligen som hans "sista chans" i karriären.

Detta är 50 procent av Blåvitts ordniarie backlinje som kan komma att lämna föreningen efter säsongens slut. Sådant är livet efter Bosmandomen. Den känslomässiga debatten låter jag vara för den här gången, då det känns lönlöst att hetsa spelare att signa kontrakt med föreningen. Vill de inte vara kvar så ska de inte vara kvar.

Däremot är det en helt annan femma om Blåvitt bör satsa på dessa spelare längre fram i år. Skulle det visa sig att Club Brügge eller annan intressent inte har ambitionen att lösa dem mot några miljoner per skalle till sommaruppehållet så har vi en helt ny situation. IFK Göteborg kan inte bygga ett långsiktigt lag kring flera nyckelspelare som vill – och är på väg – bort från föreningen.

Oavsett om vi anser att både Sigurdsson och Johansson tillhör de elva bästa spelarna i vår trupp, eller de fyra bästa backarna i vårt lag, så måste föreningen IFK Göteborg tänka på vad som är bäst för oss i världen efter dessa spelare. För Bosman-världen funkar inte bara åt ena hållet. Det är inte bara spelarens marknad där de kan vägra att skriva på nya kontrakt och därmed gå "gratis" till andra ligor eller lag. Den klubb som spelaren lämnar måste även ta ett ansvar för sitt lagbygge både kort- som långsiktigt.

Då blir det högaktuellt att peta spelare som inte vill vara kvar i föreningen. Vi har hört debatten förr och vi lär göra det i år med. Om inte Ragge och Adam försvinner till sommaren återstår endast två vettiga alternativ. De måste skriva på nya kontrakt – om så med fastpris-försäljningsklausuler – alternativt petas från Blåvitts startuppställning. Om föreningen menar allvar med att tänka långsiktigt går det inte att bygga laget kring spelare som vill härifrån. Den prioriteringen skulle ge alla andra spelare i vår nuvarande och i våra kommande trupper en väldigt felaktig signal.

I ett sådant läge blir den enskilda spelarens drömmar om pengar och stormatcher viktigare än IFK Göteborgs väl som fotbollsinstitution. Så vill ingen supporter ha det, så vill knappast Blåvitts klubbledning ha det och i grund och botten vill nog knappast Adam eller Ragge det heller. Blåvitts väl måste alltid gå före den enskildes dröm. Så får vi inget acceptabelt bud på dessa två trotjänare till sommarens transferfönster vill jag se ett ultimatum från Håkan Mild.


Skriv på nytt kontrakt – eller nöt bänk i höst.

Djungeltelegrafen har nått de djupa skogarna

"IFK Göteborg är stadens ryggrad"

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Jinxen" om känslan av att vara blåvit.

Står framför hallspegeln och funderar såhär någon timma innan matchen, den blåvita tröjan ligger hängd över stolen i arbetsrummet. Den har legat där sedan Helsingsborgsmatchen.
Tittar djupt in i mina egna ögon och försöker sätta fingret på vad jag egentligen känner just nu, lägger märke till att jag ser en aning nervös ut. Varför lägger jag så mycket tid på fotbollen när jag uppenbarligen kan bli så ledsen av den? Varför lever jag mig in så mycket i "det" när jag kan ta så stor skada. Skulle ha varit så enkelt om jag kunde rycka på axlarna åt de resultat som inte går vägen och sluta titta på matcherna när laget är i en formsvacka? Det är något konstigt över detta tycker jag där jag står framför spegeln.

Varför ska jag ta på mig den blåvita tröjan igen, när jag vet att såfort jag går ur lägenheten kommer man få 100 hånfulla kommentarer riktade mot sig. Spårvagnsfärden in till stan kan bli otrevlig, och färden hem kan bli än värre beroende på resultatet. Hade varit bättre att stanna hemma och gömma sig, inte svara i telefon och undvika all kontakt, skulle vara barmhärtigare än att utsätta sig för alla de negativa känslorna som nu kryper på.

Vill jag riskera detta igen? 
Varför ska jag utstå det igen kan man fråga sig?

Det är något med den sanna och innersta kärleken jag känner för IFK Göteborg, den kryper inte för någon, tar ingen hänsyn till resultat och är alltid ärlig mot dig. Den har satt sig på själen, och tvivlar inte på vad den vill. Kärleken har ingen skepnad men man kan nästan ta på den ibland när man sitter på Ullevi. För det mesta är den inte rättvis och kan vara smutsig som golvet inne på Nordstaden. Men likväl dras man mot den, jag är hungrig efter att få se en seger, vi har svultit länge nu och viljan att få stilla känslorna är stark.

Jag funderar över mycket, jag förstår att jag ser IFK Göteborg som staden Göteborgs själ och ryggrad, utan IFK inget Göteborg, inget Göteborg inget IFK. De är ett och samma och den blåvita tröjan är den ultimata symbolen för kärleken mellan dem och mig. En solig dag som denna blir allt så tydligt, den salta havsdoften som drar in från Vinga och genom caferna i Majorna. Gustav Adolf som stolt pekar ut platsen för oss alla där i solskenet, Poseidon som rakryggad står och spanar ned över avenyn där uteserveringarna väntar. De nya åkatraktionerna på Liseberg, barken Viking, Damen, broarna, lejontrappan, vibrationerna i marken utanför Ullevi och det gröna gräset och grilldoften i Slottskogen. Alla symboler för vad denna stad ger, allt detta symboliserar tröjan ni bär.


Det är därför jag återigen tar på mig den Blåvita tröjan, sliten med gräsfläckar senan jag rusade ut på Nya Ullevi 2007 vid guldet, luktar en aning öl också... ja, den är inte tvättad eller i perfekt skick, den är som mina känslor, en aning luggslitna just nu. Men jag ser i alla fall de blåvita ränderna tydligt, ingen tvekan om vad jag står för när jag nu har på mig den, och den där gammla känslan av glädje och stolthet infinner sig. Jag vet var jag står, och är stolt över det, viker mig inte eller håller händerna över ögonen bara för att det är tufft nu. Tröjan är en symbol för livet, det kan gå upp och ned, allt kan inte vara enkelt för jämnan.

Det är många som vill se oss olyckliga, se oss tvivla och se oss misslyckas, men när vi tar på oss Göteborgs färger blir vi alla mer än bara ett fan i mängden, vi blir alla tillsammans en symbol för det stolta Blåa och Vita Göteborg, och då kan vi aldrig besegras! Vi är och förblir mästarnas mästare.

Esaias Tegner skulle ha sagt: Friskt mod, I gossar blå!

/Jinxen

onsdag 27 april 2011

Viruset som hotar vinnarkulturen i Blåvitt!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Youthful" om viruset som riskerar att förstöra vinnarkulturen inom Blåvitt!


En vinnarkultur kan bara förvaltas och förädlas genom höga krav och en ständig strävan att bli bättre på att vinna. I en vinnarkultur måste besvikelsen efter oavgjorda resultat finnas som en naturlig del av varje persons känsloliv. Inom varje supporter finns inget annat fokus än att kämpa ner motståndarna. Viljan att vinna lyser ur ögonen hos tränaren. Hos sportchefen sprudlar vinnarinstinkt. Spelarna jagar livet ur varandra tills slutsignalen går. Ett oavgjort resultat är aldrig ett bra resultat eftersom motståndarna alltid är sämre än oss. Vi är Blåvitt.

Vad är AIK? Elfsborg? Malmö? En bakgård. En mörk plats för de spelare som inte fått chansen att spela för Blåvitt. Namnen på fotbollsklubbar som jagar spelare Blåvitt inte vill ha. Klubbar som innehåller spelare som vill utvecklas för att i framtiden få vara med om den magiska och euforiska, nästan ouppnåeliga, känslan att få dra på sig den blåvita tröjan. Så ser världen ut. Innerst inne vet alla om att ingenting kan bli större än Blåvitt. Något obeskrivligt himmelskt vackert. Blåvitt är Änglar. Till Änglarna värvas bara de största talangerna. Det finns inget större i ett fotbollsliv än att få dra på sig den blåvita tröjan och känna närvaron av historiens himmelska änglar. Insikten om att framtida segrar väntar. Stolthet. Ödmjukhet. Ingenting kan någonsin bli större i en fotbollsspelares liv. Viljan att förädla vinnarkulturen överskuggar allt.

Så måste känslan vara.
Hos supportrar. Hos tränare. Hos sportchef. Hos spelarna.
Blåvitt är Blåvitt.

2000-talets omställningsperiod till Blatter-Bosman-Abramovich-förutsättningar har inneburit ett par tomma sidor i Blåvitts historieböcker. Men strukturomvandlingsperioder förstör inte en vinnarkultur eftersom de är nödvändiga för framtida segrar. Tyvärr har denna strategiskt viktiga omvandling fört med sig ett försämrat immunförsvar. Bristen på framgång, i en klubb med en enorm vinnarinstinkt, och det deklinerade immunförsvaret har lett till att ett virus börjat få fäste bland dagens blåvita supportrar. Viruset som ursprungligen kommer från råttor angriper förnuftet och sätter supportrars perspektiv och känslan för klubbens bästa ur spel.

Viruset är lite lurigt eftersom det riskerar att skapa hatiska medgångssupportrar som inte inser att de lämnat glädjen bakom sig. Gemensamt mot nya segrar ersätts med hatiska påhopp och en övertro på att hot är bästa uppfostran. Viruset är exceptionellt smittsamt även mellan fotbollsraser. Har viruset väl fått fäste hoppar det lätt över till spelare och klubbledning. Symptomen bland dessa skiljer sig dock från hur viruset artar sig bland supportrar. Spelare som drabbats av viruset blir först ängsliga och om inget botemedel sätts in så riskerar vinnarinstinkt att ersättas med själviskhet och försämrad kämpaglöd. I fullt utvecklat sjukdomsstadie så leder viruset till att spelare glömmer att tröjan de har på sig är den magiska blåvita ängladräkten och istället tror de infekterade spelarna att lycka handlar om att roffa åt sig så mycket pengar man kan på så kort tid som möjligt. Tacksamheten till klubben som utbildar en och respekten till supportrarna som betalar dyrt i pengar och engagemang för att stödja de lyckligt utvalda spelarna glöms bort. Viruset riskerar därför att vända supportrar och spelare mot varandra. Når viruset klubbledningen så är de första symptomen att vinnarinstinkten ersätts med försvarsställning och en oförmåga att förstå att spelartruppen måste tillföras kreativitet.

Viruset tenderar också att få klubbledningen att utnyttja befintligt spelarmaterial på ett felaktigt sätt. Ett av de vanligaste symptomen är att tränaren väljer spelsystem utifrån en annan spelartrupp än vad som finns till förfogande. Virusets huvudmål är att skapa osämja mellan supportrar, spelare och klubbledning för att dra ur klubben ett av fundamenten för en vinnarkultur. Glädje och gemenskap. Förståelse för olika synsätt och perspektiv. Barnen och framtidens supportrar skräms iväg av hatiska fans och själviska spelare. Klubbledningen förespråkar en spelstil som inte underhåller. Viruset är förödande.

Men lugn, det kan botas med en gammal hederlig huskur: kommunikation, vilja att förstå varandra och förmåga att förstå ordet perspektiv.

Till en början måste en sjuk lagledning sluta upp med att prata om bra prestationer, kämpaglöd och intensitet vid förödmjukande förluster. Det finns nämligen inget som är så naturligt inom en vinnarkultur som att alla kämpar tills de stupar. Har man inte den egenskapen naturligt inom sig så är inte den blåvita tröjan den rätta att dra på sig. Ledningen måste också aktivt börja kommunicera på nya sätt att man har en vilja att lämna sjukdomstillståndet. Det enklaste första botemedlet är att värva ett eller ett par superspelare till sommaren.

När det gäller spelare så är det överlägset bästa botemedlet att visa hjärta och ödmjukhet mot klubb och supportrar. Springer man och tänker på sin egen personliga ekonomi och drömmer sig bort från blåvitt är det redan för sent. Låt dig säljas och ge plats för nästa generations vinnare.

Bland supportrar som drabbats av viruset gäller det att komma bort från att allt handlar om ”in med nya talanger”. De talanger som redan finns i truppen är inte förbrukade och redan slut på grund av att tränare och klubbledning förstört deras karriärer. En insikt om att ett av de vanligaste sjukdomssymptomen handlar om att bli hatisk och få en övertro på att klubben ska leka hem allsvenskan och ta Europa med storm genom konstruktiva, tekniska, publikvänliga spelare från våra ungdomsled. Ärligt: hur galet låter inte det? Spelare som inte ens är etablerade i U21. Tänk istället vilken enorm talang som finns i truppen. Lyft fram kreativitet och självförtroende bland dagens trupp och all ängslighet blåses bort!

Om inget botemedel sätts in då?

Eftersom viruset kommer från råttor så har gnagets AIK länge varit drabbade utan att sätta in något botemedel. På så vis vet man att viruset leder till att vinnarinstinkt och all förmåga till vackert spel försvinner för all framtid om inget görs. Man vet också att hatet från de egna leden gör att klubben har mycket svårt att värva yngre talanger eftersom unga oförstörda talanger ser att sjukdomen är så utbredd och omöjliggör deras förmåga att utvecklas.

Nä nu gäller det att samla leden och göra allt för att utrota viruset som riskerar förstöra vinnarkulturen inom Blåvitt!

/Youthful
Supporter och hoppfull om ett framtida harmoniskt och virusfritt vinnar-Blåvitt.

Här är spelet som Blåvitt ska besegra Malmö med!

PLAY BY PLAY/SPELSEKVENSER. För att fortsätta i den positiva anda (/lättnadens miljö) som de tre poäng mot Kalmar FF gav tänkte jag se över ett par nyckelmoment från Blåvitts senaste match. Den första är från vårt defensiva spel, andra från vårt anfallsspel och den tredje symboliserar det passningsspel som är avgörande för effektiva spelvändningar.

FÖRSVARSSPELET.
Kalmar anfaller. Blåvitt ligger med rak backlinje.
Något som stört många fans är det faktum att innermittfältet ligger i "knät" på vårt försvar. På ovanstående sekvens kan vi få se rätt tydligt varför Jonas Olsson vill ha det så. Vår försvarslinje består av spelare som inte är vindsnabba, vilket gör dem mer sårbara vid framstötningar mot spelare i en "släpande" anfallsroll. Notera dock att hela Blåvitts lag är väldigt bolltittande i detta läge, vilket ger mindre känsla för positionering i förhållande till motståndarna. Här vågar vi inte stöta ut rakt på bollhållare heller, då det innebär en risk för att "sälja" sig, alltså bli överspelad i en man-man situation, men det drar även ut backlinjen vilket innebär större ytor för motståndaren.

Kalmar anfaller. Kalmars spelare rör sig både i djupet, mot boll och stannar i yta.
Här rör sig tre KFF-spelare smart. En möter boll, vilket gör att en blåvit mittback stöter mot den spelare, samtidigt som en går i djupet vilket tvingar den andra blåvita mittbacken att röra sig mot honom. Den defensiva blåvita mittfältaren har närmast till boll och stöter från andra hållet – men borde egentligen röra sig mot den tredje Kalmarspelaren, då den nu kommer stå omarkerad, vare sig han får bollen eller ej. Att "rulla över" med hela den vänstra 75-procentaren av backlinjen är väldigt riskabelt för det lämnar hela vänsterkanten öppen och sårbar. Detta är inte lika farligt mot ett 4-3-3 spelande lag där de offensiva spelarna drar sig inåt mitten, som i detta exempel. Men mot 5-1 och 4-2 anfall innebär detta i de flesta lägen att en ytter plötsligt blir soperen på sin kant och kan gå på avslut alternativ inlägg på alla de spelare som kommer rusande centralt i boxen.

Kalmar anfaller. Ett hopp skiftar fokus och friställer spelare i skottläge.
Eftersom Blåvitts backlinje blivit så bolltittande missar de helt det faktum att en spelare till – som reflexmässigt skall täckas upp av Sebastian Eriksson/Elmar Bjarnarsson, eller vem som nu är defensiv mittfältare nummer två – men om det inte sker, om den spelaren har en lång löpväg hemåt, måste uppmärksamheten vara större. I detta fall blir Blåvitts backlinje väldigt statisk då den koncentrerar väldigt hårt på att inte gå bort sig genom att stöta fram fel och hela tiden hålla motståndaren utanför sin linje, men även för att laget blir för bolltittande. I detta läge skiftar mittförsvararna sitt fokus till bollförandra motstånade centralt, av ren nödvändighet, för att täcka skott och stöta – men det skapar istället en situation där två anfallare blir omarkerade för att gå på djupet i ett inspel i boxen, eller som i detta fall hugga på returen vid ett skott.

Det här exemplet är ingen större katastrof för försvaret, sådana lägen uppstår alltid i matcherna utan att man kan lösa dem perfekt, i alla fall i Allsvenskan. Men det tyder även på att försvaret inte riktigt är på tårna och framför allt visar det på de taktiska smådetaljer som gör att Blåvitt vill spela djupt med vårt innermittfält. Jag säger inte att det är rätt och att vi borde spela med en rak och därmed i vissa lägen statisk försvarslinje, men jag kan konstatera att så är fallet i många lägen just nu.

ANFALLSSPELET.
Blåvitt anfaller. Erik Lund går in i duellerna med full fart.
Högerkanten var Blåvitts tyngsta anfallsvapen i förstaläget av anfallen nu senast, varpå jag valt ett exempel från denna. Blåvitt går in i boxen med full fart och bollförande spelare har fyra spelare framför sig i en anfallsposition. Detta gör samtidigt Blåvitt lite sårbart vid en spelvändning, då fem spelare snabbt kan vara bortvända – speciellt i detta läge där Blåvitt inte för bollen "säkert" på marken utan går in i vad som kan liknas 50-50 situation. Erik Lund har fått en del oförtjänt kritik men har en fördel i sin spelstil som är viktig om inte närmast avgörande i tajta lägen, han kämpar för att vinna och han tar till alla medel i sin arsenal och en del som kan inte förfogar över med...

Blåvitt anfaller. Erik Lund tar sig fram med märkliga medel.
När ytterbacken för in bollen i det här läget är det viktigt att han fullföljer. Alternativen är enkla, få in bollen till blåvit spelare centralt, gå på avslut eller vinn en hörna – i värsta fall ett inkast. Därför är det skönt att se hur Lund satsar i full fart, lobbar, sparkar vilt och går in till 100 procent i duellerna. Han lyckas ta sig förbi två spelare och kastar sig i full fart fram för att tjonga bollen in mot mitten av boxen...

Blåvitt anfaller. Inlägg mot tre centrala anfallare.
I en drömvärld skulle Sana söka upp ytan lite bakom sin back för att på så sätt kunna hugga mot mållinjen om bollen dimper ner där, alternativt ta ett steg bakåt för att kunna gå på direktskott eller snettbakåtinåt-pass om bollen dyker upp där. Sebastian tar sin nya Wernbloom-roll på allvar och går rakt in i situationen medan Lund säljer sig dyrt och slår sig fram för att få in bollen i mitten. Det här är – om inte så jävla vackert – föredömligt spelat av Blåvitt.

Blåvitt anfaller. Seb tar kampen och vinner läget för Blåvitt avslut.
Hysén är måltjuv så han gör det i "ryggmärgen" som jag nyss ville att Sana skulle göra, distanserar sig tillräckligt från motståndaren för att kunna gå på direkt avslut om Seb vinner nickduellen och på så vis skapa sig en farlig chans, i många fall öppet mål. Nu gör inte målvakten ett klockrent ingripande och bollen studsar framåt, men kunde lika gärna ha gått i rak linje med mållinjen och därmed skulle Sana behövt ta något steg framåt för att effektivt kunna hugga på ett öppet mål-läge. Fet cred till Seb som gör det man skulle vilja se den blåvita andraanfallaren bakom Hysén göra mycket oftare, löpa rakt in i boxen och vinna duellerna som skapar andravågslägen för yttrar och spets.

SPELVÄNDNINGAR.
Blåvit spelvändning. Selakovic vänder spelet.
Det här är en kvalitet som saknas i dagens Blåvitt, i alla fall när Stevan inte är med i elvan. Han får bollen, vänder upp, tittar på yta och skickar den framåt. Inte en luftpastej utan adress utan en djupledsboll – i detta fall på yta framför backlinjen – mot anfallare som står "rättvänd" för ytan, det vill säga åt fel håll. Blåvitt lyckas med hjälp av Selakovic sinne för passningsspelet vända spelet på ett snabbt sätt och på så vis ställa motståndarnas försvar. Kortpassningsspelet där man hackar sig fram längs kanter och centralt mittfält är trevligt och småroligt att kika på, men inte i närheten av att vara så effektivt som detta rakare spel är. Passningssäker mittfältare får boll, tittar upp och skickar vidare den på maximalt ett par tillslag.

Blåvit spelvändning. Hysén får boll och avancerar.
Nu har vi dels en positiv offensiv egenskap, men även en negativ. När Hysén fått bollen snabbt av Sella så kan han avancera framåt och utmanar på så sätt sin försvarare. Med lite flyt kan han peta bollen förbi sin back och komma i ett förhållandevis rent läge mot målvakt eller målvakt + försvarare. Här måste dock vår släpande anfallare och ytter på motsatt kant (från där bollen spelats upp från) komma i snabbt understöd till vår spets, något som inte riktigt sker. Sana kommer men centralt är Hysén väldigt ensam.

Blåvit spelvändning. Hysén gör det omöjliga.
Härifrån ska det bara inte gå att göra mål. All logik ger oss ett scenario där Hysén petar vidare bollen mot en framstormande Sana som kan gå på avslut från kanten eller instick till Hysén och Seb, som nu börjat röra sig uppåt i banan. Men här har vi en unik kvalitetsspelare som vågar göra det oväntade – till och med i ett pressat läge – och drar till från distans. Pang, bom, så sitter ledningsmålet. Snabb vändning och kvalitetsavslut slår den "attraktiva" fotbollen varje dag i veckan. Ett smart och rakt Blåvitt är att föredra, trots allas drömmar om att de laget lira som Barcelona.

SUPERLEENDET.

Vassa tungor påstår att Jonas Olsson aldrig ler. Att han ser butter ut oavsett resultat. Att han sitter med ett stenansikte på presskonferenserna efter både segrar som förluster. Här är bildbeviset på att de tungorna har fel. Här ler Jonas Olsson. Här vänder det för Blåvitt. I alla fall fram tills nästa match. Ett leende som säger mer än tusen ord, tusen analyser. Vårt viktigaste moment i dagens play by play.

Nu kan vi börja blicka framåt...

ANALYS. Även om det var första vinsten för i år, ja första poängen för i år så fanns det mycket positivt att ta med sig från matchen mot Henrik Rydström och co ifrån Kalmar. Jag har nu sett matchen två gånger i repris, enklare att skapa sig en bild utav matcherna om man ser matchen ännu en gång. Jonas Olsson hade verkligen fått fart på sina spelare, det var stenhårt jobb från samtliga på planen. Kostymen var tillbaka och det var väldigt glädjande att se Olssons glädjeskutt efter Hyséns 1-0.

Arbetsinsatsen:
Jonas Olsson har hyllat sina spelare oavsett vilken prestation de bjudit på (något som spelarna har uppskattat) men det var först i hyllningstalet efter matchen mot Kalmar som Olsson hade rätt att hylla spelarna. Det var stenhårt jobb ifrån samtliga spelare under matchen (Ja, även Selakovic sprang hem ibland). Jag minns Erik Lunds uppoffring i offensivt straffområde, jag minns Selakovic som vinner bollen och direkt sätter den på Hyséns fötter, jag minns alla otaliga gånger som IFK-spelare kapade Henrik Rydström.

Individuella prestationer:
Hela Hyséns prestation vid 1-0 målet håller väldigt hög klass, avancerar med bollen, väntar in Sanas löpning och klipper sedan till, otagbart för Berisha i Kalmarburen. Ett väldigt viktigt mål psykologiskt för de blåvita innan paus. Sana bjöd på ett par härliga instick, Sebastian sprang över enorma ytor, Elmar och Jakob slet som djur centralt, Bärkroth stod för ett piggt inhopp.

En titt bakåt i tiden
Det IFK Göteborg vi fick se mot Kalmar fick mig att tänka på säsongen 2009, ett Blåvitt på hemmaplan som bjuder på fin fotboll, men framförallt jobbar stenhårt i nittio minuter och maler ner sina motståndare. Nu går det inte att dra för stora växlar på en match, men jag ser i varje fall fram emot nästa match. Gör IFK Göteborg en lika bra insats som mot Kalmar så kommer man snart att åka hiss genom tabellen.

måndag 25 april 2011

Ett steg i rätt riktning...

MATCHTANKAR. Hade det här varit "en helt vanlig säsong" så hade det nog känts genuint underbart att gå och lägga sig ikväll. Men det är inte en helt vanlig säsong, och känslorna efter dagens seger är ändå svåra att hantera. Det ska väl inte stickas under mattan att det är RIKTIGT jävla skönt att äntligen ha fått säsongens första poäng, samtidigt får man försöka hålla sig någorlunda sansad.

Efter 90 minuter kunde man konstatera att:
- Det är RIKTIGT skönt att se att IFK inte bara behålla en halvtidsledning utan även öka på den med ytterligare ett mål.

- Hjalmar faktiskt matchen näst intill felfritt utan att tjonga iväg allt för mycket. Riktigt skönt!

- Om Sebastian Eriksson ska spela på sin "nya position" måste han lära sig att han inte kan gå ner och hämta boll för långt för ofta. Grabben sprang ju sönder sig och det var föga oväntat att han inte skulle hålla i 90 minuter. Men jisses vad bra han gjorde det!

- När IFK spelar kantspel rinner anfallet oftast ut i sanden. Anledningen till det är att det ofta finns för lite folk i boxen. Varför laget inte vågar gå upp bör bero på en rädsla att få omställningar emot sig och helt enkelt avsaknad av självförtroende. Hoppas det släpper efter dagens positiva energikick!

- Det känns som att det emellanåt är så att somliga spelare i backlinjen inte litar helt 100 på Sandbergs spel, framförallt när det gäller insatser långt ute i straffområdet.

Idag hade Kalmar inget att säga till om. IFK hade bollen större delen av matchen och kontrollerade den helt okej. Enda farligheterna som Kalmar bjöd på var någon enstaka fast situation. Trots det här är det alldeles för tidigt att prata om någon vändning. Det är lätt att glömma bort de fyra spelade matcherna och hamna i någon form av eufori (och börja sjunga om SM-guld till exempel). Men visst såg det betydligt bättre ut än borta mot AIK förra omgången, och det är minst sagt ett steg i rätt riktning!

Apropå AIK förresten…. Det lilla hopp som en del människor haft om att få till en dialog med SvFF och fotbollsföreningar om att få ha bengaler och fyrverkerier under kontrollerade och säkra former försvann nog idag. Det kan alla tifo-entusiaster i Sverige tacka den idiot som kastade ett knallskott på domaren i Södertälje, när AIK mötte Syrianska, för.

Visa mod, JO: Vinn eller avgå!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Gnister" en vädjan om att visa mod.

Det är dags att visa mod och inte vara rädd och gömma sig. Ibland dyker det upp situationer i ens liv då det gäller att visa att man har kraft, mod och lite jävlar anamma att klara av även tuffa tider. Den tiden har nu kommit för oss som har hjärtat på rätt plats då laget fortsatt behöver vårt stöd även i svåra tider, men också för Håkan Mild och Blåvitts styrelse, så är den dagen här.

Efter fyra raka förluster är det nu dags att visa av vilket skrot och korn man är gjord av, att visa att man i tuffa tider är handlingskraftig, vågar ta tuffa, svåra men nödvändiga beslut. Håkan Mild har sagt att han står bakom sin tränare och försöker på så sätt visa en beslutsamhet utåt. Till en viss punkt kan jag köpa ett sådant beteende, men ”enough is enough”. Till slut når man en gräns och till slut är sådant beteende inte ens längre dumdristig envishet, utan endast feghet och att sticka huvudet i sanden och att hoppas någon annan vågar stiga fram och ta ansvar.

Det är vid sådana här tillfällen det gäller att visa att man kan ta det ansvar som krävs om man representerar en klubb som IFK Göteborg. Att inte agera är bara bevis på att man inte vågar, inte klarar av och inte har kapacitet att ta nödvändiga beslut. Det är ett strutsbeteende, det är att gömma sig och det är framförallt ett beteende som inte värdigt vår klubb, dess historia och inte minst dess hängivna supportrar.

Det går inte att gömma sig bakom ord som ”vi spelade bra, men hade inte marginalerna med oss”, ”det är inte tränaren som ska sätta avsluten”, ”jag är stolt över killarna och de gjorde en bra första halvlek”, ”i dag gör vi en bra match men når inte riktigt ända fram”. När matcherna väl är färdigspelade är de avslutade kapitel och i det långa loppet är det endast resultatet som räknas. Punkt.

I dag är det dags för Håkan Mild och/eller vår styrelse att visa att vi inte är nöjda med resultaten, att vi har det som krävs för att våga agera och att vi har större ambitioner än vad som presterats i år och förra året. Visst kan det vara svårt för en ny tränare att vara på plats redan på måndag, men att inte agera nu visar bara på svaghet. Föreningen skulle mycket väl kunna använda sig av en temporär lösning där till exempel Teddy eller Eijlert tar ansvar under en eller ett par matcher innan en ny kraft är på plats.

Detta skulle ge en signal till spelarna att Blåvitt inte accepterar situationen som den är och att det är dags även för dem att ta sig i kragen och visa att de är bättre än det som åstadkommits hittills.

Vem som ska ta över finns det säkert många förslag på. Själv tycker jag att Lars Lagerbäck är ett mycket bra namn och som har bevisat att han kan prestera bra resultat under lång tid, på hög nivå. Tillsammans med exempelvis Eijlert anser jag att vi skulle få ett mycket starkt nytt team att föra föreningen framåt. Det finns säkert andra bra namn. I mina ögon är dock det viktigaste att vi får se att någon vågar ta ansvar. Har inte Mild eller vår styrelse mod, kraft och stake nog att agera skulle det vara en befrielse att se Jonas själv agera.

Det finns betydligt större män än Jonas som valt att avgå när de insett att de inte längre bidrar med något positivt utan istället nått en nivå där de skadar mer än gör gott. Tyvärr finns det även mindre män än honom som klamrat sig fast, gripit efter halmstrån som inte finns där, som inte vågat se sanningen i vitögat och som fortsatt som den destruktiva kraft de blivit. Därför, om inte Mild eller vår styrelse vågar agera, hoppas jag Jonas kan ta starkt ett beslut för klubben och ändå ge oss supportrar ett sista bra beslut från hans sida, att minnas.

//Gnister

söndag 24 april 2011

Okay att vara gay i Göteborg?



JA, DET ÄR DET!
(Välkomna till civilisationen, bönder.)

lördag 23 april 2011

Olsson har satt sig i en jobbig sits

TRÄNARFRÅGAN. Direkt efter matchen mot AIK så kom "citat" från Jonas Olsson att han skulle tänka över natten om sin framtid i IFK Göteborg, efter en natts sömn så kom Olsson fram till att han är en fighter och inte avgår, han kommer med andra ord om han inte vänder på trenden att få sparken.

Men vem ska sparka honom?

Håkan Mild har ett fortsatt väldigt stort förtroende för Jonas. Mild är inne på linjen att sparka en tränare inte förändrar så mycket och att det blir en försämring på sikt. Om man ska ha kontinuitet på tränarsidan så krävs det givetvis resultat. Det går att säga att vi var nära poäng mot Örebro och Helsingborg, det går att säga att vi borde avgjort matchen i första mot Häcken.

Jag kommer alltid att följa IFK Göteborg slaviskt och med stort intresse, men nu känner man sig nästan uppgiven. Det märks så tydligt när vi ligger under att spelarna tappar det lilla självförtroende de har. Det räckte att se Nisse Johansson nicka in 1-0 till AIK för att förstå att matchen var över. Det räckte att se Peter Larsson nicka in 1-1, det räckte att se Bjurström göra 1-1 på Rambergsvallen, efter samtliga av dessa mål så har spelarna börjat hänga med huvuden.

Både tränare, sportchef och spelare underpresterar just nu i IFK Göteborg. Ska alla avgå? Svaret blir att Jonas Olsson får ta smällen när hela klubben har underpresterat.
Olof Lundh skriver väldigt smart om IFK Göteborg och situationen just nu på sin blogg på Fotbollskanalen.

Om Mild lyckas behålla sin kompis Jonas Olsson till sommaren så måste sportchefen och klubben öppna upp plånboken och förstärka laget rejält. Om man ser till stommen som vi hade under 2007-2009 så var det i stort sätt spelare som redan fanns i klubben när Mild och Olsson anlände, efter det har spelarkvalitéen sjunkit betydligt i truppen.

Mina tre önskningar:
1: En ny stabil målvakt som sprider stabilitet i försvaret
2: En central mittfältare utav toppklass
3: En ledargestalt som vågar ta skiten (A la Hysén som nu vill träffa fansen för ett möte)

fredag 22 april 2011

Hockeyn in i Blåvitt?

PÅSKKRÖNIKA. Jag tänker inte sätta mig här och gnälla, det är så jävla tråkigt att vara sur jämt och ständigt. Det diskuteras kring Jonas Olssons avgång eller fortsatta förtroende, det snackas om att vår käre sportchef har gjort sitt på kamratgården och det pratas om hur värdelösa spelarna är och framförallt hur värdelöst de spelar under matcherna. Jag, som mer eller mindre har gått i pension efter två år på denna blogg känner nu att jag måste få skriva en krönika som inte har slutsatsen ”avgå alla”.

Under vintern har jag varit väldigt inblandad i hockeyn på grund av min utbildning och jag har varit stationerad uppe i Norrland en stor del av det gångna halvåret. Nu tänker flera av er som läser ”nää fy fan, ska hon börja mala om puckey nu också, avgå Ida M Henriksson!!!” innan ni brister ut i panik i kommentarsfältet så läs detta; för att vinna krävs det tre saker oavsett om du spelar hockey eller fotboll – vilja, disciplin och motivation. Har man mer av det ena behöver man mindre av det andra, har man en jävla disciplin krävs det mindre vilja osv.

Hockeylaget jag har arbetat med under vintern hade en av elitseriens yngsta tränare, en tränare med en kort meritlista på just ledarskap, han hade ingen underhållningsmagnifikt spelidé eller några teknikövningar i NHL klass. Det den här tränaren jobbade med var disciplin, en fantastisk disciplin. Alla spelare som var uttagna till match hade förtjänat det ut i fingerspetsarna, de visste vad som förväntades av dem och kämpade som ett lag fram tills matchen var slut oavsett resultat, den här disciplinen gjorde så att man i flertalet matcher kunde kvittera i slutet och sedan vinna på övertid, oförtjänt tycker vissa, men ett fruktansvärt hårt jobb resulterar i viss tur.

Laget hade ingen självklar målkung, ingen som stod för alla lagets mål under serien, man förlitade sig inte på en enskild spelare. Vem som helst i laget kunde kliva fram och avgöra en match, i sjunde avgörande matchen mot Djurgården klev en av backgiganterna fram och avgjorde med sitt kanske första mål i karriären, han gjorde det för att laget behövde vinna och den dagen var det han som klev fram.

Tränaren för hockeylaget, Jonas Rönnqvist och vår käre Olsson i Blåvitt borde sätta sig ner och utbyta idéer, spelarna borde samlas och sätta sig i en ring på något dammigt gymnastikgolv någonstans och lära av varandras styrkor.

Med Luleå Hockeys disciplin och självförtroende tillsammans med Blåvitts spel och finlir (i t ex Tobias Sana) skulle dessa två klubbar bli oslagbara. Blåvitt har en spelidé, den finns där och den kommer säkerligen att fungera, när disciplinen och motivationen finns där för att fullfölja den. Jag tror att Jonas Olsson har jobbat på bra med teknik och spelövningar under vintern, ibland blixtrar det till på planen, och men de chockrosa bortaställen så tror man ibland att det är italiensk fotboll man kollar på, men jag tror att fokus just nu måste ligga på disciplinen och det hårda jobbet.

För den känslan jag får just nu är att råvaran saknas hos Blåvitt, viljan, disciplinen och motivationen – och även om den finns där, så är det inget som syns. Benmärgen i vårt älskade blåvitt är infekterad, identiteten är utsuddad som ett motivet på en censurerad bild, vi vet inte längre vilka vi är eller vad vi står för. Vi är just nu en splittrad enhet, en planet uppdelad i atomer, där supportrarna är knäckta i flera olika grenar, spelarna skäller på varandra på ett kritiklöst sätt och det stormar i ledningen som blundar för nuläget och framtiden. Alla pratar i munnen på varandra och drar åt olika håll, det vi måste göra nu är att enas, vi vill alla åt samma håll, men just nu vill alla ta olika vägar dit – låt oss hitta den bästa vägen, hitta tillbaka till vår identitet och slåss för det vi står för.

Låt oss hjälpa spelarna att hitta tillbaka till sitt självförtroende, för just nu är vi så rädda för att förlora att vi inte vågar vinna. Att slå på den som redan ligger anser jag vara respektlöst och fegt, och det är exakt vad vi sysslar med idag när vi gnäller och klagar på ett redan sargat Blåvitt utan att försöka hjälpa på minsta sätt.

Jag, jag tror fortfarande på Blåvitt.

Individuella prestationer avgjorde u21-derbyt

JUNIORALLSVENSKAN. Det vore synd att inte nämna något om dagens derbybatalj mellan IFK Göteborg och Öis i j-allsvenskan. För här är nämligen en blåvit gäng som vinner sina matcher! Och som gör det genom att göra avgörande mål i sista minuten, istället för att släppa in detsamma.

Man tar ledningen efter bara nio minuter med 1-0 på en djupledsboll mot David Moberg-Karlsson som löper ifrån sin försvarare och mycket snyggt pangar upp bollen i målvaktens närmsta kryss med vänsterfoten. Ett för dagen väldigt stiligt vitklätt (det lite äldre stället dessutom, från 2008) IFK Göteborg släpper dock initiativet i matchen i samma ögonblick som Efe Yildrim skänker bort målet som ger 1-1 med en riktig Elanga-passning. Matchen står nu och väger och trots att det känns som att vi är det bättre laget spelare för spelare så ger öisarna inte upp utan visar synnerligen god karaktär och kämpar hårt.

Men vad hjälper det när Sam Larsson bjuder på årets delikatess så här långt. Med bollen vid fötterna nere på offensiv planhalva, precis inne i straffområdet, gör han en "Hasse-fint" (för er som inte vet vad det är, kolla här) som lurar stackars öisbacken all världens väg. Det är nu fri gata in i boxen och inspelet går till Moberg-Karlsson som enkelt kan göra sitt andra mål för dagen. Välförtjänt, åtminstone personligen för Moberg, som jag aldrig sett löpa så mycket och så frenetiskt någon match.

Arkivbild: David Moberg-Karlsson

Det är dock inte över där utan Öis kan komma tillbaka ännu en gång. Lite ironiskt är det på en kontring där IFK haft en jättechans som man gör kvitteringsmålet. Det hade kunnat bli 3-1, istället är det kvitterat tio sekunder senare.

När 2-2 görs är det 25 minuter kvar och nu faller våra blåvita vänner in i lite ängslighet, precis som a-laget, och det blir en del långa bollar istället för det vanligen varierande och konstruktiva spel vi brukar se från grabbarna. Men till skillnad från a-laget så ska det här sluta lyckligt.

Andreas Petersson får bollen på vänsterkanten, tar fart, gör ett par snabba dribblingar i en Messi-rusch och kommer till slut fram mot mål där han med lite tur får in bollen bakom målvakten. Med tre minuter kvar av matchen är det bara att spela av och ytterligare en seger är bärgad för ungdomarna.

Extra beröm idag på spelarfronten får Moberg-Karlsson, Sam Larsson, Azulay & Joel Allansson, som var stundtals outstanding i den första halvlek som var allt han spelade. Man tappade en del när han gick ut men lyckades trots allt knyta ihop säcken på ett vackert sätt. 20 grader och sol, mycket folk, tre väldigt vackra mål och ett sent avgörande mot rivalen Öis. Påskhelgen kunde knappast startat bättre för grabbarna. Dessutom verkar man ju få behålla sin tränare, åtminstone ett par dagar till.

Galenskap...

Det är bara en tidsfråga.

AVGÅNGSTANKAR. Ingen som läser tidningen eller surfar på nätet har nog missat de artiklar som publicerats om Jonas Olssons eventuella avgång. Igår uttalade JO följande:
"Man får rannsaka sig själv, jag har ett intresse i det här och det är vad som är bäst för IFK Göteborg. Jag kommer inte stånga mig blodig om jag känner att jag inte har mer att ge, så jag får fundera på det under natten."

Läser man det här förstår man att JO faktiskt har kommit till insikt och förstått att det nog är dags att lämna (eller iallafall lämna sin roll som tränare i) IFK. Imorse skulle JO och Mild ha ett samtal om situationen. Efter det samtalet verkar det som att det inte blir något tränarbyte.....än.

För idag kom ett nytt uttalande:
"Frågan jag ställer mig hela tiden är: vad är bäst för IFK Göteborg? Nu har vi match på måndag igen och då är det bäst för IFK Göteborg att jag står där och coachar laget, säger han."

Jag säger inte att följande är sanna påståenden eller på något sätt fakta, men om man läser mellan raderna så får man väl ändå känslan av att följande kan ha utspelat sig?
JO och Mild har haft sitt samtal där JO givetvis uttryckt att han vill sluta. Dessvärre ställer det här till problem då Mild inte kan hitta en ersättare på en natt. Lösningen har helt enkelt blivit att JO kör vidare i väntan på att Mild hittar en ersättare.


Kollar jag i min spåkula känns det som vi får en ny tränare lagom tills det är dags för derbyt mot GAIS, två veckor känns som en realistisk tid att hitta ett alternativ på. Det är, som det känns, bara en tidsfråga.

Efter 23 säsonger i föreningen...

Liseberg tillägnar blåvitt ny attraktion.

FRITT FALL. I morgon är det premiär för AtmosFear på Liseberg. En attraktion som helt och hållet tillägnas IFK Göteborg. En mycket spännande fusion mellan två av staden Göteborgs riktiga giganter.

LISEBERGSTORNET BLIR VÄRLDSUNIKT FRITT FALL

LisebergsTornet, med en höjd på 146 meter över havet, kommer byggas om till Europas högsta fritt fall-attraktion. Namnet på den nya attraktionen blir AtmosFear.

AtmosFear kommer att bli Europas högsta fritt fall, både vad gäller fallhöjd och byggnad att utgå ifrån. Sett till hela världen finns det egentligen bara en enda attraktion som kan liknas vid AtmosFear och den är placerad i Australien.

Åkturen startar under jord i tornets källare och att ta sig därifrån upp till toppen tar cirka 100 sekunder. Nedresan går betydligt snabbare – man faller fritt i strax över tre sekunder i en hastighet på cirka 110 km/h faller. Under inbromsningen utsätts den som åker för högsta tillåtna G-krafter, 4 G

Olsson gör bara läget värre...

MATCHTANKAR. Tänk vad befriande det hade varit att ha en tränare som kunde erkänna när det går dåligt? Som kunde erkänna att laget inte visar tillräckligt mycket hjärta?

Istället har vi en tränare som efter sämsta starten på 58 år försvarar spelarna totalt, Olsson vet att han är den kanske mest pressade ledaren inom svensk fotboll just nu. Han vet att han håller på att tappa spelarnas förtroende totalt (trots att han hela tiden uttrycker motsatsen).

Att efter fyra omgångar ligga på noll poäng är dåligt, oavsett vilket lag du håller på, extra illa är det när du håller på IFK Göteborg, ett lag som tippades utmana om guldet i år utav väldigt många, trots en extremt svag fjolårssäsong.

Jag kommer inte gå ut och såga några spelare (väntar med det i några inlägg) men det är ganska uppenbart att Håkan Mild, Jonas Olsson och de övriga i den sportsliga ledningen har överskattat spelarnas kvalitéer rejält. Extra pinsamt är det när snackat om alla "karaktärsspelarna" som vi har börjar gå, vem i dagens trupp är egentligen en sådan spelare?

Wernbloom var det, Bjärsmyr var det, sedan dess har det egentligen inte funnits någon. De var två väldigt duktiga fotbollsspelare som var rejäla svin på plan och lyfte sina lagkamrater ett par snäpp, medspelarna vågade inte jobba hem efter att ha tappat bollen, de vågade inte gå in mesigt i en duell, de vågade inte slarva med en enkel 2-meters pass, de visste att Bjärsmyr eller Wernbloom skulle ge dem en rejäl utskällning.

Med den filosofi som Mild förespråkar (en filosofi som håller på att sjunka totalt) så har de misslyckats totalt uppe på Kamratgården, saknaden utav "karaktärsspelare" är total...

torsdag 21 april 2011

Exklusivt erbjudande: BaraBens "Gnaget? Nej tack"-tröja!

BARABEN EVENT.dagens goa tillställning på Biljardpalatset, BaraBens påskfest med visning av AIK-Blåvitt kommer den här tröjan att säljas för 160 kronor stycket. Endast i dag, endast på festen. Så är du sugen på att få en av drygt 50 unika tröjor, ta med lite kontanter...

BaraBen-FEST PÅ Biljardpalatset 
i dag (21/4): "GLAD PÅSK AIK!"
16.00: Festen öppnar!
De 150 första gästerna bjuds på två GRATIS öl av barens kung, "Joppe". Så kom i tid för en gåva signerad BaraBen.com/Biljardpalatsets barkung. Se till att inleda din påskfylla.
16.30 (cirka): Matdags!
Biljardpalatset serverar fram en rejäl buffé som räcker för drygt 120 personer och är helt GRATIS så att de blåvita fansen kan tröstäta sig nöjda efter noll poäng på tre matcher. Se till att inleda din påskfetma.
18:00: SUPERQUIZ: Blåvitt-quiz med sköna priser från Alternativa Shopen.
19.00: Matchdags!
AIK- IFK Göteborg på samtliga storbildsskärmar. Blåvitt kan ge er påskgodiset...

I dag är det fäääzzzt: AIK-Blåvitt @Biljardpalatset!

BARABEN EVENT. BaraBen.com arrangerar på Skärtorsdagen en vår- och påskfest för alla er som inte åker upp till Solna för att se AIK-Blåvitt! Vi gör detta i samarbete med vår partner Biljardpalatset och kan den här gången bjuda ett helt jävla tokfenomenalt öl/mat-erbjudande som ingen annan krog i Göteborg kan matcha eller ens komma i närheten av:

BaraBen-FEST PÅ BP (21/4): 
"GLAD PÅSK AIK!"

16.00: Festen öppnar!
De 150 första gästerna bjuds på två GRATIS öl av barens kung, "Joppe". Så kom i tid för en gåva signerad BaraBen.com/Biljardpalatsets barkung. Se till att inleda din påskfylla.
16.30 (cirka): Matdags!
Biljardpalatset serverar fram en rejäl buffé som räcker för drygt 120 personer och är helt GRATIS så att de blåvita fansen kan tröstäta sig nöjda efter noll poäng på tre matcher. Se till att inleda din påskfetma.
17.30: Hemligt event. 
Inget superspännande den här gången, med tanke på den allsvenska tabellen, men lite underhållande.
18:00: SUPERQUIZ: Blåvitt-quiz med sköna priser från Alternativa Shopen.
19.00: Matchdags!
AIK- IFK Göteborg på samtliga storbildsskärmar. Blåvitt kan ge er påskgodiset...
19.45: Pausunderhållning!
Göteborgs urblåvite MMA-monster Eddy Bengtsson berättar om sin kommande fight på "The Zone" (7/5) och avslöjar hur han gör en spektakulär entré på Lisebergshallen...
21.00: VILD FEST!
Röd dag den 22:e, långfredagen, borgar för en och annan "läsk" i struparna. Jonas Olsson hade på sig begravningskostymen redan i omgång tre, nu får vi se om detta blir en begravningsmottagning eller vårfest...



OBS! Det är 18-årsgräns i dörren, som alltid på ALLA BaraBens arrangemang. Gratis inträde, inget förköp eller liknande men en garderobsavgift för dem som kommer påpälsade med ytterkläder. Enbart "drop in" gäller så kom tidigt. Biljardpalatset har möjlighet att ta in en jävla massa folk så oroa er inte för att det ska bli helt fullt. Vid tidigare BaraBen-evenemang har vi utan problem kunnat klämma in över 500 personer i lokalen och haft sjukt trevligt...

Vem ska bort?

onsdag 20 april 2011

Inför AIK - IFK Göteborg

KANAL GLENN. Sköna mål har vi gjort på Råsunda förr. Detta blandat med foton från AIK-resor mellan 1997-2010. Nu jävlar går vi för säsongens första 3-poängare!



Tack till Supporterklubben Änglarna för foton.

tisdag 19 april 2011

Öppet brev till mamma

SMALL TALK. Hej, Mamma. Du minns nog att du skickade ett tröstande sms i måndags där du skrev att ”Det vänder nog snart. Kram”. Det var precis när jag gick hem från Gamla Ullevi, jag hade knappt hunnit förbi Bergakungen. Du hade väl sett det på Sportnytt, eller så var det lill-brorsan som visade dig på text-tv, att Blåvitt hade förlorat igen. Tack, det var omtänksamt och jag är ledsen att jag inte orkade svara. Men vad du däremot inte förstod mamma var att det du skickade mig var en provokation i sin renaste form, ditt meddelande fick mig att vilja smyga ner min telefon i spårvagnsrälsen så att någon kvällsarbetande vagnförare ovetandes kunde smula sönder varje liten möjlighet till fler sådana, groteska, tröstande sms. Ditt sms fick mig att vilja se min mobil explodera i handen på mig. Förstår du? Nej, mamma, det vänder inte snart. Skriv inte så. Det är nämligen åt helvete alltihop. Helt åt helvete.

Du har nog läst mamma, att det finns folk som lider av vårdeppighet, att när snön börjar smälta och ljuset kommer, då är det något som får folk att bli lite nere, trots att man ju rimligtvis borde bli glad av sol. Man kan inte säkert säga var det beror på, men det finns teorier om att det är just de stora förändringarna i vår exponering för solljus som orsakar detta. Det tycker jag låter konstigt. En annan mer psykologisk orsak sägs vara att det är de stora förväntningarna på våren som genom stressen över att utnyttja de nya långa dagarna skapar ångest, att vi aldrig kan leva upp till vinterns dröm om våren. Kanske är det så. Men mamma, vet du vad? Jag tror båda teorierna är fel, jag tror att det egentligen handlar om fotboll. Åtminstone är det värt att göra mätningar utifrån den hypotesen. Kan du t.ex. föreställa dig någon vårdeppighet i Skåne?

Men det är helt okej ändå, för det finns nämligen försvarsmekanismer mot sånt här. Evolutionen har sett till att vi har huvuden och hjärtan som klarar motgång, tack evolutionen. Annars skulle det inte funnits fotboll och absolut inga fotbollsanhängare. Om vi hade haft svaga hjärtan alltså, eller om vi vore mer benägna till sorg än vad vi är. Nej för tusan mamma, du skulle bara se vad vi snackar gött i sådana här blåvittforum som finns på internet. Vi har hopp kvar minsann, om vi bara gör några små förändringar här och där, det handlar bara om detaljer, så kommer det gå bra igen. Då kommer vi vinna, mamma! Det är bara att knyta näven i fickan och… Jag vet vad du tänker. Du känner ju mig, du ser på tonen i mitt språk att jag bara raljerar, att jag har slutat ta något på allvar. Det är sant, sedan i måndags är jag en hopplös jävel. Men vad fan liksom? Jag ska bättra mig till påskmiddan!

Du förstår nog inte riktigt, det är svårt att förklara. Vi har noll poäng, vi misslyckas, vi sitter med dumstrutar framför våra datorer och blir hånade av finniga Gaisare i tolvårsåldern som gör ALT-TAB mellan Baraben och World of Warcraft. Vi ser bilder från Abu Ghraib-fängelset där fångar kastats i en hög, med påsar över huvudet, och folk som tittar in i kameran och skrattar, pekar, och vi tänker: ”Men, där är ju vi! Vrid upp volymen, jag är på teve! Ser du mig där, längst ner i högen?” Mamma, du vet kanske inte vad Baraben är, men det spelar ingen roll. World of Warcraft är det där som lill-brorsan spelade innan han började ta tag i skolan. Jag vet inte varför jag skriver det här till dig mamma, du läser ju ändå inte Baraben . Men återigen, det spelar ingen roll. Jag är bara lite bitter.

Eftersom du inte läser Baraben ska jag avsluta med en annan liknelse på hur det känns just nu, som det kanske egentligen är bäst att du inte alls läser. För du vet mamma, när man är så jävla skitfull att man spyr på Nefertitis toalett och sedan kryper ut bland alla som köat och väntat, och inför alla dessa ersätter vätskeförlusten med en massa slabbiga öl-slattar som står vid pissoaren, enbart av den enkla anledningen att man inte bryr sig längre. Så ungefär är det nu att hålla på Blåvitt. Man står sned och tragisk och lutar sig mot en dörrkarm och gapar om att man vill ha mer, mer sprit, mer motgång! Öh, tyck inte synd om mig… Fuck you all, ert jävla patrask! Man vinglar till och ramlar, lägger skjortärmen i piss på golvet, därifrån tittar man patetiskt upp mot alla runt omkring. Man torkar sig om munnen och sluddrar fram: ”Vi är Blåvitt – bäst i… Sverige”

IFK Göteborg - Helsingborgs IF, Inmarschen & Klacken

KANAL GLENN. Inmarsch, spelarpresentation och diverse klipp på klacken. Trots motgång är stödet från läktaren bra!

Torsdag: Påskfylla, påskfetma och påskgodis på Biljardpalatset!

BARABEN EVENT. BaraBen.com arrangerar på Skärtorsdagen en vår- och påskfest för alla er som inte åker upp till Solna för att se AIK-Blåvitt! Vi gör detta i samarbete med vår partner Biljardpalatset och kan den här gången bjuda ett helt jävla tokfenomenalt öl/mat-erbjudande som ingen annan krog i Göteborg kan matcha eller ens komma i närheten av:

BaraBen-FEST PÅ BP (21/4): 
"GLAD PÅSK AIK!"

16.00: Festen öppnar!
De 150 första gästerna bjuds på två GRATIS öl av barens kung, "Joppe". Så kom i tid för en gåva signerad BaraBen.com/Biljardpalatsets barkung. Se till att inleda din påskfylla.
16.30 (cirka): Matdags!
Biljardpalatset serverar fram en rejäl buffé som räcker för drygt 120 personer och är helt GRATIS så att de blåvita fansen kan tröstäta sig nöjda efter noll poäng på tre matcher. Se till att inleda din påskfetma.
17.30: Hemligt event. 
Inget superspännande den här gången, med tanke på den allsvenska tabellen, men lite underhållande.
18:00: SUPERQUIZ: Blåvitt-quiz med sköna priser från Alternativa Shopen.
19.00: Matchdags!
AIK- IFK Göteborg på samtliga storbildsskärmar. Blåvitt kan ge er påskgodiset...
19.45: Pausunderhållning!
Göteborgs urblåvite MMA-monster Eddy Bengtsson berättar om sin kommande fight på "The Zone" (7/5) och avslöjar hur han gör en spektakulär entré på Lisebergshallen...
21.00: VILD FEST!
Röd dag den 22:e, långfredagen, borgar för en och annan "läsk" i struparna. Jonas Olsson hade på sig begravningskostymen redan i omgång tre, nu får vi se om detta blir en begravningsmottagning eller vårfest...



OBS! Det är 18-årsgräns i dörren, som alltid på ALLA BaraBens arrangemang. Gratis inträde, inget förköp eller liknande men en garderobsavgift för dem som kommer påpälsade med ytterkläder. Enbart "drop in" gäller så kom tidigt. Biljardpalatset har möjlighet att ta in en jävla massa folk så oroa er inte för att det ska bli helt fullt. Vid tidigare BaraBen-evenemang har vi utan problem kunnat klämma in över 500 personer i lokalen och haft sjukt trevligt...

Stort grattis till Pontus och Nina Wernbloom!

BaraBen vill skicka sina varmaste gratulationer till Pontus och Nina Wernbloom som blev föräldrar till en liten grabb igår. Vi ser fram emot att ha dig i startelvan 2030, Pontus jr!

Och som första media kan BaraBen publicera en bild på underverket. Än en gång stort grattis!

Dagen efter igår.


(Psst! Här får du ett förslag på dagens soundtrack. Låt den snurra under dagen, bryt ihop och så reser vi oss på nio och spöar Gnaget efter noter på torsdag!)

IFK Göteborg vs HIF Inmarschen, lite på klacken, reaktioner på IFK:s mål och ...

måndag 18 april 2011

Allsvenskans bottenträsk efter omgång tre

"Gjorde allt man kunde"?

MATCHTANKAR. I dag när jag steg låste dörren efter mig tänkte jag: "Okej, det HAR gått åt helvete. Men nu glömmer jag det och hoppas och tror på vinst!"
Den som säger att IFK spelade bra idag såg inte riktigt samma match som mig. Än sålänge har IFK Göteborg inte genomfört en enda riktigt bra halvlek. I första halvlek var det verkligen en show med juniormisstag, ändå får vi med oss ett mål och leder i halvlek. Målet förresten, det var nog inte många som reagerade på det. Men framspelningen är superb, men avslutningen är allt annat än bra. Den bollen ska sitta på ett tillslag. Det är mer eller mindre "tur" att Drugge hinner upp bollen och får in den i målet.

Andra halvlek däremot är stundtals riktigt bra, särskilt de första fem minutrarna. Men så kommer (precis som mot Häcken) en fast situation och det är utjämnat. Problemet är att laget slutar spela när det händer. Först när det börjar bli riktigt knappt om tid (precis som mot Häcken) sätter spelarna igång igen. Dessvärre gör man bort sig i försvaret och ger Gernt en (den enda under hela matchen) möjlighet, och sätter den.

Jag vet att det finns människor därute som tycker att IFK spelade "bra" idag. Tyvärr har ni fel. Spela bra gör man när man vinner, spela bra gör man när man inte tappar 1-0 till 2-1, spela bra gör man när man sätter sina chanser. Det STORA problemet med IFK blev skrämmande tydligt idag. Man skapar alldeles för få chanser och missar de man sätter. Hysén hade inte missat sitt givna läge om det varit år 2009. Sella hade definitivt inte missat sitt läge heller. Spela bra gör man när man tar tre poäng, svårare är det inte!

Jag fick ett sms från en polare efter matchen. Jonas Olsson hade tydligen uttalat sig i intervju efter matchen. Då jag inte sett intervjun får följande klassas som rykte, men vad jag förstår så är JO "nöjd med spelarna som gjorde allt de kunde" samt att "man möter ett lag som kommer vara med och slåss däruppe". Om det stämmer medger JO indirekt att matchen var bra och att vi är ett mitt/bottenlag som inte har i toppen att göra.

Är det verkligen en inställning som tränaren
för Mesta Mästarna Från Götet bör ha?

Förändring

Det var alltså inte i kostymen det satt?

söndag 17 april 2011

fredag 15 april 2011

4-1 mot HBK i juniorallsvenskan

JUNIORALLSVENSKAN. Här är ett Blåvitt lag som vinner sina matcher! Det var toppmöte i juniorallsvenskan ikväll när IFK Göteborg tog emot Halmstad BK på hemmaplan på Bergsjövallens konstgräs. Tanken var egentligen att den skulle spelas på gräset, men tidigt på dagen fick man reda på att planen inte var kritad. Representanter från IFK försökte då få tag på Idrott & förening men de hade endast en växeltelefonist på plats. Anledningen till det var tydligen att man var ute och firade någon som hade slutat jobba där. Ja, herregud, är det inte mutor så är det alltid något annat som amatörerna på IOFF har för sig.

Nåväl, konstgräs är knappast ett hinder för de unga killarna som till stor del håller till på just det underlaget delar av året. Snarare en fördel ikväll skulle jag vilja påstå, då Bergsjöns gräs knappast såg ut att vara i bästa skick vad man kunde se på håll.

IFK ställer upp från start med: Strömberg Lundin-Efe-Azulay-Mohiden Bragi-Dizdar Mbamba-Sam-Petersson Moberg

Dessutom hade ett lätt regn svept in och det vet alla som spelar på konstgräs att det blir väldigt snabbt om det bara kommer några millimeter och lägger sig på ytan. Man kan därmed tycka att det borde finnas goda förutsättningar för fint spel men jag måste säga att ungdomarna trots slutsiffrorna gjorde mig lite besvikna idag. Det var lite för mycket a-lagsspel kort och gott, men lite för många "lycka till"-bollar på Moberg på topp.

Å andra sidan var det just en sådan här boll som resulterade i att man fick straff bara efter ca fem minuter, när Moberg blir nedsprungen i en duell med en av HBKs mittbackar. Straffen var solklar och Efe var säker när han placerade den till vänster om målvakten.

Man gör nu sin bästa period i matchen och trycker på för ytterligare ett mål. Det kommer dock inte i första halvlek utan först i andra när Sam pressar in en frispark från långt håll. Han får en bra rak vristträff, målvakten är på den och borde kanske kunnat parera bättre, men lyckas inte denna gång utan får se bollen gå in bakom honom. Innan detta har Andreas Petersson inlett halvleken med två megachanser, dock utan att få bollen i mål. Ena gången balanserar han på linjen, tar sig förbi två killar innan han bryter in på skott, som målvakten dock kan rädda. Vilket mål det hade kunnat bli.

Allan kom fram bra och hade några fina inlägg

Med 2-0 i ryggen känns det nu ganska säkert och när dessutom Halmstad får en kille utvisad undrar man nästan hur mycket det skall rinna iväg till. Det händer dock inte utan istället spelar Halmstad nu upp sig och gör sin bästa period i matchen, med en kille mindre. Man får en reducering och har bud på mer men en riktig prakträddning från August Strömberg i mål, samt en del ineffektivitet framför mål hindrar att man kommer ikapp.

Det blir istället två mål till för de blåvita. 3-1 gör Bragi på ett inspel snett-inåt-bakåt från Andreas och 4-1 gör Efe på nästan samma sätt.

Sam trixar sig förbi tre gubbar

När det gäller spelarkritik vill jag lyfta fram Andreas Petersson, Efe & David på topp som springer mycket hela matchen. Sam har några delikatesser som alltid, och ett snyggt mål, men bör ibland kunna bli vara mer rakt på mål. Lagmässigt är resultatet i slutet såklart bra, men perioder i andra halvlek såg det inte bra ut när man lämnade tillbaka kommandot till HBK som dessutom hade en man utvisad. Man bör kunna vara bättre på att föra matchen i det skedet.

Det är lätt att bli distraherad

torsdag 14 april 2011

Våga plocka fram hårtorken JO!

KÖTTA. Jag pekas ofta ut för att vara en cynisk pessimist. Visst finns det belägg för denna anklagelse, allt som oftast förväntar jag mig poängförlust när jag ger mig iväg för att se på blåvitt. Självklart finns det några få undantag, exempelvis en hemmamatch under hösten 2009 mot ett lag från Solna, behöver jag gå in mer i detalj om hur det gick då?

Därför har det blivit närmast av vidskepliga skäl jag ”väljer” att inte förvänta mig seger. Låga förväntningar gör en mindre besviken, men främst beror min skepsis på det simpla faktum att jag tror att om jag förväntar mig seger – då blir det förlust. Men bara för att jag inte tror på vinst betyder inte det att jag inte hoppas på seger, att jag inte hoppas på att bli motbevisad och ännu en gång få sjunga Snart skiner Poseidon efter slutsignalen. Jag lever på hoppet och det får mig att ge allt från läktaren. Det jag kräver är samma engagemang från varje enskild spelare där ute på planen, även om det går en emot ska man inte vika ner sig. It’s not over until the fat lady sings som man brukar säga.

Mot Helsingborg på måndag begär jag inget finlir, i den situationen vi nu befinner oss ska vi inte försöka oss på något skönspel. Nu gäller det att kämpa, och det jag förväntar mig se mot Helsingborg är kamp. Oavsett vilka som startar, oavsett vart på plan man huserar, man ska ge 110 %. Försiktighet och alibilöpningar funkar inte för att vända en negativ spiral likt den vi nu befinner oss i. Vi har inte råd att ge plats åt spelare som tänker ”någon annan tar tag i det”, alla måste gå i bräschen för varandra och visa att tillsammans ska vi vända det här.

Jag kommer go bananas om jag får se samma håglösa inställning som visades upp stora delar, om inte under hela, andra halvlek på Rambergsvallen. När spelarna kom ut för andra halvek syntes en märkbar nedgång i attityd och så fort Häckens kvittering föll var allt självförtroende som bortblåst. De liknande närmast ett gäng flamingos på planen, som inte visste varken in eller ut. Det såg ut som att alla elva helst hade velat gå av planen redan då, det fanns ingen spelglädje, ingen initiativförmåga och inte någon jävlaranamma. Man gav helt enkelt bort både initiativet och matchen till Häcken och lät således lillebror ta kommandot.

Frankie drog vissa paralleller till Sir Alex och Manchester United i ett inlägg tidigare. Jag kan lova att de röda djävlarna inte hade fått uppträda på samma vis som IFK gjorde senast, åtminstone inte utan att få smaka på Sir Alex beryktade hårtork. Jonas Olsson borde ta efter honom på den punkten, våga ryta till riktigt ordentligt när spelarna inte visar rätt attityd under en match, någon måste väcka dem och han är mannen som blivit tilldelad den rollen. Han ska motivera spelarna till att prestera sitt yttersta, lyckas han med sin uppgift är många poäng vunna.

Ska sägas att så fort jag såg spelschemat i vintras insåg jag att det fanns en överhängande risk att vi, när omgång 5 stundar, står där utan poäng och med 4 raka förluster i bagaget. För guds skull låt inte den farhågan besannas. Så på måndag bryr jag mig inte om ifall jag inte får se rabonas, trivelas eller 10 andra häftiga ord. Jag vill se ett lag där alla vågar och vill ta egna initiativ, ge mig 5 glidtacklingar i rad inom loppet av lika många sekunder, ”kötta” så att självaste Wernbloom och Håkan Mild blir stolta!

När elitfotbollen får sällskap...

onsdag 13 april 2011

Frankie: "Jag hatar att älska den här fuckin' stan"

Här visar BK Häcken sin korpnivå som klubb



BK FAIL. BK Häckens sportchef Sonny Karlsson drömmer om att växa ikapp IFK Göteborg. När drygt 6000 blåvita kom på besök till Rambergsvallen stod det dock klart att Häcken befinner sig på korpnivå än så länge. Två minuter efter matchstart stod minst 500 personer utanför sittplatsentrén och drömmaren Sonny fick ställa sig och riva biljetter.

Precis som förebilden Håkan Mild brukar göra på Gamla Ullevi varje vecka.
Noooooooooooot.

Hoppet är inte ute

tisdag 12 april 2011

Så här borde Blåvitt starta på måndag!

ANALYS/TAKTIK. På måndag spelar Blåvitt sin tredje match i Allsvenskan och än så länge står kolumnen för vunna matcher på noll. Även om laget visat upp en del positiva tendenser under delar av de inledande matcherna så är det en hel del som saknas för att vi ska göra 90 riktigt stabila minuter och bärga den första trepoängaren. Så...

Vad saknas? Jo, ett offensivt luftspel.
Hur löser vi det? In med "Pärlan" eller Stiller i boxen.
Analys: Blåvitt har traditionellt sett haft en av sina absoluta styrkor i huvudspelet – både offensivt som defensivt. Men just nu har vi ställt lag på banan som saknar huvudspelet som ger oss en ytterligare offensiv dimension. Nu är Selakovic är på väg tillbaka blir behovet av detta ännu större, eftersom han är en av Allsvenskans bästa passningsspelare. Tobias Hysén kan absolut nicka, men har självfallet sina djupledslöpningar som största tillgång.

Därmed efterlyser jag "Pärlan" eller Stiller bredvid Tobias, så att vi har en måltavla att skicka bollar på – som kan vinna dueller – och sedan skicka dem vidare på Hysén i djupet. Vårt mittfält är i dag på liknande vis svagt på fasta situationer där "dvärgligan" dominerar. Och det är inte möjligt att hela tiden skicka upp Karl Svensson heller, eller i alla fall lita på att han ska ta allt ansvar i luftrummet, utan här måste mer nickstyrka in i startelvan.

Det här är viktigt av flera orsaker, dels har vi en helt annan förmåga att nypa fast bollen kring offensiv planhalva vilket ger tid för att flytta upp laget. Men det gör även att motståndarnas försvar måste tänka på fler element när bollen går ut till våra yttrar och då speciellt till Selakovic. Mot Häcken kändes det helt ofarligt i luftrummet fram tills runt minut 70 när laget vaskades om med just Sella och Pärlan i elvan.

Hur bryter vi trenden? Genom att bygga bakifrån.
Hur löser vi det? Återgå till "tjongfotbollen".
Analys: Blåvitts försvarsspel i andra halvlek mot BK Häcken var rent ut sagt sorgligt. Den så intensivt hajpade Elmar fick inte alls till det från sin position som sopgubbe framför backlinjen och vår försvarsmur liknade stundtals rena hönsgården. Självförtroendet i försvarsspelet är inte på topp och det kommer dels från de två negativa resultaten vi fått med (mot) oss, men även för att vi tvingats formera om backlinjen direkt, på grund av Karl Svenssons utvisning mot Örebro.

Därför är det viktigt att börja om på nytt, från rätt håll. Spelarna måste gå in för att möta sina motståndare, istället för att backa ifrån dem. När bolljäveln ligger lös bör den skickas så långt åt helvete att bollkallarna får håll av att hämta dem. Hjalmar Jonsson som så ofta kritiseras för den typen av tjongar blev lite syndabock på Rambergsvallen när han drog en boll rätt ut till en framrusande geting som kunde stänka dit den i ett otäckt ekande nätrassel. När jag pratar "tjongfotboll" i detta fall menar jag inte att vi ska börja anfalla med 50-meterspassningar, utan att vi ska stärka försvaret genom ett robust och aggressionsmässigt primitivt försvarsspel.

Det är ingen idé att försöka zick-zacka sig fram på vänsterkanten med ett långsamt uppbyggnadsspel som låter motståndet komma till rätta. Slå till bollfan för kung och fosterland, flytta upp laget och se till att inte skapa deras andravåg när vi tappar boll på defensiv tredjedel. Det låter alltid tråkigt att snacka "bygg bakifrån", men det hjälper inte att ha en sprakande offensiv om vi samtidigt släpper in enkla mål bakåt. Trygghet offensivt kommer nästan alltid som ett resultat av att mittfält och anfall vågar låta försvararna sköta ett stort ansvar bakåt. Hur osexigt det än låter.

Hur hittar vi balans i laget? Sudda ut rollerna.
Hur löser vi det? Sträva efter tvåvägsspela på nästan varje position.
Analys: Oavsett om Jonas Olsson tänker fortsätta med sin favorituppställning 4-2-3-1 eller skifta över till ett 4-4-2 så måste det till en mer balanserad fördelning för spelarna på planen. När Blåvitt startade matchen optimistiskt mot BK Häcken så var det genom att ha extremt tydliga rollspelare på planen. Sana, Hysén, Drugge och Söder skulle framåt – övriga höll tätt bakåt. Sebastian fick en bollförande roll på mittfältet som i viss mån liknar den länk jag är ute efter, men det var ändå för lite av den varan. När mittfältet är så tydligt uppdelat mellan defensiva och offensiva rollspelare så blir det ofta en utrymmesmässig lucka mellan lagdelarna. På Rambergsvallen manifesterade det sig bland annat i hur en frustrerad Tobias Hysén gång på gång sökte sig ner till mitten av detta ödesland på mittfältet för att hämta boll eller göra sig tillgänglig.

Alla spelare skall naturligtvis kunna springa både framåt som bakåt och ta ansvar i både defensivt som offensivt spel. Samtidigt måste det finnas ett par spelare i både anfall som försvar som tar det grundläggande ansvaret åt respektive håll. Men när alla spelare i laget får sådana roller blir det väldigt lite av det där i mitten, tvåvägsspelaren. Det klassiska blåvita exemplet är att vi behöver "en Stefan Lindqvist", som är en vanligt innermittfältare. Inte en defensiv mittfältare och inte en offensiv sådan, utan en tvåvägsspelare som har i uppgift att både fylla på under anfallen som ta hemlöpningarna i rätt situationer. De senaste åren har det blivit för extrema rollfördelningar i Blåvitt vilket gör att mitten på mittfältet sällan är belagt. Det här går inte bara hand i hand med att jag förespråkar ett rakt 4-4-2 utan måste även till vid fortsatt 4-2-3-1.

De defensiva mittfältarna tenderar annars att bli alldeles för defensiva och i princip parkera sig i knät på backlinjen. Samtidigt blir den offensiva innermittfältaren, eller populärt kallat den släpande anfallaren, fast i ett ingenmansland bakom vår forward. Luckan mellan dessa delar av mittfältet blir tyvärr för står mellan varven och gör att motståndarna kan vända upp och fördela boll sin sina yttrar eller i djupled. Jag tycker att samtliga tre av Sebastian, Elmar och Jakob – men även spelare som Drugge eller TO, bör fungera i ett rakare innermittfält. Här ska balansen hela tiden avvägas i förhållande till vilken av yttrarna som aktivt deltar i ett anfall, så att vi inte får en vilda västern-fotboll.

Jag kanske är konservativ. När till och med Alex Ferguson, som alltid har spelat med sitt 4-4-2-grundspel och skiftat till ett 4-3-3 (som han verkar spela med mot Chelski i kväll), har under de senaste veckorna experimenterat med ett 4-2-3-1. Men den stora skillnaden i Manchester Uniteds experiment med 4-2-3-1 är att de spelar med en tydlig playmaker i den roll som motsvarar den centrala offensiva mittfältaren. När man har så skickliga spelare kombinerat med en öppenhet till förändring så kan man skifta rätt så mycket mellan olika system och uppställningar, bara genom att göra mindre ändringar. Men i ett lag med lite färre individuella stjärnor och ett sargat självförtroende bör man nog återgå till sin bas. Och likt Sir Alex pojkar så har Blåvitt en grundidé om ett rakt 4-4-2 som bör återkomma på måndag. För om Europas mest framgångsrika klubblagstränare alltid faller tillbaka till ett rakt 4-4-2 när något går emot så kan det väl knappast anses som förlegat att göra det i IFK Göteborg?

Så vad vill jag ha sagt med detta? När man kör fast måste tränaren öppna för att testa nytt. Det går inte bara att köra på och hoppas på att det magiskt ska lösa sig. Eller jo, det går uppenbarligen. Men jag tycker inte att Blåvitt borde köra på "som vanligt" och hoppas på att det ska lossna. I stället vill jag se följande startelva mot Helsingborg på måndag.


----------------------------Marcus Sandberg--------------------------------
Adam Johansson-Ragnar Sigurdsson-Karl Svensson-Hjalmar Jonsson
Stefan Selakovic-Sebastian Eriksson-Thomas Olsson-Tobias Sana
-----------------------Pär Ericsson-Tobias Hysén--------------------------

Min fantasielva bygger på: Det starka samarbetet mellan Adam och Sella ger oss en lite rakare och löpstark högerkant. Denna byggs på genom att "Pärlan" – som gjort del mål i B-laget nu, kliver in i straffområdet bredvid Hysén. Rent favoritmässigt så skulle jag hellre ha plockat in Stiller, men vi måste och då menar jag bara måste, få igång vår värmländska jätteinvestering. Där står mer än tre poäng på spel och därför är han värd chansen från start. Dessutom hoppas jag att TO kan komma in med sin rutin och visa omgivningen ett lugn som behövs när det blåser starka motvindar. Han är dessutom det närmaste den "färdiga" tvåvägsspelare som jag talade om tidigare i texten, som finns i dagens trupp. Seb och TO ska alltså inte ligga i knät på våra mittbackar utan rör sig som "off/def"-mittfältare. Om en stöter fram positionerar sig den andra bakom och vice versa. Om bägge får läge att röra sig framåt faller den yttermittfältare som inte är aktiv i spelet in i mitten samtidigt som backlinjen lyfter sin linje progressivt. Jag kör Hjalle till vänster för att ytterligare få in rutin och skapa lugn i laget. Det här innebär inte att någon av spelarna bör spela från start i nästa match, men kortsiktigt bör någonting radikalt på både den taktiska som spelaruttagningsmässiga sidan ske.

Men det här är ju bara min åsikt. Hur skulle du formera laget på måndag?