Det finns bara ett lag i Götet.
Det finns bara en sport i Götet.
Ingenting är större än fotbollen.
BaraBen.com - av Änglar - för Änglar.
Ps. Vem fan är Jari Tolsa?
Visar inlägg med etikett hockey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hockey. Visa alla inlägg
2013/01/12
TV-matcher en publikdödare?
Att man gör det skulle alltså bero på att tv-produktionerna blir bättre och att det är för billigt. En match kostar 159 kronor att beställa hem. Är man, som nämns i artikeln, fyra personer så blir det ungefär 40 kronor per person. Han vill att det skall kosta som att gå på bio. Det vill säga kring 100:-/person. Hur han tänkt att man ska mäta hur många som sitter framför samma tv det vet jag inte. Men om vi fortsätter tänka att man är fyra personer, så ska en match alltså kosta 400:-.
Vill man kunna se samtliga matcher från elitserien får man ha ett kanalpaket som kostar 399:- per månad. Det är dryga fem tusen per år. Det samma gäller om man vill se allsvenskan. Har man två lag man följer, ett i hockey och ett i fotboll, så lägger man alltså dryga 2500 kronor per lag och år. Om man nu inte ser matcher på plats.
Jämfört med vad det kostar att vara på plats så är det rent ekonomiskt billigare. Men sett till vad man får när man är på plats så är det något mer. Något som inte kan köpas för pengar. Det är på plats som den riktiga passionen skapas. Det är ett värde som tv-produktionen inte kan konkurrera med.
Skulle priserna för rättigheterna öka skulle priset för slutkund garanterat göra det samma. I förlängningen tror jag att minskad möjlighet att följa sitt favoritlag även på bortaplan gör att intresset även på hemmaplan minskar.
Därför borde nog klubbchefer, ordförander, marknadsansvariga och så vidare se sig själva i spegeln och se hu man kan förbättra sina egna arrangemang för att öka intresset innan man börjar skylla på tv-produktioner. Det är på plats på arernorna som den riktiga passionen skapas. Kvalitén på fotbollen måste höjas, samtidigt som priserna sänks. Den supporterskara man redan har, som redan går på matcherna den kommer att finnas kvar. Men att dessa personer skall kunna få med sig en kompis, få denne att betala ~200 kronor och sedan får se en riktig skitmatch.
Så att skylla på tv-matcher är att göra det enkelt för sig. Se till vad du/ni själva kan förbättra istället! Se till att öka mervärdet av att vara på plats istället. Det är inte enbart det ekonomiska som gör att folk stannar hemma. Det finns rum för mycket förbättringar, se till att detta utnyttjas fullt ut innan man börjar skylla ifrån sig.
2012/05/18
Idiotnivån på vakter kring svensk idrott är helt sjuk
VAKTIDIOTI. Det har varit hockey-VM i Stockholm.Kritikstormen har haglat då det varit tomt på läktarna. Svindyra biljetter gjorde att publiken uteblev. Och med tanke på att de som var galna nog att skaffa sig ockerbiljetter behandlades SÅ HÄR är det ett under om någon alls dyker upp till nästa års Globen-jippo...
2011/09/23
Hockey-Wikegård hyllar Blåvitts val av vännen Stahre!
SOCIALA MEDIER. I ett utspel på Twitter hyllar Niklas Wikegård, det högljudda SVT-hockeyoraklet och Djurgården hockeys tidigare tränare, Blåvitts val av ny tränare. Sedan råkar det vara så att Wikegård och Stahre är vänner, vilket naturligtvis påverkar hans förmåga att objektivt analysera om den förre gnagaren är rätt för Kamratgårdens änglar.Däremot har Wikegård ännu inte hunnit svara på om han härmed visar intresse för att (kanske tillsammans med Glenn Hysén) bli ny informationsdirektör eller PR-chef för IFK Göteborg.
Men medge att det hade varit liiiite kittlande, eller i alla fall intressant, att se någon av den kalibern på en sådan post. Att äntra ett läge där vi helt enkelt lagt ner Göteborgsandan och bett alla andra dra åt helvete. Lite i samma anda som Håkan Mild hanterat sina kritiker i valet av ny tränare för de kommande tre åren...
2011/09/02
Vi skall inte drivas av hat!
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I kväll tar "Glänn" sig an tränarfrågan för Blåvitt, efter "Joakim":s utläggning i morse. Håller du med? Tycker du tvärtom? Mejla in din gästkrönika till oss på kontakt@baraben.com eller lägg in din kommentar nedanför bloggposten!
Vi skall inte drivas av hat! Otroligt kul med först Salomonsson och sedan Sobralense. Skulle bli otroligt förvånad om inte den nya tränaren hade ett finger med i spelet om nya spelare. Skulle den tränare vara Herr Stahre så kan jag inte annat än att hoppa högt av glädje. Känner inte mannen så jag kan inte annat än tala för vad jag sett via olika media. Då gillar jag vad jag ser! Varför, jo så här tänker jag:
Jag tycker att Stahre utstrålar passion och delaktighet, engagemang och är otroligt verbal, verkar ha humor och humör och är en vinnare. Dessutom en glädjespridare av stora, erkända mått! Allt det som jag tycker att JO saknar, fan, jag försöker minnas att jag sett honom le men kan inte komma på när det skett.
Ett stort plus för folket på KG som tagit detta beslut med Mild i spetsen. Det är så otroligt starkt att våga detta. Man ser till människan, man ser till resultaten och man ser till IFK:s bästa. Vips hamnar Blåvitt på allas löpsedlar, vi är helt plötsligt det spännande laget, laget på allas läppar. Hatten av från mig, en stor mediaseger, hela fokuset är flyttat till IFK:s planhalva.
Herregud, inser ni alla vad detta kan betyda, Stahre på KG (nybyggd dessutom) Hysen och Sella, kan ni fatta "tjötet" med Stahre. Fy satan, luften kommer att darra av floskler, humor och glädje. Jag skulle nog säga, fy satan, vi är på rätt spår. Jag kan svagt skymta nummer nitton och efter det nummer tjugo och en andra stjärna på den vackraste av alla tröjor! Kan vi göra det med en gammal gnagare vid rodret så skulle det vara den yttersta revanschen gentemot Gnaget.
Vet ni, ett av mina största idrottsögonblick var, hör och häpna, i Frölundaborg. Nåja, ett av de stora, jag har nämligen sett Blåvitt sedan tioårsåldern, det vill säga slutet på sjuttiotalet, jag har sett dem alla, Uefa-matcherna, Champions League och så vidare. Dock finns en jädra hockey-match på näthinnan, jag som inte ens gillar hockey. Tänk er, SM-finalen, avgörande finalen mellan Frölunda och Luleå för ett antal år sedan. Frölunda förlorade, trist i och för sig, men det som skedde då domaren blåste av och Luleå firade som galningar. Då stannade stora delar av publiken kvar några sekunder och skrek "Grattis till guldet (klapp,klapp,klapp)" osv. Mer Göteborgskt, mer sportsligt, mer ärofyllt än så blir det inte, det var STORT!
Låt oss göra det vi, som Göteborgare gör bäst, låt oss ta emot Stahre med öppna armar, göra honom till vår alldeles egna "heders-råtta" Omfamna honom med kärlek därför vi bedömer människor efter deras prestationer och inte efter hat! Låt de andra drivas av hatet, det är så otroligt destruktivt och ger ingen energi. Det behövs glädje, energi och engagemang och det kan vi supportrar skänka från speciellt läktaren. Ni, mitt älskade Blåvitt, ni har hela mitt stöd om ni plockar in Herr Stahre, ni har alltid min kärlek och jag kommer ge er det från läktaren.
Hälsar en årskortsinnehavare från LS som snart har sitt namn på Kamratstenen!
/ ”Glänn”
Vi skall inte drivas av hat! Otroligt kul med först Salomonsson och sedan Sobralense. Skulle bli otroligt förvånad om inte den nya tränaren hade ett finger med i spelet om nya spelare. Skulle den tränare vara Herr Stahre så kan jag inte annat än att hoppa högt av glädje. Känner inte mannen så jag kan inte annat än tala för vad jag sett via olika media. Då gillar jag vad jag ser! Varför, jo så här tänker jag:
Jag tycker att Stahre utstrålar passion och delaktighet, engagemang och är otroligt verbal, verkar ha humor och humör och är en vinnare. Dessutom en glädjespridare av stora, erkända mått! Allt det som jag tycker att JO saknar, fan, jag försöker minnas att jag sett honom le men kan inte komma på när det skett.
Ett stort plus för folket på KG som tagit detta beslut med Mild i spetsen. Det är så otroligt starkt att våga detta. Man ser till människan, man ser till resultaten och man ser till IFK:s bästa. Vips hamnar Blåvitt på allas löpsedlar, vi är helt plötsligt det spännande laget, laget på allas läppar. Hatten av från mig, en stor mediaseger, hela fokuset är flyttat till IFK:s planhalva.
Herregud, inser ni alla vad detta kan betyda, Stahre på KG (nybyggd dessutom) Hysen och Sella, kan ni fatta "tjötet" med Stahre. Fy satan, luften kommer att darra av floskler, humor och glädje. Jag skulle nog säga, fy satan, vi är på rätt spår. Jag kan svagt skymta nummer nitton och efter det nummer tjugo och en andra stjärna på den vackraste av alla tröjor! Kan vi göra det med en gammal gnagare vid rodret så skulle det vara den yttersta revanschen gentemot Gnaget.
Vet ni, ett av mina största idrottsögonblick var, hör och häpna, i Frölundaborg. Nåja, ett av de stora, jag har nämligen sett Blåvitt sedan tioårsåldern, det vill säga slutet på sjuttiotalet, jag har sett dem alla, Uefa-matcherna, Champions League och så vidare. Dock finns en jädra hockey-match på näthinnan, jag som inte ens gillar hockey. Tänk er, SM-finalen, avgörande finalen mellan Frölunda och Luleå för ett antal år sedan. Frölunda förlorade, trist i och för sig, men det som skedde då domaren blåste av och Luleå firade som galningar. Då stannade stora delar av publiken kvar några sekunder och skrek "Grattis till guldet (klapp,klapp,klapp)" osv. Mer Göteborgskt, mer sportsligt, mer ärofyllt än så blir det inte, det var STORT!
Låt oss göra det vi, som Göteborgare gör bäst, låt oss ta emot Stahre med öppna armar, göra honom till vår alldeles egna "heders-råtta" Omfamna honom med kärlek därför vi bedömer människor efter deras prestationer och inte efter hat! Låt de andra drivas av hatet, det är så otroligt destruktivt och ger ingen energi. Det behövs glädje, energi och engagemang och det kan vi supportrar skänka från speciellt läktaren. Ni, mitt älskade Blåvitt, ni har hela mitt stöd om ni plockar in Herr Stahre, ni har alltid min kärlek och jag kommer ge er det från läktaren.
Hälsar en årskortsinnehavare från LS som snart har sitt namn på Kamratstenen!
/ ”Glänn”
2011/04/22
Hockeyn in i Blåvitt?
PÅSKKRÖNIKA. Jag tänker inte sätta mig här och gnälla, det är så jävla tråkigt att vara sur jämt och ständigt. Det diskuteras kring Jonas Olssons avgång eller fortsatta förtroende, det snackas om att vår käre sportchef har gjort sitt på kamratgården och det pratas om hur värdelösa spelarna är och framförallt hur värdelöst de spelar under matcherna. Jag, som mer eller mindre har gått i pension efter två år på denna blogg känner nu att jag måste få skriva en krönika som inte har slutsatsen ”avgå alla”.
Under vintern har jag varit väldigt inblandad i hockeyn på grund av min utbildning och jag har varit stationerad uppe i Norrland en stor del av det gångna halvåret. Nu tänker flera av er som läser ”nää fy fan, ska hon börja mala om puckey nu också, avgå Ida M Henriksson!!!” innan ni brister ut i panik i kommentarsfältet så läs detta; för att vinna krävs det tre saker oavsett om du spelar hockey eller fotboll – vilja, disciplin och motivation. Har man mer av det ena behöver man mindre av det andra, har man en jävla disciplin krävs det mindre vilja osv.
Hockeylaget jag har arbetat med under vintern hade en av elitseriens yngsta tränare, en tränare med en kort meritlista på just ledarskap, han hade ingen underhållningsmagnifikt spelidé eller några teknikövningar i NHL klass. Det den här tränaren jobbade med var disciplin, en fantastisk disciplin. Alla spelare som var uttagna till match hade förtjänat det ut i fingerspetsarna, de visste vad som förväntades av dem och kämpade som ett lag fram tills matchen var slut oavsett resultat, den här disciplinen gjorde så att man i flertalet matcher kunde kvittera i slutet och sedan vinna på övertid, oförtjänt tycker vissa, men ett fruktansvärt hårt jobb resulterar i viss tur.
Laget hade ingen självklar målkung, ingen som stod för alla lagets mål under serien, man förlitade sig inte på en enskild spelare. Vem som helst i laget kunde kliva fram och avgöra en match, i sjunde avgörande matchen mot Djurgården klev en av backgiganterna fram och avgjorde med sitt kanske första mål i karriären, han gjorde det för att laget behövde vinna och den dagen var det han som klev fram.
Tränaren för hockeylaget, Jonas Rönnqvist och vår käre Olsson i Blåvitt borde sätta sig ner och utbyta idéer, spelarna borde samlas och sätta sig i en ring på något dammigt gymnastikgolv någonstans och lära av varandras styrkor.
Med Luleå Hockeys disciplin och självförtroende tillsammans med Blåvitts spel och finlir (i t ex Tobias Sana) skulle dessa två klubbar bli oslagbara. Blåvitt har en spelidé, den finns där och den kommer säkerligen att fungera, när disciplinen och motivationen finns där för att fullfölja den. Jag tror att Jonas Olsson har jobbat på bra med teknik och spelövningar under vintern, ibland blixtrar det till på planen, och men de chockrosa bortaställen så tror man ibland att det är italiensk fotboll man kollar på, men jag tror att fokus just nu måste ligga på disciplinen och det hårda jobbet.
För den känslan jag får just nu är att råvaran saknas hos Blåvitt, viljan, disciplinen och motivationen – och även om den finns där, så är det inget som syns. Benmärgen i vårt älskade blåvitt är infekterad, identiteten är utsuddad som ett motivet på en censurerad bild, vi vet inte längre vilka vi är eller vad vi står för. Vi är just nu en splittrad enhet, en planet uppdelad i atomer, där supportrarna är knäckta i flera olika grenar, spelarna skäller på varandra på ett kritiklöst sätt och det stormar i ledningen som blundar för nuläget och framtiden. Alla pratar i munnen på varandra och drar åt olika håll, det vi måste göra nu är att enas, vi vill alla åt samma håll, men just nu vill alla ta olika vägar dit – låt oss hitta den bästa vägen, hitta tillbaka till vår identitet och slåss för det vi står för.
Låt oss hjälpa spelarna att hitta tillbaka till sitt självförtroende, för just nu är vi så rädda för att förlora att vi inte vågar vinna. Att slå på den som redan ligger anser jag vara respektlöst och fegt, och det är exakt vad vi sysslar med idag när vi gnäller och klagar på ett redan sargat Blåvitt utan att försöka hjälpa på minsta sätt.
Jag, jag tror fortfarande på Blåvitt.
Under vintern har jag varit väldigt inblandad i hockeyn på grund av min utbildning och jag har varit stationerad uppe i Norrland en stor del av det gångna halvåret. Nu tänker flera av er som läser ”nää fy fan, ska hon börja mala om puckey nu också, avgå Ida M Henriksson!!!” innan ni brister ut i panik i kommentarsfältet så läs detta; för att vinna krävs det tre saker oavsett om du spelar hockey eller fotboll – vilja, disciplin och motivation. Har man mer av det ena behöver man mindre av det andra, har man en jävla disciplin krävs det mindre vilja osv.
Hockeylaget jag har arbetat med under vintern hade en av elitseriens yngsta tränare, en tränare med en kort meritlista på just ledarskap, han hade ingen underhållningsmagnifikt spelidé eller några teknikövningar i NHL klass. Det den här tränaren jobbade med var disciplin, en fantastisk disciplin. Alla spelare som var uttagna till match hade förtjänat det ut i fingerspetsarna, de visste vad som förväntades av dem och kämpade som ett lag fram tills matchen var slut oavsett resultat, den här disciplinen gjorde så att man i flertalet matcher kunde kvittera i slutet och sedan vinna på övertid, oförtjänt tycker vissa, men ett fruktansvärt hårt jobb resulterar i viss tur.
Laget hade ingen självklar målkung, ingen som stod för alla lagets mål under serien, man förlitade sig inte på en enskild spelare. Vem som helst i laget kunde kliva fram och avgöra en match, i sjunde avgörande matchen mot Djurgården klev en av backgiganterna fram och avgjorde med sitt kanske första mål i karriären, han gjorde det för att laget behövde vinna och den dagen var det han som klev fram.
Tränaren för hockeylaget, Jonas Rönnqvist och vår käre Olsson i Blåvitt borde sätta sig ner och utbyta idéer, spelarna borde samlas och sätta sig i en ring på något dammigt gymnastikgolv någonstans och lära av varandras styrkor.
Med Luleå Hockeys disciplin och självförtroende tillsammans med Blåvitts spel och finlir (i t ex Tobias Sana) skulle dessa två klubbar bli oslagbara. Blåvitt har en spelidé, den finns där och den kommer säkerligen att fungera, när disciplinen och motivationen finns där för att fullfölja den. Jag tror att Jonas Olsson har jobbat på bra med teknik och spelövningar under vintern, ibland blixtrar det till på planen, och men de chockrosa bortaställen så tror man ibland att det är italiensk fotboll man kollar på, men jag tror att fokus just nu måste ligga på disciplinen och det hårda jobbet.
För den känslan jag får just nu är att råvaran saknas hos Blåvitt, viljan, disciplinen och motivationen – och även om den finns där, så är det inget som syns. Benmärgen i vårt älskade blåvitt är infekterad, identiteten är utsuddad som ett motivet på en censurerad bild, vi vet inte längre vilka vi är eller vad vi står för. Vi är just nu en splittrad enhet, en planet uppdelad i atomer, där supportrarna är knäckta i flera olika grenar, spelarna skäller på varandra på ett kritiklöst sätt och det stormar i ledningen som blundar för nuläget och framtiden. Alla pratar i munnen på varandra och drar åt olika håll, det vi måste göra nu är att enas, vi vill alla åt samma håll, men just nu vill alla ta olika vägar dit – låt oss hitta den bästa vägen, hitta tillbaka till vår identitet och slåss för det vi står för.
Låt oss hjälpa spelarna att hitta tillbaka till sitt självförtroende, för just nu är vi så rädda för att förlora att vi inte vågar vinna. Att slå på den som redan ligger anser jag vara respektlöst och fegt, och det är exakt vad vi sysslar med idag när vi gnäller och klagar på ett redan sargat Blåvitt utan att försöka hjälpa på minsta sätt.
Jag, jag tror fortfarande på Blåvitt.
2011/03/12
Mot SM-guld – i Damallsvenskan och Elitserien
KRÖNIKA. De är utkickade från hemsidan. Men än tillhör bowlingen, skidåkarna, friidrottarna och orienterarna IFK Göteborg. Och till skillnad mot många i föreningen som vill göra sig av med ”extrasektioner” så tycker jag att Blåvitt borde ta in ännu fler sporter.
För hur häftigt vore det inte med ett derby i Elitserien mellan Blåvitt-Frölunda Indians eller att IFK Göteborg vann Damallsvenskan samma år som herrarna?
På årsmötet diskuterades det om att frigöra sig från diverse sektioner. En trend som är helt motsatt hur det är i andra städer. I Stockholm har AIK, Bajen och DIF elitlag i fotboll, bandy, handboll, speedway, innebandy och hockey under sina namn och stora paraplyn. Här i Göteborg har Gais visserligen kört igång med bandy och tagit sig till högsta serien, men vad finns det sedan? Blåvitts orienteringsgäng ungefär.
Ursäkta, men ingen publiksport direkt.
Visst, fler idrotter under samma tak kostar pengar och flera av huvudstadsklubbarna har haft akuta ekonomiska problem de senaste åren. Men det är knappast på grund av innebandyn som AIK tvingats ta SMS-lån på 15 miljoner kronor. Och grundtanken måste ju vara att en sektion till slut klarar att ta sig runt på egen hand, även om det som alla nystartade företag lär gå trögt inledningsvis. Och det är då IFK Göteborg backar upp till exempel ett nystartat hockeylag. För ska det verkligen bara gå att ha en elitklubb i stan?
Den klubben suger dessutom just nu. Göteborgstraktens näst bästa hockeylag spelar inte ens i Göteborg. Det är Kungälv i division 1F. En möjlig lucka finns att fylla för någon och kanske då IFK Göteborg.
Det sitter säkert många och frustar vid tangentbordet och tycker att ”puckey, det kan goa gubbar och sådana hålla sig till och inte Blåvitt”. Tänk då på hur många som ändå håller på Blåvitt och går regelbundet på Frölunda Indians eller bara är intresserade av hockey.
Hockey känns som den sporten det går att samla blåvita fans och annat löst intresserat folk kring. Handboll har redan extremt många lag runtom i staden och förorterna och har likt innebandyn ingen supporterkultur. Just fansen och supporterkulturen runt laget är ett stort måste. Supportrarna bidrar till hajpen, trycket och intresset. Utan fans - inget intresse - inget lag.
Se bara på Hammarbys lag Bajen Fans. Nu finns visserligen hockeytraditionen i klubben sedan tidigare, men Bajen Fans tog sig igenom division 3 i år som obesegrade och har under de senaste säsongerna haft 4-5 000 på en del matcher. Tänk om det gick att skapa ett sånt drag runt IFK Göteborg hockey.
Blåvitt vs Frölunda i ett fullsatt Scandinavium är ändå en kittlande känsla. Något ska man ju göra på vintern också...
Ett kanske troligare scenario är ett Blåvitt lag i Damallsvenskan. IFK har redan ett flicklag i fotboll – men de är födda 00-03 och vi lär få vänta fem-sju år innan de är redo för spel i en a-lagsserie. Varför inte då värva ihop ett lag och starta i lägsta serien nästa år. Då får föreningen chansen att växa i lagom takt på damsidan och lagom till att tjejerna fyller 18 så har de ett lag hyfsat högt upp i systemet.
Hur många tjejer borde inte tycka det vore hur coolt som helst att spela i Blåvitts första (vad säger historieböckerna?) damlag någonsin. För att inte nämna hur coolt pojkvännerna kommer tycka att det är.
För hur häftigt vore det inte med ett derby i Elitserien mellan Blåvitt-Frölunda Indians eller att IFK Göteborg vann Damallsvenskan samma år som herrarna?
På årsmötet diskuterades det om att frigöra sig från diverse sektioner. En trend som är helt motsatt hur det är i andra städer. I Stockholm har AIK, Bajen och DIF elitlag i fotboll, bandy, handboll, speedway, innebandy och hockey under sina namn och stora paraplyn. Här i Göteborg har Gais visserligen kört igång med bandy och tagit sig till högsta serien, men vad finns det sedan? Blåvitts orienteringsgäng ungefär.
Ursäkta, men ingen publiksport direkt.
Visst, fler idrotter under samma tak kostar pengar och flera av huvudstadsklubbarna har haft akuta ekonomiska problem de senaste åren. Men det är knappast på grund av innebandyn som AIK tvingats ta SMS-lån på 15 miljoner kronor. Och grundtanken måste ju vara att en sektion till slut klarar att ta sig runt på egen hand, även om det som alla nystartade företag lär gå trögt inledningsvis. Och det är då IFK Göteborg backar upp till exempel ett nystartat hockeylag. För ska det verkligen bara gå att ha en elitklubb i stan?
Den klubben suger dessutom just nu. Göteborgstraktens näst bästa hockeylag spelar inte ens i Göteborg. Det är Kungälv i division 1F. En möjlig lucka finns att fylla för någon och kanske då IFK Göteborg.
Det sitter säkert många och frustar vid tangentbordet och tycker att ”puckey, det kan goa gubbar och sådana hålla sig till och inte Blåvitt”. Tänk då på hur många som ändå håller på Blåvitt och går regelbundet på Frölunda Indians eller bara är intresserade av hockey.
Hockey känns som den sporten det går att samla blåvita fans och annat löst intresserat folk kring. Handboll har redan extremt många lag runtom i staden och förorterna och har likt innebandyn ingen supporterkultur. Just fansen och supporterkulturen runt laget är ett stort måste. Supportrarna bidrar till hajpen, trycket och intresset. Utan fans - inget intresse - inget lag.
Se bara på Hammarbys lag Bajen Fans. Nu finns visserligen hockeytraditionen i klubben sedan tidigare, men Bajen Fans tog sig igenom division 3 i år som obesegrade och har under de senaste säsongerna haft 4-5 000 på en del matcher. Tänk om det gick att skapa ett sånt drag runt IFK Göteborg hockey.
Blåvitt vs Frölunda i ett fullsatt Scandinavium är ändå en kittlande känsla. Något ska man ju göra på vintern också...
Ett kanske troligare scenario är ett Blåvitt lag i Damallsvenskan. IFK har redan ett flicklag i fotboll – men de är födda 00-03 och vi lär få vänta fem-sju år innan de är redo för spel i en a-lagsserie. Varför inte då värva ihop ett lag och starta i lägsta serien nästa år. Då får föreningen chansen att växa i lagom takt på damsidan och lagom till att tjejerna fyller 18 så har de ett lag hyfsat högt upp i systemet.
Hur många tjejer borde inte tycka det vore hur coolt som helst att spela i Blåvitts första (vad säger historieböckerna?) damlag någonsin. För att inte nämna hur coolt pojkvännerna kommer tycka att det är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)