Intervju: JO under matchen mot Mjällby

Här får Philip Haglund sin första dos Göteborgshumor

På gränsen till ett "mittenlag"

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. Idag publicerar vi ett inlägg av "Leo" som undrar vad fan vi håller på med.


"Vad är det som händer?", frågade jag mig efter 15 minuter av matchen mellan Trelleborg och Blåvitt. Då hade Trelleborg redan haft ett par stycken tveksamma offsideavblåsningar, några halvchanser, Blåvitt hade spelat upp bollen genom mittfältet kanske två eller tre gånger, inte vunnit en andraboll, Hysén hade inte rört bollen och spelarna i Blåvitt såg rädda ut och gömde sig för varandra. Redan då kände jag att denna matchen var förlorad.

När sedan Adelstam går förbi på vänsterkanten och får på ett riktigt fint skott, som visserligen Sandberg gör en bra räddning på, men inte kan hålla returen så var det god natt. Man ska inte lasta Sandberg för något av målen, utan det är resten av laget som inte gör sitt. Att gå eller jogga omkring med blicken i backen vinner inga matcher. Att spela för Blåvitt ska vara något av det största en spelare i Sverige kan uppleva. Man ska vara stolt och alltid ge allt.

Bli förbannad när en lagkompis inte lägger ner det jobbet som krävs.

När matchen är slut kan man föga konstatera att Trelleborg slår Blåvitt genom att ha hög press, vinna andrabollar, komma till inlägg, slå om blixtsnabbt på djupledslöpande forwards. Vänta nu, är det inte så det är sagt att Blåvitt ska spela? Mycket kämpa kryddat med finess, teknik och snabba omställningar? Att förlora mot Trelleborg borta är inte världens undergång, men som läget är nu så kanske det ändå är det.

Nu står föreningen IFK Göteborg i ett vägskäl där allt hopp ställs till Svenska Cupen, för en "mellansäsong" till har Blåvitt inte råd med. För vad händer när talangen väljer den andra klubben som både spelar i Europa och har ryktet med sig att spela en "modern" fotboll? Vad händer när hemvändaren väljer grannklubben för att där är man på frammarsch och inte på tillbakagång? Vad händer när supportrarna sviker och inte orkar mer? Vad händer när ord bara blir till tomt prat och inget man tror på? Vad händer när man är nöjd med en poäng på bortaplan? Vad händer när man nöjer sig med det lilla, när ambitionerna och drömmarna har försvunnit?

Då är man ett "mittenlag". Då är man inget mer än utfyllnad. Då är dags att vakna och se sig själv i spegeln och ställa sig frågan "Vad FAN är det jag håller på med, är det verkligen detta jag vill?"

/Leo

Morot...

Det är lätt att hitta fel!

SÄSONGSTANKAR. Jag har försökt hitta ett bra sätt att inleda den här texten säkert tio minuter nu, men det finns inget bra sätt, så det är väl bara att dyka rakt in!

Det gör ont att hålla på kamraterna just nu! Det är svårt att hitta något positivt med den här säsongen. Precis när det börjat vända iallafall en aning, tack vare samspelet mellan Sella och Hysén, så åker Sella på en skada. Den som inte förstår hur viktig Sella och Hysén är för att den här säsongen inte ska sluta med en kvalplats bör notera följande:
1. Sella har delad andraplats i assistligan med sex poäng.
2. Sedan Sella blev skadad har Blåvitt gjort tre allsvenska mål, varav ett på straff.

Men det är lätt att hitta fel och anledningar till att säsongen är så åt helvete, att Sella är skadad är bara en i mängden. Ett axplock av det som sprids på nätet och på läktaren är:
"Den där borde Sandberg tagit, vi behöver en nu målvakt!"
"Vafan sysslar Lund med, är inte Adam frisk snart?"
"Avgå JO, du är värdelös och gör värdelösa byten!"
"Varför får inte Söder spela?!?"
"Jacob platsar inte!"

Precis som alla andra har jag min uppfattning, och det går inte att peka på att någon enskild spelare skulle stå ansvarig för att det inte gått bra. IFK Göteborg är i dagsläget ett sargat lag, med en darrande ledare som står och antyder värvningar i direktsändning, för att senare ta tillbaka det i ett senare skede. Spelar det någon roll egentligen, det finns väl ingen som på allvar tror att Haglund ska bli någon frälsare?
Att tro det är ungefär lika naivt som att tro att Söder ska vinna skytteligan bara han får längre speltid!

Min bestämda uppfattning är att Blåvitt inte vinner matcher i dagsläget för att truppen som helhet inte håller måttet. JO har en spelidé, men även om vi har en hel del individuellt duktiga spelare räcker inte det om inte laget fungerar som helhet.
I det läget har man två val:
- Spela med en annan spelidé och kanske ett annat spelsystem som laget klarar av att hantera och vinna med.
- Värva in en eller ett par spelare på de positioner där det är som värst för att försöka få laget att fungera med den spelidé man tänkt sig.

Det ska bli mycket intressant att se hur Jonas Olsson tänker försöka ta sig upp ifrån den tiondeplats som vi nu hamnat på. Att värva Haglund kan vara en början, men jag är som sagt skeptisk. Som någon sa:
"Värvningen av Haglund går i linje med Blåvitts nya idé om att satsa på cupen. På cupen Rikets Änglar. Den kan de kanske, med ett nödrop, vinna någon match i..."

Skämt åsido, det kan bli en riktigt mörk höst om det inte händer något nu!

Visa mod, JO: Vinn eller avgå!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Gnister" en vädjan om att visa mod.

Det är dags att visa mod och inte vara rädd och gömma sig. Ibland dyker det upp situationer i ens liv då det gäller att visa att man har kraft, mod och lite jävlar anamma att klara av även tuffa tider. Den tiden har nu kommit för oss som har hjärtat på rätt plats då laget fortsatt behöver vårt stöd även i svåra tider, men också för Håkan Mild och Blåvitts styrelse, så är den dagen här.

Efter fyra raka förluster är det nu dags att visa av vilket skrot och korn man är gjord av, att visa att man i tuffa tider är handlingskraftig, vågar ta tuffa, svåra men nödvändiga beslut. Håkan Mild har sagt att han står bakom sin tränare och försöker på så sätt visa en beslutsamhet utåt. Till en viss punkt kan jag köpa ett sådant beteende, men ”enough is enough”. Till slut når man en gräns och till slut är sådant beteende inte ens längre dumdristig envishet, utan endast feghet och att sticka huvudet i sanden och att hoppas någon annan vågar stiga fram och ta ansvar.

Det är vid sådana här tillfällen det gäller att visa att man kan ta det ansvar som krävs om man representerar en klubb som IFK Göteborg. Att inte agera är bara bevis på att man inte vågar, inte klarar av och inte har kapacitet att ta nödvändiga beslut. Det är ett strutsbeteende, det är att gömma sig och det är framförallt ett beteende som inte värdigt vår klubb, dess historia och inte minst dess hängivna supportrar.

Det går inte att gömma sig bakom ord som ”vi spelade bra, men hade inte marginalerna med oss”, ”det är inte tränaren som ska sätta avsluten”, ”jag är stolt över killarna och de gjorde en bra första halvlek”, ”i dag gör vi en bra match men når inte riktigt ända fram”. När matcherna väl är färdigspelade är de avslutade kapitel och i det långa loppet är det endast resultatet som räknas. Punkt.

I dag är det dags för Håkan Mild och/eller vår styrelse att visa att vi inte är nöjda med resultaten, att vi har det som krävs för att våga agera och att vi har större ambitioner än vad som presterats i år och förra året. Visst kan det vara svårt för en ny tränare att vara på plats redan på måndag, men att inte agera nu visar bara på svaghet. Föreningen skulle mycket väl kunna använda sig av en temporär lösning där till exempel Teddy eller Eijlert tar ansvar under en eller ett par matcher innan en ny kraft är på plats.

Detta skulle ge en signal till spelarna att Blåvitt inte accepterar situationen som den är och att det är dags även för dem att ta sig i kragen och visa att de är bättre än det som åstadkommits hittills.

Vem som ska ta över finns det säkert många förslag på. Själv tycker jag att Lars Lagerbäck är ett mycket bra namn och som har bevisat att han kan prestera bra resultat under lång tid, på hög nivå. Tillsammans med exempelvis Eijlert anser jag att vi skulle få ett mycket starkt nytt team att föra föreningen framåt. Det finns säkert andra bra namn. I mina ögon är dock det viktigaste att vi får se att någon vågar ta ansvar. Har inte Mild eller vår styrelse mod, kraft och stake nog att agera skulle det vara en befrielse att se Jonas själv agera.

Det finns betydligt större män än Jonas som valt att avgå när de insett att de inte längre bidrar med något positivt utan istället nått en nivå där de skadar mer än gör gott. Tyvärr finns det även mindre män än honom som klamrat sig fast, gripit efter halmstrån som inte finns där, som inte vågat se sanningen i vitögat och som fortsatt som den destruktiva kraft de blivit. Därför, om inte Mild eller vår styrelse vågar agera, hoppas jag Jonas kan ta starkt ett beslut för klubben och ändå ge oss supportrar ett sista bra beslut från hans sida, att minnas.

//Gnister