Att sparka Stahre – ett steg närmare Europa?

Det har snart gått en vecka sedan det blev klart att IFK Göteborg med Mats Gren i spetsen valde att bryta kontraktet med Mikael Stahre. Något förvånande för många, även för mig. Känslan är att det har varit bestämt ett tag tillbaka. Och även om det såg bättre, till och med bra, ut under hösten så kan jag till viss del ändå förstå beslutet. Det kan även vara så att det är ett steg närmare Europa. Jag ska försöka förklara hur jag tänker…

Det var alltså i måndags det blev känt att Mikael Stahre och IFK Göteborg går skilda vägar efter tre år. Trots att man valde att förlänga kontraktet så sent som inför den nyligen avslutade säsongen. Man bör dock tillägga att det var något som gjordes i en period då man faktiskt stod utan sportchef. Det handlade nog om att man inte ville tvinga en ny sportchef att börja leta tränare direkt, även om situationen blev så ändå. Under veckan har det dykt upp en hel del namn som sagts vara intressanta, så som:

• Jörgen Lennartsson
• Jan Jönsson
• Henrik Larssson
• Bob Bradley
• Ole Gunnar Solskjaer

Att det direkt börjar spekuleras i vem som skall ta över är knappast förvånande. Det som är förvånande är att ”huvudspåret” i media byts ut dag för dag. Det började med Jönsson, byttes till Henke, Solskjaer dök upp och nu verkar det som att Lennartsson helt klart är huvudspåret. Det är naturligtvis inte så att klubben inte kan bestämma sig utan man väljer att inte avfärda något innan det faktiskt är klart. Som det känns just nu utifrån mediabilden så har man bestämt sig för Jörgen Lennartsson. Där har det nog förts en diskussion sedan en tid tillbaka, eller åtminstone kommit en förfrågan till Lennartsson hur han skulle känna inför att bli huvudtränare för IFK Göteborg inför säsongen 2015.

Att man blir just huvudtränare tror jag kommer att bli en stor förändring för framtiden. Ja, Mikael Stahre har tidigare haft den rollen i klubben också men känslan där har varit att han varit just tränare. Han har jobbat med att hålla uppe en hög energi och intensitet på träningarna. Min förhoppning för framtiden är att vi får en tränare med ett tydligt övergripande ansvar. Samtidigt som man plockar in hjälptränare, assisterande tränare, kalla det vad ni vill, som ansvarar för det offensiva respektive det defensiva spelet. Man har det för målvakterna, man har det för fysträningen, varför inte ha det även för övriga delar av spelet?
Tydligare rollfördelningar även inom tränarstaben. Man hör ofta att det snackas om att svensk fotboll måste närma sig europeisk fotboll och jag tror att det här är en del av den utvecklingen. Låta även tränarna arbeta med det man är riktigt bra på.

Detta tillsammans med att Gren och Stahre inte verkar ha samma syn på hur man ska träna och hur mycket man ska träna ligger nog till stor del grund för beslutet att inte fortsätta arbeta med Stahre. Stahre har valt att under sina år i klubben arbetat med lite kortare träningar, träningar med högt tempo och hög intensitet. Gren har det senaste pratat om att han vill se en ökad träningsmängd, något som kommer att medföra ett lägre tempo, men också ger möjlighet att arbeta mer med detaljer på planen.

Jag är övertygad om att man skulle kunna behålla Stahre även för att hantera ett sådant arbetssätt och att det snarare handlar om att han och Mats Gren inte ser på likadant på frågan om hur man skall ta dagens IFK Göteborg vidare. Man kan naturligtvis hävda att det är helt fel att göra sig av med Stahre då det har sett bra ut under hösten, vi var faktiskt ett av seriens starkaste lag. Men man får inte glömma av att vi under säsongen haft en hel del onödiga poängtapp. Till exempel bortamatcherna mot Gefle, BP, Mjällby och Norrköping. Det är trots allt en tränares uppgift att få spelare att ”tagga till”, som det brukar heta. Och lika ofta som man hör att ett lag inte är tillräckligt taggat så får man till svar av tränare att spelarna alltid är det. Då kanske man skall fundera över hur man försöker spela mot dem, på pappret, sämre lagen.

Så för att sammanfatta tror jag beslutet att göra sig av med Mikael Stahre grundar sig i tre saker:
- Man var borta från guldet för tidigt
- Den dåliga trenden i somras som tog för lång tid att vända på
- Man vill arbeta med olika träningsmetoder.

Väljer man att sparka en tränare som kommit trea respektive två de gångna säsongerna så signalerar det en sak till efterträdaren ”Vi går för guld!”. Oavsett vem efterträdaren blir så kommer det att bli oerhört intressant att följa.

Men som alla vet så är det inte så här enkelt i realiteten. Slutar med ny tränare och en sjundeplats. AVGÅ ALLA!

Här är kvinnan som borde ersätta Mikael Stahre i höst

TRÄNARFRÅGAN. Kulturjournalisten och Blåvittsupportern Andreas Ekström (Sydsvenskan) lanserar denna söndagsmorgon som första etablerade debattör en namngiven person som ett faktiskt alternativ till att inneha tränarposten i IFK Göteborg 2012. Namnet är rätt kontroversiellt i en gubbfluktande fotbollsvärld - men extremt spännande och skulle utan tvekan ge Blåvitt internationell uppmärksamhet från första minut.

Citat från hans blogg:

"Min kandidat har lång och gedigen spelarerfarenhet och är sin generations särklassigt bästa svenska spelare. Det har och är inte Mikael Stahre.

Min kandidat ägnar sig alltid åt grundspel och nötande innan det blir tal om lir eller attityd, och visar på så sätt sitt djupgående fotbollskunnande och sin passion för spelets innersta kärna. Det gör inte Mikael Stahre.

Min kandidat är från Göteborgstrakten och har en fotbollssyn och föreningssyn som passar perfekt med IFK Göteborgs. Det är och har inte Mikael Stahre."

Så vem föreslår Andreas Ekholm som ny tränare för IFK Göteborg?
Läs hela hans blogginlägg i ämnet här.

Pia Sundhage om taktik inför årets OS och kunna skifta mellan 4-4-2 och 4-2-3-1.

Meriter som aktiv (Wiki):
# 146 A-landskamper/71 mål (1975-1996)
# VM: 1991, 1995
# VM-brons 1991
# OS-turnering som spelare: 1996
# EM-Guld: 1984
# EM-silver: 1987, 1995
# EM-brons: 1989
# Svensk mästare: 1979, 1981, 1984, 1989
# Svensk cupmästare: 1981, 1984, 1994, 1995
# Årets idrottskvinna 2008
+ OS-guld, VM-silver och troligtvis medalj i London, med USA:s landslag.

Frågestund med Håkan Mild

Jag väljer Stahre - vad väljer du?

GÄSTKOMMENTAR. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. Denna söndag tar "Andy Jones" sig an det här med Stahres vara eller icke vara i Blåvitt. Håller du med? Tycker du tvärtom? Gillar du det du läser? Eller avskyr du rubbet? Mejla in dina tankar till oss på kontakt@baraben.com eller lägg in din kommentar nedanför bloggposten!

En liten tröst till er som är emot Mikael Stahre som ny tränare.
Om det kan glädja er så tror jag att det känns ännu värre för aik-fansen.

Tänk er följande två alternativ:

1.
Efter ett par år av tristess så tar det slut med din tjej men du blir inom kort tillsammans med en
annan, även om hon till en början kanske inte uppfyller dina högt ställda krav på vad som kan betecknas som "drömtjejen". (Oss Änglar)

2.
Din tjej som du älskar och avgudar lämnar dig och blir tillsammans med din värsta rival,
han som du under många år verkligen tyckt illa om och önskat all ondska. (gnagarna)


Åter till frågan:
Vad väljer du?

För mig är valet enkelt.

Den finaste av fotbollsklubbar har fått en ny tränare.
Jag tänker stötta honom.

/Andy Jones

Intervju med Mikael Stahre

Så här formeras Blåvitt från 2012!

Läsarbild: "Rhodos"

Tobias Hysén: "Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen"

INIFRÅN BLÅVITT. Nej, tvärt emot vad vissa säkert tror så visste jag inte om detta med Mikael Stahre när jag skrev på mitt nya kontrakt med Blåvitt. Det hade dock inte förändrat någonting. Jag utgår från mitt och Blåvitts bästa, som jag alltid gör. Efter presentationen av det nya tränarteamet så har snacket i truppen, eller bland de jag pratat med i alla fall, varit är att detta känns spännande. Det sagt med all respekt för våra nuvarande tränare, de är ju ändå kvar ett tag till.

Jag tycker Mikael Stahres namn som Blåvitts nya tränare är jävligt oväntat, det känns inte som en Blåvitt-grej att anställa en tränare med det bagaget. Det gör att allt känns jävligt främmande, nytt och på så sätt spännande. Andra hade säkert valt ”skrämmande” för att beskriva det hela, men inte jag och inte de spelare jag pratat med heller. Egentligen så vet jag ingenting om honom och hans tid innan han tog över AIK, men där gjorde han det jävligt bra, som vi tyvärr blev äckligt varse om. Att se honom presenteras som tränare för IFK Göteborg känns givetvis lite konstigt, men framför allt jävligt spännande, jag är väldigt spänd på hur det kommer bli, väldigt förväntansfull och ivrig nästan.

Det som framför allt är konstigt är att vi ju har redan tränare liksom, så känns konstigt att veta att de inte ska vara kvar. Men samtidigt vill vi nu visa Jonas, Stefan och Teddy, vår uppskattning för det de har gjort, genom att köra så bra vi bara kan året ut. Min tid under vår nuvarande tränargrupp har varit bra som fan. Första tiden var omvälvande, med SM-guld och allt under de första månaderna och sedan ett skumt 2008. Men efter det flyttade de upp mig som forward och det räddade min karriär, så jag har verkligen dem att tacka för mycket. Ännu har inte Jonas, Stefan och Teddy sagt något till oss om det faktum att de inte är kvar till nästa år men det kommer väl när säsongen är slut. De ska få ett värdigt avsked från oss också.

Gällande vårt tabelläge så är det ju inte så mycket att snacka om förrän det skulle bli så att vi hamnar efter två andra Göteborgslag. Vi har fortfarande chansen att gå om både Gais och Häcken, men visst det blir tufft. Samtidigt vore det första gången sedan 1970-talet, så det känns som att ”en gång är ingen gång” om jag ska vara helt ärlig. Vi ska vara jävligt missnöjda med det, så in i helvete, men samtidigt, första gången på fyrtio år…vilken annan stad med så många lag har ett lag som alltid är bäst? Men återigen, vi är jävligt missnöjda med det, men jag tror att alla andra utanför gruppen tar det hårdare. För oss handlar det om att vinna eller ingenting alls egentligen.

De två senaste åren har varit dåliga, men vi kommer inte vinna Allsvenskan tre-fyra år i rad. Att vinna guld måste alltid vara den inställning som vi ska ha, men sedan är det viss skillnad mellan ett dåligt år och ett ganska bra år. 2008 och 2009 var ganska bra år, 2007 var fantastiskt, medan både 2010 och nu även 2011 inte kan anses vara bra alls. Så vad blir annorlunda den här gången, till 2012? Ja, det finns i alla fall en del faktorer som gör att det känns annorlunda. Nya Kamratgården, flera tongivande nyförvärv, en redan stark trupp - som inte lär bli sönderköpt - och på det nya tränare. Mycket är nytt.

Jag hade inte kunnat tänka mig att spela i AIK själv. Jag har spelat i Djurgården och är Blåvitt-supporter och spelare. Så förhållandet mellan Blåvitt och AIK är precis som det ska vara. Så jag förstår att det är kontroversiellt med Stahre i IFK Göteborg. Men jag fattar även varför han gör det, han vill ha en utmaning och när får man chansen att träna ett lag som IFK Göteborg? Det hade alla velat göra. Till och med en stockholmare.

Jag förstår alla som flippar, utan tvekan, men jag hoppas att de drygt 50 procent som hatar detta valet åtminstone ger det chansen. Samma 50 procent av supporterskaran har svurit och skrikit på allt och alla i två år, och då har vi haft två Blåvitt-ikoner som tränare. Det här kanske rent av är bra, att få någon utifrån som kan fräscha upp det hela lite. Och blir det 4-4-2 nästa år så har jag inget emot det. Men än så har jag inte pratat med Stahre, så det får komma i sinom tid.

Först ska vi slå Djurgår'n, Mjällby, Gais och Norrköping. Och Gaisare ska inte kaxa upp sig, vad fan, bara för att de nu kanske kommer före oss. Det är en gång på fyrtio år det. Vi har tyvärr haft sjukt svårt att avgöra matcher som är jämna i efter sommaren. Men vi ska vinna matcherna som är kvar.

Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen. Han hade kunnat vara från månen om ni så vill, för får han mig och mina lagkamrater att vinna matcher och titlar, ja då är jag nöjd. Men jag förstår samtidigt att det är skillnad på att vara supporter och spelare. Jag håller ju som alla vet på Liverpool och hade Ryan Giggs tagit över Liverpool, hade jag fortfarande stöttat honom. Men hade han sedan inte gjort det bra…ja, men dåså.

Jag ska inte tala om för alla vad ni ska tycka och tänka, jag har försökt med det tidigare och det funkar inte. Men en sak ska ni alla veta. IFK Göteborg är alltid IFK Göteborg, oavsett vilka spelare eller ledare som representerar föreningen.
Till sist är det en sak till jag skulle vilja säga, som en hälsning till vissa av er supportrar på läktaren. Man kan tycka vad man vill om vissa spelare, men det e fan inte okej att bua åt någon INNAN matchen ens har börjat. Bua åt oss som lag eller åt enskilda spelare i halvtid eller efter matchen om vi, eller någon spelar dåligt, men innan, vafan?

By the way! Alla borde avgå.

Med kamratliga hälsningar, er nummer sju

Hockey-Wikegård hyllar Blåvitts val av vännen Stahre!

SOCIALA MEDIER. I ett utspel på Twitter hyllar Niklas Wikegård, det högljudda SVT-hockeyoraklet och Djurgården hockeys tidigare tränare, Blåvitts val av ny tränare. Sedan råkar det vara så att Wikegård och Stahre är vänner, vilket naturligtvis påverkar hans förmåga att objektivt analysera om den förre gnagaren är rätt för Kamratgårdens änglar.

Däremot har Wikegård ännu inte hunnit svara på om han härmed visar intresse för att (kanske tillsammans med Glenn Hysén) bli ny informationsdirektör eller PR-chef för IFK Göteborg.

Men medge att det hade varit liiiite kittlande, eller i alla fall intressant, att se någon av den kalibern på en sådan post. Att äntra ett läge där vi helt enkelt lagt ner Göteborgsandan och bett alla andra dra åt helvete. Lite i samma anda som Håkan Mild hanterat sina kritiker i valet av ny tränare för de kommande tre åren...

Mikael Stahre om att träna Blåvitt: "Jag tror inte de skulle ta en tjock stockholmare..."

Lär känna vår framtida tränare. (Speciellt kul 18 minuter in...)

Ny tränare presenteras 13.00

Tränarfrågan. Klockan 13.00 presenterar IFK Göteborg sin nye tränare. Som Baraben och många andra medier rapporterat om så är det Mikael Stahre som kommer att presenteras.
- Ett bra val, säger Karl Svensson till Baraben.com.

Mer info dyker upp under dagen på Baraben.

Håkan Mild angående tränarfrågan

Torbjörn Nilsson: "Jag lär inte träna IFK nästa år"

INTERVJU. Det märks extra tydligt en dag som denna att hösten är på väg. Regn en hel dag och även om det är uppehåll denna gråa eftermiddag så är det långt ifrån varmt. Trots det står en man i bara shorts och t-shirt i över en timme, på en rätt öppen, blåsig plats. En fotbollsplan i centrala Göteborg.

På andra planhalvan har några småungar börjat värma upp inför sin träning. Barnen är knappast över tio år och har säkerligen ingen aning om vem 57-åringen är som tränar ett damlag på andra sidan planen. Ett damlag som förväntades ligga i toppen av Allsvenskan men som efter en tung förlust igår ”bara” hittas på en femteplats i sin serie. För det är där Torbjörn Nilssons fokus ligger just nu.

Även om han givetvis känner till att det går rykten kring hans framtid som tränare.

- Jag har inte fått någon förfrågan om att träna Blåvitt. Varken nu eller innan. Och dessutom har jag kontrakt med Kopparberg ett år till. Snacket kommer ju ofta, senast var det innan Erlandsen tog över, säger Torbjörn.

Men hur skulle du ställa dig till det om du fick förfrågan?
- Det är svårt att svara på eftersom det är hypotetiskt. Jag vet inte.

Vad säger du till de som säger att du inte skulle våga träna IFK för att du är rädd för att tappa din status, din gloria?
- Det var så längesen jag spelade nu så det tror jag inte spelar så stor roll, haha.

Onekligen var det längesen, och skall man vara elak kan man säga att det syns. När Torbjörn deltar i en av övningarna ser man att bollkontrollen inte var vad den var för 30 år sedan. Konstigt vore det väl om den var det, å andra sidan.

Det får vårt samtal att osökt glida in på filmen ”Fotbollens sista proletärer” som tv-visades igår.

- Jag tror inte man kan återskapa det vi gjorde på 80-talet. Då fanns det kanske tio svenska fotbollsproffs, idag finns säkert över hundra. Så fort någon blir lite bra så försvinner de direkt. Det är inte många som gör som Tobbe Hysén som skriver på för fyra nya år och stannar kvar. Det är svårt idag, när det ser ut som det gör.

Torbjörn följer Blåvitt, mest i media och på tv, men han har också sett tre matcher live i år.

Vad är det som gjort att det gått så dåligt för Blåvitt de sista två åren?
- Ibland har Tobbe varit för ensam på topp. Man måste börja spela med två anfallare.

Här kommer vi in på lite djupare taktiska bitar.
- Du vet, många lag spelar med en fyrbackslinje och en defensiv mittfältare framför. Har du bara en anfallare så är han ensam mot fem gubbar

Så enkelt är det såklart inte, och även om Torbjörn utvecklar det lite mer så är det inte svårt att se vad han tycker i frågan.

En annan aktuell fråga är vad han anser om ryktet att Mikael Stahre skulle vara aktuell som ny tränare till nästa säsong.
- Jag har hört ryktet såklart och jag vet inte riktigt. Det är svårt det där men samtidigt tror jag ändå att IFK-fansen är mer accepterande än till exempel AIK-fansen. En Blåvitare i AIK hade nog aldrig fungerat.

Man märker att Torbjörn inte vill säga för mycket om vad han egentligen tycker och tänker. Respekten för sin gamla förening är givetvis väldigt stor fortfarande.

Ändå kan jag inte låta bli att fråga igen, om det är han som tränar IFK Göteborg nästa år.
- Nej det tror jag inte. Jag har kontrakt med Kopparberg och har inte fått någon fråga. Och Blåvitt lär inte komma med en fråga så här sent. Men man vet ju aldrig…

Vi skall inte drivas av hat!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I kväll tar "Glänn" sig an tränarfrågan för Blåvitt, efter "Joakim":s utläggning i morse. Håller du med? Tycker du tvärtom? Mejla in din gästkrönika till oss på kontakt@baraben.com eller lägg in din kommentar nedanför bloggposten!

Vi skall inte drivas av hat! Otroligt kul med först Salomonsson och sedan Sobralense. Skulle bli otroligt förvånad om inte den nya tränaren hade ett finger med i spelet om nya spelare. Skulle den tränare vara Herr Stahre så kan jag inte annat än att hoppa högt av glädje. Känner inte mannen så jag kan inte annat än tala för vad jag sett via olika media. Då gillar jag vad jag ser! Varför, jo så här tänker jag:

Jag tycker att Stahre utstrålar passion och delaktighet, engagemang och är otroligt verbal, verkar ha humor och humör och är en vinnare. Dessutom en glädjespridare av stora, erkända mått! Allt det som jag tycker att JO saknar, fan, jag försöker minnas att jag sett honom le men kan inte komma på när det skett.

Ett stort plus för folket på KG som tagit detta beslut med Mild i spetsen. Det är så otroligt starkt att våga detta. Man ser till människan, man ser till resultaten och man ser till IFK:s bästa. Vips hamnar Blåvitt på allas löpsedlar, vi är helt plötsligt det spännande laget, laget på allas läppar. Hatten av från mig, en stor mediaseger, hela fokuset är flyttat till IFK:s planhalva.

Herregud, inser ni alla vad detta kan betyda, Stahre på KG (nybyggd dessutom) Hysen och Sella, kan ni fatta "tjötet" med Stahre. Fy satan, luften kommer att darra av floskler, humor och glädje. Jag skulle nog säga, fy satan, vi är på rätt spår. Jag kan svagt skymta nummer nitton och efter det nummer tjugo och en andra stjärna på den vackraste av alla tröjor! Kan vi göra det med en gammal gnagare vid rodret så skulle det vara den yttersta revanschen gentemot Gnaget.

Vet ni, ett av mina största idrottsögonblick var, hör och häpna, i Frölundaborg. Nåja, ett av de stora, jag har nämligen sett Blåvitt sedan tioårsåldern, det vill säga slutet på sjuttiotalet, jag har sett dem alla, Uefa-matcherna, Champions League och så vidare. Dock finns en jädra hockey-match på näthinnan, jag som inte ens gillar hockey. Tänk er, SM-finalen, avgörande finalen mellan Frölunda och Luleå för ett antal år sedan. Frölunda förlorade, trist i och för sig, men det som skedde då domaren blåste av och Luleå firade som galningar. Då stannade stora delar av publiken kvar några sekunder och skrek "Grattis till guldet (klapp,klapp,klapp)" osv. Mer Göteborgskt, mer sportsligt, mer ärofyllt än så blir det inte, det var STORT!

Låt oss göra det vi, som Göteborgare gör bäst, låt oss ta emot Stahre med öppna armar, göra honom till vår alldeles egna "heders-råtta" Omfamna honom med kärlek därför vi bedömer människor efter deras prestationer och inte efter hat! Låt de andra drivas av hatet, det är så otroligt destruktivt och ger ingen energi. Det behövs glädje, energi och engagemang och det kan vi supportrar skänka från speciellt läktaren. Ni, mitt älskade Blåvitt, ni har hela mitt stöd om ni plockar in Herr Stahre, ni har alltid min kärlek och jag kommer ge er det från läktaren.

Hälsar en årskortsinnehavare från LS som snart har sitt namn på Kamratstenen!
/ ”Glänn”

Nej till Stahre!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. I dag tar Joakim sig an tränarfrågan för Blåvitt. Håller du med? Tycker du tvärtom? Mejla in din gästkrönika till oss på kontakt@baraben.com eller lägg in din kommentar nedanför bloggposten!

Nej till Stahre! 

Kära supportrar till Sveriges finaste fotbollsklubb, IFK Göteborg. Agera nu - visa att du som supporter inte accepterar den eventuella värvningen av Solna-tränaren Stahre. Vi, Sveriges finaste klubb vill bygga vår värdegrund på en stark klubbkänsla, sunda värderingar och förebilder.

Det kan aldrig vara ok att sammanblanda vår förening med en förening som ajk. Den aktuella tränaren har tidigare tidigare gjort allt för att tydligt förknippas med denna klubb, som alltid varit vår största antagonist. För att vara tydlig mot ledningen av IFK Göteborg, visa att vi inte accepterar detta. Personer som företräder ajk skall veta att de aldrig, aldrig kommer att få vara en oss!

/Joakim

Nej, självklart så är inte Askebrand klar för Blåvitt...

"VEM É DE JÂ TJÔTAR ME?".  När jag ställde frågan "Är Thomas Askebrand klar som Blåvitts nya tränare?" (och sedan totalsågade det ryktet på alla vis) var det i vanlig ordning en del som gick i spinn. För att göra saken kort kan vi väl fylla på med att konstatera att: nej, han är inte klar som Blåvitts nya tränare.

Faktum är att han var precis lika aktuell att ta över som jag är.

 BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Följande snubbe hittade jag på hashtagen #allsvenskan:

Efter detta väcks en angelägen fråga till liv:
Hur bra är Indisk fotboll egentligen, mister Debdeeperwisser?

 BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Då det krävs lite övertydlighet mellan varven - för att alla ska hänga med - så får jag väl tillägga att Håkan Mild inte har ringt mig och erbjudit mig tjänsten som tränare för IFK Göteborg. Och det är väl en jävla tur det. Och på samma sätt har jobbet inte erbjudits till Askebrand (som verkligen inte var/är "klar" som någon anonym forumexpert påstod. Nu kanske alla forumister även kan ta sig en rejäl funderare kring temat källkritik och ha det i åtanke nästa gång när något helt osannolikt plötsligt blir till "sanning" på ett sådant.

 BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

På samma tema gick jag själv, i ungefär sju komma två sekunder, på blåsningen "JO har skrivit på 4+2 år" till i dag. Men det är smällar man får ta. Dagens GT-Sporten kommer vara extremt läsvärd för alla fotbollsfans i Västsverige, men i synnerhet för de blåvita. Sidorna 1-5 är fotbollsnörderi på hög nivå. Bland annat så har lördagskolumnisten och förre sportchefen Tore Lund en intervju med Jonas Olsson som klarlägger hur det ligger till med hans vara eller icke vara i Blåvitt på det hittills absolut mest ingående sätt jag har sett. Och dessutom finns det en högintressant jämförelse mellan de olika tränarna i vår del av landet, bland annat.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Champions League-gruppspelet lottades på torsdagskvällen. Har inte hunnit gå igenom det hela själv, men hörde på CNN (av alla ställen) att AC Milan och FC Barcelona kom i samma grupp. Undrar hur många "släkten är värst" och "Zlatans chans till hämnd"-vinklar vi får se den kommande vintern. Jag tippar på många. Missförstå mig rätt, Zlatan Ibrahimovic är en gudabenådad spelare och bara för att jag brukar ge mig på allt tjat om honom här på bloggen innebär det inte att jag har respekt för hans förmåga. Men som med allt - till och med somriga jordgubbar eller ditt favoritöl - så kan det bli lite för mycket av det goda. Ibland behöver den bästa av vanemänniskor lite variation.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Hur i hela fridens namn kunde Blåvitt förlora, på hemmaplan, med 0-4 (!) mot detta?

Nej, det vet ingen annan heller.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

En ingift släkting till mig åkte nyligen fast för dopingbrott i ett annat land. Men det var knappt så att någon reagerade. Din dumma jävel, Andrus Veerpalu, skämmes ta mig fan. Skämmes gör nog Pekings fans med - trots segern - åt Bobby Fribergs (vad hände med "Da Cruz"?) beteende den senaste tiden. Han har lyckats i ett intervall om fyra minuter - under två matcher - få fyra gula kort och bli utvisad två gånger. Det är som att han efter en bit i matcherna liksom tröttnat och tänker "nej fy fan vad trist detta är, nu vill jag gå hem" och bara yxat ner någon i sin närhet - för att åka ut...

Är Thomas Askebrand klar som Blåvitts nya tränare?

SMÅTT & GÔTT. Sebastian klar för Cagliari. Sebastian inte klar för Cagliari. Sebastian på hemligt möte med Cagliari. Sebastian skriver på för Cagliari trots skadan. Sebastian på läktaren och inte i Italien för möte med Cagliari. Snart får vi rapporter om var Sebastian äter till frukost. Jag måste säga att det känns lite som att vi glömt bort att ett lag inte är en spelare - det är ett lag. Både före Sebastian och efter honom. När Marcus Berg gick utomlands skulle världen rasa ihop.

När Hysén funderade på att sticka var det samma sak. Nu beter sig vissa som om jordens undergång står nära. Det gör det inte. Alla spelare går att ersätta och de som inte går att ersätta spelar inte i Blåvitt. Så var det sagt. Nästa år ska Blåvitt vinna SM-guld och de ska göra det med eller utan Sebastian Eriksson. Helst med, men vinna är det enda som bör stå i fokus. Och det gör inga enskilda spelare, inte ens av kvällspressen gudaförklarade Zlatan.

I så fall hade Sverige vunnit EM. Och VM. För han är ju trots allt världsbäst.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

IKEA-katalogen trillade ner på golvet i går. I dag kom jag på vad den skulle kunna heta framöver. Mein Kamp(f)rad.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Någon frågade mig vad Håkan Milds filosofi är. Jag svarade att den är "värva från Island för resten av världen har vi inte koll på". Nej, det här är inget försvarstal för Bandas kvalitéer. Mer än allmän fundering på varför det finns så många internationella guldkorn som ploppar upp i Allsvenskan och genererar dels kvalitativ fotbollsunderhållning, men senare även lukrativa vidareförsäljningar - men aldrig i Blåvitt. Varför är det så? Det här temat ska jag återkomma till i nästa vecka. Varför, ja det lär ni lägga märke till.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

En kollega sa till mig: "Du får inte vara så bitter, du har inte rätt till det. Du var inte med 1973. Då var det riktig kris i Blåvitt ska du veta." Nej, Leif, jag var inte med då. Men så var jag inte med om digerdöden heller. Eller skyttegravskriget under första världskriget. Men lik förbannat tycker jag det är upprörande och rent ut sagt förjävligt med inbördeskriget och kaoset i Libyen. Att människor än i dag ska tvingas dö för att förtjäna rätten att tycka som de vill. På en promillenivå jämfört med den helheten finns ett missnöje inom mig med dagens Blåvitt.

Likt det jag ofta känner kring svenska rikspolitiker. Väldigt få har en offensiv inställning som går ut på att leverera färdiga lösningar. I stället får vi gnäll, förvisso olika slags gnäll, om allt från himmel till jord. Jag saknar personer som pekar på ett problem och sedan säger "så här löser vi det". Där ska rebellerna i Libyen ha all respekt. Problemet identifierades, ok visst, det tog 42 år, men sedan gjorde man saken kort. Hoppas det inte tar 42 år för Blåvitt att identifiera sina problem.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com 

Göteborgsandan har väl sällan sammanfattats bättre än av medlemmarna i just nu hyperhajpade Death Destruction, här filmade i In Flames studio här i stan.

 

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Jag tycker att Göteborgs-Postens knarkliberala linje börjar bli lite oroväckande...

"Oh please...would somebody please..."

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

2000-talets mest bisarra utspel kom - naturligtvis - på Alltid Blåvitts forum. En forumist med smeknamnet "Blåvita ränder" säger att Falkenbergs FF:s tränare Thomas Askebrand är klar som ny tränare för IFK Göteborg.

Min första reaktion framför datorn var följande: Aske...vem?!? Ja, det ryktet är i alla fall sådär en miljard mil i från alla tidigare namn som varit i "hetluften", som Lagerbäck, Lennartsson och Stahre.

Öis-bloggen Sambadefensiv gjorde en intervju med Askebrand (som har kontrakt med FFF till 2013) nästan på dagen för ett år sedan och bad honom förklara FFF:s spelfilosofi. Så här svarade han:

"Till skillnad från tidigare år är vi i år ett lag som vill äga boll och spela boll. Och som gör det väldigt, väldigt bra under långa stunder. Fast samtidigt är vi duktiga på vårt omställningsspel även om vi inte vill utnyttja det lika mycket som vi har gjort tidigare. Vi försöker kombinera de två spelsätten på ett bra sätt. I det defensiva är vi ett lag som jobbar väldigt hårt för varandra och som är väldigt lojala mot varandra. Vi har en bra gemenskap och en bra laganda som man kommer långt på. Framförallt när det är tunga tider."

Det jag läser ut är: bla bla bla vi vill detta bla bla bla vi har ett gôtt gäng bla bla bla att jobba hårt är viktigt bla bla bla laganda när det går dåligt bla bla bla. Inte ett enda ord om att avancera, vinna, pokaler, krav, framgång, ambition och hunger. Snarare om myspys och att det är viktigt att må bra i gruppen i första hand. Men dåså, det här låter ju precis som den tränare Blåvitt borde ha efter två år av motgångar. Någon som formar truppen till ett mysgäng.

I och med att jag nu hyllar Askebrand så här våldsamt räknar jag med ett snabbt svar på följande Facebook-fråga till honom, ställd vid tidigt denna torsdagsmorgon:

Men efter det här blogginlägget lär väl Askebrand - vare sig han är aktuellt för Blåvitt eller ej - aldrig tala med mig. Men sorry gubben, jag har inget emot dig som person eller tränare, jag vet inte ens vem du är - jag bara tycker att det är för jävla osexigt med ditt namn i surret om Jonas Olssons ersättare.

Stoppa pressarna! Nu får jag information från Google om att du hamnade i Falkenberg efter att ha ansvarat för "tränarskapet" - på Göteborgs-Posten. Och Askebrand är ju trots allt en "succétränare". Med resultaten sjua, sexa, sjua. Wow!

Då ser jag faktiskt hellre att Jonas Olsson skriver på ett nytt femårskontrakt.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Askebrand kallas för övrigt för Tarra. Detta är träff ett på en Google-sökning på just "Tarra". Ok, det kanske är ett sexigt rykte trots allt. Förutsatt att de mixat ihop vilken Tarra som är Blåvittaktuell. Att en porrstjärna visar intresse för Blåvitt är ju knappast första gången...

Det skulle även förklara varför Leman bloggade följande:

"Det är en rolig fotbollsövergång på gång i Göteborg. Återkommer när/om den blir aktuell."

Därför borde Torbjörn Nilsson träna Blåvitt

TRÄNARFRÅGAN/DEBATT. Silly season. Provtränande spelare. Utlandsrykten. Skitsäsong. Cup-hoppet. Ja, det pågår mycket just nu som BaraBen.com inte satt sina tänder i. En delförklaring är att IFK Göteborg i nuläget står utan tränare till nästa säsong. Ingen huvudansvarig för A-truppen är kontrakterad. Därmed är det hög tid att lyfta frågan till reell debatt.

Blåvitt-aktuell?

Bör Jonas Olsson få fortsatt förtroende? Kan Mikael Stahre verkligen vara tänkbar för en sådan position i Blåvitt? Bör Eilert Björkman flyttas upp till A-laget? Kan man få loss Jörgen Lennartsson från hans kontrakt i Norge? Är det omöjligt att övertala Torbjörn Nilsson att ta över sina änglar?

Debattören Culo Shaker presenterar i dag sina argument för att det sistnämnda bör göras. Har du en avvikande åsikt? Mejla oss på kontakt@baraben.com med dina funderingar. BaraBen.com kommer att ge stort utrymme för den här debatten fram tills att IFK Göteborg gjort klart med en tränare för säsongen 2012.

Ryktet går om att Torbjörn Nilsson kan vara aktuell som IFK Göteborgs nye chefstränare nästa år. För många blåvita är det en våt dröm som kan gå i uppfyllelse. Andra är rädda att Torbjörn vid ett eventuellt misslyckande skulle riskera att falla ner från den piedestal han byggt upp som spelare och att det bara finns en riktning för en person som redan uppnått gudastatus inom blåvita kretsar – nämligen ner.

Nå, personligen är jag inte jätteförtjust i gudaglorior på verkliga personer. Det är mänskligt och det är tillåtet att misslyckas. Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv. Om det är någon som känner till detta väl så är det Torbjörn, som inte bara har en lysande spelar- och tränarkarriär bakom sig, utan även är en uppskattad föredragshållare och undervisar inom motivation. Han har själv berättat hur han som spelare lärde sig att man mer ångrar dribblingen man inte vågade göra än dribblingen som misslyckades.

Med den filosofin finns det väl ingen tvekan om att Torbjörn själv borde vara beredd att ge sig på den kanske största utmaningen hittills i sin tränarkarriär och leda klubben i sitt hjärta. Men, undrar nog vissa, är han verkligen lik aduktig som tränare som han var som spelare? Han är ju ”damtränare” – har han vad som krävs för att leda ett herrlag på elitnivå? Vad har han egentligen uppnått som tränare? Håller han för trycket?

För att kunna ha en meningsfull diskussion om Torbjörns eventuella vara eller icke-vara som Blåvitts tränare bör man känna till lite statistik och fakta om Torbjörns tränarmeriter.Därför har jag sammanställt de resultat han uppnått som tränare sedan han tog över Örgryte IS 1991.

Det de flesta känner till är att Torbjörn tagit upp tre lag i Allsvenskan och så när tagit U-21 landslaget till EM-final. Men för att få en bättre uppfattning om hans effekt som tränare, så har jag jämfört resultaten som Torbjörn uppnådde som tränare för olika lag, med hur dessa lag lyckades tre år innan och tre år efter Torbjörn. Det är givetvis inget statistiskt säkerställt sätt att avgöra om en tränare är bra eller dålig, men om lag efter lag som Torbjörn tränat varit bättre under honom än de var både före och efter honom, så måste det ge en viss indikation.

För er som inte tycker det är kul att plöja igenom all statistik nedan, så kan jag ”avslöja” att med undantag för Torbjörns sejour i ÖIS 1991-1993 så säger statistiken klart och tydligt att lag som haft Torbjörn Nilsson som tränare varit bättre än de var både före och efter hans tid i klubben. Tittar vi bara på statistik så finns det ingen tvekan om att Torbjörn Nilsson är en oerhört framgångsrik tränare.

De som helt ur det blå hävdat att Torbjörn inte skulle ”palla” att träna en ”storklubb” som IFK fårnog tänka om. Har man mycket framgångsrikt tränat lag i allsvenskan,damallsvenskan och dessutom Sveriges U-21 landslag, så får man nog anses redo för IFK Göteborg anno 2011/2012.

Lag 1: Örgryte IS 1991-1993

Torbjörn började faktiskt som spelande tränare i Jonsered 1988-1990, men jag har valt att skippa den perioden här. I stället börjar vi med hans tid som tränare i Öis. När Torbjörn tog över Öis 1991 hade de precis åkt ur Allsvenskan. Torbjörns första år som tränare gick inget vidare då Öis åkte ur Division1 Södra. Men året därpå, 1992, lyckades Torbjörn ta upp laget från division 2 till Allsvenskan (ja, det gick på den tiden). Sedan åkte Öis med Torbjörn vid rodret ur Allsvenskan igen 1993. Efter att Torbjörn lämnat gick ÖIS upp igen 1994.

Om Torbjörns tre första år kan man säga att de var han tre sämsta hittills som tränare. De tre åren innan Torbjörn tog över spelade ÖIS i allsvenskan där man i snitt slutade på8:e plats. Under Torbjörns tid var man i snitt 21:e bästa lag i Sverige (man straffades hårt av vändan i division 2). De tre åren efter att Torbjörn lämnat så kom Öis i snitt på 10:e plats i Allsvenskan. Öis var alltså bättre både före och efter Torbjörn än vad man var med Torbjörn som tränare.

Innan Torbjörn

1988: 4 i allsvenskan,Sveriges 4:e bästa lag

1989: 9 i allsvenskan,Sveriges 9:e bästa lag

1990: sist i allsvenskan,Sveriges 11:e bästa lag

Med Torbjörn

1991: åker ur division 1,Sveriges 39:e bästa lag

1992: går upp i Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

1993: åker ur Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

Efter Torbjörn

1994: går upp i Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

1995: 7 i allsvenskan,Sveriges 7:e bästa lag

1996: 10 i allsvenskan,Sveriges 10:e bästa lag

Lag 2: Oddevold 1994-1995

De tre åren innan Torbjörn tog över Oddevold så gjorde klubben rätt väl ifrån sig i dåtida Division 1. Man gick så när upp i allsvenskan 1992, då man kom tvåa i ”höstettan” men slutade på en måttlig 8:e plats i Division 1 Södra 1993. I snitt var man 1991-1993 Sveriges 20:e bästa lag.

Torbjörns första år som tränare, 1994, slutade Oddevold femma i Division 1 Södra. 1995 inledde man serien med fem raka förluster, men slutade sedan på första plats och fick 1996 spela i Allsvenskan för första och enda gången i klubbens historia. Under Torbjörns två år var Oddevold i snitt Sveriges 17:e bästa lag. Dock hoppade Torbjörn av båten här och tog ett sabbatsår innan han dök upp som tränare i Västra Frölunda 1997.

Oddevold utan Torbjörn vid rodret åkte ur allsvenskan med dunder och brak 1996, för att sluta sist i Division 1 Södra 1997 och harva i division 2 1998. De tre åren efter Torbjörn var Oddevold i snitt 44:e bäst i Sverige. Sammantaget kan man säga att Oddevold var bättre med Torbjörn än vad man var innan och fruktansvärt mycket bättre än vad man var efter.

Innan Torbjörn

1991: 3 i höstettan,Sveriges 19:e bästa lag

1992: 2 i höstettan,Sveriges 13:e bästa lag

1993: 8 i division 1södra, Sveriges 29:e bästa lag

Med Torbjörn

1994: 5 i division 1södra, Sveriges 23:e bästa lag

1995: 1 i division 1södra, Sveriges 11:e bästa lag

Efter Torbjörn

1996: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

1997: sist i division 1södra, Sveriges 41:e bästa lag

1998: 7 division 2 Västra Götaland, Sveriges 78:e bästa lag

Lag 3: Västra Frölunda 1997-1999

Innan Torbjörn tog över Västra Frölunda var göteborgsgänget inne i en negativ trend. Man play-offade sig till allsvenskt spel 1994, åkte ur allsvenskan 1995 och slutade 8:a i division1 södra 1996.

Med Nilsson på sidlinjen så vann man omgående division 1 södra 1997 och tog sig upp i allsvenskan, där man slutade på 5:e plats 1998 och 7:e plats 1999. Torbjörn tog då ett nytt sabbatsår och med en ny man bakom spakarna så havererade VF-maskineriet omgående: man åkte ur Allsvenskan 2000, slutade 9:a i superettan 2001 och 3:a i superettan 2002 (gudskelov skickade Blåvitt tillbaka dem till superettan i det allsvenska kvalet).

De tre åren innan Torbjörn kom var VF i snitt Sveriges 18:e bästa lag och efter Torbjörn var man också i snitt 18:e bäst i Sverige. Under Torbjörns tre år var man i stället Sveriges 8:e bästa lag. Västra Frölunda var ett mycket bättre lag med Torbjörn Nilsson som tränare.

Innan Torbjörn

1994: allsvenskt play-offspel, Sveriges 11:e bästa lag

1995: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

1996: 8 i division 1södra, Sveriges 29:e bästa lag

Med Torbjörn

1997: 1 i division 1södra, Sveriges 11:e bästa lag

1998: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

1999: 7 i allsvenskan,Sveriges 7:e bästa lag

Efter Torbjörn

2000: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

2001: 9 i superettan,Sveriges 23:e bästa lag

2002: 3 i superettan,Sveriges 17:e bästa lag

Lag 4: Häcken 2001

Häcken var ett lag som låg och balanserade mellan allsvenskan och superettan när Torbjörn Nilsson kom dit år 2001. 1998 hade man åkt ur allsvenskan, för att ta sig upp igen 1999 och sedan kvala sig kvar 2000. 2001 blev ingen succé och Häcken hamnade på fjortonde och sista plats i allsvenskan.

Efter Torbjörn kom man först 4:a, sedan 3:a och slutligen – år 2004 – så vann man superettan och tog sig tillbaka till Allsvenskan.

Svårt att säga något om Häcken var bättre eller sämre under Torbjörn. Man hade inte ett lag som var bra nog för Allsvenskan, vilket visade sig både före och efter Torbjörns tid i klubben.

Innan Torbjörn

1998: näst sist i Allsvenskan, Sveriges 13:e bästa lag

1999: 1 i superettan, Sveriges 13:e bästa lag

2000: kvalar sig kvar i allsvenskan, Sveriges 12:e bästa lag

Med Torbjörn

2001: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

Efter Torbjörn

2002: 4 i superettan, Sveriges 18:e bästa lag

2003: 3 i superettan, Sveriges 17:e bästa lag

2004: 1 i superettan, Sveriges 13:e bästa lag

Lag 5: Sveriges U-21 landslag 2002-2004

Sveriges U-21 landslag var i ett rätt bedrövligt skick när Torbjörn Nilsson anlände 2002. Man hade missat U-21 EM 2000 efter att ha hamnat efter England, Polen och Bulgarien i sin kvalgrupp. Och U-21 EM 2002 missade man efter kvalförlust mot Belgien.

Förbundskapten Torbjörn Nilsson, däremot, lyckades kvala in Sverige till U-21 EM 2004 i Tyskland genom att slå ut Spanien i två play-off matcher. Väl där vann Sverige sin gruppöverlägset efter att ha gjort åtta mål på tre matcher och bankat skiten ur Portugal, Tyskland och Schweiz. I semin fick man stryk mot Serbien på straffar efter att ha lett matchen fram till 92:a minuten. Matchen om bronset förlorade man mot Portugal efter förlängning. Man fick alltså åka hem medaljlösa trots att man inte förlorat en enda match efter full tid.

U-21 landslagets magi försvann med Torbjörn. Man misslyckades med att kvala in till EM 2006 efter att ha blivit utslagna i kvalet av Ungern och Kroatien och man missade U-21 EM 2008 efter förlust mot Serbien i play-off. U-21 var mycket bättre med Torbjörn än det var före och efter honom.

Innan Torbjörn

1999: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2000 av England, Polen och Bulgarien

2001: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2002 av Belgien efter play-off

Med Torbjörn

2003: Sverige tar sig till U-21 EM 2004 efter att ha slagit Spanien i play-off

2004: Sverige vinner sin grupp där man slår Tyskland (på deras hemmaplan), Portugal och Schweiz. Missar medalj efter förlust på straffar i semin (Serbien) och på övertid i matchen om tredje pris (Portugal). Sverige förlorar faktiskt inte en enda match efter fulltid i hela turneringen.

Efter Torbjörn

2005: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2006 av Kroatien och Ungern

2007: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2008 av Serbien efter play-off

Lag 6: Kopparberg / Göteborg FC 2008 och framåt

Efter fyra sabbatsår nystartade Torbjörn som tränare i Kopparberg / Göteborg FC 2008. Han tog över en klubb som hamnat på 5:e plats i damallsvenskan både 2005 och 2006 och som slutat 4:a 2007.

Torbjörns första år gick väl sådär och Kopparberg / Göteborg FC slutade på 6:e plats. 2009 var man dock uppe på 4:e plats och 2010 kom man 2:a.

Sammantaget är Kopparberg/ Göteborg FC bättre med Torbjörn än vad man var innan.

Innan Torbjörn

2005: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

2006: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

2007: 4 i allsvenskan,Sveriges 4:e bästa lag

Med Torbjörn

2008: 6 i allsvenskan,Sveriges 6:e bästa lag

2009: 4 i allsvenskan, Sveriges4:e bästa lag

2010: 2 i allsvenskan,Sveriges 2:e bästa lag

Sammanfattning

Statistiken som presenterats här är förmodligen inte perfekt och det kan finnas små faktafel.Det är gjort i all hast och inte tänkt att fungera som något ”vetenskapligt stöd”. Däremot så bör de som seriöst vill diskutera Torbjörn Nilssons vara eller icke vara som tränare i IFK Göteborg veta vad han tidigare uppnått med de lag som han tränat. Förhoppningsvis har den här artikeln bidragit med den bakgrund som behövs för att kunna bedöma Torbjörn Nilsson på ett seriöst sätt.

/Culo Shaker

Det börjar surras...

...om en ny tränare till nästa säsong! Vad tycker du?

Morot...

Vem borde träna Blåvitt nästa år?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver "Nagelbitaren" om tränarfrågan...

Så fort man sätter sigvid datorn på kvällen. När man sitter och försöker se upptagen ut på jobbet. Närman sitter i bilen. När man sitter med sin Iphone på dass.Så fort tillfälle ges så gör jag en snabbsurf för att kolla alla bloggar,officiella eller alla andra ställen som skriver nyheter om våra kära kamrater.Har Tobbe lämnat ännu? Har Olsson fått kicken? Kommer Kim? Fattar Pontus atthan borde komma hem igen? Har Gud återuppstått?

Jag tillhör de supportrar som har respekt för Jonas Olsson,jag har full respekt på vad han och Rehn har åstadkommit i blåvitt och jag tycker de har gjort ett jättebra jobb. När man gick på hemmamatcher på nya arenan så kändes det som att det nästan var garanterat att man skulle gå hem med ett leende på läpparna och tre lätta poäng.Detta leende har nu förvandlats till sönderbitna naglar, konstant ångest och illamående under match och ett hopp om en poäng, för att sedan följas upp av en veckas depression.

Det känns som att Jonas Olsson har kört fast, han har inte lyckats att fylla tomrummet efter tongivande spelare och man har misslyckats med att anpassa taktiken efter spelarna i truppen istället för tvärtom. Han verkar ha svårt att motivera sina gubbar längre och det är nog svårt att ändra på. Givetvis så har inte alla presterat som de skall, men det blir ju inte bättre av att en tränare endast ser det positiva i matcherna istället för att egentligen se verkligheten.

Jag tycker att styrelsen och Mild har visat att Blåvitt inte är som vilken klubb som helst som byter tränare stup i kvarten, de har sin vision och en långsiktig plan och står fast vid den. Jag tycker att de förövrigt gör ett fantastiskt jobb med föreningen. Fast det känns som att vi har kommit till ett läge då det kanske är dags att tidigarelägga vissa planer, Olsson sitter på ett utgående kontrakt och förberedandet för att hitta en ersättare måste ha påbörjats i kulisserna. Det kanske är dags att tacka Olsson och gå vidare? Innan säsongen är förstörd, jag tror inte att våra naglar klarar så många mer matcher.

Jag skulle vilja nominera Torbjörn Nilsson till tränarjobbetför IFK Göteborg. Han har själv sagt att det skulle vara en dröm att träna Blåvitt, han harlyckats jättebra med Kopparbergs Göteborg och han är en otroligt sympatiskmänniska. Kollar man på extramaterialet till Fotbollens sista proletärer där man träffarGud och tjejerna i laget så kan, i alla fall inte jag, inte se varför han inteskulle passa perfekt som blåvitts tränare? Han känns som en människa som skulle kunna få gubbarna att lyfta sig, att medsin erfarenhet som spelare och med sin erfarenhet av klubbens historia ochklubbens värderingar kunna smitta av sig till samtliga spelare.

Samt att han är GUD!

Vem hade du velat se som Blåvitts tränare?

Blåvita hälsningar
Nagelbitaren