Här är spelet som Blåvitt ska besegra Malmö med!

PLAY BY PLAY/SPELSEKVENSER. För att fortsätta i den positiva anda (/lättnadens miljö) som de tre poäng mot Kalmar FF gav tänkte jag se över ett par nyckelmoment från Blåvitts senaste match. Den första är från vårt defensiva spel, andra från vårt anfallsspel och den tredje symboliserar det passningsspel som är avgörande för effektiva spelvändningar.

FÖRSVARSSPELET.

Kalmar anfaller. Blåvitt ligger med rak backlinje.

Något som stört många fans är det faktum att innermittfältet ligger i "knät" på vårt försvar. På ovanstående sekvens kan vi få se rätt tydligt varför Jonas Olsson vill ha det så. Vår försvarslinje består av spelare som inte är vindsnabba, vilket gör dem mer sårbara vid framstötningar mot spelare i en "släpande" anfallsroll. Notera dock att hela Blåvitts lag är väldigt bolltittande i detta läge, vilket ger mindre känsla för positionering i förhållande till motståndarna. Här vågar vi inte stöta ut rakt på bollhållare heller, då det innebär en risk för att "sälja" sig, alltså bli överspelad i en man-man situation, men det drar även ut backlinjen vilket innebär större ytor för motståndaren.

Kalmar anfaller. Kalmars spelare rör sig både i djupet, mot boll och stannar i yta.

Här rör sig tre KFF-spelare smart. En möter boll, vilket gör att en blåvit mittback stöter mot den spelare, samtidigt som en går i djupet vilket tvingar den andra blåvita mittbacken att röra sig mot honom. Den defensiva blåvita mittfältaren har närmast till boll och stöter från andra hållet – men borde egentligen röra sig mot den tredje Kalmarspelaren, då den nu kommer stå omarkerad, vare sig han får bollen eller ej. Att "rulla över" med hela den vänstra 75-procentaren av backlinjen är väldigt riskabelt för det lämnar hela vänsterkanten öppen och sårbar. Detta är inte lika farligt mot ett 4-3-3 spelande lag där de offensiva spelarna drar sig inåt mitten, som i detta exempel. Men mot 5-1 och 4-2 anfall innebär detta i de flesta lägen att en ytter plötsligt blir soperen på sin kant och kan gå på avslut alternativ inlägg på alla de spelare som kommer rusande centralt i boxen.

Kalmar anfaller. Ett hopp skiftar fokus och friställer spelare i skottläge.

Eftersom Blåvitts backlinje blivit så bolltittande missar de helt det faktum att en spelare till – som reflexmässigt skall täckas upp av Sebastian Eriksson/Elmar Bjarnarsson, eller vem som nu är defensiv mittfältare nummer två – men om det inte sker, om den spelaren har en lång löpväg hemåt, måste uppmärksamheten vara större. I detta fall blir Blåvitts backlinje väldigt statisk då den koncentrerar väldigt hårt på att inte gå bort sig genom att stöta fram fel och hela tiden hålla motståndaren utanför sin linje, men även för att laget blir för bolltittande. I detta läge skiftar mittförsvararna sitt fokus till bollförandra motstånade centralt, av ren nödvändighet, för att täcka skott och stöta – men det skapar istället en situation där två anfallare blir omarkerade för att gå på djupet i ett inspel i boxen, eller som i detta fall hugga på returen vid ett skott.

Det här exemplet är ingen större katastrof för försvaret, sådana lägen uppstår alltid i matcherna utan att man kan lösa dem perfekt, i alla fall i Allsvenskan. Men det tyder även på att försvaret inte riktigt är på tårna och framför allt visar det på de taktiska smådetaljer som gör att Blåvitt vill spela djupt med vårt innermittfält. Jag säger inte att det är rätt och att vi borde spela med en rak och därmed i vissa lägen statisk försvarslinje, men jag kan konstatera att så är fallet i många lägen just nu.

ANFALLSSPELET.

Blåvitt anfaller. Erik Lund går in i duellerna med full fart.

Högerkanten var Blåvitts tyngsta anfallsvapen i förstaläget av anfallen nu senast, varpå jag valt ett exempel från denna. Blåvitt går in i boxen med full fart och bollförande spelare har fyra spelare framför sig i en anfallsposition. Detta gör samtidigt Blåvitt lite sårbart vid en spelvändning, då fem spelare snabbt kan vara bortvända – speciellt i detta läge där Blåvitt inte för bollen "säkert" på marken utan går in i vad som kan liknas 50-50 situation. Erik Lund har fått en del oförtjänt kritik men har en fördel i sin spelstil som är viktig om inte närmast avgörande i tajta lägen, han kämpar för att vinna och han tar till alla medel i sin arsenal och en del som kan inte förfogar över med...

Blåvitt anfaller. Erik Lund tar sig fram med märkliga medel.

När ytterbacken för in bollen i det här läget är det viktigt att han fullföljer. Alternativen är enkla, få in bollen till blåvit spelare centralt, gå på avslut eller vinn en hörna – i värsta fall ett inkast. Därför är det skönt att se hur Lund satsar i full fart, lobbar, sparkar vilt och går in till 100 procent i duellerna. Han lyckas ta sig förbi två spelare och kastar sig i full fart fram för att tjonga bollen in mot mitten av boxen...

Blåvitt anfaller. Inlägg mot tre centrala anfallare.

I en drömvärld skulle Sana söka upp ytan lite bakom sin back för att på så sätt kunna hugga mot mållinjen om bollen dimper ner där, alternativt ta ett steg bakåt för att kunna gå på direktskott eller snettbakåtinåt-pass om bollen dyker upp där. Sebastian tar sin nya Wernbloom-roll på allvar och går rakt in i situationen medan Lund säljer sig dyrt och slår sig fram för att få in bollen i mitten. Det här är – om inte så jävla vackert – föredömligt spelat av Blåvitt.

Blåvitt anfaller. Seb tar kampen och vinner läget för Blåvitt avslut.

Hysén är måltjuv så han gör det i "ryggmärgen" som jag nyss ville att Sana skulle göra, distanserar sig tillräckligt från motståndaren för att kunna gå på direkt avslut om Seb vinner nickduellen och på så vis skapa sig en farlig chans, i många fall öppet mål. Nu gör inte målvakten ett klockrent ingripande och bollen studsar framåt, men kunde lika gärna ha gått i rak linje med mållinjen och därmed skulle Sana behövt ta något steg framåt för att effektivt kunna hugga på ett öppet mål-läge. Fet cred till Seb som gör det man skulle vilja se den blåvita andraanfallaren bakom Hysén göra mycket oftare, löpa rakt in i boxen och vinna duellerna som skapar andravågslägen för yttrar och spets.

SPELVÄNDNINGAR.

Blåvit spelvändning. Selakovic vänder spelet.

Det här är en kvalitet som saknas i dagens Blåvitt, i alla fall när Stevan inte är med i elvan. Han får bollen, vänder upp, tittar på yta och skickar den framåt. Inte en luftpastej utan adress utan en djupledsboll – i detta fall på yta framför backlinjen – mot anfallare som står "rättvänd" för ytan, det vill säga åt fel håll. Blåvitt lyckas med hjälp av Selakovic sinne för passningsspelet vända spelet på ett snabbt sätt och på så vis ställa motståndarnas försvar. Kortpassningsspelet där man hackar sig fram längs kanter och centralt mittfält är trevligt och småroligt att kika på, men inte i närheten av att vara så effektivt som detta rakare spel är. Passningssäker mittfältare får boll, tittar upp och skickar vidare den på maximalt ett par tillslag.

Blåvit spelvändning. Hysén får boll och avancerar.

Nu har vi dels en positiv offensiv egenskap, men även en negativ. När Hysén fått bollen snabbt av Sella så kan han avancera framåt och utmanar på så sätt sin försvarare. Med lite flyt kan han peta bollen förbi sin back och komma i ett förhållandevis rent läge mot målvakt eller målvakt + försvarare. Här måste dock vår släpande anfallare och ytter på motsatt kant (från där bollen spelats upp från) komma i snabbt understöd till vår spets, något som inte riktigt sker. Sana kommer men centralt är Hysén väldigt ensam.

Blåvit spelvändning. Hysén gör det omöjliga.

Härifrån ska det bara inte gå att göra mål. All logik ger oss ett scenario där Hysén petar vidare bollen mot en framstormande Sana som kan gå på avslut från kanten eller instick till Hysén och Seb, som nu börjat röra sig uppåt i banan. Men här har vi en unik kvalitetsspelare som vågar göra det oväntade – till och med i ett pressat läge – och drar till från distans. Pang, bom, så sitter ledningsmålet. Snabb vändning och kvalitetsavslut slår den "attraktiva" fotbollen varje dag i veckan. Ett smart och rakt Blåvitt är att föredra, trots allas drömmar om att de laget lira som Barcelona.

SUPERLEENDET.

Vassa tungor påstår att Jonas Olsson aldrig ler. Att han ser butter ut oavsett resultat. Att han sitter med ett stenansikte på presskonferenserna efter både segrar som förluster. Här är bildbeviset på att de tungorna har fel. Här ler Jonas Olsson. Här vänder det för Blåvitt. I alla fall fram tills nästa match. Ett leende som säger mer än tusen ord, tusen analyser. Vårt viktigaste moment i dagens play by play.