"Jag tycker vi på BaraBen har passerat gränsen nu"

DEBATT. Med senaste tidens resultat har många funnit anledning att kritisera ledare, spelare, organisation med mera, och den retorik vi som supportrar väljer är ofta mycket olik varandras. Gruppen "fotbollssupportrar" är långt i från en homogen grupp, och med våra allmäna olikheter följer logiskt nog också olika sätt att ventilera vår kritik, vår frustration, våra tillrättavisningar, eller vad det nu handlar om. Det har alltid varit högt i tak vad gäller supporterkritik. Eller snarare helt saknat tak. Att som spelare eller ledare bli verbalt angripen från enskilda ur publiken är vardag.

Men hur långt får man gå i sin kritik? Finns det någon supporteretik att följa? Det har åtminstone vi som bloggar på BaraBen anledning att fundera över. Med en viss läsekrets följer visst ansvar. Friheten att yttra sig på nätet, och enkelheten i att göra det, måste följas av eftertänksamhet och respekt för de som kan tänkas läsa. Bara för att man kan innebär det inte att man ska, och spelare i Blåvitt ska, enligt min mening, inte behöva läsa vilken skit som helst om sig själv eller om lagkamrater.

När man angriper en annan människa med kritik måste det vara ändamålsenligt och konstruktivt, i annat fall är det meningslöst och i värsta fall skadligt. Fotbollsspelare är människor precis som alla andra, men man har ett publikt yrke där man behöver tåla lite mer än alla andra. Men man ska inte som fotbollsspelare behöva stå ut med vilken skit som helst. Vad folk skriker på läktaren kan nog ta styggt hos en del, men det blir väl en vana.

Däremot konturlösa hån mot enskilda spelare eller ledare som vi har kunnat läsa på BaraBen tycker jag är klanderligt, onödigt och jävligt tråkigt. Jag vill att vi ska nagelfara föreningen, diskutera taktik, spelare, ledare och organisation. Men det finns en gräns, och den tycker jag att vi har passerat. Jag blir ärligt talat ledsen över vad en del spelare och ledare ska behöva stå ut med. Människor som gör sitt absolut jävla bästa för att vårt lag ska ta poäng, som brinner för det lika mycket som vi gör, de ska vi inte peka ut, trycka upp mot väggen och ställa till svars bara för att frustrationen rusar okontrollerat i huvudet.

Säg vad fan ni vill i små sällskap och slutna rum. Sitt på arenan och släng käft med bänkgrannen om någons dåliga prestationer, om laguttagningar, om någons fula frisyr eller vad fan det nu handlar om. Men ska kritiken riktas utåt och finnas till allmänt beskådande. Gör det i så fall med eftertanke och respekt.