Matchtankar - if plast hemma, 4/6

ANALYS. Angenäma problem. Alltid mycket svårare att få ihop en rapp och rask matchrapport när det finns lite att klaga på. Men, jag kan leva med det. Säkerligen alla ni också. Det finns som sagt inte mycket alls att orda om likt förgående drabbning på GU tidigare i veckan. Visst, tempot var stundtals rätt lågt även idag, men det kändes som att det fanns bra mycket mer kraft och baktanke i de flesta ingripanden. Situationen med Hajtand/John undantaget. Gött att de flippar och visar sina starka vinnarsidor, men till och med den gode Stahre hade nog kunnat tycka att det ordades lite väl mycket. Gött, fint, rätt och riktigt med klappen "dere emellan" efteråt. Hajtand och Johns enda mindre bra insats i matchen.

Man kan ändå inte skriva sådana här rader utan att förundras, förvånas och förbryllas över hur i hela jävla helvete våra svenska domare kan vara så fruktansvärt urusla. Seriöst, om Hjalmar i Basel borta blåstes för hands, och kvällens situation inte gör det (naturlig position?), då undrar man fan varför man håller på med det här egentligen. Tyckte visserligen att min gamle kapten från lumpen i Skövde shejpade upp sig lite lite efteråt, för att sedan bli lika usel igen. Om Ankersens räddning på linjen vid hörnan var rätt eller fel vet jag inte, men det kändes som en brutal kompensation för hans fadäs tidigare. Gött kan tyckas, men två fel gör inte ett rätt. Ändå. Oavsett om man är från Skövde. Skit samma, nu var inte den ena, den andra eller för den delen alla övriga hundrafemtioelva märkliga blåsningar matchavgörande till vår nackdel, så det är väl lika bra att lämna dagens domarinsats därhän.

Jag skrev lite blaj, i vanlig ordning, på Twitter under förmiddagen huruvida jag ville se högklassig köttpress med understöd. Kvalitativt spel. Ruskiga omställningar. Kyla. Hetta. Segersötma. Kamp och 3 pinnar. Jag fick en del av det. Eller det mesta faktiskt. Pressen kändes jävligt resolut, även om vi tjuvade en del i andra och lämnade lite olustiga luckor i "slottet" under flertalet tillfällen. Det kvalitativa spelet fanns där också, även om jag tycker Ankersen för dagen trampade, kladdade och var lite ovän med bollen olikt det vi sett honom innan. Kylan fick vi i Vibes makalösa avslut från snäv vinkel, och hettan kom mest hela tiden. De tre pinnarna smakar extra gott när skansen och peking delar poäng.

Smolket är givetvis Sörens skada (sägs inte vara korsbandsallvarlig, men det vet man ju aldrig) som både såklart är jävligt tråkig för honom, laget och oss, och ställer samtidigt till en del huvudbry med tanke på Ankersens avstängning. Hur formeras kanterna mot bajen (där jag förövrigt inte kommer att kunna leverera nåt skriftligt efter den matchen)? Bohm verkar ju kallare än maj månad. Emil som ytter, Adam som högerback? Känns oklart utan en match i benen, på "snabbt konstgräs" dessutom. Vidrigt jävla statement btw. Varför pratar man i sådana termer? Stoppa den jävla konstgräsidiotin! Bara gör det. Kanske spelar Vibe högerytter och Engvall/Boman litar topp? Sebban vänster och Tom på mitten? Vetefan. Det ger sig. Jörgen med J har koll.

Lite pinpoints då. Hjalmar. Inte. En. Jävla. Fot. Fel! I vanlig ordning satte man malten i halsen av oro när det rullades ut på Twitter att Ronken hade risig kista igen och Hjalle skulle gå in, för tredje (?) matchen i ordningen. Som han gör det! Igen. Det var väl nåt uppspel man kan klaga på, men utan ett sådant patenterat, ingen Hjalmar. Nej, fyfan vilken hjälte han är för oss. För denna förening. Livstidskontrakt (som vad som helst)! Nu! Bjärs styr backlinjen väldigt bra tillsammans med sina yttrar och John. Klanderfritt. Blankt papper igen. Fem insläppta. Rysligt bra.

Osammanhängande blaj utan underhållningsvärde nu, men för att fylla på hyllningarna, Gurra! Det var nån brytning (av alla tusen) i första där man undrar, som den gode Leman bloggade om idag, varför i helvete är inte Gurra aktuell för ett landslag? Han är fanimej unik i sitt slag. Finns ingen som honom i Sverige. Inte en chans.

Avslutningsvis i pinpointranten, Lasse Vibe. Med tanke på hur rörd han såg ut vid bytet vågar man nog nästan tro att detta var sista framträdandet på GU. Måhända att det ryms någon match till innan fönstret öppnar, men jag tror ändå att detta var sista gången. Sorgligt. Jag ser dock framemot vad Gren hittar på för de, tio, tolv, femton millarna som han bör inbringa. Men, det är en go gubbe utan dess like. Bara att lyfta på hatten. Köng.

Några korta från matchen då:

+ Defensiven. Ingen glömd, men Hjalle nämnd. Fantastisk.
+ Kampen. Viljan. Modet. Insatsen. Poängen. Känslan.
+ Gurra!
+ Äh vafan, hela laget.

- Jag kanske är FÖR positiv? Det var kanske inte så bra som man vill få det till att låta? Vetefan. Vi struntar i det nu.
- Lerjeus.
- Traktorsnabbe Andess. Hur klarar han sig undan frisparkar, kort och skit hela tiden? Jävla pajas. Iofs länkat till ovan punkt, men Andess får fan ett minus.

Dags att stänga vårsäsongen mot brajen på söndag. OJ så gott det hade smakat med tre pinnar till. Serieledare! Sträck på er.

Matchtankar - fffffff hemma, 4/5

ANALYS. Jag var inte den tolfte spelaren idag. Får börja där med att ursäkta min absens, men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Nog om mig. En lirare vars insatser allt som oftast inte heller verka bli som man tänkt sig är givetvis någon av bröderna Strömbergsson. Jag vet inte hur mycket man kan, bör och ska wajna om domarens insats i en segermatch, men när det gäller den (insert valfritt förnamn Martin/Markus) pajasen måste det ändå dryftas. Hur är det möjligt att vara så innihelvete mycket sämre än en sådan som tex Al Hakim, eller Glenn? Seriöst, till och med Lerjeus framstår ju som Collina i jämförelse.

Det pratas om att klassen på allsvenskan är för låg. Mycket möjligt. Spelarna, lagen och klubbarna, för att inte glömma oss, fansen, gör ju det yttersta för att höja statusen. På något märkligt sätt känns det som att vissa, nämner inga namn eller organisationer, gör sitt maximala för att istället sänka ligan till den nivå som La-Liga-ronkarna älskar att häckla.

På tok för mycket har redan pipits om domarinsatsen, men det är svårt att släppa som sagt. Ta första målet till exempel. Målet som inte var ett mål alltså. Vad hände där? Jag fick som sagt se matchen på tv ikväll och kunde med lätthet konstatera att ingen var offside. Inte en chans. Inte heller verkade bollen vara över linjen, men ändå blåstes målet bort. Oklart varför dock. Inte heller några repriser visades i cmore. Inte heller i "highlightsen" från första halvlek. Varför då? För att det är en komplott såklart. Riggat! Strömbergssons såg till att vi inte fick se vad som tydligen var regelvidrigt i det så annars urläckra och frejdiga anfallet.

Ankersen var ju inte direkt på topp i resten av matchen efter att ha blivit berövad ett tjusigt mål där. Strömbergssons fel.

Generellt kan man ju då ändå konstatera att första halvlek ändå var rätt okej. Inte superbra och inte usel. Stundtals fina kombinationer, även om det tenderade att bli lite väl kladdigt när i synnerhet Ankersen fick bollen. Sökte lite väl ofta en för svår pass som antingen var för lös, eller bröts enkelt. Var något läge där Ankersen tofflade en för dålig pass till Emil som satte fffffff i ett farligt omställningsläge. Tur var att avslutet med enkelhet kunde räddas av Alvbåge som för dagen gjorde en bra match.

Övriga i försvarsdelen av elvan, gjorde även de att bra jobb. Främst DJ Alessi som tidigare nämnts går från klarhet till klarhet. Jävlar så bra han var idag.

Framför backlinjen var det fröjd att se Tom husera tillsammans med Gurra. Båda två såg ut att trivas på riktigt gräs där glidtacklingar men även skönlir var ingredienser som i slutänden visade sig viktiga i mittfältsmatchen.

I andra halvlek kändes det nästan direkt att vi skulle mala på och få det där ledningsmålet. Många lägen skapas, men skärpa, resoluthet och jävla skött utifrån verkade inte komma av sig själv idag heller. Tur att en "otippad" gubbe som Sören då tar ner och lägger dit den i målvaktens bortre. Han hade ju en aktion, rätt lik målet, tidigare i matchen där skottet gick över. Meget dejligt att se.

Vi maler på som sagt och ser jävligt tunga ut att möta. Vibe springer och springer och springer och springer framför målvakt och försvarslinje. Boman springer lite mindre, köttar desto mer och ramlar emellanåt. Här är saknaden av Engvall rätt stor ändå måste man medge i matcher som dessa där vi för spelet, förväntas att äga bollen i majoritet och sätts på prov i att låsa upp kompakta försvar. Nu spelar det som sagt ingen roll just nu, när tre poäng är på kontot, jobbet är gjort. Vi är med och gör det vi ska. Även om allt inte sitter. Allt är både på gott och ont på samma gång alltså. På nåt konstigt sätt.

Det rullas vidare i andra, DJ Alessi serverar Sören som ser ut att träbena bort bollen i sin förstatouch, men lyckas ta en touch till och oerhört läckert lobba in tvånollan. Nu lossnar det för en av danskarna i alla fall. Fan va gött! Efter målet hoppas man givetvis på stängning av matchen och att man för en gång skull kanske kan slappna av och hämta poängen utan att behöva slita varken blod eller hår. Nej, så ska vi inte ha det tycker Strömbergssons. Allvarligt? Var? Var i helvete ska Aleesami ta vägen i den situationen? Inte gör han något mer för att dra ner eller hindra motståndaren. Han är i vägen. Ja. Men hur ofta borde det inte bli straff då? Eller frispark på plan? Med den konsekvensen borde vi haft fem mot Helsingborg hemma, men nej, det funkar inte så. Strömbergssons.

Inte nämnvärt dramatiskt i slutet ändå som tur är och poängen är där de ska vara. Araba var stor, men sådär geggantiskt bra tyckte jag ändå inte att han var. Föll på tok för lätt i dueller med Bjärs, för att vara så stor alltså. Som sagt,  tre poäng är tre poäng. Vi är med. Birgerstam måste stå kvar på KB!

Några korta från matchen då:

+ Sören. Två mål är plus och plats ett på listan inget snack. Hårdare. Rakare. Jävlaranamma idag. Gött.
+ Tom. Äntligen en hjärta-/hjärna-/kvalitetsinsats. Brytningen innan tvånollan är mömma.
+ DJ Alessi. Bra framåt och bakåt. Bjuder på socker i anfallsspelet.
+ Gurra. Alla lag vill nog ha en Gurra. Tur att det bara finns en.

- Ankersen. Tyvärr för kladdig och långa tillslag idag. Kan mycket mer. Måste träffa mål i sina bra lägen.
- Effektivitet och kvalitet i avslut. Lite häckensyndrom ibland med många touch och världens vackraste och bästa fotboll i fokus. Det är inte disco de. Okej, ibland kanske om det blir nåt av det. Inte som häcken alltså.
- Behöver man ens nämna Strömbergssons?

Om inte cupen är slutsåld än får vi se till att den är det. Tills dess. Kälmäh away. Svår bortamatch, men gött med gräs och förhoppningsvis en fin domare. Framåt!

Mikael Stahre om lerduveskytte och om att göra det man är bra på

Kärleken till fotbollen kan på många sätt liknas med all annan kärlek och det brukar sägas att det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång, men när resultaten för det vi älskar inte blir som vi hoppas och önskar och det börjar talas om avgång tappar jag lite lusten. I min värld verkar det konstigt och rent ut sagt dumt med ett lednings och/eller tränarbyte mitt under säsong när trygghet, kontinuitet och bibehållen energi är som aldrig viktigast. Mikael Stahre har varit ett omtalat ämne enda sedan papperna var påskrivna och det blev klart att han, stockholmaren, skulle ta IFK Göteborg till topp tre i allsvenskan 2012. Jag, som själv försörjer mig på ett yrke som tränare och har det både som heltidssyssla och hobby tycker att han är en mycket intressant person som med sin unga ålder lyckats samla på sig en mycket fin meritlista. Jag kände och känner fortfarande för den delen ett stort förtroende inför honom och uppdraget för IFK Göteborg. Energi är något vi ofta hör i samband med denna man och minst sagt är energi något han ständigt utstrålar.

För en tid sedan hade jag förmånen att lyssna på Stahre i en föreläsning om hans filosofi som tränare och sätt att bedriva sin verksamhet, gruppdynamik och vad som skiljer honom från andra tränare. Jag tog plats längst bak i lokalen och redan på några sekunder har Mikael lyckats väcka publiken som halvsov efter tidigare föreläsares tal. Förutom att han bjuder på sig själv, ger publiken ett gott skratt och använder ord som många andra absolut inte hade valt, finns det ett enormt allvar och engagemang genom hela föreläsningen och när han tagit tio minuter från nästa föreläsares tid och sammanfattar det hela är det främst tre saker som fastnar hos mig:
Koll på läget, gör det du är bra på, 80/20 modellen.

Det här är alla saker jag tycker speglar honom som person och tränare väldigt bra och jag passade på att sätta mig ner och prata med Mikael i förra veckan.

Koll på läget
När andra tränare tar ledigt åker han på nästa motståndares match, analyserar, kollar filmklipp och har alltid "koll på läget", är alltid maximalt förberedd på nästa steg. Jag gör konstaterandet, att vara tränare på den här nivån är inte ett heltidsjobb och lite mer därtill - det är en livsstil.
Min första fråga Micke, hur känner du inför Tobias Sana?
- Sana är en jätte bra spelare! Han har spetsegenskaper och det är klart att det är en kluven känsla att man både gärna hade velat ha honom kvar i IFK Göteborg men också att det självklart är en utmaning och stimulerande för honom att flytta till utlandet och Holland. Det är så här branschen fungerar helt enkelt sen kan man tycka vad som helst att det är jätte tråkigt och att det är en bra spelare men idoler kommer och går och klubben består.

Har man planer på nya spelare?
- Man har alltid en diskussion om nya spelare och det är en ständig process, vilka spelare som finns tillgängliga på marknaden och hur ekonomin ser ut i klubben. Vad spelarna har för ekonomiskt eskande, vilka positioner vi behöver kontra defensiva, offensiva spelare, kontra åldersstruktur, kontra nationalitet, kontra gruppdynamik. En ständig process och det ska alltid vara rätt och man tar inte bara en spelare för att ta honom. Det är en investering klubben gör och det måste vara rätt på alla plan.

Gör det du är bra på och 80/20 modellen som Micke beskriver i föreläsningen handlar om styrkor och svagheter. Han gav mig och publiken ett flertal exempel på sina svagheter men också sina styrkor och poängen med att inte lägga fokus på svagheterna då det gör dessa ännu synligare.
När en spelare hamnar på vad jag väljer att säga fel plats är det såklart svårare att göra det man är bra på. Rätt man på rätt plats, hur ser du på det? 
- I grund och botten handlar det om att man ska se sina starka sidor före sina svaga sidor och man ska göra de egenskaper man vet att man är bra på fullt ut, inte 80 procent utan 100 procent.
Sen finns det alltid ett kollektiv att ta hänsyn till, ett lag, en taktik, vilka andra egenskaper finns i laget. Är någon borta måste någon annan spela på den positionen och då kanske inte kan spela på den positionen man egentligen optimerar. Det är sådana saker som ingår i tränarens värld och det är klart att vissa spelare är bättre på vissa positioner och att det här är en sådan grej som fans kan ha synpunkter på men det kan vara skador eller taktiska aspekter, hur man vill ha den enskilda matchen. Det handlar om att backa upp varandra. I den perfekta av alla världar skulle alla springa omkring och göra det dem är bra på sen finns det också sådana saker som man måste städa upp för varandra och att göra saker som man inte tycker är kul och trivs bäst med, det ingår. Två mittbackar går sönder hos oss, både Philip Haglund och Jakob Johansson tycker jag har gjort det bra men det är klart att det märks på dem tillsammans att de inte är skolade mittbackar. När Kjetil är borta tappar vi en viss defensiv instinkt men i det läget har vi inga options, vi kan välja att spela med yngre spelare men någonstans måste man också vi vilket läge man är i och vikten av erfarenhet.

"Jag kör som fan varje dag!"

 

Hur använder du modellen i din roll som tränare?
- Jag kör som fan varje dag!
Det är ett yttre tryck att vara spelare eller för den delen tränare för Blåvitt och det är ett förpliktande uppdrag. Jag gör det jag är bra på varje dag, och jag gör det igen och igen och igen och igen.
Jag jobbar stenhårt för det här!
Uppenbarligen har inte resultaten varit tillräckligt bra det är vi medvetna om. Det som är viktigt då är att inte bli stukad, Det är då det ställs det på sin spets vad man har för filosofi och värdegrund. Nu när det har gått dåligt och med åt helvete för många oavgjorda matcher, då vi i majoriteten av matcherna har spelat oavgjort men varit förtjänta av tre poäng. Det är nu man måste ta flaggan och köra!
När mediatrycket blir så stort är det extra viktigt att hålla ihop internt och att man bedriver sin verksamhet och inte låta tankarna flyga iväg även fast man har hjärta till supportrar, fans, kommentatorer och media. Det är normalt, det är så det fungerar. Helt okej för mig.
All respekt för de som vaknar upp varje morgon och ser sig själv i spegeln som supporter för IFK Göteborg att det känns viktigare än allt annat. Det är blåvitt som är först och jag har all respekt för det. Det vore tjänstefel av mig - DET vore tjänstefel, att inte göra mitt absoluta bästa! Att jag vore stukad, inte tror på mitt lag eller att inte vara kritisk granskande. Det är ju självklart. Man jobbar ju mer än någonsin när det går dåligt och hårdare. Vi är fullt medvetna om beslut att vi ska vända det här.

"Laget brinner ju för att vinna varje trea!"

Målsättningen för hösten?
Målsättningen är alltid att vinna varje match!
IFK Göteborgs målsättning och vision är glasklar - Blåvitt ska vara i topp tre och vill spela europeiskt spel. Där vill vi vara!
När vi har spelat 17 matcher, har 13 matcher kvar och 9 poäng upp till tredje platsen är det bara att konstatera att vi har ett dåligt läge. Är det så att vi har en riktigt bra höst skulle vi kunna vara med och klättra i tabellen på ett bra sätt. Vi måste också vara ödmjuka över det läge vi ligger i.

"Just nu så ligger vi nio poäng under vår målsättning och det är inte godkänt - fakta!"

Serien är ju generellt jävligt jämn både uppåt och nedåt. Om vi förlora mot Gefle med 5-0 vill vi vinna matchen mot Syrianska, när vi vinner den vill vi vinna matchen mot Norrköping, vinner vi mot Norrköping vill vi vinna nästa... Laget brinner ju för att vinna varje trea!  Det är det som är nyckeln. Just nu så ligger vi nio poäng under vår målsättning och det är inte godkänt - fakta!
Men vi kan inte ligga och gråta över det utan jobba som satar. Man plockar alltid bara fram match efter match. Hur vinner vi nästa, hur förbereder vi oss maximalt. hur tror vi att vi ska vinna - vinn den. Skulle vi inte vinna den så vinner vi nästa...

Hur undviker man, som du säger, känslomässiga hissar?
Avskärma sig och vara så fokusera som möjligt på det vi ska göra.
Vad gör vi på träning - fokusera på det få in våra goda vanor där.
När vi har match - fokusera på insatsen så mycket som möjligt.
Inte åka med, att publiken skriker eller att media skriver en viss sak. Fokusera sakligt, jobba vidare, vara ödmjukt inställd överallt, att det är en sådan här värld vi lever i, vara medveten om situationen avskärma - kör som fan!

Känner du att du har stöd från spelare och ledning?
Sedan första sekund i Blåvitt har jag känt ett extremt stort engagemang från spelarnas sida. De som ser oss bedriva vår verksamhet varje dag så är det ett jävla tryck när vi tränar och kör.
Det är alltid så i alla grupper att det säkert finns någon som har synpunkter på att man inte får spela, någon som spelar på felaktig position, blir utbytt för tidigt eller vad det nu kan vara - normalt! Så är det väl i alla roller. Jag hoppas och tror att jag har det.
Hade jag känt att spelarna inte gett mig någon energi tillbaka då hade jag inte kunnat ge någon energi till spelarna, att all den passion och kraft som jag ger till mina spelare om jag inte får tillbaka någon gång. Det visar dom och lojalitet. Det känns jätte bra.
Ledningen, vi ska göra IFK Göteborg bättre och vinna nästa match. Skulle det vara så att någon inte har förtroende, ja det är så det fungerar. Gör IFK Göteborg den bedömningen att inte jag är tillräckligt bra så kommer de att ta bort mig och någon annan kommer stå som tränare även fast jag inte hoppas det. Jag gör mitt bästa varje dag, jag har avtal i tre års tid min ambition är att fullfölja och som det känns just nu skulle jag vilja vara här över lång period. Som sagt, normalt - inget jag fokuserar på.

De flesta njuter av ett mer spelande IFK Göteborg men alla är inte övertygade om att spelarna tror på spelidén och tycker sig se en viss otrygghet? 
- En viss ängslighet då vi tappat flera ledningar, men otrygghet nej!

Vad kommer du som tränare göra annorlunda under hösten?
- I grund och botten så har man sin filosofi sitt ledarskap, sin metodik, pedagogik, hur man bedriver träningen. Där har jag varit fotbollstränare så länge och i det stora hela - noll avkall!
Sen finns det detaljer där jag måste vässa men min filosofi - glasklar. Skulle jag göra avkall på den då har jag ingenting att ge. Jag måste göra det jag är bra på fullt ut. Sen är det alltid så att man måste slå sig själv på fingrarna och konstatera att, det där måste jag förbättra, det där måste jag göra annorlunda och se saker med kritiskt granskande glasögon.

Efter mötet med Micke kan jag konstatera att energin, filosofin, viljan att vinna varje trea finns där och som han själv säger är alla fullt medvetna om beslutet att vända det här. Det kommer alltid finnas saker att ifrågasätta och det finns alltid synpunkter och som Micke säger det är normalt. Han låter sig inte påverkas negativt snarare tvärtom. Innan vi skiljs åt ställer jag några avslutande frågor.

Har du hunnit titta något på OS?
 - Ja lite grann

Vilken gren skulle du ställa upp i? (Utan att tänka får jag svaret)
- Lerduveskytte för jag brukar vara pricksäker eller tyngdlyftning då jag vill lyfta något tungt upp i taket!


Nu gör Vi det Vi är bra på...

/Petra

Lite tankar från årets första trepoängare

Oj så skön en seger kan vara! Jag har känslan av att segermatchen mot Häcken kan bli riktigt viktig, rentav avgörande för hela säsongen. Häcken borta är en riktigt, riktigt svår bortamatch, inte minst för Blåvitt. De senaste åren har Häcken plockat poäng efter poäng mot topplagen hemma på Rambergsvallen och varje gång blir "experterna" lika förvånade. Det senaste exemplet är Malmö-matchen, att Häcken vann förvånade mig inte det minsta, däremot gjorde 5-0 det. Det är garanterat inte sista förväntade topplagen som förlorar där. Något eller några av lagen AIK, Elfsborg och Helsingborg lär tappa poäng på Rambergsvallen. Därför var det oerhört skönt att få med sig tre poäng hem. Efter hur spelet såg ut i första halvlek får man vara oerhört nöjd med dessa poäng.

I första halvlek såg vi ett Häcken som sjunk ner på egen planhalva och satte press på vår backlinje så fort det kom ett uppspelsförsök från backlinjen. Ett spel Häcken lyckades väldigt bra med. Man lyckades stänga av samtliga ytor på Blåvitts mittfält och defensivt gjorde Oscar Lewicki och Dominic Chatto en riktigt bra första halvlek. När bollen vanns kom en blixtsnabb omställning på Majeed Waris, René Makondele och Björn Anklev i anfallet. Blåvitt för sin del gjorde nog sin sämsta halvlek hittills, mycket av uppspelen kom direkt från backlinjen istället för genom mittfältet. När detta sker blir det mycket långbollar, vilket är just det vi försökt komma bort ifrån den här säsongen.

Farligast blev det egentligen efter ett par av Haglunds långs inkast och det är ju knappast det vi vill bygga vårt spel på. Utöver det var det ett långskott från Sobralense som var det farligaste som skapades. Söder kom inte alls tills sin rätt ute till höger, i mening skall han hålla till ute till vänster om han nu skall spela på en kant. Men där kan man väl lugnt säga att Sana verkligen tagit sin chans nu när han fått den?

I andra halvlek såg man att Sobralense och Söder bytt positioner. Och det märktes tydligt att man valde att fokusera på kantspelet på ett helt annat sätt än under den första halvleken. Det var också här chanserna dök upp. Sana var mycket pigg ute på sin vänsterkant. Sobralense hade ett par fina framspelningar till Salomonsson längs högerkanten, men syntes annars inte särskillt mycket. Den stora skillnaden tyckte jag snarare blev när Stiller kom in, en helt annan tyngd i anfallsspelet. Samtidigt kändes det som att Hysén fick ägna mer åt det han är bra på, att löpa! För i ärlighetens namn har han inte gjort det särskillt mycket i de tidigare matcherna och när han gjort det har han inte haft måga vettiga bollar att jobba med. Nu löpte han samtidigt som han fick bollar att jobba med och då skapades också målchanser. Med Söder och Hysén tillsammans i anfallet tycker jag att det känns som att dessa vill springa på samma ytor samtidigt som Hysén får agera någon form av targetplayer. Och det är knappast i den rollen han är som bäst.

En av de stora skillnaderna i andra halvlek jämfört med övriga halvlekar Blåvitt har spelat var Pontus Farneruds utgångsposition. I andra halvlek tyckte jag att han fick en något högre utgångsposition. Jag påtalade det under matchen mot Örebro att man ser att han löser upp oerhört mycket knutar längre ner i banan, men det har inte varit där problemen funnits i första hand. Den finessen man sett längre ner i banan ville jag se högre upp och det fick man göra bland annat vid Sanas 1-1mål.

Matchens bästa spelare i Blåvitt tycker jag får delas mellan Tobias Sana och John Alvbåge. Alvbåge stod för ett par riktigt bra räddningar, varav en i den 89e matchminuten där han är nere vid sin högra stolpe och räddar. Sana var pigg även utöver sitt mål och hade ett par riktigt fina instick. Bland annat sin "lobbchipp" fram till Hysén.

Bebbens hörna efter tre poäng