Kombinationen av blodpuddingsug och Taittingerstörst

KÅSERI. Som en trött gengångare, en myling, presterar jag nån sorts minicomeback på en av de mer insomnade plattformarna. Året är tydligen 2017 och vi har återigen fått beskåda ett totalt planlöst, linjefattigt, ledsamt och likgiltigt lag som nyss förlorat borta på plast i Norrköping. Jag har aldrig fått en uppenbarelse, men något sa mig att det inte bara går att formulera idoga putslustiga och metaironiska 140-teckensvalser på Twitter i tider som dessa. Å andra sidan vetefan om det är så jävla redigt att sitta och basunera ut lekmannamässiga tyckanden på en stendöd blåvittblogg heller?

Skit samma, att vara hängiven en förening och ett lag som uppträder omtöcknat och godtyckligt, i tider där ödesmöten hålls, kommunikéer rullas ut där vi manas till gaislogiska "vi har inte råd att inte ha råd"-dängor och där dessutom chefstränaren tar del av budskapen via samma kanaler som oss dödliga (om det faktiskt är så, vill säga), då kan man undra vad i helvete det är som händer i min förening?

Det blir gött med lite ledigt. Ja, det blir väl det kanske. Frågan är vem och vilka som ska ta ledigt? På vilken tid ska man ta ledigt? Vem är tillbaka efter semestern? Ett gäng kontrakt är på väg att nå tiden där dess spelare är fria att förhandla med andra eventuella arbetsgivare, en del lån tar slut, och kanske en del kontrakterade "ungdomars" tålamod kanske är på väg att ta slut? Kommer styrelsens förtroende och tålamod ta slut med Gren? Kommer Grens tålamod ta slut med Jörgen? Frågorna är oändliga. Det vi vet är att föreningen, medlemmarna i IFK Göteborg, aldrig får sluta ställa frågorna, aldrig sluta ställa kraven, aldrig sluta tro, aldrig sluta stå enade även i tider när det är elände.

Oändligt med blaj, jag vet. Sorry för det. Det jag ville komma till att nu får det fan se till att bli lite jävla ordning i leden.

Vad är det som måste göras då? Det har flertalet avlönade journalister redan försökt sätta fingret på. Det har även majoriteten på alla sociala medier påpekat också. Jag lär väl förhoppningsvis lyckas även jag. Nu är det "bara" upp till styrelse och de som på ett eller annat sätt är avlönade av IFK Göteborg att exekvera. En röd tråd. En idé. En trovärdig vision som är välförankrad internt och som blir väl kommunicerad externt. Vad gör vi? Vad vill vi? Var och vart ska vi? Vilka är vi? Varför håller vi på? Det måste kokas ner i kortsiktigt och långsiktigt. Denna säsongen är körd. Nu gäller det att göra allt som står i makten för att inte blandas in i kval eller botten (sjukt!). Men, vad gör vi nästa år? Vad gör vi om fem år?

Man kan tycka att det inte ska behövas formas andra målsättningar än att vi ständigt ska vara i toppen och utmana om guld. Något annat för en klubb som IFK Göteborg vore ju befängt? Ja, det är ju så, men det är samtidigt den insikten, eller avsaknad av sådan som satt oss precis där vi är nu. Mun efter matsäck. Att matsäcken ser ut som den gör, det är ett kapitel för sig det också, men nu när vi måste äta havregrynsgröt, blodpudding och potatissoppa, då måste vi se till att ha spelare som i helvete gör vad som helst för att få äta budgethusman på Kamratgården. Vi behöver inte några som bara kräver gåslever, skaldjursplateau och Taittinger. Åtminstone inte som wajnar om det, förväntar sig brutala kontrakt och presterar tämligen lite, aktat vad de kostar.

Vem som ska ansvara för att de unga, hungriga och framgångstörstande spelarna som gör allt för märket på bröstet, färgerna på tröjan och oss vid sidan av, det är en oerhört svår fråga. Allt hänger ihop med degen, men att låta Jörgen Lennartsson kliva av här under semestern, låta någon annan ta platsen interimt och intensifiera jakten på rätt person att förvalta över tid måste vara det bästa just nu.
Då krävs såklart att Mats Gren sitter kvar. Att göra sig av med både sportchef och tränare är varken realistiskt, troligt eller särskilt smart.

Jag har ingen aning om vem som ska/bör ta hand om blod(puddings)törstiga talanger kryddat med några klassnamn, som gärna får och bör dricka champagne ibland, de närmsta åren, men att nuvarande konstellation ska få förnyat förtroende och kanske göra något revolutionerande annorlunda bara för att det finns en annan trupp att tillgå, det tror jag mindre på.

Så, kortsiktigt, in med någon inifrån, e.g. Tomas Olsson och Hjalmar sista halvåret, låt Jörgen kliva av nu, leta intensivt efter någon tränare som har potential (läs: gärna inte en trött tränare inom svenska bastuklubben), forma strategin nogsamt, kommunicera den väl, förläng med rätt (få) spelare, låt andra gå och ge oss något att börja tro på igen. Vi behöver det. Det går inte att gömma sig längre, Det är dags att prestera prestera.

All sorts gnäll emottages tacksamt på @hallundan på twitter. Framåt.

Viruset som hotar vinnarkulturen i Blåvitt!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Youthful" om viruset som riskerar att förstöra vinnarkulturen inom Blåvitt!


En vinnarkultur kan bara förvaltas och förädlas genom höga krav och en ständig strävan att bli bättre på att vinna. I en vinnarkultur måste besvikelsen efter oavgjorda resultat finnas som en naturlig del av varje persons känsloliv. Inom varje supporter finns inget annat fokus än att kämpa ner motståndarna. Viljan att vinna lyser ur ögonen hos tränaren. Hos sportchefen sprudlar vinnarinstinkt. Spelarna jagar livet ur varandra tills slutsignalen går. Ett oavgjort resultat är aldrig ett bra resultat eftersom motståndarna alltid är sämre än oss. Vi är Blåvitt.

Vad är AIK? Elfsborg? Malmö? En bakgård. En mörk plats för de spelare som inte fått chansen att spela för Blåvitt. Namnen på fotbollsklubbar som jagar spelare Blåvitt inte vill ha. Klubbar som innehåller spelare som vill utvecklas för att i framtiden få vara med om den magiska och euforiska, nästan ouppnåeliga, känslan att få dra på sig den blåvita tröjan. Så ser världen ut. Innerst inne vet alla om att ingenting kan bli större än Blåvitt. Något obeskrivligt himmelskt vackert. Blåvitt är Änglar. Till Änglarna värvas bara de största talangerna. Det finns inget större i ett fotbollsliv än att få dra på sig den blåvita tröjan och känna närvaron av historiens himmelska änglar. Insikten om att framtida segrar väntar. Stolthet. Ödmjukhet. Ingenting kan någonsin bli större i en fotbollsspelares liv. Viljan att förädla vinnarkulturen överskuggar allt.

Så måste känslan vara.
Hos supportrar. Hos tränare. Hos sportchef. Hos spelarna.
Blåvitt är Blåvitt.

2000-talets omställningsperiod till Blatter-Bosman-Abramovich-förutsättningar har inneburit ett par tomma sidor i Blåvitts historieböcker. Men strukturomvandlingsperioder förstör inte en vinnarkultur eftersom de är nödvändiga för framtida segrar. Tyvärr har denna strategiskt viktiga omvandling fört med sig ett försämrat immunförsvar. Bristen på framgång, i en klubb med en enorm vinnarinstinkt, och det deklinerade immunförsvaret har lett till att ett virus börjat få fäste bland dagens blåvita supportrar. Viruset som ursprungligen kommer från råttor angriper förnuftet och sätter supportrars perspektiv och känslan för klubbens bästa ur spel.

Viruset är lite lurigt eftersom det riskerar att skapa hatiska medgångssupportrar som inte inser att de lämnat glädjen bakom sig. Gemensamt mot nya segrar ersätts med hatiska påhopp och en övertro på att hot är bästa uppfostran. Viruset är exceptionellt smittsamt även mellan fotbollsraser. Har viruset väl fått fäste hoppar det lätt över till spelare och klubbledning. Symptomen bland dessa skiljer sig dock från hur viruset artar sig bland supportrar. Spelare som drabbats av viruset blir först ängsliga och om inget botemedel sätts in så riskerar vinnarinstinkt att ersättas med själviskhet och försämrad kämpaglöd. I fullt utvecklat sjukdomsstadie så leder viruset till att spelare glömmer att tröjan de har på sig är den magiska blåvita ängladräkten och istället tror de infekterade spelarna att lycka handlar om att roffa åt sig så mycket pengar man kan på så kort tid som möjligt. Tacksamheten till klubben som utbildar en och respekten till supportrarna som betalar dyrt i pengar och engagemang för att stödja de lyckligt utvalda spelarna glöms bort. Viruset riskerar därför att vända supportrar och spelare mot varandra. Når viruset klubbledningen så är de första symptomen att vinnarinstinkten ersätts med försvarsställning och en oförmåga att förstå att spelartruppen måste tillföras kreativitet.

Viruset tenderar också att få klubbledningen att utnyttja befintligt spelarmaterial på ett felaktigt sätt. Ett av de vanligaste symptomen är att tränaren väljer spelsystem utifrån en annan spelartrupp än vad som finns till förfogande. Virusets huvudmål är att skapa osämja mellan supportrar, spelare och klubbledning för att dra ur klubben ett av fundamenten för en vinnarkultur. Glädje och gemenskap. Förståelse för olika synsätt och perspektiv. Barnen och framtidens supportrar skräms iväg av hatiska fans och själviska spelare. Klubbledningen förespråkar en spelstil som inte underhåller. Viruset är förödande.

Men lugn, det kan botas med en gammal hederlig huskur: kommunikation, vilja att förstå varandra och förmåga att förstå ordet perspektiv.

Till en början måste en sjuk lagledning sluta upp med att prata om bra prestationer, kämpaglöd och intensitet vid förödmjukande förluster. Det finns nämligen inget som är så naturligt inom en vinnarkultur som att alla kämpar tills de stupar. Har man inte den egenskapen naturligt inom sig så är inte den blåvita tröjan den rätta att dra på sig. Ledningen måste också aktivt börja kommunicera på nya sätt att man har en vilja att lämna sjukdomstillståndet. Det enklaste första botemedlet är att värva ett eller ett par superspelare till sommaren.

När det gäller spelare så är det överlägset bästa botemedlet att visa hjärta och ödmjukhet mot klubb och supportrar. Springer man och tänker på sin egen personliga ekonomi och drömmer sig bort från blåvitt är det redan för sent. Låt dig säljas och ge plats för nästa generations vinnare.

Bland supportrar som drabbats av viruset gäller det att komma bort från att allt handlar om ”in med nya talanger”. De talanger som redan finns i truppen är inte förbrukade och redan slut på grund av att tränare och klubbledning förstört deras karriärer. En insikt om att ett av de vanligaste sjukdomssymptomen handlar om att bli hatisk och få en övertro på att klubben ska leka hem allsvenskan och ta Europa med storm genom konstruktiva, tekniska, publikvänliga spelare från våra ungdomsled. Ärligt: hur galet låter inte det? Spelare som inte ens är etablerade i U21. Tänk istället vilken enorm talang som finns i truppen. Lyft fram kreativitet och självförtroende bland dagens trupp och all ängslighet blåses bort!

Om inget botemedel sätts in då?

Eftersom viruset kommer från råttor så har gnagets AIK länge varit drabbade utan att sätta in något botemedel. På så vis vet man att viruset leder till att vinnarinstinkt och all förmåga till vackert spel försvinner för all framtid om inget görs. Man vet också att hatet från de egna leden gör att klubben har mycket svårt att värva yngre talanger eftersom unga oförstörda talanger ser att sjukdomen är så utbredd och omöjliggör deras förmåga att utvecklas.

Nä nu gäller det att samla leden och göra allt för att utrota viruset som riskerar förstöra vinnarkulturen inom Blåvitt!

/Youthful
Supporter och hoppfull om ett framtida harmoniskt och virusfritt vinnar-Blåvitt.