Man ska inte dalta med spelarna - men...

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Konfiko" om kritik och ett spel som gått i baklås.

I går publicerade Aftonbladet en artikel där även våra spelare går ut och gnäller om att motståndarna läser sönder vårt spel. Frustrationen har tydligen spridit sig ytterligare. Själv tror jag inte att problemet ligger i att motståndarlagen vet hur vi spelar. Jag menar, bara för att ett lag vet hur Messi fungerar så betyder inte det att de kan stoppa honom. Han är helt enkelt för bra på det han gör.

Givetvis är det knappast nyktert att rakt av jämföra Messi, en av de största genom tiderna, med IFK Göteborg, men jag hoppas att ni skall förstå mitt resonemang. Spelidén i sig själv är det inget fel på, problemet är att vi inte lyckas utnyttja den maximalt. En kommentar till detta är att spelidén inte skulle lämpa sig för det spelarmaterial som vi har i dagens trupp. Ett argument som jag lätt hade kunnat köpa om det inte var så att vår trupp knappt har förändrats sen förra säsongen när vår spelidé fungerade utmärkt. Visserligen bör tränarna göra små justeringar för att täcka upp förlusten av exempelvis Wernblom, men på det stora hela så borde spelet fortfarande fungera utmärkt.

Varför har Blåvitt då genomgått denna totala kollaps? Kanske är det helt enkelt i huvudet hos spelarna som felet ligger? Någonting (förväntningar, psykningar, krav på sig själva) har fått dem att tvivla på det som de gör. Detta märks allt mer tydligt när de dessutom går ut i media och klagar. Vissa spelare tror helt enkelt inte på att Blåvitt kan vinna med den spelidé som laget har idag. Det förvånar väl knappast någon att man inte vinner några matcher med en sån inställning? Istället för att försöka motbevisa tvivlarna letar spelarna istället efter tecken på att spelidén faktiskt är så dålig som de har fått för sig.

Varje gång en pass går fel förstärks spelarnas bild av att någonting är galet. Detta trots att den misslyckade passningen egentligen kanske berodde på ett dåligt underlag eller på att motståndaren tog i så mycket att han spräckte ringmuskeln för att lyckas fånga bollen. Istället för att se felpassen för vad den egentligen är blir spelarna allt mer övertygade om att något grundläggande med spelet är fel. Detta leder till ängslan och naggat självförtroende vilket i sin tur gör att även nästa pass går fel och vips är man inne i en ond spiral.

Det krävs en förändring i spelarnas attityd och självförtroende om vi skall kunna vända det här! Jag tror faktiskt att mycket av problematiken ligger i att vi har en väldigt ung trupp. Detta gör oss mer känsliga för motgångar och omvärldens reaktioner. Som äldre är man ofta mer säker på sig själv och vet att man kan ha en dålig dag medan man som ung är mer mottaglig för vad omgivningen säger och därför lätt målar fan på väggen över minsta lilla grej. Tobbe har flera gånger bett oss fans tänka efter vilka spelare vi kritiserar då alla inte kan ta kritik på ett bra sätt.

Då har vissa personer varit snabba med att hävda att man inte skall spela fotboll om man är känslig för kritik. Men vad fan! Ingen är mer än människa och det är klart som korvspad att alla (även de som hävdar att de inte gör det) tar åt sig av kritik på någon nivå. Nu menar jag inte att man skall dalta med spelare som inte presterar som de ska, det är snarare ännu värre. Istället bör man ha någon attityd i stil med ”Ok, jag gillar dig som f-n, men vad i h---e sysslade du med under matchen igår?!”. Kanske försvann den här attityden till Holland tillsammans med Wernbloom?

Helt klart är att de äldre spelarna i laget, exempelvis Sella & Tobbe, är otroligt viktiga för laget i den situation som Blåvitt befinner sig i idag. Dels kan de ofta se nyktert på en situation och exempelvis ta en felpass för vad den är men framförallt så agerar de som förebilder för de yngre spelarna som ser upp till dem. Om dessa förebilder visar minsta tendens till tvivel och naggat självförtroende är risken stor att alla unga spelare i laget snabbt hakar på.

Samma sak gäller tränarna. Om de i dagsläget skulle gå ut i media och säga att något är brutalt fel i Blåvitt skulle de unga spelarna förlora en av sina stöttepelare och börja tvivla allt mer på sig själva. Innan vi fans börjar skrika och gorma om tränarnas ignorans och att de inte ser de uppenbara brister som finns i laget bör vi kanske därför fundera en stund på varför Olsson väljer att enbart fokusera på positiva saker i alla intervjuer. Han är naturligtvis medveten om vilken negativ inverkan kritik skulle kunna ha på våra unga spelare. Han försöker ta sitt psykologiska ansvar som tränare och stötta spelarna som har det svårt.

I min värld är därför Olssons uttalanden helt försvarbara under förutsättning att han och Rehn gör allt och lite till för att lösa problemet bakom kulisserna. För det finns väl inte någon som på fullt allvar tror att tränarna och spelarna inte är medvetna om att problemen finns eller att de inte jobbar på hårt för att lösa dem?! Det ligger i allas intresse att det går bra för Blåvitt.
I slutändan handlar det därför om förtroende och om att våga lita på att tränarna och spelarna vet vad de gör. För mig är valet självklart och jag väljer att ta chansen att visa vad riktigt supporterskap handlar om. I medgång och sorg mina kamrater. I medgång och sorg. Snart skiner Poseidon igen.

/Konfiko