FOTBOLLENS POLITIK. IFK Göteborgs seger i Svenska Cupen mot Landskrona BoIS med 4-1 kommer knappast att skriva in sig i historieböckerna. Den mest kända matchen mellan IFK Göteborg och Landskrona spelades snarare 1978, och det är inte resultatet eller matchens betydelse som gjort den ihågkommen.Matchen var IFK Göteborgs allsvenska hemmapremiär på Nya Ullevi den 9 april 1978, inför 23 199 åskådare (en alldeles fantastisk premiärpubliksiffra, för övrigt). Hyggligt vårväder, utmärkt stämning och när gästande Landskrona BoIS tog planen i besittning buade vi samfällt (ja, jag var där) som traditionen ju bjuder.
Men denna gång avvek Landskronaspelarna från den förväntade mallen I stället för att negligera buropen och koncentrerat ställa upp laget för avspark sprang spelarna fram till mittcirkeln och vecklade ut en banderoll med texten "Rädda varven i Landskrona och Göteborg!". Våra burop kom av sig och ersattes av först generade och sedan intensiva och hjärtliga applåder. Den fackliga och politiska kampen mot varvsnedläggningarna pågick vid denna tid för fullt i såväl Landskrona som Göteborg. I diskussionen om vilka varv som skulle få leva kvar gjordes inte sällan försök att spela ut varven i Landskrona mot varven i Göteborg.
Banderollen och Landskronalagets demonstration blev en markering av att fotbollen inte längre självklart stod utanför politiken - något som förstärktes ytterligare av debatten om Sveriges deltagande i fotbolls-VM i militärdiktaturens Argentina samma år. (Där för övrigt dagens assisterande förbundskapten Roland Andersson tillsammans med några andra spelare markerade mot juntan genom att besöka "de galna mödrarnas” demonstrationer i huvudstaden Buenos Aires.)
Om jag minns rätt dömdes Landskrona BoIS till böter av Svenska Fotbollsförbundet för sitt tilltag. I dag är det legitimt för svenska fotbollsspelare att demonstrera och visa avsky mot våld och mot rasism. Det är bra. Men finns det fler områden där det vore legitimt för allsvenska fotbollsklubbar att agera politiskt - och vilka är i så fall dessa områden?
Hur slutade då matchen? Jo, IFK Göteborg vann förstås. Med 2-1, efter mål av Glenn Holm och Ralf Edström.
Mot SM-guld - och Cup-guld - 2009!
De galna mödrarna demosterar f.ö. fortfarande där nere! Respekt!
SvaraRaderaBra inlägg
SvaraRaderaMycket fin nostalgi för oss yngre som inte ens var födda då. Tack Ulf.
SvaraRaderaIdrott är och ska vara politik. Idrott slår politiken hårt i magen vad gäller fördömmanden, typ Davis Cup-matcher men den smäller ännu högre när den agerar förbrödrande, typ Nord- och Sydkorea eller i Landskorna-aktionen som nämns här i texten. Så varför beröva mänskligheten på idrottens fantastiska politiska kraft, det är väl sjukt onödigt?
SvaraRaderaHur kan det ha varit så mycket folk på matcherna förr, vad gjorde Blåvitts icke-existerande marknadsavdelning då som den som faktiskt finns nu inte lyckas med? En högst relevant fråga enligt mig.
SvaraRaderafint skrivet! en skön känsla när man läser det
SvaraRaderaEn banderoll med "Fuck LO" skulle sitta fint tycker jag.
SvaraRaderaAnonym 19:20: Vem vet, kanske räcker det med ett lag som spelar fotboll i världsklass på en arena i världsklass?
SvaraRaderaNu har vi ett lag som spelar fotboll i svenskklass på en arena i Boråsklass.
Tack Ulf för den nostalgiska tillbakablicken. Jag tycker dock tvärt om så därför säger jag:
SvaraRaderaGott att fotbollen i Sverige är så underbart befriad ifrån politik!
Fortsätt att vara det.
Låt fotbollen vara befriad från politik! Själva tanken att 1000-tals människor med olika politiska idéologier strävar mot samma mål är ju grymt skönt!
SvaraRaderaLeve den fria fotbollen!
Tack för historielektionen. BaraBen fick ett nytt djup.
SvaraRaderaIdrott och politik hör ihop.
Ingen politik på planen eller läktaren!
SvaraRaderaBra skrivet, och kan bara hålla med några tidigare talare. Om idrott någon gång ska vara politiskt så skall det vara i förbrödrande syfte. Protester likt DC-matchen i Malmö blir alltid fiasko.
SvaraRaderasport är politik, fotbollsföreningarna skapades ju under en revolutionär tid och är färgade av den tiden, framförallt ifk göteborg
SvaraRaderaJag tycker Landskrona hemma 2005 var hysteriskt kul annars. När domaren skadar sig och speakern ropar ut "finns det någon domare på läktaren?". Vad tror ni folk svarade...
SvaraRaderaSäg att det är fler än jag som kommer ihåg detta fina ögonblick!
Sen var matchen rätt kul också, 4-2 efter bland annat Pontus första mål. Efter det ställer han sig helt sonika och dansar vid ena stolpen...
Kommer ihåg matchen 2005 väl. Domaren som blev skadad skulle göra sin sista match och fick gå av efter typ en kvart...
SvaraRaderaTycker annars att idrott är ett utmärkt sätt att visa ett politiskt engagemang vid fördömande av rasism och politiska orättvisor mm. Mer uttalad solidaritet skulle nog inte skada.
Mycket bra och läsvärt inlägg!
SvaraRaderaIbland finns det viktigare saker att bekämpa än motståndarlaget. En sådan är den nu så aktuella girigheten.
Därför känns Ockerbojkotten jävligt rätt. Hoppas någon har komponerat någon fin banderoll som får media och gaisarna (vissa fattar men tystas av sekten) att inse dårskapen.
Den matchen var man på. 10 år gammal.
SvaraRadera2009 GAIS FOTBOLLSMÖRDARE-NEJ TILL DEN MODERNA FOTBOLLEN!
SvaraRaderaDet finns viktigare saker än Gajs ocker att demonstrera mot. Bilindustrin som många av oss verkar i går en långsam död tillmötes pga regeringens tafatthet.
SvaraRaderaTrevligt inlägg. Mer sånt!
SvaraRadera21:20: Är det regeringens fel att Volvo och Saab skötts av en samling apor?
SvaraRaderaJust varvskrisen var ju ett ypperligt exempel på hur meningslös blint företagsräddande kan vara. Det var inte bara ett slöseri med skattemedel, det var även en helt onödig aktion: Göteborg överlevde och är idag rikare än någonsin.
Nostalgi, härligt inlägg.
SvaraRaderaTackar vi för, gärna mera sånt här.
Idrotten står ovanför politiken, eller hur Mr. John Carlos!?
SvaraRaderaTack och lov blir det ju svårt för de flesta klubbarna att vara (parti)poltiska då fansen kommer från så olika bakgrund.
SvaraRaderaBevis för det?
Läs alla de blandade inläggen ovan.
Gott att idrotten håller sig så politikfri som den gör idag.
Heja Blåvitt!
Så skönt att gå in på Ullevi, stå axel vid axel med grannen och lägga allt fokus på IFK. Bara stänga av allt runt omkring som inte ha med vårt goa lag att göra.
SvaraRaderaMot guldet i höst!
Intressant inlägg.
SvaraRaderaPolitik är en realitet inom idrotten. Det är självklart att där folk samlas kommer det att manifesteras och skapas politik. Våran bojkott mot GAIS-ocker är ett klart uttryck för politik och ett bra sådant. Så snacket om att idrott och politik inte hör ihop känns mest konstig.
Jo, fotboll är en riktig "arbetar-sport" och blåvitt är en riktig "sosse-klubb". Fuck LO som någon skrev håller jag inte alls med om. Även om Wanja gjort en tabbe ska inte hela fackföreningsrörelsen straffas. Tvärtom... facket behövs för just utsatta människor på våra arbetsplatser! Tycker att vi ska stå upp för de som har det sämst i samhället och tycker gott att man kan köra banderoller och liknande som visar solidaritet med de svaga grupperna i samhället.
SvaraRaderaMatchen 2005 som Blåvitt vann så såg man till att Gefle klarade sig kvar utan kval, motståndarna Bois som Blåvitt mötte fick kvala istället mot Gais, där makrillarna vann. En viss Hasse Blomqvist var skillnaden då.
SvaraRaderaMålen i Blåvitts match var Samuel Wowoah, Marcus Berg, Jonatan Berg och Pontus Wernbloom. Där började lite av starten för alla unga spelarna som började synas.
Kan ni inte skriva en sammanfattning av gårdagens match?
SvaraRaderaRoligt att Marcus Sandberg bara blir bättre och bättre, lite märkligt att han blivit så bra för det känns som ingen har lagt märke till han innan. Inte någon på Baraben som annars har väldigt bra koll på Blåvitts ungdomar.
Kanoninlägg! Tänk att historia kan kännas så fräsch!
SvaraRaderaJag skulle kräkas om jag såg sosse eller moderatflaggor på Ullevi.
SvaraRaderaBlåvitt förenar oss. Låt det vara så. Fotbollen som sådan tillhör alla, inte bara arbetare som vissa idioter vill ha det till.
Tråkigt att sådana här inlägg får förekomma. Politik och idrott ska inte föras samman. Italien är praktexempel på hur det inte ska vara.
SvaraRaderaSäg det landet där idrott och politik inte hör ihop. Självklart har inte alla på samma läktare samma politiska åskådning men det betyder inte för den delen att de inte hör ihop. Allt är politik. Det handlar inte om en röstsedel vart fjärde år som politikerna vill få det till. Den italienska staten är ett exempel på hur det inte skall vara ja. Den italienska fotbollen likaså. De hör ihop, du ser väl =)
SvaraRaderaNej, men självklart blir du väl sne om du inte är nazist och ser en svastikaflagga i klacken om du håller på Lazio, men jag tror inte du håller på Lazio med tanke på deras(flesta) åskådarnas syn på saker och ting.
Vacker tillbakablick, jag började gråta.........
SvaraRaderaPatrik
Politik på våra läktare har ju funnits flera gånger. Eller våra och våra, på våra matcher.
SvaraRaderaJag minns på 90-talet när Degerfors hade en banderoll på Gamla Ullevi för att rädda bruket.
Då var det, oavsett vad vi anser om politik på läktare, väldigt många som applåderade och kunde känna med bruksorten.
Sedan har vi ju värre politiska grejer, som när pkk sprang in på Ullevi under Blåvitt-Galatasaray, och de aktivisterna till slut fälldes av turkiska säkerhetsvakter. Dock försökte diverse spelare ur båda lagen fälla dom först. Det var nog den mest hätska stämningen på ullevis läktare nånsin då, turkarna var minst sagt skogstokiga. Vi var ju inte direkt jättenöjda heller...
Sedan vill jag minnas att nåt landslag på Ullevi haft en banderoll när de mött Sverige med, missminner jag mig inte helt var det Schweiz alt Österrike.
Tack för en intressant vinkel, Ulf.
SvaraRaderaEfter vårens huligandebatt känns det extra bra att en intellektuell gigant som du visar att alla supportrar inte måste vara mentala kalhyggen.
Kul protest av Landskronaspelarna, men samtidigt var den tokig. Försöken att rädda varven kostade samhället massor, samtidigt som det inte gick att rädda. Så här i efterhand hade det varit bättre att låta det dö direkt utan den konstgjorda andningen. Tåls att tänka på när man pratar om att regeringen måste rädda bilindustrin.
SvaraRaderaAnonym 14/5/09 22:51
SvaraRadera"Jo, fotboll är en riktig "arbetar-sport" och blåvitt är en riktig "sosse-klubb"."
Fuck you för att försöka sätta en stämpel på Blåvitt! Blåvitt tillhör alla, oavsett vilket parti man har dina sympatier hos. Jag kräks på detta snack om "sosse-klubb". Spelar vi sosse-fotboll, 7 man som jobbar och resterande 4 som åker snålskjuts på de andra?
Lämna politiken utanför!
Bra skrivet, men jag sällar mig till de som föredrar sport som ren underhållning och verklighetsflykt. Av exakt samma anledning avskyr jag filmer med politiska budskap.
SvaraRadera12:49 samt 12:53
SvaraRaderaPlocka ur era blå-liberala huvuden ur arslet så kanske ni ser den verkligheten som drabbat många och säkerligen kommer drabba fler.
"Plocka ur era blå-liberala huvuden ur arslet så kanske ni ser den verkligheten som drabbat många och säkerligen kommer drabba fler.
SvaraRadera15/5/09 17:37"
Din pajas, vad fan yrar du om? Arbetslösheten har ingen partifärg, den drabbar alla. Vad hade det med Blåvitts fotbollslag att göra?
Vad det har med Blåvitt att göra King Kong? Ta dig en funderare över vilken industri som direkt och indirekt sysselsätter merparten av dem som går på våra matcher.
SvaraRaderaHej Ulf!
SvaraRaderaFör att svara på din fråga, vill jag för min egen del säga: Ja, jag anser att vissa "stora" politiska händelser skulle kunna manifesteras eller markeras mot vid en fotbollsmatch i Sverige. Då menar jag t ex en protest mot krigshandlingar (exv invasion) riktade mot en på något sätt till Sverige "närstående" nation, visa aktning mot mördad statsman (Palme & Lindh har vi i relativt färskt minne), eller kanske något med anledning av om en av Sveriges städer drabbas av långvariga upplopp (i nivå med LA tidigt 90-tal eller Frankrike för några år sedan) vilket vi såg tendenser till häromåret. Detta är bara några exempel. I övrigt anser jag nog i princip att fotbollen så långt som möjligt bör vara icke-politisk. Som sagt, det bör inte vara vardagsmat med det politiska inslaget. Men om det är något stort och som det råder en relativt utbredd konsensus kring - då anser i alla fall jag att det är ok.