Matchen var IFK Göteborgs allsvenska hemmapremiär på Nya Ullevi den 9 april 1978, inför 23 199 åskådare (en alldeles fantastisk premiärpubliksiffra, för övrigt). Hyggligt vårväder, utmärkt stämning och när gästande Landskrona BoIS tog planen i besittning buade vi samfällt (ja, jag var där) som traditionen ju bjuder.
Men denna gång avvek Landskronaspelarna från den förväntade mallen I stället för att negligera buropen och koncentrerat ställa upp laget för avspark sprang spelarna fram till mittcirkeln och vecklade ut en banderoll med texten "Rädda varven i Landskrona och Göteborg!". Våra burop kom av sig och ersattes av först generade och sedan intensiva och hjärtliga applåder. Den fackliga och politiska kampen mot varvsnedläggningarna pågick vid denna tid för fullt i såväl Landskrona som Göteborg. I diskussionen om vilka varv som skulle få leva kvar gjordes inte sällan försök att spela ut varven i Landskrona mot varven i Göteborg.
Banderollen och Landskronalagets demonstration blev en markering av att fotbollen inte längre självklart stod utanför politiken - något som förstärktes ytterligare av debatten om Sveriges deltagande i fotbolls-VM i militärdiktaturens Argentina samma år. (Där för övrigt dagens assisterande förbundskapten Roland Andersson tillsammans med några andra spelare markerade mot juntan genom att besöka "de galna mödrarnas” demonstrationer i huvudstaden Buenos Aires.)
Om jag minns rätt dömdes Landskrona BoIS till böter av Svenska Fotbollsförbundet för sitt tilltag. I dag är det legitimt för svenska fotbollsspelare att demonstrera och visa avsky mot våld och mot rasism. Det är bra. Men finns det fler områden där det vore legitimt för allsvenska fotbollsklubbar att agera politiskt - och vilka är i så fall dessa områden?
Hur slutade då matchen? Jo, IFK Göteborg vann förstås. Med 2-1, efter mål av Glenn Holm och Ralf Edström.
Mot SM-guld - och Cup-guld - 2009!