På gång


måndag 30 november 2009

Silly seasons TIO hetaste snackisar


SILLY SEASON. Om ni har ett uns av värdighet i kroppen så har ni likt mig ägnat den senaste månaden åt att genomgå de svidande förlusternas tolv steg:

1. Erkännande. Ja, tyvärr så vann Sodom och Gomorra kampen den här gången.
2. Tro. Det finns en kraft mäktigare än oss som kan återställa ordningen.
3. Vändpunkten. Vi överger oss till Blåvitt som ledstjärna för revansch.
4. Inventering. Vad är det som gick fel? Hur åtgärdar vi våra brister till 2010?
5. Självinsikt. Vi är inte alltid bäst och vi kan göra bort oss. Ibland.
6. Förändring. Alla dessa fel och brister måste bort och stoppas tidigt.
7. Ödmjukhet. Hur blir vi i grunden en bättre förening?
8. Rättelse. Lista de lag vi inte besegrade i år.
9. Tillrättavisning. Lagen på listan bör få reda på att vi jagar dem nu.
10. Vidareutveckling. Fortsatt jakt på fel, brister och svagheter hos oss.
11. Kunskap. Sammanställning av allt vi gått igenom för att finna lösningar och framtida svar.
12. Hämnd. Med all nyvunnen kunskap och insikt om våra egna fel och brister kan vi sammanställa en mäktig analys av hur framtiden skall tas an. Nu är det dags att sprida änglarna evangelium till alla som fotbollen bevittnar.

I dessa tolv steg har jag och många av er helt enkelt kopplat bort fotbollen helt. Det har behövts lite tid i tystnad. I mörka rum. I maktkamp med sig själv och fotbollens existensberättigande i sken av ärkerivalens seger. Därför har vi inte orkat ta oss själva i kragen, förrän nu. I går var det första advent och inför julfirandet kommer traditionellt den ledighet för fotbollsspelare - som är upptakt till nästa säsong.

Här är tio "höjdpunkter" från årets Silly Season, som många av oss missat. Vi som lidit länge och svårt efter nederlaget i supermatchen på Gamla Ullevi. Vi stormar in i den galna säsongen på ett precis lika förvirrat vis som tillståndet tillåter oss. Här är en kort sammanfattning av det som hänt, eller snarare inte har hänt så här långt:

Rykten/Snackisar IN till Blåvitt:
Daniel Sjölund vacklar mellan Djurgården och Blåvitt.
Pär Ericsson kan bli aktuell för dyr flytt från Gais till Blåvitt.
Rasmus Lindgren intressant för Blåvitt, AIK och Elfsborg.
Blåvitt nobbar Risp: "För många backar".
Brommapojkarna nobbade Blåvitts bud på Haglund.

Rykten/Snackisar UT från Blåvitt:
BP verkar sugna på Nicklas Carlsson.
Blåvitt vill förlänga med Hajsen, som drömmer om utlandet.
Gurra opereras - utlandschansen fördärvas?
Kim Christenssen fortsatt het på kontinenten.
Hypade talangen Etéus fick kicken från Kamratgården.

söndag 29 november 2009

lördag 28 november 2009

Primaterna på Gamla Ullevi

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag funderar "Joakim" på det här med passion.

En gammal arena revs och en ny skulle byggas. Vi som stod runt om och tittade när maskiner mejade ner vad som en gång varit vårt hem slog lite vemodigt ner blicken och skrapade med skosulan i asfalten, nästan skamset. All denna historia tillintetgjordes av brutala och okänsliga skopor, vilka aldrig burit en randig halsduk eller jublat med knuten näve, ett frånstötande gnissel var allt de hade att säga innan de satte igång. Vi kunde bara se på, som fotbollssupporter kan man alltid bara se på.

Kunde vi inte få göra det själva tänkte vi, ge oss hacka och spade så river vi vårt hem med respektfullt varsamma händer, bit för bit, så vi får tid att begrava betongstyckena och ge dem den andakt de förtjänade. En fotbollspsalm framförd av evigt sörjande – tänk på döden. Nej, sådan är inte verkligheten. Samtidigt som vi stod där och tittade på fördärvet mellan fingrarna förstod vi att det här var något vi var tvungna att ta oss igenom, vi tog vår plikt och betraktade det vi unisont egentligen ville se, det finns ingen tid för nostalgi nu. Inte när man strävar efter framgång. I IFK Göteborg strävar vi efter framgång. Uthärda!

Länge var där bara en öppen ödslig yta, ett blödande sår som inte ville läka, ett ruttnande kadaver som långsamt bröts ner av havsvindar och piskande regn. Gräsplanen låg kvar, rakt på mittcirkeln en hög med grus. En hög med grus! Fy fan, mycket ska vi se under solen innan vi försvinner. Brottsplatsen var inhägnad, som sig bör, stora staket och obehöriga äga ej tillträde, vår åldrade älskare låg för döden och en avvisande hand var allt som mötte oss. Det här är inte er sak! Nej, det var väl inte det, men vi ville så gärna. Bara en sista kyss, snälla! Lider gör man på avstånd, antar jag. Allt är avstånd, allt är inhägnat, men det hör väl egentligen inte hit.

Vi gick av och an utanför ett oändligt staket av stål, händerna djupt nertryckta i fickorna, med oss i den regnvåta motvinden bar vi tentaångest, arbetsskador, kärlekstrassel, skoskav, influensavirus, sömntabletter, knäkrångel, hjärtklappning, kaffekickar, fyllor, snabbmat, munsår, söner, döttrar – allt det som får tiden att gå utan att vi egentligen märker det. En dag när vi gick förbi hade solen äntligen vänt sitt leende ansikte mot stan igen, Håkan Mild sa något i stil med ”det är ju fan 20 grader!”, det var hemmapremiär, tiden hade gått och vi hade uthärdat.

Den dagen är ett av våra finaste minnen, Gamla Ullevi hade rest sig igen. Vi hade stått på tå bakom inhägnaden, spänt blicken och kikat in mellan gallret, sett på stolarna, våra stolar! ”Nu har de satt upp målen” hörde vi någon säga, allt var barnsligt spännande. Dagen hade kommit, dagen som skapade ett före och ett efter. Att ta sitt första steg in på den nya arenan var som att ta ett kliv rätt ut i Grand Canyon, en avgrundsliknande glädjesvindel knöt sin näve längst inne i vårt innersta, där vi blir till jag. Sedan gjorde Stefan Selakovic mål.

I november samma år hade sista slutsignalen för säsongen ekat bland betongen, i lägenheterna på andra sidan ån andades man ut, ”vi rasade inte i dag heller!”. I ett annat hus, bara lite längre bort andades gubbarna också ut – ”Blåvitt vann inte i år heller” och man började fila på mystiskt obegåvade texter som senare skulle publiceras och tryckas – ha! Vi hade gått hem från arenan, arga och besvikna, men jag stod kvar, jag var tvungen att bryta mig ut från det blåvita kollektivet för en stund och gråta, ingen skull få trösta, det är min terapi.

På vårt gräs rusade människor tvärs igenom en rad av poliser på ostadiga ben och med söliga ögon, man tog tillfället i akt, satte sin smutsiga känga rakt ner i vår stolthet och rotade runt. Jag kände mig så försvarslös, stod där och tog all skit som kastades mot mig. En fet, bar och tatuerad överkropp kom vaggandes mot mig med händerna utsträckta i vad som kunde vara en omfamning om det inte vore för ögonen, där rasade hat och hån – ingen glädje. Och samtidigt som jag gnuggade ut den våta sorgen i hela ansiktet skämdes jag lite för vår artgemenskap.

Men man ska kanske inte klandra dem egentligen, vi är fortfarande primater – en del av oss försöker bara upprätthålla någon slags behärskad fasad, nedslå och förneka våra djuriska drifter, andra försöker det inte. Dessa människor kan ha olika färger på halsdukarna, även blått och vitt, den här gången var det svart och gult. Vi förlorade, vår käresta besudlades och våldtogs samtidigt som vi tittade på. Igen. Men vad vi visste, alla vi som gick eller stod kvar, var att vi måste uthärda. Vi måste uthärda för att nå framgång, och i IFK Göteborg strävar vi efter framgång. Heja Blåvitt!

Hälsningar,
Joakim

Förslag till Blåvitts marknadsavdelning

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag delar signaturen "Pihlbaoge" med sig av sina tips till IFK:s marknadsavdelning.

I en krönika på BaraBen kritiserades nyligen beslutet att höja priset på årskorten just nu, varpå någon kommenterade att i stället för att klaga borde man komma med konstruktiva förslag. Här kommer därför lite tips till Blåvitts marknadsavdelning.

Våga kopiera bra saker andra lag gör.
· Kolla på Helsingborg, där man ordnat tillsammans med Skånetrafiken att buss 84 kör från de olika förorterna rakt till arenan. Vimplar på alla bussarna med HIF:s klubbmärke när laget spelar match. Nu Ligger Gamla Ullevi precis vid Centralen, så de flesta lär ha rätt lätt att ta sig till arenan som det är ändå, men man bör nog ändå titta på möjligheterna att få in folk snabbare och lättare. Kanske låta de med matchbiljett åka till reducerat pris på vagnen. Tror inte Västtrafik säger nej till ett sådant samarbete.
· Kolla på Frölunda som fixar så att sponsorerna äter till halva priset på vissa restauranger. Biljardpalatset gör säkert gärna en deal med Blåvitt om att årskortsinnehavare får en gratis öl till maten eller liknande innan matcherna.
· Kolla AIK, tyvärr. Nu är det inte riktigt samma sak att AIK hockey marknadsför AIK fotboll på hockeymatcherna som att Frölunda skulle göra det med Blåvitt men det är nog inte så svårt att fixa. Mats Ahdrian (klubbdirektör i Frölunda) är ju Blåvit. Frölunda är för övrigt ett lag man skulle kunna föra mycket diskussion med, då de lyckas marknadsföra sig väldigt bra. 2008 hade de ett högre snitt än oss, trotts att de spelade 12 matcher mer än oss hemma.
· Kolla på Gajs. När storvarslet på Volvo kom 2008 så lät man Volvoarbetarna gå gratis på matchen. Nu håller ju ingen på Gajs, så det kom ingen ändå, men hade Blåvitt gjort liknande (speciellt när man spelade på Tomevi) tror jag att det hade varit lyckat. Man måste vara där och visa direkt att man bryr sig om de som har motgång, och att Blåvitt är folkets lag.

Samarbete med en tidning.
Förslagsvis inte Göteborgs ”Anti-Blåvitt och fotboll i allmänhet” Posten, utan kanske Metro, som nog ändå är den tidningen som flest människor skummar igenom i Göteborg idag. Få dem att skriva ett heluppslag i sportdelen om Blåvitt inför varje match, vet att de tidigare gjort det inför derbyn med mera. Tror säkert att de går med på att publicera uppslaget om Blåvitt fixar någon som skriver det.

Marknadsför i Tid
Nu i höstas hade man faktiskt marknadsfört sig rätt bra, på bussarna syntes affischer där Blåvitt marknadsförde sina fyra sista matcher, tyvärr till matcher som inte riktigt behövde marknadsföras. Första gången jag såg reklamen så var AIK matchen redan slutsåld och Gaisderbyt var i princip redan slut. Hammarby matchen hade redan spelats. Det var egentligen bara Halmstadsmatchen som marknadsfördes krasst sett.

Synas av den breda marknaden
Man kan säga vad man vill om att det ska löna sig att ha årskort och det tycker jag också, men den krassa sanningen är den att de som har årskort, de som läser här, antagligen redan går på Blåvitt så ofta som de kan eller har lust till. Det är viktigt att synas i en positiv bemärkelse ute på gatan för gemene man och kvinna. Rosa Bandet kampanjen (när man spelade i Rosa matchställ mot Hammarby 2007 och lät kvinnor gå grattis, ett rätt snyggt matchställ för övrigt) var väldigt bra, och jag tror att om man gjorde mer saker som det så skulle det vara väldigt bra för Blåvitt. Visa folket att Blåvitt faktiskt är folkets lag. Gå ut med kampanjer där man gör en god gärning för utsatta som får gå gratis på matcher man vet att man inte säljer slut ändå. Ha typ en Downs syndrom-dag mot Åtvidaberg nästa år.


Ta hand om de trogna
Givetvis ska det även löna sig att vara trogen och ha årskort, vara medlem och gå på varje match. Det tycker jag inte det gör riktigt idag. 10 procent i Blåvittshoppen är ju bra, men hur många inköp per år gör man där egentligen? Jag vet att man inte får låta oss ha Europakvalmatcher som en del av årskortet (UEFA:s skumma regler) men vist kan man nog erbjuda något mer? Som tidigare sagt skulle nog t ex Biljardpalatset gärna göra en deal om att man får en gratis öl till maten om man har årskort. Man skulle kunna ge reducerat pris på en del restauranger för folk med årskort. Det finns nog mängder med branscher som gärna gör en sådan affär, då de får en hel del PR och extrakunder i utbyte. Omvärlden är inte vår fiende.

Bredda produkten
Visst, vi är där för att se Blåvitt, men Blåvitt spelar i Allsvenskan, de flesta matcherna på året är mot motstånd i klass med Örebro och Halmstad. Som Paris Hilton hade sagt när hon pekar på Blåvitt ”That´s hot” varpå hon hade pekat på Halmstad och sagt ”That´s not”. En allsvensk match i sig idag är en dålig produkt som är rätt svår att sälja. Därför måste man erbjuda mer än bara matchen. Framför allt i matcher när motståndaren inte är attraktiv. Detta ska givetvis göras utan att ta ljus från laget. Man skulle kunna anordna något supporterevenemang innan matchen. Förslagsvis inte bara saker som vänder sig till åldrarna 3-9 år. För helt ärligt, vissa av oss hade väl gärna gjort annat än att bara dricka öl inför matchen? (Även om det är trevligt att dricka öl inför matchen, inget ont om förmatch-ölen, men det hade väl vart roligt att göra något mer.) Det är definitivt värt att öppna en dialog med Supporterklubben om det.

Fortsätt göra det ni gör bra
Blåvitt har de senaste åren haft en hel del klockrena reklamkampanjer. Gaisblomman var en, Rabona-filmerna en annan. En reklamkampanj som jag minns, som med facit i hand var jävligt bra var den man hade inför säsongen där det var en bild på Klacken, och en bild på Gamla Ullevi, med texten ”Vill du vara med, eller stå utanför”. När en kille erbjöd mig 2000 kr för mitt årskort inför AIK matchen så tänkte jag på den reklamfilmen, då stod jag ungefär vid Gunnar Grens staty, alltså nästan precis där bilden utanför var tagen. Man skulle kunna köra en liknande i år, och då även ha med just sånna här anekdoter, hur folk missat årets match för att de vart ute för sent med mera. Levande sittplats är en annan succé historia.

Integrera med omvärlden
IFK Göteborg rankas som ett av Sveriges 250 starkaste varumärken. Enda idrottsföreningen som är med på den listan. Vi har ett grymt starkt varumärke, som vi helt ärligt inte fått för den senaste tidens bedrifter. Men vi måste utnyttja det. Det går att samarbeta, det behöver inte vara dyrt, och det finns många som skulle vilja det. Blåvitt hade ett snitt på över 13 500 den här säsongen. Det är bara att gå fram till ”Billys panpizza” eller vad fan som helst och säga att ”Vi vill att ni delar ut er nya pizza på tre av våra matcher. Vi får nöjdare besökare och ni får marknadsföra er face to face med 13 500 personer på en dag. Vad sägs?"

//Pihlbaoge

torsdag 26 november 2009

Vi går inte all in med 7,2 på hand

KRÖNIKA. Jag tänkte skriva några rader om silly season, men kom inte längre än till George Mourad, stannade där och blev smått deprimerad.

Jag fick ruska om mig själv, sätta på kaffebryggaren, och låta Hoffmeastro & Chraa spotta ur sig några rader om Ibracadabra. Jag dansar med och inser att en liten justering i football manager kan lösa mina problem. Visserligen kortsiktigt och inte helt verklighetsförankrat, men ändå – jag känner för stunden att jag inte har något val. Zlatan skriver på för IFK Göteborg.

Men inte långt därefter så inser man att man inte kan ha roligt hela tiden. Det är dags att ta tjuren vid hornen. Jag får komma tillbaka till verkligheten. En verklighet som jag egentligen tycker om.
Som inledningen av texten påtalade, så är jag inte direkt överväldigad över diskussionen om Mourad. Namnet må vara oerhört stort, om man lägger till ett o, n och a – men där tar det även stopp. Jag tycker det är lustigt att spelare så fort de blir förknippade med klubben – på vilka lösa grunder det än må vara – helt plötsligt, i vissa ögon blir dubbelt så bra.

George Mourad har gjort 4 mål på 36 matcher under sin tid i Willelm II. Ett lag som jag glatt kan säga, utan att sticka ut hakan, är sämre än Blåvitt.

Jag tycker att vi i dagsläget - och många håller nog med mig- allsvenskans bästa trupp inför 2010 om våra nyckelsspelare stannar kvar. Vår löjliga säsong är – att hoppas på att laget inte blir sönderköpt. Tråkigt, men logiskt. En gubbe kanske trillar in offensivt. Det realistiska är att det är en islänning, dansk eller finländare som vi aldrig har hört talas om innan. Skall vi ha någonting så skall det vara spets - inte utfyllnad. Sticker Kim, Ragnar, Gustav eller Tobias så kommer Håkan Mild säkerligen ha spelare i en högre prisklass som tänkta ersättare.

Visst kan man sakna silly season då gänget Mats Persson och Janne Plånbok florerade, men det slutade inte så bra med att gå all-in med 7,2 även fast vi fick en kick för stunden. Blåvitt gjorde det förut, men inte nu. Då är inte November så jävla kul – men våren, sommaren och hösten desto roligare.

Blåvitt, ni gör fel som höjer biljettpriserna nu!

DEBATT. Blåvitt höjer biljettpriserna på årskorten med ett par hundra kronor, jag undrar varför? Som årskortsinnehavare har jag svårt att förstå varför man ska hämta hem eventuella publiktapp på just oss årskortsinnehavare.

Ni gör fel på Kamratgården som kommit fram till detta beslut. Behåll priserna på föregående säsongs årskort och garantera att man inte behöver betala mer så länge man "prenumererar" på detta kort, när tiderna förändras och ni vill höja priset ytterligare garanterar ni det priset. (Se exempel på Sportlife)

Ni gör fel som höjer årskortens pris när underhållningsvärdet sjunker! Vi kommer att spela matcher mot Mjällby och Åtvidaberg istället för Öis och Hammarby - två publikmatcher där man tidigare kunde ta extra betalt, jag blir så besviken när ni ska hämta in stålarna från den trognaste skaran av vår publik när kvaliteten på de matcher vi får se egentligen blir sämre!

Arbetslösheten i Göteborg ökar, folk kommer ha mindre pengar att röra sig med, mer ledig tid och dem ska naturligtvis Blåvitt locka till Gamla Ullevi. Det görs inte genom att höja priserna i den här svåra finanskrisen! "Folkets lag" ska ha priser som folk har råd att gå på! Folkets lag hade 2009 ökat publiksnittet med 4 183 personer och kommer tappa lika många om man inte drar i handbromsen genast. Snegla gärna över axeln på grönsvarta föreningen där allt slutade med pannkaka i deras iver att ta mer och mer betalt från publiken.

Detta speciellt efter en säsong där biljettsystemet krånglat hela tiden, där "påladdning" av Europamatcherna inte fungerade, där hundratals personer inte fick igenom jättelika gruppköp av årskorten inför säsongen, där biljettförsäljningen låg nere flera gånger om i slutet av året. Efter sådana fiaskon ligger det närmare till hands att kompensera sina trogna kunder, än att kräva mer betalt från dem.

Vi är inte svenska mästare och var med om den största förnedringen som jag varit med om som blåvit, och då är jag född –72 så jag är ingen rookie. Leverera och ta betalt där efter, vi sålde under 10 000 årskort 2009 på en ny arena vilket jag tycker är ett misslyckande av er på marknadsavdelningen. Vill ni komma upp i de summorna och behålla de trognaste måste ni genast tänka om.

Det går inte att bara höja priserna för att man har en ny arena (som dessutom varit värdelös utan oss supportrar, för arenan i sig är ett fiasko) Därför har jag några frågor som jag vill att någon från Kamratgården ska svara på, därav mejlar jag dem detta debattinlägg:

· Varför höjs priset på årskorten i just detta läge?
· Hur mycket kommer lösprisbiljetten att kosta?
· Borde man inte tjäna på att ha årskort? Säg nu inte att man får företräde till biljett i Euroleague och att ni bjuder på Svenska Cupen, det duger inte.
· Vad har ni planerat att göra till kommande säsong för att höja underhållningsvärdet och därmed motivera en höjning av priset?
· För två år sedan kostade Årskortet 1000:- i klacken, varför denna skillnad nu?
· Kan man få garantier på att det inte delas ut gratisbiljetter till någon av matcherna mot Trelleborg, Gefle, Mjällby, Åtvidaberg, Brommapojkarna, Häcken? (vi kommer troligtvis dra knappt 5 000 personer mot en del av dessa lag)
· Kommer det finnas fler toaletter och kiosker för att höja servicen åt publiken? (för som det är nu är situationen betydligt sämre än både gamla Gamla Ullevi och Nya Ullevi.)
· Får man rabatt om man är medlem i IFK Göteborg eller Änglarna som man fick förr?

Utan att motivera varför de höjer priserna så kan jag inte konstatera annat än att det är fel att göra det. Mitt i en ekonomisk kris där fler änglar än någonsin har förlorat sina arbeten, inte kan få extrajobb vid studierna, blöder ekonomiskt och har det allmänt tufft - skall inte deras största passion i livet bli dyrare bara för att IFK kan höja priserna. Det borde inte vara så som Blåvitt ökar sina intäkter i detta svåra läge.

Personalen på Kamratgården borde i stället förklara för medlemmarna hur vi kan gå back med flera miljoner på driften samtidigt som vårt publiksnitt för 2009 ökade med flera tusen personer? Det är en ekvation som Kamratgården bör stå till svars för - innan de höjde priserna för årskort till 2010. Det är en ekvation som inte går ihop.

onsdag 25 november 2009

Framtiden är hoppfull



Kattastrof i kroatiska ligan


FILMKLIPP. Är det bara jag som förväntar mig att målvakten skall sparka iväg katten ut över arenans vägg? Fan, internet har skadat mig. Och hela min generation.

För övrigt fick den kroatiska målvakten gult kort för sin djurvänliga insats. Det kan han gott ha. Eller nej, nu blev det ju fel. Snäll målvakt. Snäll.

Återupplev Thierry Henrys hands

UNDERHÅLLNING. Som en liten kommentar till den svenska domarkårens internationella insatser sedan Anders Frisk hotades ut från branschen, presenterar vi stolt möjligheten för er att återuppleva skandalen från matchen Irland- Frankrike med: Henry handball.

Stålmannen gör comeback - med årets räddning!

Här är beviset - Blåvitt bäst i Sverige på 00-talet

JOURNALISTIK. Vi på BaraBen vill tipsa om rykande färska numret av Offside - ut till prenumeranter i veckan och i butik nästa tisdag. Redan nu kan vi avslöja att magasinets statistiker kartlagt ett simpelt faktum: Blåvitt rockar och är bäst på 00-talet.

Statistiken visar intressanta fakta om Allsvenskan kontra de andra europeiska ligorna och konstaterar bland annat att Sverige är "sämst" på att ha lag som prenumererar på ligatiteln. Detta argument förs ju ofta fram som en av förklaringarna till varför svenska lag går dåligt i Europa och kan nu stärka den linjen inom fotbollsdebatten i Sverige.

Offside nummer 7/2009 innehåller även ett reportage om målvakterna i Allsvenskan, där bland annat Kim Christensen hamnar i fokus. Så, precis som brukligt kan vi på BaraBen varmt rekommendera er att införskaffa ett exemplar av Offside.

Perfekt off season-läsning med tydliga blåvita inslag...

Blåvitt har bäst snittpoäng i Sverige - men sämsta
lägstaplaceringen av topplagen i de 16 bästa ligorna i Europa.

tisdag 24 november 2009

Gästkrönika: Skenet bedrar

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag kommenterar signaturen "Muddy" en dagsaktuell debatt, från sitt unika perspektiv.

Man kan ju inte annat än hålla med Jimmie Åkesson: Man ser ju hela tiden exempel på att invandrarna startar slagsmål – alla vet ju att alla invandrare är våldsbenägna och att det i den miljö de umgås, finns en total acceptans för våld. Även om det bara är några invandrare som fastnar på bild när de slåss, så vet man ju att alla slåss någonstans i bakgrunden och gör allting för att hitta möjligheter att slåss.

Även de invandrare som vid en första anblick verkar trevliga och seriösa, med slitsamma heltidsjobb och ordnade familjeförhållanden, slåss också så fort de träffar andra människor, speciellt när de träffar invandrare från andra städer.

Dessutom är de väldigt ointelligenta, invandrarna – de kan inte uttrycka sig och jag skulle kunna ta fram mejl och annan typ av kommunikation som jag har haft med vissa invandrare som bevisar detta. Dels är de otrevliga och aggressiva och skäller på mig, dels stavar de fel och har en felaktig meningsbyggnad. Eftersom några invandrare skämmer ut sig och har problem, så kan man ganska enkelt dra slutsatsen att alla invandrare är outbildade och grymt korkade.

Ett fullkomligt idiotiskt resonemang? Javisst!
Framfört av en person som inte har fattat någonting? Jajamensan!

Som vissa kanske har noterat, så blir det väldigt enkelt för Jimmie Åkesson att skapa en populistisk kampanj i media, eftersom personer som inte orkar sätta sig in i problematiken eller inte ens förstår vad det handlar om, kan välja sida i den ”något” polariserade bilden som Jimmie målar upp.

Han hävdar att det bara finns två alternativ (antingen är alla invandrare idioter eller också är de det inte) och han har ett forum där han kan föra fram sina egna, dåligt faktamässigt underbyggda argument, för det förstnämnda alternativet. Detta tillåts han göra till många personer samtidigt och där det dessutom saknas möjlighet att gå i polemik med honom eller bemöta hans åsikter med motargument. Därför tolkar många personer det som att han har rätt och att hans alternativ är det korrekta, det vill säga att alla invandrare är idioter.

Håller du inte med? Då tycker jag att du ska läsa texten här ovanför och sedan pröva att byta ut ”Jimmie Åkesson” mot ”Mats Härd” och även byta ut ”invandrare” mot ”fotbollssupportrar”.

Behöver jag säga mer?

/Muddy

måndag 23 november 2009

"Vi får inte glömma vilka vi är.."

KRÖNIKA. Efter att ha spenderat helgen inne i dom norrländska skogarna har jag haft en hel del tid att spilla. Jag var ute en kväll och promenerade i minusgraderna med en alldeles för tunn jacka men kunde inte förmå mig att frysa. Det som höll mig varm var en känsla, känslan från 1:a november 2009, första halvlek. Låt oss resa tillbaka..

Klacken hade helt plötslig vuxit och flytit ut över bägge långsidor, alla blåvita supportrar var med. Vi sjöng, vi hoppade och klappade – ’FRAMÅT BLÅVITT GÖR ETT MÅL’ – vid det tillfället tror jag att döva människor i Skara hörde vår sång, jag tror inte att det bara var grannarna på andra sidan kanalen som kände vibrationerna, utan mer att det blev jordbävningslarm i norra Finland. Sen när målet kom, då tror jag att Amerikanska flaggan på månen rasade.

Ingenting annat än Göteborg, blåvitt och Ullevi existerade under den här tiden. Tomas Olsson hoppade högre än Stefan Holm när han satte bollen och allt exploderade. Ta en stillbild på Ragnars ansiktsuttryck när har ger Tomas en välförtjänt kram efter målet och där har du ett ansikte till ordet ’oövervinnerlig’. På läktaren var det dans, kramar och pussar, jag minns att jag kramade killen som stod brevid mig, en människa jag aldrig innan denna match har träffat. Alla som var där och blåvita var mina bästa vänner. Jag skrek rakt ut, jag vet inte ens vad jag skrek, eller om det bara var ett vrål. Trots att vädret var piss och känseln i fötterna var borta sedan länge så kändes det som att Poseidon sken mot oss och det fanns en underbar värme likt känslan att sova med duntäcke eller kärlek vid första ögonkastet.

Jag bryr mig inte längre om hur matchen slutade. Ibland vinner man, ibland inte. Men känslan och kärleken som fyllde Ullevi 45 minuter in i matchen försäkrade mig om att IFK Göteborg alltid kommer att vara mästarnas mästare, man ska aldrig räkna bort oss och det goda kommer att segra tillslut. Vi har en inmarschlåt som är bättre än den svenska nationalsången, vi har mer hjärta än alla andra allsvenska klubbar tillsammans, vi har kunskapen, viljan och materialet för att gå hur långt som helst. Vi väljer kärleken framför hatet. Jag vill citera Tobias Hysén från hans senaste krönika:

”Låt andra hata, låt andra slåss om de nu måste, vi är IFK Göteborg.
Vi ska inte hålla på med sådant.”

Jag kan inte säga det bättre själv. Vi har ett unikt varumärke som får NKs alla märken tillsammans att framstå som luft. Vi får inte glömma vilka vi är, vi ska vara förebilder, vi ska stå för IFK Göteborgs supporterkultur och visa att vi är där för fotbollen, vi är där för kärlek till den egna klubben. Spola alla hatramsor – vi är bättre än så. Och om vi supportrar kan återskapa stämmningen från första halvlek 1:a November 2009 och ta fram den till varje match och bibehålla den hela matchen så kommer 2010 inte att bli annat än magiskt. Det kommer som vanligt att stå en vinnare när säsongen är slut, och 2010 ser vi tillsammans till att det kommer vara IFK Göteborg.

Hockeyvåldet värre än huliganvåldet?

IDROTTSVÅLD. Den senaste tiden har BaraBen:s chatbox fyllts av en återkommande debatt kring om fotbollsvåld är något som ska få diskuteras här på Blåvittbloggen eller ej. BaraBen.com har tidigare tagit officiellt avstånd från fotbollsvåld - men det innebär inte per automatik att vi ska, kan eller bör dölja ämnet. Det finns där, vare sig vi vill eller inte.

På flera plan.

Utan att leda in debatten på en pajkastning visar vi därför två filmer i dag. Den första är från fotbollens värld, från Ryssland. Den andra är från ishockeyns värld, från USA. Varför är debatten så vitt skild i moralisk panik mellan dessa fenomen? På en "arena" slåss organiserade huliganer långt från idrotten som de förknippas med, på den andra arenan slåss idrottsutövarna - vilt påhejade av sportkommentatorer - framför fullsatta läktare.

Video ett tillhör kategorin av "idrottsrelaterat våld" som i princip alltid fördöms med skapraste ordalag:

(Obs: Endast läsare med Youtube-användare kan se klippet.)

Video två tillhör kategorin av idrottsrelaterat våld som anses vara "fullt acceptabelt", i varje fall tillräckligt rumsrent för att inte väcka vilda fördömanden:


Nu förstår vi självfallet att det inte går att jämföra organiserat fotbollsvåld direkt med det organiserade ishockeyvåldet, det är två rätt så olikartade fenomen. Men det faktum att i princip varje tv-sänd NHL-match innehåller en eller ett par regelrätta knytnävsslagsmål väcker extremt sällan den samlade journalistkårens vrede. Fotbollshuliganismen ägnas samtidigt spaltmeter, när den väl syns (i jämförelse med hockeyvåldet - sällan) på arenorna.

Debatten kring varför dessa två våldskulturer behandlas så extremt olika är intressant och knappast någon enkel nöt att knäcka. Vi vill som alltid uppmana till debatt, men även höja ett varnande finger för att debattörerna inte ska spåra ur i regelrätt pajkastning mot meningsmotståndare.

Vilket våld är egentligen värst? Det som sker mellan likasinnade - långt bort från arenorna, eller det som sker mellan barn och ungdomars idoler - på arenorna och tv-skärmar världen runt? Kan en jämförelse mellan dessa två våldskulturer ens vara relevant - och om inte, varför?

Favorit i repris 2: "Vadå? Jag? Jag har inte gjort nåt!"

Favorit i repris: Cheeky little bastard


via videosift.com

Änglagården 2.0?

"Why don't you turn it off?"



ENGLAND. Bend the rules - inga problem. Mobilsignal? Då jävlar. Välkommen till Ipswich. För övrigt, ni som inte var med på den tiden: Att Roy Keane snackar om fair play och fusk, ja, det ringer lite falskt...

Nederländsk såpopera


HOLLAND. Eftersom vi i Sverige helt uppenbarligen blivit en inofficiell farmarliga till holländska förstadivisionen kan det vara lite intressant att följa exempelvis The Mask och Boom-Booms fram(Van der)fart i AZ Alkmaar, så här under svensk off season.

I klippet kan ni se svenskduon lattja in ett mål - men notera främst insatsen av AZ:s pajasmålvakt. Den tvålhandsken hade knappt platsat i Bajen. Kanske borde Hammarby följa AIK hockeys exempel och ansöka om att få spela i EreDivisie?

lördag 21 november 2009

GT hjärta Glenn

Kopia av den inramade GT-förstasida som Glenn Hysén
fick i 50-årspresent av den västsvenska kvällstidningen.

Gais lanserar ny inmarschlåt

fredag 20 november 2009

En historia utan slut

KRÖNIKA. Jag tänkte på det där med tid idag. Jag befann mig på en spårvagn vars främsta dörr hade blivit kaputt någonstans mellan Allhelgonakyrkan och SKF; vid varenda stopp fick den stackars chauffören – en man runt de fyrtiofem med älskvärt utseende och en svettpärla i pannan – öppna sin lilla dörr och gå ut bland passagerarna. De stod så gott som alla nervösa och skakade av och an på ett besvärat sätt, likt Mats Härd som från det onda imperiets hustak i Stampen just hade bevittnat Selakovic trycka dit den i nittiotredje.

Väntan och smärta är i stort sett samma sak; sen kan det handla om väntan på ett guld eller väntan på att få gå in till rektorn och förklara varför klass 3A:s lektion avbröts av att det kom in en fotboll genom fönstret (rektorer brukar för övrigt inte acceptera förklaringen att mittbackar inte behöver sikta så bra). Sekunder kan vara smärtsamt långsamma; att ett liv av enbart kyssar hade tyckts över på en kvart är ingenting som tröstar mig.

Med detta sagt så hade jag däremot önskat att jag hade vett att uppskatta resan mer än blott målet; speciellt med tanke på att det för oss människors räkning finns ett slutgiltigt sådant. Krocken mellan ett medvetande som vill vara evigt och en värld som är förgänglig är aldrig vacker och sker alltid i högre fart än vad en partysugen Dulee Johnson hade kunnat åstadkomma bakom ratten på en Lamborghini. Den franska nobelpristagaren Albert Camus funderade över detta; han är värd att nämna på grund av att han betraktade fotbollen som kanske den bästa skolan han någonsin gått i.

Och visst kan man lära oerhört mycket om livet av fotbollen; alla beståndsdelar finns där. Kärlek när Hjálmar gör sitt årliga frisparksmål på en halvmils avstånd. En vägg av hat som alla som satt en fot i Solna har känt av. Politik och konkurrens; om än att en match kan sluta oavgjort så finns det bara en vinnare när serien tar slut. Läxan att om en framgång inte återinvesteras i framtiden är den värd ingenting; för plötsligt spelar lagets stjärnor någon annanstans medan resterna hamnar på parkbänken utanför Hagabion och får spela sina stormatcher på Valhalla.

Goda delar av livet; allt som kan uppnås tillsammans; finns där sida vid sida med dåliga delar av livet såsom våld. En del saker är svåra att förstå - att misstänkta våldtäktsmäns foton maskeras i samma tidning som utan att ens reflektera hänger ut misstänkta huliganer. Annat kommer till en första gången man håller i en boll. I gymnasiet hade jag tid att äta mig lönnfet på kokosbollar, flörta och rita otaliga karikatyrer; på gamlas läktare var alltid detta helt uteslutet; kanske är det bäst att inte försöka lista ut var man lärde sig mest.

En av de mer berömda sakerna som sagts om fotbollen är att den är större än livet självt. Här är det lätt att återigen tänka på tid; för på den punkten skiljer sig livet och fotbollen åt. Fotbollen är evig; istället för att röra sig från barn och vagga till åldring och grav så går den snarast runt i en cirkel. I november så står och faller majoriteten av detta lands supportrar med den bittra klichén ”nästa år, då jävlar...”. Sporten i sig, och lagen som tävlar, lever ett evigt liv vid sidan av tiden som vi känner den. Jag älskar att vara en del av det där. Det finns alltid en smula hopp, till och med när man med krossat hjärta kravlar sig ut från sektion G medan den värsta råttrelaterade katastrofen sedan böldpesten spelas upp framför ens ögon.

Den enda synd man egentligen kan begå är att nedvärdera resan, på grund av ett mål som redan är passerat. Meursault reflekterar över sin resa först när han står inför giljotinen; en fotbollsdåre förstår samma sak varje försäsong. I år skall jag därför göra mitt yttersta för att njuta av varje snöplågad vänskapsmatch.

Det ligger nära till hands att citera vår eminenta inmarschlåt här: ”snart skiner Poseidon och blåvitt står kvar”; alla berörda vet ju vad det betyder. Säsongen 2010 kommer med vårsolen och den första av havets ljumma vindar; 2010 är vårt år. Låt oss inte missa en sekund av det.

torsdag 19 november 2009

Hysén: "Det skulle vara svårt att tacka nej till Chelsea"

INIFRÅN BLÅVITT. Det är mycket snack kring om jag vill stanna i Blåvitt eller ej just nu. Därför vill jag konstatera följande: absolut, jag vill gärna stanna kvar. Jag har aldrig sagt att jag VILL lämna Blåvitt. Det som gäller är att OM det skulle komma något bud som känns rätt så är jag inte främmande för att lyssna på det.

Därifrån till att något faktiskt ska hända är väldigt långt.

Det viktigaste är att jag och Håkan vet vart vi har varandra. Det tycker jag vi har. Men det är mycket som ska spela in för att ett lag i utlandet skall bli aktuellt. Dels själva laget, staden, tränarens förtroende för mig, pengarna - allt det där måste ju funka för att det ens ska bli aktuellt.

Det är klart att det skulle vara svårt att tacka nej till typ Chelsea, (även om jag vet att jag inte får spela så mycket där), om ni fattar vad jag menar. Men sedan finns det ju lag som jag tror att jag kan klara av och spela i, men jag kan inte spekulera i vilket Europeiskt lag som hade passat bäst för mig som spelare, det är helt enkelt omöjligt att veta.

I somras bloggade jag att jag var värd 25 miljoner kronor och det var ju en siffra som jag slängde ur mig mest på skoj. Men jag vet ju hur mycket Blåvitt har gjort för mig - så det absolut viktigaste är att de blir nöjda. Sedan vad det innebär, det får ni fråga nån annan i vår organisation. Det där vet Håkan Mild bäst och jag litar på att han har full koll på hur han ska sköta sitt jobb. Jag och Håkan har alltid haft en bra kontakt, något jag tror att han har med de flesta, alla i laget har i alla fall en väldigt stor respekt för honom som sportchef.

Nyligen fick jag priset som Allsvenskans bästa spelare på Fotbollsgalan. Ja, hur fan gick det till?
Nej, seriöst så känns det skitbra, även om jag inte tycker att man kan säga att EN spelare är bäst. Det finns så många som är bra på så olika saker.

På sikt kommer jag nog uppskatta priset mer då det inte är jag som valt mig själv, så det känns jättekul att kunna titulera sig "Allsvenskans bästa spelare 2009". Det var ju första gången de delade ut priset med om jag förstått saken rätt så lite egen historia har man därmed fått. Mina största intryck från Fotbollsgalan var annars att Klas Ingesson såg ut att må bra trots allt, det kändes fint. Jag har aldrig träffat honom, men han är en ikon inom svensk fotboll och det är alltid jobbigt när folk man sett så mycket på TV blir sjuka. Det känns som om man känner dem på något konstigt sätt, så hans tal var ett fint inslag tycker jag.

Det var ju bara jag och Ragge som var på galan tillsammans, vi satt med Stefan och Jonas. Sedan var Robin, Gurra och Bjärs där med U-21 laget från i somras. Det bästa som hände var väl när Ragge hånade sönder en person som inte fattade någonting. Jag har ingen aning om vem det var, men i det skicket den här personen var visste nog inte den det heller. En och annan grogg innanför västen, om man säger så. Men jag och Maria garvade så vi grät i varje fall.

Zlatan har ju slutat i landslaget och jag har sagt att det är hans beslut, det räcker så. Det är klart att det är tråkigt, men vad fan, det måste han få bestämma själv. Nu i början vet vi ju inte hur och var Hamrén vill att jag eller nån annan ska spela, så det blir en utmaning att visa framfötterna den kommande tiden. Jag tycker Marcus Allbäck som assisterande känns som ett klockrent val, han har varit med så länge och vet hur allt kring landslaget funkar. För mig som anfallare är det kanon med. Jag tror han absolut skulle fungera som assisterande på permanent basis med...

När jag ser tillbaka på säsongen 2009 minns jag främst första hemmamatchen på Gamla Ullevi, hela våren, hemmamatcherna, U-21 EM. Det finns mycket att minnas från i år. Om tio år hoppas och tror jag att jag kommer se tillbaka på säsongen 2009 som som början på något stort. Typ, "det året som det vände för mig och efter skytteligasegern så funkade det rätt bra".

Om jag får titta in i kristallkulan kan väl framtiden ha två vägar. På den ena kommer Robin, Adam och alla i knägänget tillbaka, vi får en superb trupp nästa år och vinner dubbeln mot AIK, haha. På den andra stigen blir jag utlandsproffs, startman i landslaget och vi tar oss till EM 2012. Den sista "detaljen" kan ju i och för sig hända även på den första stigen.

Sen finns det en liten genväg som blir en senväg och det e att vi åker ut säljer Kamratgården till ÖIS och Håkan blir tränare i Hammarby, hahaha. Men det är ju lite av en högoddsare.

Två storstadslag åkte ur i år. Hammarby sålde ju sina bästa spelare, det var de ju "tvungna till", men det är klart att det är en bakomliggande orsak. För ÖIS del var de ju usla i våras. Det visade sig att deras genomrötna vår placerade dem för långt efter, men de ska ändå ha en eloge för att de ens var nära att klara sig kvar. Åtvidaberg och Mjällby är två klassiska lag och det känns skitkul att de är uppe igen. Jag har mött dem i superettan och det brukar alltid vara bra med folk på både Kopparvallen och Strandvallen.

Ser jag tillbaka på negativa saker från året var ju de avgörande matcherna mot AIK egentligen bara resultatmässigt usla. Allt annat var fantastiskt egentligen. På den negativa strängen får jag ju nämna skadorna i laget givetvis och att min roomie (Wernbloom) stack ju utomlands, den nya (Sella) lirar fan bara backgammon och sover, haha.

Sedan kan jag lova er att det blir fortsatt bloggande här på BaraBen.com även till nästa år. Vad som än händer, jag ska försöka att få till lite texter med tätare intervaller dessutom. Det är alltid kul att få kommunicera direkt med er supportrar!

Jag skulle även vilja ta tillfället i akt att tacka alla som stöttat oss under året. Det har varit helt fantastiskt att kliva ut på Gamla Ullevi, att höra sången och se alla halsdukar på läktarna. Att vecka efter vecka känna att man betyder något viktigt för så många är en helt fantastisk känsla. Det är få förunnat att efter en fullständig katastrof i sista matchen, bli hyllade på det sätt som vi ändå blev. Många av oss var inte direkt sugna på att åka till efterfesten på Trädgårn, men jag tror inte någon ångrade sig, det var magiskt.

Det e sånt som man alltid kommer komma ihåg och minnas tillbaka till.

Det är inte alltid är lätt att vara positiv och att hålla känslorna tillbaka, så snälla gör inte det. Men jag skulle vilja be er värdera en extra gång vilka som förtjänar skit och vilka som inte gör det. Gör den värderingen baserat på vad som är rimligt att förvänta sig av de individerna.

Jag vet att alla innerst inne gör allt vad de kan för att hjälpa Blåvitt framåt och det har ni min yttersta tacksamhet för. Det är helt ofattbart när man börjar förstå hur mycket tid, pengar och uppoffringar ni gör, för att kunna hjälpa oss till framgång. Vi kan bara återgälda er genom att göra vårt yttersta för föreningen, något vi försöker göra varje dag, på varje träning och varje match.

Så kan vi komma överens om att fortsätta på den inslagna vägen, göra allting ännu bättre till nästa år, både på plan och utanför. Jag är övertygad om att IFK Göteborg kommer ha många fantastiska stunder även nästa år.

Låt andra hata, låt andra slåss om de nu måste, vi är IFK Göteborg.
Vi ska inte hålla på med sådant.

Sist men inte minst, vill jag passa på att tacka alla er som läser och kommenterar på mina texter, jag försöker läsa igenom alla kommentarer och ta till mig av era åsikter, för att kunna skriva ännu bättre nästa gång. Tills dess, ha det gôtt alla änglar!

Med kamratliga hälsningar

Hysén bara tvåa i Googles Glennliga

INTERNETHUMOR/GLENNOLOGI. Vill man slippa skriva klart sökorden eller sökmeningen så gör gärna Google det åt dig. Att bara skriva in ett enstaka ord kan bli ganska underhållande då Google kommer med sökförslag baserat på folks sökningar och vad det finns mest träffar av.

I länkarna ser ni ett par exempel på Google fails:
Fail 1 - Fail 2 - Fail 3 - Fail 4

I bildbeviset nedan ser vi den bistra Google-sanningen att inte ens BaraBens Glenn Hysén rankas som försteman.
Glenn Strömberg
är alltså Blåvitts Glenn nummer ett.


"Värmdös brudar finns på Youporn"

TIFOSI. Jag medger direkt att jag inte alls kan bakgrunden till den här publikfesten, men tycker den är jävligt underhållande. Kolla videon för att se supportermarschen till arenan, inspirerad av AIK-fansens "Hata Göteborg" banderoll och marsch vi brukar se i Göteborg. Då är det fullt förståeligt att folk blir irriterade, men det här känns som en rätt så skön parodi...

En Italiensk hand får Hysén att stanna?

LANDSKAMP. Efter mindre än två minuters spel slog Anders Svensson en perfekt djupledsboll som skar genom backlinjen, som en kniv i smör. Med en lika vältajmad löpning var Hysén plötsligt helt fri. Men en ytterligare värdeökning av allsvenskans bästa spelare stoppades av en Italiensk målvaktshand.

Intressenter kommer komma med bud, och färdiga papper kanske redan ligger på ett bord uppe vid Kamratgården. Men jag tror inte fler har ställt sig i kön, eller velat slå sig längre fram. Detta är inte ”Tobbes” fel.

Italien borta har aldrig varit en lätt uppgift – för något lag. Ett B-betonat lag gör det lättare, men knappast lätt. Speciellt inte när Sverige kommer till spel med sina två största stjärnor – Kim och Zlatan - borta. En bra inledning mattades av till sådär och efterhand till dålig för att avrundas med en nick av Isaksson (!) innan domaren tog sin pipa till munnen.

För att återkomma till det väsentliga, det blåa och vita. Till Hyséns försvar, om han nu skulle behöva något, hör till att det sällan kom några bollar att jobba med. I första halvlek, förutom friläget, hade han några bra sekvenser med bland annat ett skott efter en lång löpning som mynnade ut i en hörna. I andra halvlek kom bollarna mestadels i huvudhöjd framför en samlad och stabil italiensk backlinje. Inte den ultimata matchbilden för en anfallare.

Tobias Hysén, är bokstavligt talat värd guld, men hur mycket är väldigt svårt att svara på. Hans kompetens som fotbollspelare står sig lika bra som Marcus Berg när han stack till Holland, om inte bättre. Men främst hans ålder och kanske även delvis hans tidigare sejour i England spelar en stor roll i prislappen, men sinom tid kanske vi får reda på resultatet. Kanske skriver jag, för jag är trots allt optimistisk om att se Hysén i vårt lag även nästa år.

Landskampen får som helhet ett; Okej. Vänsterflanken, kan inte annat än få; Icke godkänt. Trots att jag själv inser att det är en träningsmatch av noll värde i realiteten och i värsta fall kan sucka lite lätt åt det- så fungerar inte alla så. Sparvens mamma var arg, sparvens pappa var arg, men argast av dem alla- det var sparven själv. Men då får man även ha i beräkningen att Djurgårdare aldrig har smakat mumma i Hammarbys läger även fast Dorsin idag får betraktas som ett ex.

tisdag 17 november 2009

Hankins krönika: Jag har 18 000 låtsaskompisar

HANKINS KRÖNIKA. Livet är enkelt. Ät, sov, skit, gå på Ullevi. Men glöm inte att det här med att gå på Gamla Ullevi gör dig till en supporter lika mycket som att stå i ett garage gör dig till en bil. Det krävs mer än så, det krävs engagemang och hjärta.

När jag var ett barn hade jag en låtsaskompis. Nu har jag Facebook och därmed 500 låtsaskompisar. När jag går på Ullevi har jag 18 000 av er. Som barn brukade jag vara målvakt när vi spelade fotboll på gården. Jag försökte alltid läsa av spelaren för att se vart skottet skulle komma. Se på deras blick, deras rörelsemönster och minspel. Svårast var när jag lirade mot min mormor, för hon hade alzheimers och visste inte själv vart hon tänkte skjuta.

På Ullevi det svårt att veta när passionen kommer att koka över. Vissa matcher kan runt 15 000 personer bete sig som en övervuxen skolklass, på den där utflykten där skolans bittra och arga rektor följt med i stället för klassföreståndaren. Andra matcher kan 7 000 personer uttrycka känslor som bara en mor kan känna. Känslan av lycka när hennes förstfödda kippar efter andan sekunden som följer det att hon satt en matbit i halsen. Supporterskapet är schitzofrent och svårt att förutspå. I bland går vi igång över något som kan betecknas som en "skitsak" av gemene man, andra gånger rycker vi på axlarna åt något som väcker stor samhällelig debatt.

Som liten grabb brukade jag sporta. Sedan insåg jag att man kan köpa troféer, så i dag är jag framgångsrik på allt. AIK har inte en enda spelare i Erik Haméns första landslagstrupp och symbiosen med min sportsliga framgång gör sig påmind. De har inte gått Blåvitts tuffa väg till framgång, den där ungdomar drillas i "Fotbollens hemligheter" och systematiskt skolas in i ett framgångsrikt tänkande. Längst av alla tog Gais den här troféköparstilen och kickade en bunt småbarn från sin organisation. Det är ett sätt att lura sig själv.

För i den krassa fotbollsverklighet de svenska lagen lever i kommer verkligheten alltid i fatt en. Att ändra taktik mitt under en match är som att få en hjärtattack när man spelar charader. Alla ser det, men ingen gör något för att rädda situationen. Det samma gäller en långsiktig skolning av fotbollstalang. De spelare som tar chansen och blir "ungdomsproffs" i utlandet utvecklas sällan till landslagsstjärnor. Undantag finns alltid, men konsekvent och långsiktigt arbete kan aldrig ersätta framgången från "snabba cash".

Blåvitt lever kvar i toppen medan konkurrensen varierar.
Roger Gustafsson har nämligen inte hittat till trofébutiken.

Det var svårt att repa sig efter förlusten i "supermatchen" mot AIK. Själv vaknade jag morgonen efteråt, ruskade om mitt huvud och tänkte: "Väldigt roligt Scotty, stråla ner Lennart Johanssons pokal till mig nu". En dag kommer ni minnas den där kvällen, skratta nervöst och byta ämne. Just nu kan vi bara undra varför Noa inte dränkte alla råttor - när det bara fanns två av dem?

Den senaste tiden har det varit väldigt många klagomål på Higabs misslyckade arenabygge. Domedagsprofetior har pekat på supportrarnas hoppande som ett jätteproblem för det nybyggda Gamla Ullevi. Men ingen har mints tillbaka till tiden då supportrarna själva fick vara med och rusta upp Gamla Ullevi. Ni vet, den gången runt -90 som flyttlasset gick tillbaka dit efter många år på Nya Ullevi.

På det temat vill jag påpeka att en amatör byggde Noas Ark.
Tusentals proffs byggde Titanic, "det osänkbara fartyget". Se hur det gick.

Presskonferens: Mannen vi har att tacka för allt!

Vasquez, du kan sluta skryta nu, 2.0.

Dagens Facebook-tabu

måndag 16 november 2009

söndag 15 november 2009

Inventering av IFK Göteborg inför 2010

ANALYS. Det här kan mycket väl vara ett av de mest akademiska inläggen på Baraben någonsin, kanske på gränsen till fotbollsnörderi. Men vad f-n, jag har precis avslutat sorgearbetet efter dubbelförlusten mot råttorna samtidigt som Silly Season ännu inte har börjat på allvar. Därför behövs det nu lite förberedelser inför Silly-säsongen i form av en inventering av den blåvita spelartruppen.

De tre senaste åren har vi spelat cupfinal och slutat topp-tre i Allsvenskan. Detta har inneburit att vi nästa säsong ska kvala till Europa för tredje året i rad. I de första två försöken slogs vi ut av Basel och Hapoel Tel Aviv som båda gick vidare till gruppspel och där fick möta lag som Barcelona, Sporting Lissabon, Hamburg och Celtic. Vid vinst hade vi alltså bara varit ett dubbelmöte ifrån sådana drömmöten i Götet. Så vad är det som krävs för att lyckas nästa år? Ja, dels har vi samlat in en hel del erfarenheter och rutin från de föregående två åren. Men det viktigaste är naturligtvis att spelartruppen håller ute i Europa. Det krävs en bra mix av landslagsspelare och truppbreddare, en väl balanserad centrallinje och till slut är det aldrig fel med klyschan ”två spelare på varje position”.

Om vi börjar med kvalitén på spelarna bör man ha fjorton spelare som håller nordisk landslagsklass (A-, U21- eller före detta A-landslagspelare). De elva första bildar den optimala förstauppställningen medan ytterligare tre är ersättare som spelar regelbundet i startelvan på grund av skador, sjukdomar och avstängningar. Sedan följer sex bänkspelare: Av dessa kan tre spelare agera inhoppare i Europaspelet eftersom de har en hög högstanivå men är för ojämna för att ta en landslagsplats, de övriga tre håller god Allsvensk klass och hoppar ofta in i serien. De sista sex-sju spelarna är truppbreddare där majoriteten är unga påläggskalvar.

Hur ser det då ut i den blåvita truppen på detta område?

Nu har jag inte full koll på landslagssituationen i Island och Finland, men jag tror att vi har sex A-landslagspelare (Kim, Adam, Ragge, Tuomo, Gustav och Tobbe), tre i U21 (Lund, Seb och Söder) samt fyra ex-nationalspelare (Hjalle, Kalle, Sella & Elmar). Totalt tretton stycken alltså vilket är helt okej. Vi har två ojämna spelare som i sina bästa stunder håller landslagsklass och kan hoppa in i Europamatcher (T.O. och Bärkroth), samt fyra inhoppare för Allsvenskan (Dyre, NC, Kamal och Stiller). Till slut har vi truppbreddarna med rutinerade Dalex och påläggskalvarna Sandberg, Dahlin, Petter, JJ, Sana, Etéus och William. Som det känns just nu är det Dyre och JJ som är hetast när det gäller att ta ett kliv uppåt i truppen.

Om vi placerar in landslagsspelarna i en startelva och sedan fyller på med två ex-landslagsspelare på yttermittfältet landar vi på en 4-4-2 med Kim- Adam, Ragge, Tuomo, Lund - Sella, Seb, Gustav, Elmar – Tobbe, Söder. Så långt ser det ju ganska bra ut.

Men då går vi vidare till centrallinjen. Helst ska både mittbacksparet och anfallsparet bestå av en snabb spelare och en som dominerar i luften. Dessutom behöver man en defensiv och en offensiv innermittfältare. Här misslyckas vi totalt i uppställningen ovan. Snabbheten hos Ragge och Tobbe kan man inte klaga på men vi har bara hyfsade huvudspelare, inga som dominerar totalt i luften. Dessutom har vi också två defensiva innermittfältare och ingen offensiv. För att råda bot på detta och fortfarande hålla sig inom landslagsspelarna skulle man kunna ändra till följande 4-1-3-2 uppställning: Kim- Adam, Ragge, Kalle, Lund – Gustav – Sella, Elmar, Seb – Tobbe, Söder. Då har vi fått in truppens enda mittback som kan dominera i luften, Kalle (med Risp i truppen skulle vi ha två, vilket egentligen är ett minimum men den diskussionen ger vi oss inte in i nu).

Vi har också fått en offensiv innermittfältare i Elmar, men vi saknar fortfarande en targetspelare i anfallet. I början av året hade vi två perfekta targetspelare med Boom-Boom som ordinarie och Walle som back-up. Vid sommaruppehållet hade vi tappat båda två. Stiller är en kanonvärvning som försenad ersättare till Walle, de har nästan exakt samma egenskaper. Men att ersätta Boom-Boom blir Milds stora utmaning denna vinter. Speciellt med tanke på hur sårbar man blir med bara en target i truppen, detta fick vi bittert erfara när Stiller bara kunde spela halva matcherna under slutet av säsongen.

Till slut var det då det där med två spelare på varje position. Det kan ju alltid diskuteras var en spelare passar bäst men på ett ungefär ser det väl ut så här: Målvakter: Kim, Sandberg/Dahlin. Högerbackar: Adam och Lund. Mittbackar: Ragge, Kalle, Tuomo, Hjalle, Dyre, NC och Petter.Vänsterbackar: Saknas. Defensiva mittfältare: Gustav, Seb, T.O.och JJ. Högermittfältare: Sella och Bärkroth. Offensiva mittfältare: Elmar och Sana. Vänstermittfältare: Kamal och Dalex. Anfallare: Tobbe, Söder, Stiller, Etéus och William.
Som ni ser har vi inte mindre än elva spelare som slåss om de tre-fyra platserna centralt på egen planhalva, medan vi har stora hål på hela vänstersidan. Det gör inte saken bättre att de ungdomar som ibland tränar med A-truppen (Johan Lundgren, Niklas Martinsson, snart även Alexander Falsetas) i första hand verkar vara defensiva innermittfältare.

Varför har det då blivit så här? Kanske därför att Mild själv var en central, defensiv spelare. Men framförallt tror jag det beror på att Mild i första hand går på spelarens karaktär när han värvar, och ofta är det mittbackar och defensiva mittfältare som är de största krigarna. Jag säger inte att detta är fel, det har ju faktiskt lett till topp-placeringar i Sverige de senaste tre åren. Men i Europa tror jag det blir svårt att kriga sig vidare, där behöver vi istället ett mer välbalanserat lag med spetskompetens på varje position.

Så om vi ska ta ut en slutlig startelva som innefattar alla tre delarna (landslagsklass, balans i centrallinjen och att spelaren ska spela på sin bästa position) så hamnar vi någonstans här:
Kim – Adam, Ragge, Kalle, ny – Gustav – Sella, Elmar, ny – Tobbe, ny. Om Gustav säljs går Seb in på hans plats, om Gurra stannar måste man göra ett undantag och spela in Seb som vänsterback eller vänstermittfältare även om det känns som att han numera i första hand är innermittfältare. Seb är helt enkelt för bra för att sitta på bänken.

Att Mild ska ha råd att köpa in tre nya spelare av högsta klass är förstås lika troligt som att det inte regnar i Götet på en månad. Vi får vara glada om det blir en eller max två. Antagligen kommer han att köpa in den viktigaste, en offensiv spelare, förhoppningsvis en target som gör många mål. Det näst viktigaste borde vara vänsterbacksplatsen, men frågan är om Mild tänker i dessa banor eftersom vi redan har nio backar. Dyre gjort det otroligt bra som vänsterback i år, speciellt med tanke på att han är en 17-årig, högerfotad mittback. Men han måste ta ett jättekliv framåt i vår om han ska hålla på Europanivå som vänsterback, det är erkänt svårt att driva fram bollen med högerfoten på vänsterkanten och ännu svårare att slå precisa inlägg.

Det enda alternativet i truppen som vänsterback, Hjalle, har väl med tydlighet visat att han passar bättre i mitten än till vänster. Vad vi skulle behöva är en spelare som typ Behrang Safari, Oscar Wendt eller Emil Johansson. Av alla misstag MP och Janne Plånbok gjorde, var det största att släppa Ozzy för 7 miljoner till FCK. Jisses vad vi har saknat honom sedan dess. Tyvärr är grabben nu ordinarie i FCK, han är bara 24 år och det kommer att dröja många år innan han kommer tillbaka till Gbg igen. Vad det gäller Emil Johansson vet jag inte om han kan tänka sig att spela i Blåvitt, om han har den typ av karaktär som Mild letar efter, om vi har råd att köpa honom osv. Men en spelare som Emil skulle tillföra en helt ny dimension till vårt spel, speciellt om Elmar ska fortsätta spela vänstermittfältare eftersom islänningen rör sig över så stora ytor och det då ofta lämnas en hel korridor på vänstersidan där en offensiv back kan flyga fram och tillbaka.

Det är rent ut sagt skitviktigt att man spelar Europa-matcherna med ett väl inkört lag, mot Hapoel hade vi en helt nykomponerad backlinje och då är det inte konstigt att det blev en hönsgård i den matchen. Kalle behöver spelas in som ny mittback, Seb behöver få spela ännu fler matcher på vänsterkanten, och Elmar borde regelbundet få spela på en central offensiv position. Det är i alla fall den vetenskapliga analysen. Sedan är det en helt annan sak hur det blir i praktiken.

Fredrik Risp - anledningen till mitt supporterskap!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Den senaste tiden har vi överösts av krönikor som handlar om Fredrik Risp. Här publicerar vi den sista av dessa för den här gången. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material.

Året är 2004. Jag och min bror, 14 och 12 år gamla, har ett rätt svalt fotbollsintresse. Visserligen hejar vi båda på IFK Göteborg men mer än så är det inte. Pappa har tagit med oss på några matcher under säsongen. Under en efterlängtad studiedag beslutar vi oss av någon outgrundlig anledning för att åka och kolla på en träning. Vi hade antagligen ingen bättre för oss. Detta visade sig vara ett mycket bra beslut.

Efter att ha hoppat av 5:an och frågat en man på en hästrygg var Kamratgården ligger kom vi tillslut fram. Där står de och kör kvadraten. Sankan, Långås, Rosen, Erling. Och Fredrik Risp. Det var en mycket märklig känsla, att se dessa människor för första gången så nära. "Soft" tänkte vi och slog oss ner.

Träningen fortlöper utan dramatik, och då den var slut är det dags för autografjakt! Efter att ha tagit autografer från lagets dåvarande stjärnor går vi fram till Fredrik Risp.

- Hej, skulle jag kunna få din autograf, stammar jag osäkert fram.
- Visst, svarar Risp och skriver på mitt papper.
- Har ni varit här förut? frågar han samtidigt som han skriver på min
brors tröja.
- Nej, faktiskt inte svarar jag och försöker låta så van som möjligt.
- Följ med mig, säger han. Jag och min bror kollar på varandra, osäkra över vad som ska ske. Vi följer efter Risp in på kansliet. Risp försvinner in i ett rum och kommer ut med en påse full av planscher, pins, vykort och andra IFK-relaterade souvenirer.
- Här har ni grabbar säger han med ett leende.

Det slutar dock inte här.

Fredrik Risp frågar om min bror inte vill ha alla autografer från spelarna på sin tröja. Han svarar jakande och vi följer med Risp upp till omklädningsrummet. "Vänta här" säger han. Han försvinner in i rummet och kommer tillbaka två minuter senare med samtliga spelares autografer på tröjan. "Killar, jag måste duscha nu men det var gött att ses" säger han. Vi tackar och går därifrån med en obeskrivlig lyckokänsla i bröstet.

Det slutar dock inte här.

På väg hem. Då vi närmar oss spårvagnshållplatsen börjar blåvita bilar susa förbi oss. Vi ser Bengan och Milds bil åka förbi oss i full fart. Helt plötsligt stannar en bil, rutan vevas ner och en numera välbekant röst ropar "killar, vart ska ni?". Nu kan säkert gissa vem det var. Vi förklarar att vi ska in till stan och han frågar om vi vill ha lift. Jag tänkte att om det är någon gång man ska luckra upp på mammas förbud att hoppa in i främmande mäns bilar så är det nu. Helt plötsligt sitter jag i framsätet i Fredrik Risp's bil. Det stinker parfym. Hans hår har aldrig varit mer välkammat. Jag är känner mig som en superstar. Helt plötsligt känns det som Risp spelar i Roma och jag är hans bästa polare. Min bror sitter tyst i baksätet men jag och Risp pratar om allt möjligt. Han släpper av oss vid grönsakstorget, vinkar hejdå och försvinner.

Efter den dagen på Kamratgården och mötet med Fredrik Risp gick jag på samtliga återstående matcher säsongen 2004. 2005 köpte jag och min bror årskort som vi har förnyat fem år i rad.

Jag förstår att historien nästan är för bra för att vara sann. Men jag svär att varje ord är sant. Detta är hur Fredrik Risp behandlar två unga supportrar. Även om jag kanske skulle blivit den supporter jag är idag ändå är Fredrik Risp en stor anledning till mitt supporterskap. Och för detta är jag honom evigt tacksam.

/Jakob Eriksson

lördag 14 november 2009

BaraBen presenterar: Fotbollens framtid

Fredrik Risp - du är alltid en av oss!

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag hyllar "Sirlando" en viss Fredrik Risp.

De senaste dagarna har det skrivits många rader och artiklar om Fredrik Risp och hans vara eller icke vara i den blåvita tröjan. Är Håkan Mild ute på hal is som nekar Risp en plats i truppen? Är Risp en spelare som hade gått rakt in i laget, eller finns det risk att han är
överskattad? Ungefär så har diskussionerna gått i tidningarna och på olika forum på internet.

Det som aldrig har behövts diskuteras eller som någon har tvekat över, är dock Fredrik Risps hjärta för IFK Göteborg och dess fans. Han har i alla år deklarerat sin kärlek till klubben, och att han en dag skall återvända till Kamratgården.

Flera skribenter har den gångna veckan öst beröm över och kärleksförklaringar till Risp och hans klubbkänsla. Detta är något som i dagens fotboll är unikt, och den enda spelaren man på rak arm kan räkna upp som har liknande känslor för "sin" klubb, är Francesco Totti i Roma.

I kväll kan vi läsa följande i en artikel på Eurosports hemsida.
Malmö FF är på jakt efter kontraktslöse Fredrik Risp - men mittbacken nobbar
klubben. "Allsvenskan är inget jag tänker på nu längre, jag vill vara kvar
utomlands", säger han.
Ett otroligt skönt besked, eftersom många änglar har gått och varit oroliga för vart Fredrik skall hamna. Skall han till Djurgården, eller kommer han att hamna i Ellos? Eller blir det kanske Malmö? Somliga har stått på sig och sagt att Risp aldrig kommer att gå någon annanstans än tillbaka till IFK Göteborg. Men många har som sagt tvekat. Nu finns det inte längre någon anledning till oro.

Längre ner i den intervju som eurosport.se har gjort med Fredrik Risp, kommer det som hela Göteborg har längtat efter.
"Det var ett bra läge att flytta hem nu när jag blev kontraktslös, men eftersom Blåvitt inte kan ta emot mig har jag lagt Allsvenskan åt sidan. I dagsläget är det uteslutet."

Till de som fortfarande känner osäkerhet inför Fredrik Risp och hans klubbkänsla, så kommer här dödsstöten. Intervjun avslutas med;
"Trots att IFK Göteborg nobbat honom säger han att han kan tänka sig flytta till Kamratgården om några år.
- När vi väl flyttar hem så kommer vi att bo i Göteborg. Tyvärr fanns det inte plats just nu. Jag får tacka för stödet jag fått från alla supportrar, det har varit kul att läsa att så många bryr sig."

Med detta blogginlägg, hoppas jag kunna döda all den tvekan som vissa supportrar har visat. Fredrik Risp är en spelare som har en klubb i hjärtat, och det är IFK GÖTEBORG.

Fredrik Risp, du är alltid välkommen tillbaka till Kamratgården. Hos oss supportrar finns du alltid i tankarna, och personligen så fick jag nästan en liten tår i ögat när jag läste artikeln. Längtar efter den dagen du bestämmer dig för att flytta hem, eller när Håkan bestämmer sig för att vilja ha hem dig.

Du är alltid en av oss!

/Sirlando

fredag 13 november 2009

Äntligen!

SVENSK FOTBOLL. Gert Fylking, världens kanske äldsta barn, bland annat känd för sin användning av ordet äntligen med minst sagt ironisk underton vid det officiella namngivandet av nobelpristagaren i litteratur. Jag använder samma ord idag – men bara av lycka!

Fönstret i Sverige har länge legat under lupp och många kritiska röster – med all rätt – har krävt en förändring. Idag kom äntligen en god nyhet för svensk fotboll i allmänhet och IFK Göteborg i synnerhet – transferfönster kommer styras, inom det regelverket som FIFA har utformat, av Sveriges fyra bäst placerade klubbar varje säsong.

Tidigare så har vi innan säsongsstart haft ett öppet transferfönster under tolv veckor medan vi enbart har kunnat köpa spelare i Juli. Problematiken, som har skapat kritik, har legat i att utländska klubbar även under Augusti har kunnat köpa ifrån Sverige – vilket har resulterat i att svenska klubbar inte har kunnat fylla luckor av spelare som har sålts till utlandet. Nu kan vi dämpa den oron.

Enligt Håkan Mild så är redan Blåvitt, AIK, Elfsborg och Kalmar överens om när transferfönstret under sommaren skall läggas. Den enda detaljen som kvarstår för att spika datumet är beroende på när Champions League och Europa League startar.

Vår sportchef är lyrisk och jag kan inte annat än hålla med:


”Det här är det bästa som kunde hända”

Det skall poängteras att ingen ändring kan ske i Fifas upplägg om tolv veckor transfer efter/innan säsong och en månad under sommaren. Men gissningsvis så kommer det nya fönstret läggas i halva Juli/Augusti eller bara i Augusti. Det kommer göra stor skilland nästa år – vare sig vi går till Europa League eller om vi är tvungna att förstärka truppen efter tappade spelare inför säsongsavslutningen i allsvenskan.

torsdag 12 november 2009

"en skugga över den sport jag älskar.."

KRÖNIKA. Efter att ha sett inslaget från Djurgården - Assyriska två gånger på efterlyst så börjar jag grubbla. Vems fel är det? Vem bär ansvar för det? Vad är lösningen?
Våldet och hatet hör inte hemma på arenorna, det hör inte heller hemma på planen, med det kommer tyvärr alltid att vara en del av fotbollen. Att så blåögt påpeka att dom har löst problemet i England, är naivt. Visst, dom har kommit mycket längre än oss och har fått bort det från arenorna, men det finns fortfarande kvar runt omkring. Att ens tro att man kan få bort det helt är önsketänkande. Våldet kan stängas ute, men det kommer alltid att finnas.

Så länge det sköts snyggt och hålls borta från allmänhetens vetande rör det mig inte i ryggen. Jag ser hellre att två som verkligen vill slåss gör det än att det sker helt oprovocerat på stan eller i hemmen där en av parterna kanske inte ens har en chans att välja på om dom vill det eller inte. Men när jag ser bilderna från Djurgården - Assyriska matchen så släcks en bit av hoppet jag har på mänskligheten. Vad är det för idioter som drar en skugga över den sport jag älskar? Ansvaret för just den här idioten lägger jag på huligan-firmorna. Den här idiotens beteende kan väl inte ens vara acceptabelt för er? (Alla Huliganer är inte idioter, lika väl som att alla supportrar inte är huliganer.) Men att sen ens låta sånt här få hända rent praktiskt sett, som vi också fick bevittna under stormningen av Gamla Ullevi 1:a November där en av dom som bär ansvaret för spelarnas säkerhet står och leker med en fotboll när slutsignalen går är ju patetiskt. Det hade varit lika effektivt att ställa en vägkon som hinder, kanske rent ut sagt bättre då de stormande Solnaiterna hade kunnat snubbla på den.

Att det inte stormades efter cupfinalen kanske har att göra med Solnas självkärlek och respekt för den egna planen men kan väl också vara tack vare burarna som supportrarna sitter i, man kom helt enkelt inte ut, det är mer eller mindre ett fängelse. Är det här den lösning vi vill ha? Jag tycker inte det. Känslan på GU där man sitter så nära planen att man nästan kan ge Hysén en high-five efter ett mål är en känsla jag vill ha kvar. Den här närheten får stämmningen att gå från grym till helt magisk. Det är upp till oss att vi sköter det så att vi kan ha det så i fortsättningen också. Det finns inget värre än att se fotboll på en friidrottsarena där man behöver kikare för att se vad som händer på planen.

Det kommer tyvärr alltid att finnas idioter, och det kommer tyvärr alltid att finnas våld. Våldet som har varit under denna säsong har dragit som ett åskmoln över fotbollen. Men att lösningen skulle vara att spela matcher innan kl 17:oo på vardagar är ett mardrömsscenario för oss supportrar. Det är en bråkdel av oss som ställer till det, dom flesta av oss är på matcherna endast med kärlek till det egna laget, vi är där för att stötta och fira. Vi väljer kärleken framför hatet. Våld är såklart utan några som helst undantag åt helvete fel, och det ska bannlysas från arenorna - helt rätt media. Men då bara måste jag få ställa en fråga efter allt detta svartmåleri av fotbollen som sport, varför är det accepterat med våld och slagsmål tills tänder flyger och blod rinner så fort man har ett par skridskor på sig?

139 dagar kvar. Tack för mig.

Håkan Mild borde kritisera styrelsen - inte fansen!

"Jag kan också anse att det finns andra uppgifter för min del än att behöva svara på varför vi köper en och inte en annan. Engagemang är underbart, det vet ni att jag tycker. Älskar man IFK Göteborg ordentligt ska det finnas synpunkter och åsikter, det är sunt och uppfriskande.

Men om min uppgift är att svara på alla dem istället för att försöka utveckla vår verksamhet så mycket som möjligt och att skapa ett lag vi alla kan glädjas åt skulle jag inte kunna utföra den uppgift jag är satt att göra."
Håkan Mild i öppet brev angående
Fredrik RispÄnglarna.se.

MEDLEMSMAKT. Håkan Mild må vara en lysande blåvit legend och djupt respekterad i alla blåvita hjärtan. Men det är inte acceptabelt att vi medlemmar i och supportrar till IFK Göteborg ska belastas och ses ner på för att vi har mage att ställa krav på information och förklaringar från vår förening. Det är en skyldighet som Blåvitt har gentemot oss - dess själ och hjärta.

Om du, Håkan Mild, anser dig vara för upptagen med dina arbetsuppgifter för att svara på medlemmars berättigade frågor om aktuella händelser inom IFK Göteborg så tycker jag att du bör klaga hos dina chefer - inte på det engagemang som fansen uppvisar. Seppo Vaihela och IFK Göteborgs styrelse bör då se till att tillräcklig information når ut och det ska inte vara i form av gnälliga klagomål från vår sportchef "om att han har bättre saker för sig än att svara på frågor". Hade någon inom IFK Göteborg tagit informationsbiten på allvar och kommunicerat med alla blåvita så skulle inte du behöva svara på en enda fråga. Problemet är då naturligtvis att Blåvitt, som alltid, är usla på kommunikation och kontakt med medlemmar och supportrar.

Om Håkan Mild tycker att vi medlemmar i föreningen IFK Göteborg obstruerar ditt arbete - genom att försöka väcka opinion, kräva information och påverka ditt arbete så är det hög tid att Blåvitt anställer lite kompetens på informations- och medieområdet. Vår halvhjärtat och ointresserat uppdaterade hemsida, den tunna och bortglömda medlemstidningen 4-4-2 och webb-tv på Kanal1904 är bara några av de informationskanaler som föreningen verkar se på som nödvändigt ont. Informerade fans, det vill säga kunder, det vill säga sponsorer - är lyckliga och oftast även nöjda fans. Vill inte IFK Göteborg ha lyckliga och nöjda fans? I så fall, fortsätt som ni alltid har gjort.

Men om någon inom organisationen vill förbättra kommunikationen kan väl den personen ställa sig upp på kansliet i morgon fredag och skrika:

"Vakna Blåvitt, 2000-talet är här - välkommen in!"

De sista halmstrån av förlegad kultur, som glömmer bort att IFK Göteborg faktiskt är en medlemsförening och därför har medlemmar som yttersta "högsta chefer", måste utrotas. När skall IFK Göteborg ta sina tiotusentals aktiva supportrar på tillräckligt allvar för att inte bara hålla dem ständigt informerade, uppdaterade och nöjda - utan även vilja göra det?

Är det verkligen så mycket begärt att kräva lite bättre kommunikation mellan IFK och fansen? Det borde ha skett för länge sedan och vi på BaraBen.com har i flera år kritiserat bristen av detta inom organisationen. Effektiv och planerad information och kommunikation skulle hantera och fylla upp det behov hos supportrar som leder till namnlistor, upprop, internetgrupper och öppna brev. Tänker man efter före, kan man förutspå framtiden.

Det skulle göra IFK-fansen, som är föreningens kunder, en nöjdare grupp med människor. De skulle ha en bättre relation till föreningen de älskar. Vem - som säger sig vilja Blåvitt väl - skulle kunna ha ett problem eller missgynnas av en sådan utveckling? Ingen. Så snälla Blåvitt, tänk efter före.

Och vi som trodde Kenny Pavey var en dåre...

Snart Skiner Poseidon - 1 nov, 2009

Fashion, Mjällby & Pavel Nedved.