En Italiensk hand får Hysén att stanna?

LANDSKAMP. Efter mindre än två minuters spel slog Anders Svensson en perfekt djupledsboll som skar genom backlinjen, som en kniv i smör. Med en lika vältajmad löpning var Hysén plötsligt helt fri. Men en ytterligare värdeökning av allsvenskans bästa spelare stoppades av en Italiensk målvaktshand.

Intressenter kommer komma med bud, och färdiga papper kanske redan ligger på ett bord uppe vid Kamratgården. Men jag tror inte fler har ställt sig i kön, eller velat slå sig längre fram. Detta är inte ”Tobbes” fel.

Italien borta har aldrig varit en lätt uppgift – för något lag. Ett B-betonat lag gör det lättare, men knappast lätt. Speciellt inte när Sverige kommer till spel med sina två största stjärnor – Kim och Zlatan - borta. En bra inledning mattades av till sådär och efterhand till dålig för att avrundas med en nick av Isaksson (!) innan domaren tog sin pipa till munnen.

För att återkomma till det väsentliga, det blåa och vita. Till Hyséns försvar, om han nu skulle behöva något, hör till att det sällan kom några bollar att jobba med. I första halvlek, förutom friläget, hade han några bra sekvenser med bland annat ett skott efter en lång löpning som mynnade ut i en hörna. I andra halvlek kom bollarna mestadels i huvudhöjd framför en samlad och stabil italiensk backlinje. Inte den ultimata matchbilden för en anfallare.

Tobias Hysén, är bokstavligt talat värd guld, men hur mycket är väldigt svårt att svara på. Hans kompetens som fotbollspelare står sig lika bra som Marcus Berg när han stack till Holland, om inte bättre. Men främst hans ålder och kanske även delvis hans tidigare sejour i England spelar en stor roll i prislappen, men sinom tid kanske vi får reda på resultatet. Kanske skriver jag, för jag är trots allt optimistisk om att se Hysén i vårt lag även nästa år.

Landskampen får som helhet ett; Okej. Vänsterflanken, kan inte annat än få; Icke godkänt. Trots att jag själv inser att det är en träningsmatch av noll värde i realiteten och i värsta fall kan sucka lite lätt åt det- så fungerar inte alla så. Sparvens mamma var arg, sparvens pappa var arg, men argast av dem alla- det var sparven själv. Men då får man även ha i beräkningen att Djurgårdare aldrig har smakat mumma i Hammarbys läger även fast Dorsin idag får betraktas som ett ex.