Här är supporterns vardag - misshandlade av polisen

FOTBOLLSVÅLD/POLISBRUTALITET. Det som skett under flera ishockeyderbyn i Stockholm den här vintern är en skrämmande historia. Polisen har likt krogdebatten i Göteborg - där man tydligt deklarerat att man inte har någon personal efter 03 så därför bör krogarna stängas då, helt enkelt bestämt sig bland kollegorna i Stockholm att de inte har lust eller resurser att finnas vid derbyn av den här typen.

Alla ni som protesterat om och om när jag genom åren försökt tala om nyanser i våldet kring fotbollsmatcher bör studera videon här ovan i detalj. På era VIP-läktare långt bort från det våld och den aggression som vi bland den bespottade pöbeln utsätts för (vanligtvis av ordningsvakter men i detta och många andra fall av poliser) och skyller jämt allt på ståplatspubliken. "Har man inget ont gjort råkar man inte illa ut", är ett väldigt vanligt förekommande argument i den här debatten. Men alla som tagit sig utanför den skyddade lounge-världen vet att det där är kvalificerat skitsnack. Verkligheten är inte svart och vit. Och poliskåren är definitivt inte det.

Jag tycker det är helt rätt av Supporterklubben Änglarna att JO-anmäla det uppenbart olagliga beteende som Göteborgspolisen uppvisade vid Flygarns Haga på Vasagatan i samband med Gais-derbyt i höstas. Dessutom vore det taktfullt att öppet stötta den klackbojkott som Järnkaminerna utlyst inför nästa hockeyderby i Stockholm. Fotboll eller hockey, polisens vansinniga taktik - att misshandla och förnedra medborgare - måste bekämpas på alla fronter.

Här dör minst 74 i fotbollsvärldens mest politiska "krig"

FOTBOLLSVÅLD. Scenerna som utspelar sig på nedanstående video ser till en början inte mer dramatiska ut än under vilken "pitch invasion" som helst. Folk hoppar omkring, spelar allan och det skulle faktiskt kunna vara scener från en arena i Sverige vars fans firar SM-guld.

Men efter det bryter hela helvetet lös.

Notera hur tusentals människor sedan mosar ihop sig i jakten mot bortalaget - och hur kravallpolisen inte ens försöker att förhindra en massaker från att ske. 74 personer dör under kaoset på följande video.



Nu är situationen i Egypten fullständigt kaotisk, sedan landet kapats av en militärjunta som tagit makten efter den folkliga revolutionen för drygt ett år sedan. Därmed krävs det rätt initierade analyser för att förstå hur och framför allt varför det här urskillningslösa våldet bröt loss just i går kväll - just på just den här arenan. Men att olika politiska motiv ligger bakom är ingen långsökt spekulation, speciellt med tanke på att de hundratals kravallpoliserna inte ens försöker stoppa vare sig planinvasionen, våldet eller något annat av det som sker på arenan.

Enligt nyhetsbyrån AP bekräftade bårhuspersonal att en del av de döda var personal från säkerhetstjänsten. Bortalaget al-Ahly flögs tillbaka till Kairo i ett militärflygplan från Port Said, där matchen spelades. Samtidigt viftade chefen för Egyptens militärregim (det så kallade militärrådet), Hussein Tantaw, bort händelsen som "något som kunde ha hänt var som helst i världen". Hur reagerar man på ett sådant uttalande? "Idiot", är det enda jag kan komma på.

Men i egyptiska sociala medier - och brittisk press - framkommer nu uppgifter om att al-Ahlys ultras kan ha blivit medvetet attackerade av Egyptens regim. Orsaken: den ganska våldsamma kärnan av fans kring laget har utöver sina vanliga arrangerade "huliganuppgörelser" mot likasinnade - även varit en av grupperna som lett våldsamma gatukonfrontationer mot polis- och säkerhetsstyrkor i Kairo. Nu florerar uppgifter om att ett stort antal personer som deltog under upploppet i går var beväpnade med knivar, uppgifterna är ännu ej bekräftade.

"Det här är inte fotboll, det är krig och folk dog framför oss. Det finns ingen rörelse, ingen säkerhet och inga ambulanser. Jag vill att ligan ska avbrytas. Det här är en hemsk sitiuation och det som hänt i dag får aldrig glömmas."

Al-Ahly spelaren Mohamed Aboutrika till
klubbens egen tv-kanal, enligt The Guardian.

Senaste gången så här många människor omkom i samband med en fotbollsmatch var i oktober 1996 när 80 personer dödades under ett upplopp före VM-kvalmatchen Guatemala-Costa Rica. Innan dess får man gå tillbaka till 1991 då 40 personer dog under ett upplopp i samband med en träningsmatch i Sydafrika och före det till i april 1989 när 96 personer mosades till döds i samband med cupmatchen Liverpool-Nottingham Forest i Sheffield.

Dödssiffran från i går väntas nu stiga ytterligare. Dessutom skadades flera hundra personer under upploppet. Egyptens militärråd utlovar en grundlig utredning för att få tag på de ansvariga. Men om det är så att regimen själv haft någon slags inblandning i dådet eller hetsat folk till att göra så här - kan den utredningen naturligtvis bli rena farsen. I ett sådant läge får omvärlden aldrig veta varför minst 74 personer fick sätta livet till i samband med att de gick på en fotbollsmatch. Fy fan vilket elände.

Wisemen bjuder på tabuartad psykos- och våldshumor

HULIGANISM. Den här filmen innehåller ett våldsamt slagsmål mellan Wisemen (vitt) och Gärningsmännen (svart) i Västra Frölunda. Filmens innehåll utspelar sig under hösten 2010 och 1.45 in på filmen börjar en makalöst bisarr och humoristisk men våldsam sekvens. Hade du sett det på tv-bloopers skulle skrattet suttit klockrent. Många av er läsare skrattar säkert nu med, men de en del av er smyger med detta, eller slänger kanske in en avståndstagande kommentar för att väga upp det hela.

Som sagt, kika 1.45 minuter in:
"Nöjda? Nöjd?! Ha? Nöjda? Är ni nöjda?" *POFF*



Hade detta varit en tecknad film skulle små barn utan problem fått se händelsen på tv. Ingen hade rasat. När det blir en spelfilm kanske en och annan förälder blir lite mer restriktiv och när det kommer som en verklig sekvens på You Tube börjar moralpaniken krypa längs ryggraden.

Föräldrar, indignerade medborgare och andra åsiktsmaskiner skulle inte bry sig det minsta om det hela var ett videospel. Tvärtom räcker det att se på valfritt barnprogram på reklam-tv en helgmorgon eller på de dataspel som finns i var unges spelkonsol och mobiltelefon för att uppleva mycket värre våld än en sådan här huliganfajtsvideo bjuder på.

Men när är det verklighet i Göteborg blir folk oroliga. Svensson inser att våldet finns "otäckt nära", även om det här slags våldet aldrig har drabbat honom och med all sannolikhet aldrig kommer att göra det. "Snart kanske min unge är vuxen nog för att delta i den här typen av gängslagsmål", slagsmål i fotbollens namn, tänker pappa. De yngsta "grabbarna" är i dag i lägre tonåren, tänker mamma. De inser att de inte har någon kontroll över sina barn och att hundratals småungar i Göteborg drömmer om att vara den som kan sikta uppåt i huliganstatusstegen. Sikta att passera etapperna i den uppbyggda fiktiva "interna ligaära" mot det som anses tyngst, att en dag vara en av Wisemens äldre.

Huliganism, våld, människors gruppbeteende, adrenalinkickar, kompisgrupper, fotbollens djuriska mekanismer, machokultur, polisens beteende, omgivningens reaktioner, knark, ultravåldsromantik, utanförskap, oro, arbetslöshet, maktrelationer, prostestvilja, hat och alla de andra delfenomen som utgör fotbollshuliganismens kärna 2011 försvinner inte för att vi slutar prata om den. En del grabbar brukar säga till mig efter diverse publiceringar gällande "scenen" här på BaraBen vad de tycker. Från andra sidan kräver - oftast helt anonyma - muppar att "BaraBen måste ta avstånd från huliganismen". Trots att många av våra skribenter inklusive mig själv har gjort det på olika vis. Men när somliga, alltid väldigt anonyma, "krafter" åter begär att hela fotbollen kollektivt skall göra avbön för detta fåtal killar som väljer att slåss med varandra, så anser jag att debatten blivit helt genomrôten.

Lika lite som en normalt funtad och tänkande människa kräver att alla Skåningar ska ta avstånd för psykopaten "Lasermannen" i Malmö, att alla med rötter i Mellanöstern ska ta avstånd för tidernas mest misslyckade självmordsbombare i Stockholm, att alla jänkare skall ta avstånd för USA:s ständiga krigsförande - så kan idrottsdebatten kräva att fotbollsfans generellt blr ta avstånd från fotbollsrelaterat våld. Nej, det finns ingen som helst logik i det - för vi som inte är grabbar har inte ett jävla skit med deras aktiviteter att göra. Lika lite som Ragnar Sigurdsson kan beskyllas för katastrofen som Eyjafjallajökull lämnade efter sig 2010. Kollektivt ansvar sysslade nazi-Tyskland med, inte normalt funtade människor i en demokrati.

Därför ser jag humor i våldsklippet på You Tube. Trots att det som pågår i själva klippet faktiskt är helt bisarrt om man tänker efter. Men som fotbollssupporter behöver du eller jag inte på något sätt ta ansvar eller avstånd från detta om vi inte är en av dem som deltar. För vi är inte alla sammankopplade i en massa, med ett tänkande och därmed ett gemensamt ansvar gentemot omgivningen. Om du var på Parken den kväll i december när någon knivhöggs allvarligt, känner du behov för att ta avstånd från det? Känner du att du är delskyldig? Eller om du gått på Nivå under en av alla de kvällar som folk torterats i deras källare - kan man delvis lasta dig för att vakterna betett sig åt som svin?

Jag kan fortsätta så här i all evighet.

Fotbollsgöteborg utspelas inte i Star Trek och fansen är alltså inte "The borg". Vad nu mindre insatta åsiktsmaskiner och knäppgökar än säger, och vill få det till framöver. Låt var och en ta ansvar för sitt eget beteende och låt oss aldrig höra skitsnacket om att fotbollsfans i allmänhet eller fotbollen som fenomen i synnerhet genererar huliganism. Titta på ishockeyderbyt i Stockholm nyligen. Våldet har inte ett jävla skit med sporten att göra, bara för att de som väljer att slåss håller på ett lag. Lika lite som att de förortsoroligheter som skedde i Tynnered för något år sedan hade med etnicitet att göra. De som resonerar på det här kortsiktiga sättet är farliga för samhället, för de skiter i att lösa problem och vill bara hata och peka finger mot alla andra än sig själv. De vill aldrig inse att om vi alla skall betraktas som delskyldiga så är det hos sig själv och ingen annan man måste börja förändringen.

Nästa gång hoppas jag på en innebandy- eller kanske ridsportskravall.
Då kanske alla barnfamiljer i Sverige pekas ut som ansvariga för våldet...

Fotbollsskolan: Den mysiga konkurrenten hockey

FOTBOLLSSKOLAN. Dagens lärare: AIK-fansen. Lektion fyra i den här utbildningsserien på BaraBen ger oss en liten men effektiv inblick i den största konkurrenten till svensk fotboll, nämligen ishockeyn. Detta är som alla kan se på bilderna i klippet här ovan en underbar och harmonisk familjesport med mys och popcorn i fokus. Gulligt.

Ska vi mobbas - men gnälla på barn som gör det?

MOBBING. Ovanstående reklamfilm har skapat en jävla debatt den senaste veckan. När jag först såg den på tv, tyckte jag att den var rolig. Det medger jag absolut. Men när reaktionerna kom efter hand så satte sig skrattet i halsen, i alla fall till viss del.

Vuxna människor bör vara förebilder för barn.
Vuxenvärlden skall vägleda ungdomar genom sitt beteende.

I fotbollsvärlden är det här något som gör att klubbar ofta tackar nej till olika reklamerbjudanden. I vissa sammanhang till och med möjligheten att tjäna en rejäl hacka för klubben - då man helt enkelt inte vill att spelarna i ens förening skall förknippas med något som har en negativ stämpel kring sig.

Syftet med det resonemanget är att fotbollen ser sig själv och sina spelare som förebilder för tusentals barn och ungdomar. Därför ser vi sällan fotbollsspelare göra reklam för sprit, öl, porr eller vad det nu kan vara som anses som tabu för dagen. Och det är svårt att argumentera mot detta - de klubbar som ser till att hålla sina spelare borta från skandaler gör både sig själva och sina fans en gentjänst.

Det problematiska stiger in först när spelare spårar ur på egen hand.

Här är exemplen tragiskt nog otaliga. Så sent som i morse skrev vi om hur Wayne Rooney ertappats med byxorna nere, han hade köpt sex. Dulee Johnson står åtalad för att ha gjort precis samma sak i Stockholm. Fotbollsspelare har ertappats med att misshandla flickvänner (host Dulee host) och dömts för våldtäkt, som Bapupa. Både i England och i Sverige har stjärnor varit i otaliga slagsmål, i bland ute på stan, i andra fall på träningarna. I Blåvitt hade vi ett tag en grupp spelare som syntes mer på nattklubbarna än på träningsplanen.

Extremt olika slags övertramp, på olika nivåer - men alla problem för klubbarna.

Vart bör en klubb dra gränsen? Skall öppen mobbning accepteras ligger ju AIK risigt till efter sin rätt hänsynslösa behandling av tidigare målvakten Tomi Maanoja. Men problemet förekommer i alla lag, då vanliga människor begår misstag i sina liv och gör saker som de inte tänkt igenom på förhand. Mobbar vuxna människor varann blir det ett jävla hyckleri när samma vuxenvärld senare klagar på att barn och ungas mobbningskultur frodas. Man kan inte äta upp kakan och ha den kvar, som någon klok jävel en gång sa.

Om inte vuxna kan vara föredömen, vem fan kan?
Inte fotbollsspelare i varje fall. Eller BaraBen för den delen...

Hockeyvåldet värre än huliganvåldet?

IDROTTSVÅLD. Den senaste tiden har BaraBen:s chatbox fyllts av en återkommande debatt kring om fotbollsvåld är något som ska få diskuteras här på Blåvittbloggen eller ej. BaraBen.com har tidigare tagit officiellt avstånd från fotbollsvåld - men det innebär inte per automatik att vi ska, kan eller bör dölja ämnet. Det finns där, vare sig vi vill eller inte.

På flera plan.

Utan att leda in debatten på en pajkastning visar vi därför två filmer i dag. Den första är från fotbollens värld, från Ryssland. Den andra är från ishockeyns värld, från USA. Varför är debatten så vitt skild i moralisk panik mellan dessa fenomen? På en "arena" slåss organiserade huliganer långt från idrotten som de förknippas med, på den andra arenan slåss idrottsutövarna - vilt påhejade av sportkommentatorer - framför fullsatta läktare.

Video ett tillhör kategorin av "idrottsrelaterat våld" som i princip alltid fördöms med skapraste ordalag:

(Obs: Endast läsare med Youtube-användare kan se klippet.)

Video två tillhör kategorin av idrottsrelaterat våld som anses vara "fullt acceptabelt", i varje fall tillräckligt rumsrent för att inte väcka vilda fördömanden:


Nu förstår vi självfallet att det inte går att jämföra organiserat fotbollsvåld direkt med det organiserade ishockeyvåldet, det är två rätt så olikartade fenomen. Men det faktum att i princip varje tv-sänd NHL-match innehåller en eller ett par regelrätta knytnävsslagsmål väcker extremt sällan den samlade journalistkårens vrede. Fotbollshuliganismen ägnas samtidigt spaltmeter, när den väl syns (i jämförelse med hockeyvåldet - sällan) på arenorna.

Debatten kring varför dessa två våldskulturer behandlas så extremt olika är intressant och knappast någon enkel nöt att knäcka. Vi vill som alltid uppmana till debatt, men även höja ett varnande finger för att debattörerna inte ska spåra ur i regelrätt pajkastning mot meningsmotståndare.

Vilket våld är egentligen värst? Det som sker mellan likasinnade - långt bort från arenorna, eller det som sker mellan barn och ungdomars idoler - på arenorna och tv-skärmar världen runt? Kan en jämförelse mellan dessa två våldskulturer ens vara relevant - och om inte, varför?