"Vi får inte glömma vilka vi är.."

KRÖNIKA. Efter att ha spenderat helgen inne i dom norrländska skogarna har jag haft en hel del tid att spilla. Jag var ute en kväll och promenerade i minusgraderna med en alldeles för tunn jacka men kunde inte förmå mig att frysa. Det som höll mig varm var en känsla, känslan från 1:a november 2009, första halvlek. Låt oss resa tillbaka..

Klacken hade helt plötslig vuxit och flytit ut över bägge långsidor, alla blåvita supportrar var med. Vi sjöng, vi hoppade och klappade – ’FRAMÅT BLÅVITT GÖR ETT MÅL’ – vid det tillfället tror jag att döva människor i Skara hörde vår sång, jag tror inte att det bara var grannarna på andra sidan kanalen som kände vibrationerna, utan mer att det blev jordbävningslarm i norra Finland. Sen när målet kom, då tror jag att Amerikanska flaggan på månen rasade.

Ingenting annat än Göteborg, blåvitt och Ullevi existerade under den här tiden. Tomas Olsson hoppade högre än Stefan Holm när han satte bollen och allt exploderade. Ta en stillbild på Ragnars ansiktsuttryck när har ger Tomas en välförtjänt kram efter målet och där har du ett ansikte till ordet ’oövervinnerlig’. På läktaren var det dans, kramar och pussar, jag minns att jag kramade killen som stod brevid mig, en människa jag aldrig innan denna match har träffat. Alla som var där och blåvita var mina bästa vänner. Jag skrek rakt ut, jag vet inte ens vad jag skrek, eller om det bara var ett vrål. Trots att vädret var piss och känseln i fötterna var borta sedan länge så kändes det som att Poseidon sken mot oss och det fanns en underbar värme likt känslan att sova med duntäcke eller kärlek vid första ögonkastet.

Jag bryr mig inte längre om hur matchen slutade. Ibland vinner man, ibland inte. Men känslan och kärleken som fyllde Ullevi 45 minuter in i matchen försäkrade mig om att IFK Göteborg alltid kommer att vara mästarnas mästare, man ska aldrig räkna bort oss och det goda kommer att segra tillslut. Vi har en inmarschlåt som är bättre än den svenska nationalsången, vi har mer hjärta än alla andra allsvenska klubbar tillsammans, vi har kunskapen, viljan och materialet för att gå hur långt som helst. Vi väljer kärleken framför hatet. Jag vill citera Tobias Hysén från hans senaste krönika:

”Låt andra hata, låt andra slåss om de nu måste, vi är IFK Göteborg.
Vi ska inte hålla på med sådant.”

Jag kan inte säga det bättre själv. Vi har ett unikt varumärke som får NKs alla märken tillsammans att framstå som luft. Vi får inte glömma vilka vi är, vi ska vara förebilder, vi ska stå för IFK Göteborgs supporterkultur och visa att vi är där för fotbollen, vi är där för kärlek till den egna klubben. Spola alla hatramsor – vi är bättre än så. Och om vi supportrar kan återskapa stämmningen från första halvlek 1:a November 2009 och ta fram den till varje match och bibehålla den hela matchen så kommer 2010 inte att bli annat än magiskt. Det kommer som vanligt att stå en vinnare när säsongen är slut, och 2010 ser vi tillsammans till att det kommer vara IFK Göteborg.