"Fotboll är ingen saga..."

KRÖNIKA. Vilket bittert slut på en annars så fantastisk säsong. För tredje gången i år fick AIK vinna. Det gör ont, det gör så jävla ont.

När jag blickar tillbaka och tänker på det IFK jag såg spela ut motståndare efter motståndare före U21-EM uppehållet så ser jag ett IFK med SM-GULD skrivet i pannan. Vi gick in som serieledare med Ellos en poäng bakom oss in i några veckors uppehåll, men vad hände sen?

Jag tänker inte sitta här och skriva ner ursäkter nu, MEN. Vi tappade Wernbloom, inte bara spelaren utan också köttaren, hjärta och vilja. Vi tappade Bjärsmyr, inte bara en utmärkt back utan också självsäkerhet, spelförståelse och trygghet (var det någon som hade ont i magen när motståndarna försökte utmana två mot en när "Bjärs" stod upp med Kim bakom sig i kassen?). Vi drabbades av skador på spelare som också stod för dessa egenskaper. Då blev vi uträknade av medier och av våra motståndare, vi var inte ens (i deras ögon sett) med i guldstriden längre. Men glöm för fan inte att vi tappade inte dom här gulden förrän i sista sista sista stund. Vi var med hela vägen, men det räckte inte ända fram.

Spelare som fyllde på och ersatte dessa bortfall har gjort ett fantastiskt jobb, visat att vi är ett lag med framtid (kolla Dyrenstam!). Men vi saknar det tunga, vi saknar mycket av just, köttandet, hjärtat, viljan, självsäkerheten och tryggheten. Det här är nyckelord i ett framgångsrikt och vinnande lag. Nu vet jag att många av er läsare kommer att hata mig för en stund, men kolla på laget som vann våra titlar framför ögonen på oss (jag nämner inte lagets namn mer än en gång idag, för det får mig på så jävla dåligt humör) hade inte dom lite mer än oss av just dessa egenskaper? Visst, vi levererade mål (massvis!), bolltrolleri, kämparglöd, kondition, styrka, glidtacklingar, Kims fenomenala räddningar, Ragges klack och Alexanderssons erfarenhet. Men kvoten av köttande och hjärta kan inte fyllas ens av två spelare. Visst hade det varit en riktigt underbar saga om vi hade vunnit, men fotboll är ingen saga.

Firma Rehn/Olsson har gjort ett heroiskt jobb med det som fanns att jobba med. Till nästa säsong får vi tillbaka många skadade och förhoppningsvis fylls laget också ut med nya spelare (Risp?).

Nu till oss supportrar. Vilken jävla säsong vi har haft, från alla läktarsektioner. Vi har brunnit (dubbel bemärkelse), hyllat och hoppat för det vi älskar. Vi har stått bakom och fått vårat älskade blåvitt att lyfta. Men vi kan bli bättre. Nästa år, vårat år, så får vi våra blåvita hjältar att flyga. 2010 är vårat år, det är helt klart.

TILLSAMMANS MOT NYA MÅL, alla spelare, ledare och supportrar. Nästa år ställer vi oss upp, kör över vad som än står framför oss och låter ingen annan ens känna doften av guld. För vi är blåvitt och vi ÄR bäst i Sverige. 2010 tar vi fram mer av köttandet, hjärtat, viljan, självsäkerheten, tryggheten och vinner GULD. Försäsongen har redan börjat, den började för några timmar sen. Årskorten ska köpas och vi gör oss redo. 144 dagar kvar.

- NU JÄVLAR KÖR VI!

Tack för ett annars underhållande fotbollsår,

med alla känslor som hör till...