Inventering av IFK Göteborg inför 2010

ANALYS. Det här kan mycket väl vara ett av de mest akademiska inläggen på Baraben någonsin, kanske på gränsen till fotbollsnörderi. Men vad f-n, jag har precis avslutat sorgearbetet efter dubbelförlusten mot råttorna samtidigt som Silly Season ännu inte har börjat på allvar. Därför behövs det nu lite förberedelser inför Silly-säsongen i form av en inventering av den blåvita spelartruppen.

De tre senaste åren har vi spelat cupfinal och slutat topp-tre i Allsvenskan. Detta har inneburit att vi nästa säsong ska kvala till Europa för tredje året i rad. I de första två försöken slogs vi ut av Basel och Hapoel Tel Aviv som båda gick vidare till gruppspel och där fick möta lag som Barcelona, Sporting Lissabon, Hamburg och Celtic. Vid vinst hade vi alltså bara varit ett dubbelmöte ifrån sådana drömmöten i Götet. Så vad är det som krävs för att lyckas nästa år? Ja, dels har vi samlat in en hel del erfarenheter och rutin från de föregående två åren. Men det viktigaste är naturligtvis att spelartruppen håller ute i Europa. Det krävs en bra mix av landslagsspelare och truppbreddare, en väl balanserad centrallinje och till slut är det aldrig fel med klyschan ”två spelare på varje position”.

Om vi börjar med kvalitén på spelarna bör man ha fjorton spelare som håller nordisk landslagsklass (A-, U21- eller före detta A-landslagspelare). De elva första bildar den optimala förstauppställningen medan ytterligare tre är ersättare som spelar regelbundet i startelvan på grund av skador, sjukdomar och avstängningar. Sedan följer sex bänkspelare: Av dessa kan tre spelare agera inhoppare i Europaspelet eftersom de har en hög högstanivå men är för ojämna för att ta en landslagsplats, de övriga tre håller god Allsvensk klass och hoppar ofta in i serien. De sista sex-sju spelarna är truppbreddare där majoriteten är unga påläggskalvar.

Hur ser det då ut i den blåvita truppen på detta område?

Nu har jag inte full koll på landslagssituationen i Island och Finland, men jag tror att vi har sex A-landslagspelare (Kim, Adam, Ragge, Tuomo, Gustav och Tobbe), tre i U21 (Lund, Seb och Söder) samt fyra ex-nationalspelare (Hjalle, Kalle, Sella & Elmar). Totalt tretton stycken alltså vilket är helt okej. Vi har två ojämna spelare som i sina bästa stunder håller landslagsklass och kan hoppa in i Europamatcher (T.O. och Bärkroth), samt fyra inhoppare för Allsvenskan (Dyre, NC, Kamal och Stiller). Till slut har vi truppbreddarna med rutinerade Dalex och påläggskalvarna Sandberg, Dahlin, Petter, JJ, Sana, Etéus och William. Som det känns just nu är det Dyre och JJ som är hetast när det gäller att ta ett kliv uppåt i truppen.

Om vi placerar in landslagsspelarna i en startelva och sedan fyller på med två ex-landslagsspelare på yttermittfältet landar vi på en 4-4-2 med Kim- Adam, Ragge, Tuomo, Lund - Sella, Seb, Gustav, Elmar – Tobbe, Söder. Så långt ser det ju ganska bra ut.

Men då går vi vidare till centrallinjen. Helst ska både mittbacksparet och anfallsparet bestå av en snabb spelare och en som dominerar i luften. Dessutom behöver man en defensiv och en offensiv innermittfältare. Här misslyckas vi totalt i uppställningen ovan. Snabbheten hos Ragge och Tobbe kan man inte klaga på men vi har bara hyfsade huvudspelare, inga som dominerar totalt i luften. Dessutom har vi också två defensiva innermittfältare och ingen offensiv. För att råda bot på detta och fortfarande hålla sig inom landslagsspelarna skulle man kunna ändra till följande 4-1-3-2 uppställning: Kim- Adam, Ragge, Kalle, Lund – Gustav – Sella, Elmar, Seb – Tobbe, Söder. Då har vi fått in truppens enda mittback som kan dominera i luften, Kalle (med Risp i truppen skulle vi ha två, vilket egentligen är ett minimum men den diskussionen ger vi oss inte in i nu).

Vi har också fått en offensiv innermittfältare i Elmar, men vi saknar fortfarande en targetspelare i anfallet. I början av året hade vi två perfekta targetspelare med Boom-Boom som ordinarie och Walle som back-up. Vid sommaruppehållet hade vi tappat båda två. Stiller är en kanonvärvning som försenad ersättare till Walle, de har nästan exakt samma egenskaper. Men att ersätta Boom-Boom blir Milds stora utmaning denna vinter. Speciellt med tanke på hur sårbar man blir med bara en target i truppen, detta fick vi bittert erfara när Stiller bara kunde spela halva matcherna under slutet av säsongen.

Till slut var det då det där med två spelare på varje position. Det kan ju alltid diskuteras var en spelare passar bäst men på ett ungefär ser det väl ut så här: Målvakter: Kim, Sandberg/Dahlin. Högerbackar: Adam och Lund. Mittbackar: Ragge, Kalle, Tuomo, Hjalle, Dyre, NC och Petter.Vänsterbackar: Saknas. Defensiva mittfältare: Gustav, Seb, T.O.och JJ. Högermittfältare: Sella och Bärkroth. Offensiva mittfältare: Elmar och Sana. Vänstermittfältare: Kamal och Dalex. Anfallare: Tobbe, Söder, Stiller, Etéus och William.
Som ni ser har vi inte mindre än elva spelare som slåss om de tre-fyra platserna centralt på egen planhalva, medan vi har stora hål på hela vänstersidan. Det gör inte saken bättre att de ungdomar som ibland tränar med A-truppen (Johan Lundgren, Niklas Martinsson, snart även Alexander Falsetas) i första hand verkar vara defensiva innermittfältare.

Varför har det då blivit så här? Kanske därför att Mild själv var en central, defensiv spelare. Men framförallt tror jag det beror på att Mild i första hand går på spelarens karaktär när han värvar, och ofta är det mittbackar och defensiva mittfältare som är de största krigarna. Jag säger inte att detta är fel, det har ju faktiskt lett till topp-placeringar i Sverige de senaste tre åren. Men i Europa tror jag det blir svårt att kriga sig vidare, där behöver vi istället ett mer välbalanserat lag med spetskompetens på varje position.

Så om vi ska ta ut en slutlig startelva som innefattar alla tre delarna (landslagsklass, balans i centrallinjen och att spelaren ska spela på sin bästa position) så hamnar vi någonstans här:
Kim – Adam, Ragge, Kalle, ny – Gustav – Sella, Elmar, ny – Tobbe, ny. Om Gustav säljs går Seb in på hans plats, om Gurra stannar måste man göra ett undantag och spela in Seb som vänsterback eller vänstermittfältare även om det känns som att han numera i första hand är innermittfältare. Seb är helt enkelt för bra för att sitta på bänken.

Att Mild ska ha råd att köpa in tre nya spelare av högsta klass är förstås lika troligt som att det inte regnar i Götet på en månad. Vi får vara glada om det blir en eller max två. Antagligen kommer han att köpa in den viktigaste, en offensiv spelare, förhoppningsvis en target som gör många mål. Det näst viktigaste borde vara vänsterbacksplatsen, men frågan är om Mild tänker i dessa banor eftersom vi redan har nio backar. Dyre gjort det otroligt bra som vänsterback i år, speciellt med tanke på att han är en 17-årig, högerfotad mittback. Men han måste ta ett jättekliv framåt i vår om han ska hålla på Europanivå som vänsterback, det är erkänt svårt att driva fram bollen med högerfoten på vänsterkanten och ännu svårare att slå precisa inlägg.

Det enda alternativet i truppen som vänsterback, Hjalle, har väl med tydlighet visat att han passar bättre i mitten än till vänster. Vad vi skulle behöva är en spelare som typ Behrang Safari, Oscar Wendt eller Emil Johansson. Av alla misstag MP och Janne Plånbok gjorde, var det största att släppa Ozzy för 7 miljoner till FCK. Jisses vad vi har saknat honom sedan dess. Tyvärr är grabben nu ordinarie i FCK, han är bara 24 år och det kommer att dröja många år innan han kommer tillbaka till Gbg igen. Vad det gäller Emil Johansson vet jag inte om han kan tänka sig att spela i Blåvitt, om han har den typ av karaktär som Mild letar efter, om vi har råd att köpa honom osv. Men en spelare som Emil skulle tillföra en helt ny dimension till vårt spel, speciellt om Elmar ska fortsätta spela vänstermittfältare eftersom islänningen rör sig över så stora ytor och det då ofta lämnas en hel korridor på vänstersidan där en offensiv back kan flyga fram och tillbaka.

Det är rent ut sagt skitviktigt att man spelar Europa-matcherna med ett väl inkört lag, mot Hapoel hade vi en helt nykomponerad backlinje och då är det inte konstigt att det blev en hönsgård i den matchen. Kalle behöver spelas in som ny mittback, Seb behöver få spela ännu fler matcher på vänsterkanten, och Elmar borde regelbundet få spela på en central offensiv position. Det är i alla fall den vetenskapliga analysen. Sedan är det en helt annan sak hur det blir i praktiken.