Söndagen var en mörk dag för svensk fotboll

KRÖNIKA. Först talades det om att matchen IFK Göteborg- AIK skulle omgärdas av den största säkerhetsapparaten någonsin i Västsverige. Polisens kommenderingschef Erik Nord jämförde till och med den avgörande matchen i Allsvenskan polisens kommendering under fotbolls-EM 1992.

Slutresultatet blev däremot en värld av bråk, våld och kaos. Det är naturligtvis ett fiasko som heter duga.

Inför söndagens allsvenska match hade polisen, IFK Göteborg och staden kraftsamlat. Alla skulle få se att en högriskmatch gick att genomföra utan tumult, upplopp och kaos. Men den vackra tanken förblev tyvärr bara en dröm i det mörka höstruskets Göteborg. Verkligheten kom ikapp alla inblandade.

AIK vann SM-guld, välförtjänt. Fotboll är en sport med små marginaler och de som står segrande i slutändan är i princip alltid värdiga vinnare. Men där de små marginalerna avgör spelet på planen så är säkerhetsfrågorna kring fotbollens högriskmatcher förutsägbara och fullt möjliga att styra utifrån ett säkerhetsperspektiv. Inte alltid till 100 procent, men möjliga att styra.

Supporterpoliser från både Stockholm och Göteborg sa före match att "avgörandet i matchen som kommer visa vilken slags problem som uppstår inne på och utanför arenan". Nåväl, det visade oss fotbollsälskare att ordningsmakten i alla fall hade tänkt igenom de olika scenarion de stod inför. Rustade till tänderna både resursmässigt och den här gången även med analyser om vad som skulle kunna hända.

Ni kan vara säkra på att "SM-guld för AIK, pitch invasion och hetsk hemmapublik" var ett av dessa förhandsscenarios. Allt annat vore befängt. Men varför klarar då inte säkerhetsapparaten av att hålla någon som helst typ av kontroll på detta - för dem väntade, scenario? Därom tvista di lärde.

Framför AIK-klacken ställde sig i första hand Stockholmspolisens inlånade Deltaenheter. Detta är vanligt så kallad ordningspolis som är utbildad i så kallad SPT-träning, Särskild PolisTaktik. Den går ut på att i högsta möjliga mån undvika konfrontation med de grupper man vill kontrollera och hålla ordning på. Därför såg vi inte rader av polis med dragna batonger och sköldar, hela taktiken går nämligen ut på att den typen av polis uppfattas som aggressiv och provocerande.

I stället såg publiken på Gamla Ullevi hur hundratals poliser och ordningsvakter ställde sig i en ring runt planen och såg på medan nästan 1 000 AIK-fans löpte in på gräsmattan, förstörde delar av arenans inredning, hetsade och slängde saker på hemmafans. Utan att göra någonting alls. Det här var alltså en medveten taktik från polisen.

Vad var då poängen var med deras närvaro?

De stoppade inte, utan var i flera fall till och med uppmuntrande mot dem som beträdde planen. Polisen grep inte dem som begick uppenbara brott och de klarade inte ens av att sätta spelarna i säkerhet. Detta var alltså den största polisinsatsen på fotboll i Västsverige - genom tiderna. Med noll resultat, när det väl gällde. Jag hoppas verkligen inte att det finns några nöjda miner och toner i utvärderingsarbetet efter den här matchen. Men tyvärr är jag rätt så säker på att de är det. Nöjda.

I SPT-kommenderingar är Delta dom uniformerade, synliga poliserna som använder sig av mörkblå säkerhetsfordon, är utbildade i SPT och som ska sköta "crowd control". De använder sina polisbussar för att blockera gator och områden, men undviker kravallsköldar. På Råsunda har ett flertal pitch invasions förekommit genom åren, vilket gör att Stockholmspolisen - som hade huvudansvar för respons mot AIK-fansen - var beredda på vad som komma skulle.

Ändå blir deras reaktion att släppa fram AIK-fansen, se på när matchvärdar hjälpte fans att beträda planen och agerade inte ens när IFK-spelare och IFK-fans omringades av segerrusiga och rätt så aggressiva AIK:are. Hur kan den här taktiken bedömas som vettig i förhållande till de batongtifon som polismän brukar välkomna IFK:are med i exempelvis Malmö?

De enda som stärktes av detta är de som brukar använda argumentet "vår firma finns till för att skydda vanliga fans" för att berättiga fotbollshuliganernas existens. Den här gången hade de helt rätt. För polis och ordningsvakter var i varje fall inte intresserade av den uppgiften.

Jag är fruktansvärt besviken på att det som kunde blivit ett värdigt avslut för de värdiga mästarna AIK i stället förvandlades till en supportrarnas våldtäkt av Gamla Ullevi. En våldtäkt av blåvita fans och allt vad respektfullhet heter. Visst är det väldigt svårt att se ett motsatt scenario där IFK-fans skulle tillåts rusa in på plan med passiv polis bredvid sig. Nej, om samma poliser som den här gången stod med händerna i byxfickorna hade hade uppgiften att hålla ordning på en annan arena, läs Råsunda, i en annan kommendering. så skulle svaret varit ett av batonger, pepparspray och ordningsmaktens normala dos av våld.

Det vet alla som följer svensk fotboll, tyvärr.

Den största säkerhetsapparaten i Västsverige slutade med ett totalfiasko. Det kan vi konstatera i dag - utan att ens gå in på de rätt brutala upplopp som förekom kring Stampen, Drottningtorget och Centralstationen under de nästföljande timmarna. Söndagen var en mörk dag för svensk fotboll. En dag då supermatchen, med polisens superkommendering slutade med en våldtäkt.