Blåvitt jagar potens - Stiller är vår viagra

MATCHANALYS. I går sa Tobias Hysén till mig att det inte fanns en chans att vi skulle drabbas av "Henke Larsson-sjukan" i Blåvitt. Ni vet det där jag skrev om i min analys i går - när laget undermedvetet inte går in till 100 procent, för att hjärnspöken säger "anfallsstjärnan i laget löser det". Enligt hans sätt att se det finns för många för professionella och hungriga killar i vårt lag, för att vi ska hamna i den situationen.

I dag hade jag rätt och han fel. Så det stod härliga till.

Det är inte det att Blåvitts killar saknar vilja, det är det att vi saknar kreativ kompetens en dag som den här. Nu är det inte långt borta för snacket om varför Tobias Sana inte får chansen. Och då menar jag inte bara allmänt snack, utan det väldigt negativa snacket om att kreativa spelare inte får chansen i Blåvitt. Det där snacket om att kaxighet inte tolereras i föreningen. Hur det än ligger till med den saken så måste vi få någon typ av förklaring till att försäsongens bästa offensiva spelare inte används när anfallsspelet går i baklås.

I stället får den renodlade forwarden William Ataschkade komma in på vänsterkanten. Det känns inte smart för lagets balans och det känns inte rättvist mot William, som har sin spetskompetens i djupledslöpningarna. En alternativ lösning för att olja den blåvita offensivens maskineri hade varit att - bara för en halvlek - flytta ner Tobias Hysén till vänster och få in William på topp. Detta samtidigt som spelskicklige Elmar Bjarnason skulle fått spela som offensiv mittfältare bakom en trio av vassa avslutare i, från vänster, Tobias Hysén, William Ataschkade och Stefan Selakovic. Det kan kallas 4-3-3, jag väljer att kalla det att göra något kreativt.

För visst, två byten kommer tidigt som bara den. Jag tror faktiskt att tränarduon har tagit till sig av kritiken mot deras väldigt sena byten, men byten i sig är ju knappast svaret på att anfallsspelet går i lås. Det måste finnas en underliggande vilja att inspirera spelarna och därmed laget med sina byten. Om killarna på något plan, ens i en promille av sitt medvetande går och tänker i stil med "nu när jag väl får chansen så sätter de mig på den jävla positionen" - så bli bytet lönlöst. För det var känslan i dag.

William är kvick så in i helvete i djupled. Men när Helsingborg leder med 2-0 är det naturligtvis inte så att några jättelika ytor uppstår att löpa i. Speciellt när det blåvita passningsspelet i huvudsak gick ut på att driva bollen mot sidlinjen och sedan tjonga för allt vad det bar. Jag har svårt att se den taktiken som framgångsrik så länge det saknas en Stiller på banan, en Stiller i höstform. För är det någon jag saknar i dagens Blåvitt så är det Hannes Stiller. Vi kan tala i all evighet om supertalangerna Robin Söder och Nicklas Bärkroth - i dag hade inte de spelartyperna vägt över matchen till Blåvitts fördel. I varje fall skulle de fått lita på tillfälligheter på ett sätt som inte krävs när Hannes Stiller släpar bakom Hysén, då han har en frenesi, kraft och ett positionsspel som gör att skarvarna sitter där - även när passningskvaliteten håller korpnivå.

Men det kan, ska, inte krävas att vårt spel bygger på en total outsider som värvades mitt under brinnande guldstrid 2009. Blåvitt måste hitta vägar att öppna motståndarnas försvar som inte är direkt kopplade till den långa boll som paniken ser som lösning. Det måste tillåtas ett visst utrymme för kreativitet i laget för att såga hål på motstånd som sätter sina chanser. Här sitter Tobias Sana på bänken. Kreativ, irrationell, bäst under försäsongen 2010. Varför?

Pär Eriksson är långt i från en färdig target. Jag hörde under matchen att folk vid sidan om klagade på vår backlinjes förmåga att hitta passningsvägar till "Pärlan", men undrar själv om han inte behöver gå 100 poäng Pontus Wernbloom - om Blåvitt tvunget vill spela honom i den rollen. För som targetspelare, centertank om ni så vill, så är det hans uppgift att stånga sig fram till bollen, inte att få bollen serverad på silverfat längs backen. Speciellt i de lägen där anfallsspelet går i baklås och i dubbel bemärkelse då vi går in i en andra halvlek med två måls underläge. Här måste det till ett specialarbete, som förvisso inletts under försäsongen, men som knappast kan anses klart. I dag är inte "Pärlan" den som kan stiga in i rollen som Hannes Stiller utförde så väl i fjol. Han är dessutom handikappad av det faktum att hans natur som renodlad forward vill ta sig ut när det går illa. Då går spelare tillbaka till grunderna precis på samma sätt som ett tryggt lag går tillbaka till sitt i teorin framgångsrika grundspel.

Därför vill jag se Blåvitt spela ett mer renodlat 4-4-2. Jag vill inte se Rehn och Olsson envist börja gräva ner sig i tro på sitt "framgångsrika" spel som kan formuleras 4-2-3-1 eller 4-1-3-1-1, beroende på tycke och smak. Det är dags att gå tillbaka till föreningens, Göteborgskamraternas, evighetsrecept på framgång - rakt spel, vansinnigt hög press, och två renodlade forwards med unika roller, som jag redan varit inne på. En frisk Hannes Stiller som target, en djupledslöpande Tobias Hysén som offensiv spets och en frisk fläkt i Tobias Sana på vänsterkanten. Jag hoppas det inte går prestige i den här saken, för prestigeförlusten ligger enbart i att vi inte skulle ha mod att vända oss till det framgångsrika recept som Roger Gustafsson brygger på Änglagårdsskolan.

Det här är inte ett så stort problem som många ivriga och otåliga fans vill göra det till. Säsongen är inte på något sätt förlorad och det är inte någon kris. Inte på långa vägar. Men det finns en impotens i det kreativa, det öppnande och produktiva, som inte är bra. Det är ett spel som bygger på rollspelare i hög utsträckning och i nuläget har vi inte lyckats fylla dessa roller på ett godtagbart sätt. Fortsätt mer än gärna att nöta "nummer 10"-rollen med Pär Eriksson på träning. Varenda vaken minut om ni så vill, men låt oss glömma att de Allsvenska matcherna inte är träningsmatcher. Det finns inte tid att nöta den här saken i tio omgångar.

För just nu fungerar det inte alls.

Samtidigt tror jag att det är långt borta för Rehn och Olsson att överge sin tidvis så framgångsrika taktiska filosofi. Jag tror vi ligger närmare till hands att få se långa bollar på en vilsen target än var vi gör att få se mitt efterlängtade 4-4-2. Men vi har ett trumfkort i rockärmen. Vi har ett blått och vitt piller som heter Hannes Stiller. Du är efterlängtad.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

När den mest "positiva" nyheten på en matchdag är att BaraBens bikini klättrat till andra plats i Nellys bikinitävling (och fortsätter jaga ledaren), så vet man att det har varit impotent. Men BaraKinin kan kanske hjälpa mot impotens på en och annan strand i sommar..?