GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare såmejla in ditt material. I dag
Jag blev ängel för ungefär nio, tio år sedan. Min syster och hennes kille skulle flytta till Västkusten och Göteborg, och då slog det mig. I Göteborg finns Sveriges i särklass största fotbollsförening genom alla tider - nämligen IFK Göteborg. Jag minns att jag blev så lycklig. Inte lycklig att de skulle flytta, men nu visste jag att det finns chans för mig att se riktig allsvensk fotboll på plats.
Jag ska erkänna en sak. En sak som inte hemskt gärna berättar till folk. Men det är egentligen ingen hemlighet. I årskurs 4 och 5 höll jag på Gif Sundsvall. Anledningen var att farsans jobb tryckte deras matchprogram och att de var laget som låg längst norrut. I årskurs 6 så började jag hålla lite smått på Hammarby IF. Där var anledningen att alla hela klassen höll på Bajen och vi var lite småelaka mot en kille som höll på gnaget. Hammarbyintresset höll inte i sig så länge.
Syrran skulle flytta till Göteborg och äntligen skulle jag hitta mitt rätta jag och lag.
Första besöket i Göteborg var tillsammans med mina föräldrar. 20 timmar i tåg. Luleå - Göteborg. Helt klart värt. Säsongen var inte igång när vi for ner så jag var aningen besviken. Men även väldigt lycklig. Morsan och farsan tog mig till Friggagatan och den blåvita shopen. Wow. När jag gick ut ur butiken hade jag en stor flagga, t-shirts, strumpor och shorts i påsen. Att det inte vara någon match spelade inte så stor roll just då. Jag hade ju ändå fått andas in den göteborgska luften och känt på atmosfär. Fotbollens huvudstad.
Andra besöket var tillsammans med min syster, ungefär ett år senare. Nu hade syrran och hennes sambo skaffat sig biljetter till ett hett västkustsderby. IFK Göteborg - IF Elfsborg. Jag skulle äntligen få se laget i mitt hjärta. När vi satte oss på Gamla Ullevis läktare var jag bara så lycklig. Ljudet från klacken var mäktig. "Nääär Änglarna!"
Det var tyvärr en ung kille med blont hår som avgjorde matchen. Lasse Nilsson. Väldigt tråkigt att första matchen blev en förlust. Men gissa om jag var lycklig när vi promenerade hem i göteborgskvällen. Förlusten spelade mindre roll. Det blåvita hjärtat pumpade fort.
Nu har det många år och jag bor fortfarande här hemma i Luleå. Varje år tar jag mig ner till Göteborg för att åtminstone se en match per säsong. Tågbiljetten ner till Göteborg till hemmapremiären mot Häcken är redan bokad. Och jag en känsla i kroppen, en känsla av att detta kommer bli ett fantastiskt blåvitt år.
Vi blåvita änglar finns överallt. Vi är Blåvitt - Bäst i Svergie!
/Anton
2010/01/21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är välkommen!
SvaraRaderaDe flesta föds till änglar - speciellt om man bor i Gbg eller dess omnejd. För en del, som i ditt fall, tar det lite längre tid och man går några omvägar. Gôtt att du hittade hem till slut.
SvaraRaderaJag noterar också att din första Blåvitt-match var antingen 2002 eller 2003 (Lasse Nilsson avgjorde matcherna mot oss båda åren), två säsonger då vi var riktigt usla, och vill härmed bara lyfta på hatten och visa min respekt.
På din nästa live-match blir det häcken-kross!
Alltid trevligt att höra om utomsocknes supportrar.
SvaraRaderaSjälv är man skåneängel :)
Vi är fler än ni tror.
SvaraRaderaHärligt!
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig. Nu bor jag inte riktigt lika långt norrut, och försöker se mer än en match per säsong, men vi är som sagt fler än man kan tro. För mig tog det dock inte lika lång tid att "hitta hem". Alla (de flesta) på min skola på lågstadiet höll antingen på Bajen, av nån jävla anledning, eller Djurgården. Det fanns en del aikare också. Valet var således självklart, och de underbart snygga tröjorna man såg på tv gjorde inte saken sämre.
SvaraRaderaJag måste bara få säga att vi som inte blivit uppväxta med 14 generationer av blåvitt supporterskap i familjen och ändå blir Änglar är jävligt stort. Torbjörn måste nog ha uppenbarat sig för mig i 6-7 års åldern.
Gött att höra! Heja Blåvitt!
SvaraRaderaRoligt med respons. Tack så mycket alla! Ni går gärna kolla in min egna blogg där jag ska komma igång med skrivandet. /Anton
SvaraRaderaVayert! Trevlig läsning. Finns det någon plats kvar på LS (tveksamt) så lös en biljett där!!!
SvaraRaderaBondelaget ifk goleborg!
SvaraRaderaHerregud vilken medgångssupporter!!
SvaraRaderaär å Ängel från Norr(skellefteå) där alla dregglar över sin jävla hockey och "håller" på stockholms lagen där dom knappt vet en enda spelares namn.
SvaraRaderasjälv kan jag kalla mig själv 'född ängel' och följde i min pappas fotspår med att hålla på blåvitt, dock så har man ju även bott i gbg ett antal år så valet var inte svårt.
det finns inge bättre än dra ner till göteborg och se blåvitt
Det finns många änglar i Sthlm. Själv så är jag född och uppvuxen i Gbg men valde Sthlm för studier och arbetes skull. Men jag glömmer aldrig änglarna! Ser alla matcher med blåvitt här uppe och såg även fyra matcher nere i Götet förra året (Djurgårn, Häcken, Gais, och det som skulle bli guldmatchen mot AIK. Fan! Har dock noterat att det finns ett antal revolutionära här uppe bland de infödda. I ren protest mot Bajen, Gnaget och Aporna, är det faktiskt en del sthlm:are som blev blåvita i unga år, utan någon som helst förklaring egentligen. Bara för att retas, och det är tydligen ett statement som står livet ut...
SvaraRaderaVackert!
SvaraRaderaÄr också en av alla Änglar från norr. Var väl vid 7-8 års ålder som jag fastnade för blåvitt. Det är samma här, försöker med minst en per säsong, ifjol lyckades det faktiskt bli 3 tack vara svenska cupen 35 mil neråt i landet. och semester som jag lyckades planera in så det blev 2 matcher under den tiden man hann vara nene(Hapoel och Häcken).
SvaraRaderaVi syns på klackläktaren i sommar!