Don't mention the war

VM I SYDAFRIKA. Don't mention the score. En mening som fotbollstravesterar det klassiska Fawlty Towers-avsnittet där Basil Fawlty (John Cleese) gör allt för att inte tala om kriget när familjehotellet i komediserien har tyska gäster på besök. Naturligtvis slutar hela helgen med att Basil får sin berömda Hitler-psykos...



Nu när Sverige misslyckats att kvalificerat sig till sommarens fotbolls-VM blir naturligtvis extra intressant att följa de traditionsenliga storbråk som följer med en VM-uppladdning. På samma sätt som engelsmannen Basil försöker att kämpa mot frestelsen att tala om segern över Tyskland i andra världskriget, så kämpar den engelska pressen nu mot den drivkraften.

Eller ja, de verkar redan har gett upp den kampen:

Engelsk press jämför i januari 2010 Tysklands svarta tröja med SS-uniformen.

England har ju - trots segern i andra världskriget - ett enormt mindervärdeskomplex gentemot Tyskland, i alla fall när det kommer till fotbollssammanhang. Det "eviga" tjafsandet om kriget när England och Tyskland spelar i ett och samma mästerskap har dock faktiskt rötter i just fotbollen. 1935 spelades den första landskampen länderna mellan sedan Hitler tog makten i Tyskland (1933) varpå jättelika protester bröt ut bland engelska politiker och fackföreningar som oroade sig för att nazisterna skulle göra matchen till politisk propagandaverktyg:

"No recent sporting event has been treated with such high seriousness in Germany as this match... Between 7,500 and 8,000 Germans will travel via Dover, and special trains will bring them to London. A description will be broadcast throughout Germany."

- Walter McLennan Citrine, fackföreningsman
och president för internationella fackföreningen
International Confederation of Free Trade Unions
(ICFTU), i tidningen The Observer.

Matchen spelades trots protesterna 4 December 1935 på White Heart Lane och England tryckte dit sina rivaler med 3-0, till den tyska propagandamaskinens förtret.

Nästa match länderna mellan spelades på Olympiastadion i Berlin 14 maj 1938 och kom även att bli den sista matchen mellan England och ett förenat Tyskland på över 50 år, innehöll naturligtvis en rejäl kontrovers. Den här gången hade nazi-Tyskland just annekterat Österrike och den politiska stämningen i Europa var minst sagt spänd. Det engelska utrikesdepartementet beordrade därför sitt vitklädda landslag att göra Hitler-hälsningen före matchen, som ett slags politiskt respekt till "tredje riket". Spelarna genomförde hälsningen framför de 110 000 åskådarna, men långt senare har det framkommit i dessa landslagsmäns memoarer att flera av dem försökt driva genom ett slags myteri mot beslutet.

Politiska bedömare har i efterhand pekat på matchen som en viktig faktor till att Chamberlain, dåvarande premiärministern i Storbrittanien, kunde få fram sin kända "Peace for our time", en överenskommelse med Hitler, vilket i sin tur innebar att Tyskland invaderade Tjeckoslovakien. England vann i och för sig matchen med 6-3 men propagandasegern för Hitler var det enda av betydelse som fick utrymme i historieböckerna.

Sedan följde Andra Världskriget och allt vad det innebar. Tiotals miljoner människor mördades och hela Europakartan ritades om. Ett kallt krig utvecklades sig mellan öst och väst - där det delade Tyskland plötsligt hade två landslag, på var sin sida av taggtråden. Men den underliggande rivaliteten mellan det enade Tyskland och krigsmotståndaren England låg och glödde i fotbollens bakvatten.

Lördagen 30 July 1966 drabbade Västtyskland och England ihop i VM-final. Även om det inte var ett samlat Tyskland så är det ännu en av dessa matcher som byggt på rivaliteten mellan de två stormakterna i fotbollsvärlden. England ledde matchen med 2-1, Tyskland kvitterade i slutet och tvingade britterna till övertid. I den första förlängningskvarten sköt Geoff Hurst sitt berömda skott i ribban - ner på mållinjen och ut. Tyskarna rensade bort bollen, medan engelsmännen firade för mål. Domaren sökte då hjälp av sin linjeman, Tofik Bakhramov från Sovjetunionen, som signalerade för mål.

England var världsmästare i sin första och hittills enda finalmatch i VM.

I Tyskland hävdar fotbollsexperter än i dag att bollen aldrig var inne och att linjemannen hämnats på det tyska laget - som slagit ut Sovjetunionen i turneringens semifinal. Det Sovjetunionen som varit allierat med England i kriget mot...ja, ni börjar nog fatta refrängen. England vann till slut finalen med 4-2 och Geoff Hurst blev historiens enda spelare att göra ett hattrick i en VM-final.

Men då inleddes en era av tysk framgång i VM-sammanhang:
## Västtyskland vann VM-guld 1974 (2-1 mot Holland).
## Västtyskland tog brons (1-0 mot Uruguay).
## Västtyskland spelade final 1982 (Italien vann 3-1).
## Västtyskland spelade final 1986 (Argentina vann 3-2).
## Västtyskland vann VM-guld 1990 (1-0 mot Argentina).

VM-guldet 1990 blev återkopplingen till den enorma rivalitet som byggts upp mellan Tyskland och England sedan tidern före kriget. England blev då utslagna av just Västyskland, i de sista skälvande minuterna av det uppdelade landet, i en dramatisk straffläggning. Gary Lineker kvitterade en tysk ledning och tvingade matchen till straffar där, Stuart Pearce och Chis Waddle blev nationella syndabockar på de brittiska öarna, genom varsin straffmiss. Den brittiska pressen som hade tagit krigsreferenserna till smått bisarra nivåer stod nu med svansen mellan benen, igen.

2002 var det förenade Tyskland åter i en VM-final, en framgång som de följde upp med att vinna bronset i 2006 års VM (3-1 seger mot Portugal). Dessa och andra tyska framgångar har kommit under en lång och mörk period för engelsk landslagsfotboll. Ett mörker som tillåtit den glödande engelska rivaliteten gentemot krigsmotståndaren Tyskland att växa sig starkare och starkare för varje mästerskapsmisslyckande som passerat revy.

Därför får vi åter räkna med att få läsa spaltmeter om Andra Världskriget fram tills att England blir utslaget i fotbolls-VM. "Germany is set to kick up a Reich stink at the World Cup by playing in Nazi-style black shirts", skriver Daily Star. Detta lär pågå fram tills det att Tyskland - naturligtvis till britternas stora förtret - går länge i turneringen en de vitklädda engelsmännen, varpå vi äntligen kan slippa krigsreferenserna i fotbollsvärld.

I alla fall fram tills nästa mästerskap börjar närma sig...