En alldeles förträfflig dag

KRÖNIKA. Jag väcktes alldeles för få minuter över sju ur en dröm där Sella gjorde hat trick på Barcelona; vilsen som en viss (numera repatrierad) tysk back vältrade jag mig ur sängen och konstaterade att detta var en av de där dagarna då håret inte ville ligga rätt. Ytterligare katastrofer hopade sig i form av en brist på både nya rakblad och frukostbröd i skåpen men mitt hjärta skulle inte ta några snabbare språng förrän jag på Cartesiskt manér konstaterade att jag ännu fanns till samt att varmvattenberedaren var satt ur spel av någon okänd bov. En kort episod av falsettsång följdes av en period av misstänksamhet under vilken jag kom fram till att allt detta som vanligt nog var att skylla på Göteborgsposten.

Jag hade fem minuter senare sänkt ribban lägre än i den återkommande debatt som rör Stefan Holms och Patrik Sjöbergs respektive grad av storhet. För stunden var jag bara nöjd med att ha fått på mig strumpor bärande text med matchande veckodagar. Med morgonbestyren avklarade i form av en pastafrukost med efterföljande tandborstning bestämde jag mig för att spendera min sista halvtimma innan bussen på att ringa värden och efterfråga mitt i enlighet med kontraktet utlovade varmvatten. Jag hade insett vilken typ av morgon det rörde sig om och sjönk ihop i bön innan jag tog mig mot telefonen. Guds namn hade jag glömt bort men jag satsade på Glenn och hoppades att smset gick fram (och kanske ännu mer på att jag inte skulle få ett sms med instruktioner tillbaka).

”Värden är inte här just nu!” gormade en ilsken tantröst rätt i mitt morgonöra då jag i min enfald bortsett från att låta säkerhetsavstånd råda mellan telefonluren och mitt hörselorgan. Det senare drog i ärlighetens namn sin sista suck redan 2007 när Dropkick Murphys spelade på Trädgår'n men nu väcktes de döda till liv och jag fick nästan lika ont som Bojan Krkic hade den trettioförsta mars i fjol. Jag lade på, men bara först efter att ha blivit beskylld för både bakfylla och tveksamma åsikter rörande de stackars utdöende isbjörnarna (som gott kunde må bra av mer kallt vatten i världen eller hur det var). Det hela tog i alla fall exakt 15 minuter, varav de första 8 spenderades i någon form av eländig telefonkö som var rent livsolustig med hissmusik och allt.

Väl på bussen stod jag ansikte mot ansikte med den lilla gula lådan med de konstiga knapparna. Med ärenden i Mölndal så gällde det att lista ut hur man med lagen på sin sida kunde ta sig till denna stadsdel som det av någon anledning är dyrare att åka till. Det hela visade sig emellertid vara ett icke-problem då jag hade glömt mitt kort hemma. Jag bestämde mig för att göra en fuling. Resan skulle förflyta väl i ytterligare fem minuter, jag sänkte garden, tog upp mp3n (Joel Almes nya är trevlig!) och försvann in i mig själv med anletet format i en Lagerbäcksk presskonferensgrimas.

Jag vaknar upp någonstans efter Chalmers av att den dubbla raden med människor i bussgången framför mig makar på sig åt sidorna, som vore de ett blixtlås som öppnades. I mitten vaggade en rultig typ av och an med sina knubbiga fingrar knutna runt en liten dosa. De blåa kläderna i kombination med en kroppshydda som effektivt omöjliggjorde alla försök till flykt talade ett tydligt språk som texten ”västtrafik” på samma mans bröst bekräftade. Kontrollant. Perkele. What would Janne Plånbok do? Varför kunde inte bara en tjuvåkande Nicklas Carlsson vara på plats och röja en flyktväg med en hård tackling? Håret låg fortfarande inte rätt och nu serverades ett väldigt surt äpple på fat av stulet silver. Jag fick hoppa av vid något litet torg som jag inte visste namnet på. Det var helt dött bortsett från en pittoresk kommunalkonstnärlig fontän i finaste betong och ett A-lag som skränade gaisarvisor. Promenaden hem blev lång och jag försökte njuta av att plånboken ännu i några timmar vägde tungt i fickan.

På de flesta andra dagar hade jag nog blivit rätt nedstämd; men precis som rubriken ovan antyder så har jag haft en alldeles förträfflig dag! Datumet är 14/3 2010, och igår slog blåvitt Kalmar med 4 – 0. Alla vet att då kan man ta i stort sett vilken motgång som helst!