Stefan Rehn: "Det är inte så svårt att ta sig ut i Europa"

INTERVJU. Precis lagom till årets första match, som spelas på årets första läger, har det blivit läge att publicera en riktigt tung och djup intervju som jag genomförde med Stefan Rehn på förra årets läger. Det finns flera anledningar till att den inte blivit publicerad innan där de tre största i fallande ordning är tidsbrist, lathet och glömska. Det tar helt enkelt en väldigt tid att plocka ut en intervju på nära 40 minuter, i stort sett ord för ord.

För det är så jag vill ha mina intervjuer. Jag vill låta den jag intervjuar prata helt fritt och utveckla sina tankar utan en massa onödig artikeltext mellan raderna.

Hur som helst. Denna intervju har alltså legat sedan mars förra året på min diktafon som jag återfann igen för ett par dagar sedan. Vad passar väl bättre än att bjuda på vårt samtal nu, lagom till den första matchen, och med inte många veckor kvar innan vi skickar ett nytt BaraBen-crew på ännu ett utlandsläger.

Kanske är det dessutom extra intressant på ett sätt att höra vår tränare i dennes utläggningar om spelsystem, sin syn på Zlatan, vår trupp, föreningen i stort och hur vi skall lyckas internationellt - med ett års facit i backspegeln? Det är upp till dig som läsare att avgöra om du lyckas tråckla dig igenom hela denna långläsning i väntan på 2010 års första match.

Här är min intervju med Stefan Rehn, genomförd i början av mars 2009, i Barcelona. Håll till godo!

Vem är Stefan Rehn?
- Jag är 43 år, gift och har en son på fem år. Är uppvuxen i Stockholm och var en gång i tiden finländs medborgare också. Pappa är Ålänning men ingen i familjen pratar ett ord finska… Jag avsade mig mitt finländska medborgarskap i tonåren när Finland ville ha med mig på landslagsläger. Faktum var att jag redan då hade varit på elitpojkläger med Sverige, trots att jag hade finskt pass. Det var ingen som visste om det då. ”Vadå är du inte svensk?” ”Nej, jag är finne!” Efter det ringde finnarna och ville ha med mig på deras läger men det ville inte jag så jag hade bara kvar mitt svenska efter det.

Hur är du som människa annars? Är det samma person vi ser offentligt som privat?
- Ja, jag tror inte att jag lägger på någon mask, jag tror att jag är jag. Däremot kanske jag är lite mer återhållsam mot massmedia. Man har åkt på en del blåsningar genom åren så det får man lära sig. Tyvärr, jag önskar att jag hade kunnat vara mer öppen än vad jag är, även om jag nog är ganska öppen. Annars är jag nog ganska glad som människa.

Allsvenskan som börjar nu då, vilket lag vinner den?
- Om man visst det skulle man ju spela på det, haha. Nej, det är väldigt svårt att sia om. Det är svårt att säga efter en försäsong bara. Men jag hoppas ju vi kommer vara med i toppen. Men ta Elfsborg. De har etablerade spelare på pappret och gick bra förra året. De har tappat några gubbar men kanske ändå. Svårt att säga.

Men om man frågar spelarna så är ju svaret självklart, de säger alla ”vi vinner”.
- Men jag vill inte lägga det på spelarna, även om jag skulle känna det. Jag tror att visst kan vi ha bra chans men vi har en ganska ung trupp. Kanske hade jag sagt att vi hade vunnit om vi hade haft flertalet av våra spelare som hade varit närmare trettio, som hade spelat i allsvenskan i många år. Man får titta på vad du har för spelare, hur mycket erfarenhet och så där. Jag tycker att det ser intressant ut och jag hoppas på ett roligt år. Men varför lägga onödig press på våra spelare?

Om man årets årgång av laget jämfört med 2007 och 2008. Hur har det gått framåt och hur har ni tänkt? Är det stor skillnad och hur stor?
- Om man tittar på när vi kom 2007, då var det ett lite sargat gäng. Och då menar jag mest mentalt. Just det här med självförtroendet efter hösten 2006 som inte var så bra. Och det märktes när vi kom tyckte jag. Från att ha varit i en annan förening innan och ha mött Blåvitt så hade jag den känslan. Jag trodde inte att spelarna skulle uppträda så. Utan då märktes det psykiskt när vi spelade i tältet (isladan) första tiden. Man spelade mycket långbollar och flydde lite från ansvaret. Våga vilja ha boll, det fanns inte riktigt. Så vi tittade på truppen, vi funderade över hur vi skulle spela, vilken organisation vi skulle ha, 4-4-2 eller vad nu massmedia nu gillar att leka med. Kanske lite mer siffror för oss. Men just själva spelet, hur skall vi göra, vad har vi för trupp? Och då har ju vi fått den truppen, den var liksom där. Det gick ju bra det året, en riktig tränarseger, hahaha. Spelarna var väldigt lyhörda och vi försökte pusha spelarna. Vi frågade spelarna om det var något de saknade och de sa att det var en klar spelidé. Så vi snickrade ihop det till dom och det gjorde de väldigt bra och blev väldigt trygga i vad de gjorde. Förra året (2008) var det meningen att vi skulle försöka bygga vidare på det som vi gjort. Och vi får två titlar, vi vinner Supercupen och vi vinner Svenska Cupen, kommer trea i allsvenskan. Så det tycker jag är en klart godkänd säsong. Jag tycker ändå att vissa matcher under våren var lite upp och ner, prestationsmässigt, även om vi kunde vinna. Så där vi fick ändra lite och kände att det blev bättre till hösten. Spelarna fick en nytändning.

- Men framförallt att vi fick fortsätta med det vi jobbat med, våga vara ”kung”, våga hålla bollen inom laget även om det är en trängd situation. Och det har vi byggt vidare på till i år. Sen till i år har vi fortsatt jobba mer med det. Vi har fått in ett par nya tekniska spelare, rappa spelare. Och då har vi valt att spela 4-1-4-1 om man nu vill kalla det för det, eller när det går riktigt bra så är det 4-3-3. Vi tycker att det passar våra spelare rätt så bra.

Hur lättläst kan ett spelsystem bli för en motståndare?
- Ja, det kan ju skilja på… vi hade ju ett spelsystem tidigare som hette hunden-katten-glassen som vi körde på i två år. De har kommit frågor på hur det var, men det är hemligt, haha. Motstånadartränare kan ju tänka upp ett spelsystem, men det svåra är ju att täcka upp alla saker samtidigt… Hmm, vad var frågan nu igen?

Hur lättläst ett spelsystem kan bli. Men vad jag menar också är en grej som egentligen hänger ihop med en annan fråga. Precis som det som hände igår när vi spelade (Notering i efterhand: dagen innan mötte vi ett spanskt rätt mediokert division fyra-gäng som backade hem rätt kraftigt. Vi hade svårt att skapa chanser men vann ändå till slut vann matchen). Alltså varför händer det att vi kör fast emot lagen som backar med många spelare som står i köttmur på egen planhalva? Lag som Banyoles, Ljungskile, lag i lägre divisioner i Svenska Cupen och andra skitlag?
- Ja… ändå har vi vunnit cupen och kommit tvåa… Men jag kan hålla med om det. 2007 tappade vi poäng mot topplagen, 2008 tappade vi poäng mot bottenlagen. För att råda bot på detta vill vi bli bättre på vår spelidé, vi vill flytta upp våra positioner, vi vill vinna boll högre upp i banan men vi vill också vinna på grund av vår egen skicklighet, det vill säga att vi vill äga boll så mycket som möjligt och därifrån skapa chanser. Och då krävs det att du spelare fotboll på motståndarens planhalva. Det är de bitarna vi försöker utveckla i vårt spel. Spelar man internationellt kanske man får acceptera mer att motståndarna har bollen och gå mer på omställningar när man möter bättre lag.

Men kan inte det vara lättare på ett sätt, om man tittar på just 2008 som exempel, att möta lag som vill anfalla? Istället för att försöka låsa upp lag med tio man i försvar?
- Jo visst, men som igår till exempel, så stämde det inte alls för vissa spelare. Det var inte deras bästa dag helt enkelt även om alla försökte. Då bytte vi i halvtid för att få det lite bättre. Men så kan det vara, shit happends. Vi fick ändå lite bättre snurr på det i början av andra halvlek när vi hade bytt. Sen får vi inte slarva och släppa till en reducering som vi gjorde i andra halvlek heller, och det har vi pratat om idag. Vi måste våga utmana mer när det blir så, ha bättre rörelse och mer fart. Ibland går det för trögt, jag håller med dig där.

Vad är då fördelarna med att spela som vi gör nu, med tre innermittfältare? Hur kan man utnyttja det för att få tempo i spelet och komma ut på kanterna, och hur skiljer det mot att ha två anfallare?
- Spelidén är ju att vi skall använda våra innermittfältare mycket mer. Automatiskt blir det ofta att du får en innermittfältare som kan komma loss och vända spel bland annat, och därifrån, när du har vänt spelet skapat yta kan en ytterback att komma upp. Då kanske du inte har en forward med dig i uppspelsfasen, men han ska fortfarande alltid vara i boxen om du har fått ett två mot ett-läge på kanten och det kommer inlägg. Dessutom så måste du ställa krav på rollerna, att två av innermittfältarna alltid kommer med in i straffområdet. Inte den tredje, för han skall hålla balansen bakåt. Likadant skall yttern på andra sidan också in i boxen i det läget. På så sätt skapa målchanser och mål. När det här stämmer riktigt bra får vi spelare som kommer rättvända mot mål. Vi vågar hela tiden gå framåt.

- Sen när det gäller försvarsspelet så vill vi hela tiden ha korta explosiva löpningar. Inte att motståndarna hittar ytor emellan oss. Då är det också lättare med tre innermittfältare, så att inte vi åker på spelvändningar emot oss.

Är det också en tanke att vi skall pressa lite högre i år än tidigare år? - Ja, det är lite så, absolut. Det är inte alltid vi lyckas men vi har målsättningen att göra det.


En tanke med era träningar, när ni har två träningar per dag med nästan två timmar per pass, hur ser rollerna ut där mellan er tränare? Vem bestämmer vad och när och hur bestämmer ni det?
- En vanlig dag när vi är hemma så samlas vi klockan åtta på morgonen. Kvart över åtta har vi möte med ”rehab-gänget”, det vill säga Rolle, Hellberg och Stina. Går igenom om det är någon som skall ha behandling, bara var med på uppvärmningen eller vara med hela träningen. Sen gör jag, Jonas och Teddy träningen, även om de andra också får höra vad vi ska göra.

Planerar ni den samma morgon eller gör ni det tidigare?
- Alltså vi har en röd tråd som vi följer. Dagen innan kan vi säga att imorgon kör vi det och det, och sen skriver vi ner det samma morgon vi har träningen.

Har ni det i huvudet eller var hittar ni de olika övningarna?
- Ja, det har vi nog. Dessutom är det roligt att vi är tre, som kommer från olika delar och vad det kan medföra. Sen försöker vi utveckla övningarna också för att anpassa till vårt spel, och för att inte spelarna skall tycka det blir för tråkigt att göra samma övningar hela tiden. Men det beror också på vilka faser man är i med laget. Om man tar försäsongen så har vi en långsiktig planering där vi går igenom olika faser med fotboll och fys, och olika faser i det. Tar man en försäsong på tre månader så kan man till exempel ha sex veckor försvarsspel och sex veckor anfallsspel för att göra det enkelt. Men övningarna beror lite på vilken fas man är i med laget. När vi började till exempel så bröt vi ner allt. En mot en, två mot två, hur vi ville göra med det.

Hur får man en övning att synas i spelet, till exempel hur man lägger in en spelidé?
- Man kan prata om funktionella övningar och isolerade övningar. Vi har valt att ha en del isolerade övningar för att vi tycker de ska bli bättre i passningsspelet, orientera sig på planen och allting sådant. Däremot så vill vi spela mer elva mot elva när vi har full trupp. Då har vi olika grejer som vi pratar om innan. Idag skall vi träna på anfallsbiten och då vill vi se det här och det här. Då kan vi köra tre gånger tio minuter, tar ett bar break, går in och pratar med laget. Sen lägger vi även in övningar med spelidén, hur spelarna skall röra sig, i uppvärmningen. Då får man in det i skallen.

När man tar en förening som vi är, som plockar upp många spelare underifrån, har man samma idé om hur spelet skall se ut i de yngre lagen också?
- Vi försöker i så stor mån som möjligt att ha en röd tråd hela vägen ner. Vi träffar Eilert Björkman (huvudansvarig för u-truppen) varje vecka och är det något speciellt träffas vi oftare än så. Vi försöker även träffa de andra som har med det att göra. Ungefär varannan vecka träffas vi allihop med Roger (Gustafsson, legend), Eilert och några andra. Sedan tränar Teddy även de som är ännu yngre och har ju dessutom ansvaret för u-21 under deras matcher tillsammans med Eilert. Likadant när det gäller styrketräning så har vi Hellberg som också jobbar med de unga.

När man pratar om unga killar som kommer upp ifrån från u-truppen, hur viktig är det att de personerna har rätt karaktär? Skulle en Zlatan, till exempel, kommit fram i IFK?
- Hittills har vi nog inte råkat ut för det i alla fall, att vi plockat upp någon som inte varit en karaktärsspelare. Men sen tror jag också på det i den moderna fotbollen att det börjar komma mer till rollspel, om vi kan kalla det för det. Titta på en sådan som Messi när Barcelona spelar, han kan dröja sig kvar lite grann om dom haft anfall. Men det accepteras av de andra, för det är också så att de kan sätta upp bollen på honom så kan han hålla kvar bollen. Han tappar nästan aldrig bollen. Varken han eller Xavi eller Iniesta. Då får den defensive mittfältaren vila lite grann utan boll, även om han är med ibland i uppspelsfasen. Det är olika roller man har och det ser man mer och mer i de stora lagen. Då får man vara redo att underkasta sig varandra, och sina olika roller på planen.

-Vi har bra fotbollsspelare men vi har kanske ingen Messi som dribblar fem gubbar. Men det hade varit kul att se om vi haft en Zlatan exempelvis, jag tycker inte han utnyttjar sin kapacitet. Jag hade hellre underkastat mig Messi än Zlatan. Messi eller Etoo, de löper ju mycket mer än vad Zlatan gör. Alltså, jag tycker Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare men han utnyttjar ju inte det alltid. Det kan vara lätt att sitta här i soffan och säga det, men det hade varit mitt råd om han kom till oss, utnyttja din talang och dina fotbollskunskaper.

- Vi hade säkert kunnat släppa fram en Zlatan. Visst, man skall inte ha taskig attityd men är du så himla bra så kanske folk kan acceptera att du maskar ibland, folk kan underkasta sig det ändå. Det är ett rollspel. Ska den personen inte jobba så hårt i defensiven så måste den visa betydligt mer offensivt.

Vilka positiva effekter i övrigt kan man se av att lyfta upp spelare underifrån istället för att plocka in utifrån, till exempel utländska spelare? Med språk, träning, anpassning och så vidare?
- Självklart är det ju en fördel om alla kan språket. Men även en sådan som träningen är viktig. De vi lyfter upp underifrån är ofta vana vid den mängdträningen vi har, och även sättet vi tränar på. Tar du någon utifrån kanske det tar ett år eller så får den personen att lära sig det. Nu menar jag inte något negativt med hur de tränar i andra klubbar men de kanske tränar på ett annorlunda sätt.

Om man nu jämför med hur vi jobbar just på det sättet att vi lyfter upp våra egna ungdomar, med andra klubbar som kanske hellre köper in spelare från alla möjliga länder. Kan det ge en fördel med en grupp där alla känner alla, att det blir mer homogent? Värderar vi det högre, i IFK Göteborg, att lyfta upp en ung kille som får utvecklas och växa fram istället för att ta in någon utifrån som man tycker har en spetskvalité, som till exempel Malmö eller Djurgården gör?
- Jo, men så är det ju. Det ser ju vi som en fördel. Sen tror jag också om man skall vara helt ärlig att Göteborgspubliken som tycker det är väldigt kul att det kommer upp folk underifrån, som de kan identifiera sig med. Där är ju han som är kompis med hans pappa, eller där är Nicklas Bärkroth som gick i min skola. Istället för att vi hämtar någon utifrån som ingen har någon aning om vem det är. Sen behöver inte det betyda att vi fastnar där. Vi kanske också måste hämta utifrån, det är inte mer med det. Sen vet vi ju också vad vi får när vi hämtar underifrån, en Robin Söder eller en Pontus Wernbloom. Vi vet att det finns potential.

Om vi tittar på dagens trupp och försöker sia om hur långt den kan gå i Europa, och i så fall hur länge vi måste få behålla den truppen vi har. Hur bra kan vi bli?
- Det är ju det som är vårt största problem, man vet aldrig vad som händer i framtiden. Vi har en väldigt ung trupp som är väldigt lovande, det finns så mycket talang i den. Ta en sådan som Marcus Berg som var ordinarie i fyra månader innan han gick utomlands. Det är sådana du måste få behålla egentligen om du ska klara dig internationellt. Det går inte att bara producera nya hela tiden. Jag tror att det här är en faktor som är väldigt viktig. Vi försöker sikta mot Europa men ibland kommer de stora hajarna och skall fiska i vår fiskdamm och då är det lite lurigt. Som tränare kan man ibland bli lite frustrerad över det. Sen vet man att det handlar om att klubben skall överleva, det är bara så.

Kanske kan det bli så med den nya arenan och allt där runt omkring, att vi kan höja vår omsättning så pass, att man ge spelarna löner så det lockar att stanna kvar? Som Malmö till exempel, som inte är i samma behov av att sälja spelare som många andra svenska klubbar är.
- Visst är det så. Framförallt det vi har tappat är ju att många lovande spelare från Sverige, generellt har gått till Norge och Danmark för att det är lite bättre betalt där. Kan vi höja ersättningen för de spelarna och kunna behålla de ett tag till hade det varit en höjdare. För vår del så har vi en trupp med stor potential, vi tror det kan bli bra det här. Det är process vi håller på med.

Det är ju lite extra intressant i år med tanke på Europaleague-kvalet som kommer senare i år…
- Ja, men det är klart det är intressant. Tittar man på förra året så tycker jag att vi har för mycket respekt för våra motståndare, Basel. Vi har inte den erfarenheten ännu att inte ha det. Det är därför vi försöker spela så många internationella matcher som möjligt. Det är det här som är så viktigt. Vi tränare har själva varit med om det. Ut och spela så att du får den internationella erfarenheten, så du vet att du kan slå dom.

- Sen är det nog så viktigt att ta med sig att det kan vara pajasdomare internationellt. Titta på Basel. Hjalmar får en boll i nacken, och domaren säger att det är hands först. Sen ändrar han sig och säger att det är en onaturlig rörelse. Vadå onaturlig? Du kan stå och dansa på planen så länge du inte får bollen på handen. För mig är det Champions League-kval, ändå är det pajasregler. Sen kan det vara andra grejer också. Dåliga hotell, ingen AC, kassa omklädningsrum, andra lag som gör lite som de vill med bortalag. Alla de här grejerna är så viktiga att vara med om. Hur reagerar du när du spelar internationellt? Står du upp som en man eller viker du ner dig? Sådant går inte att lära sig på annat sätt. Vi har unga killar men vi måste få den internationella erfarenheten.

Det är också en sak man tänker på trots allt, hur mycket skiljer det mellan oss och de lagen? Eller kanske hur lite skiljer det? Basel slog Deportivo La Coruna med 6-1 över två matcher till exempel. Är det viktigt att ni som tränare, som varit med ute i Europa, säger till spelarna att det inte är så stor skillnad ändå?
- Klart det är det. Och ibland så känns det inte som det är så stort glapp, ibland känns det som att det är det. Jag tror det var Wernbloom som sa att ”Fan, det hade varit bättre att torska med 0-3 mot de jävlarna” I helvete heller. Aldrig i livet. Vi är sex minuter ifrån, förstår ni hur nära vi är? Vi åker ut på en feldömd straff, mot Basel som spelat internationellt i många år. Förstår ni hur bra ni är? Det är det här som är viktigt. Hade de pissat på oss med 4-0, ska vi stå där och säga hur bra det var då? Det hade aldrig varit nära. Nu var vi det och då gäller det att bygga upp ett självförtroende, bygga upp killarna mentalt. Det mentala betyder oerhört mycket mer än vad man tror.

Ibland får man känslan av att respekten är så stor också, som när vi var och såg Barcelona häromdagen. Hur man skall man tvätta bort den stora respekten och få spelarna att tro att det är möjligt? Du har själv varit där nere och gjort mål till och med.
- Ja visst. Det gäller bara att få in det självförtroendet. Det är en process att få bort respekten att vi möter ett bra lag. Det är därför du måste ut och spela de matcherna. Sana och Bärkroth frågade mig det idag. ”Stämmer det verkligen?” Klart det stämmer, det är inte så svårt killar. ”Var besegrade ni Manchester United, hemma eller borta?” Borta så klart, hemma lekte vi med dom, hahaha...

- Det är inte så svårt.