Vi är bäst och vi vet det

BLOGG-GALAN. Förra året vid den här tidpunkten skulle jag och feldgrau åka upp till kungliga hufvudstaden och bara hämta hem vårt pris för bästa sportblogg för 2008. Det blev inte riktigt så. Marcus Birro sopade hem det och när man fick se hur få röster som skilde så kändes det rätt surt ändå. Speciellt med tanke på att det var just Birro som vann.

Senaste tiden har jag nämligen börjat störa mig än mer på herr Birro än vad jag trodde var möjligt. Visst, han skriver vackert och fint och poetiskt på ett sätt som jag kanske aldrig kommer kunna göra. Han kan beskriva platser och saker med fina liknelser och så. Jättefint. Men allvarligt talat, hur kul är det att läsa hans texter som hela tiden handlar om samma saker, om och om och om igen? Han skriver om hur fin och vacker den italienska ligan är och hur mycket han tycker om den när alla vet att det är ungefär lika kul att titta på den som att titta på en slaskig, grå, nedpissad vante. Alla vet att den suger hästdongel numera om man jämför med de andra "bättre" ligorna ute i Europa. Avblåsningar, filmningar, gåfotboll, löparbanor, öststatsproduktion och så vidare. ”Åh, nej, buhu, kanal nio har lagt ner Serie A!” Det är för få som tittar. Tro fan det.

Eller att han är nykter nu efter att ha druckit några öl för mycket i sin ungdom. Hallå eller, vem fan har inte gjort det? Och italien som är så vackert bla bla bla… Ja det är det väl säkert men vafan har det med fotboll att göra? Eller hur ”fint” det är att hålla på Öis och att alla som håller på Blåvitt minsann är mainstream och inte lika vackra som dom som håller på Öis. Eller hur.

Och så håller det liksom på. Den ena tarvliga jävla skittexten efter den andra. Tro nu inte att läser skiten regelbundet, men när jag var tvungen att uppdatera mig inför att skriva den här texten såg naturligtvis allt ut som vanligt.

Jo, vi träffade ju Birro också, det var verkligen en upplevelse. Jag och feldgrau gick fram och hälsade på Birro och hans sällskap för kvällen David Fjäll. Och det skall sägas direkt att Fjäll var verkligen hur trevlig som helst, lätt att prata med och skojade och höll på. Det var inte Birro. Han stod i en svart hoodtröja med mobilen i högsta hugg och skrev sms. Först tog han knappt notis om oss, eller något annat för den del, innan han till slut kunde lyfta blicken och sträcka ut handen efter att Fjäll typ fått trycka till honom i sidan. Efter det försökte jag prata ett par fraser med honom, jag brukar ändå ha rätt lätt för att prata med folk. Icke den här gången. Han stod där i sitt mörker och var extremt nonchalant och inne sig själv. Som att prata med en svart filt.

Nu är ju visserligen inte Birro nominerad i år så då är det bara att släppa ämnet på en gång. Ovanstående text är egentligen bara något jag burit inom mig ett bra tag, och som nu var tvunget att komma ut.

Hur som helst angående den här galan som återigen är på tapeten så tycker jag faktiskt att vi har varit bäst i år. Förra året var vi förvisso nästan lika bra, men då var allt nytt och man tänkte väl lite annorlunda kanske. Vem som skrev bäst och så där. Men det vi har som de andra saknar är bredden och nyfikenheten på att ständigt leverera nytt. Visst, alla skriver om sport – och framförallt fotboll – på olika sätt, men när de andra har i stort sett bara text, länkar och kanske nån bild i sina inlägg bjuder vi på följande: Web-tv, web-radio, egenproducerade videoklipp, andra klipp, listor, nostalgi, egna matchrapporter, bildreportage, direktbevakning, bevakning utomlands, supporterkultur, spelarblogg, humor, hån, GP-kritik, internationellt, egen klädaffär, kritiska artiklar, hyllande artiklar, frågande artiklar, avslöjanden, skandaler, Glenn, arrangemang som samlar hundratals, resor, bojkotter, egna krönikor, gästkrönikor, feldgraus femma, chat och debatt och en jävla massa annat till det. Egentligen var det där bara ett urval som jag kom på just nu.

Fast egentligen, om vi inte skulle vinna skulle det knappast vara en katastrof ändå. För vad är det vi tävlar i egentligen? En pajasgala som är arrangerad av en pajastidning. Aftonbladet som varvar sin Kalle Anka-journalistik (eller kanske Anna Anka) med sina patetiska försök att rädda världen emellanåt. Som plåster på såren liksom för att de vet att de är en skitttidning. Aftonbladet fördummar tamigfan svenska folket och folk vet om det men ändå fortsätter vi läsa skiten. Precis som vissa fortsätter läsa Birro. Ni andra som läser det här har istället gjort ett mycket klokare val, ni har just läst Sveriges bästa sportblogg. Förra året, i år och alla andra år.

Vi är bäst helt enkelt och vi vet om det.