Klimattankar - jakten på det stora klippet

KRÖNIKA. Klimatmötet i Köpenhamn blev inte helt oväntat en total katastrof. Jag följde inslagen linje och slutade källsortera. Håkan Mild var inte sämre han och värvade Pär Ericsson som höjde gradantalet med sisådär 800 grader. Efter det kom snön och Falsetas blev klar i mössa och långkallingar.

Det går inte att säga annat än att truppen ser oförskämt bra ut i dagsläget och inte blev det sämre av att Pär Ericsson anlände. Men jag väntar in fönstrets stängningsdags innan jag blir för lyrisk. Då behöver jag "bara" oroa mig för spelarnas korsband, ledband och diverse andra band innan nästa fönster öppnas.

Stahre manade nyligen till lugn inför sina supportrar och sade sig veta vad man gjorde när man förlorade ännu en viktig kugge i sin centrallinje. Problemet är väl dock att spelarflykten mer eller mindre stod utanför AIK:s kontroll. Tyvärr är detta den bistra verkligheten för svensk fotboll - men i detta fall gråter jag bara krokodiltårar.

Till ett allsvensk guld är det som alltid en tusenmilamarsch men den ser idag bättre ut än på minst tio år. Harmoni är ett ord som är signifikativt för föreningen i helhet. Vi tackar för det och vi tackar också Tobias Hysén för hans sunda resonemang och värderingar kring en eventuell spelarflykt. En åsikt om socialt välbefinnande och klubbkänsla framför chansningar om "det stora klippet" är ingen vanlig syn bland dagens fotbollspelare och förhoppningsvis har det smittat av sig på de yngre i truppen. Annat kan väl säga om de halvdana fotbollspelare som står kontraktslösa och åkte till Turkiet för att desperat få ett kontraktsförslag på bordet. Man börjar undra vart fotbollen är på väg. Men man kanske måste anpassa sig - så eloge till den spelaren i Turkiet som släppte bollen först. Om det nu hände.

Den ekonomiska krisen har ett stort grepp om arbetsmarknaden i allmänhet och de arbetslösa i synnerhet. Det finns dock en positiv effekt och det är de holländska klubbarna som inte längre rear på den svenska marknaden på grund av deras ekonomiska sits. För svensk fotboll spelar det ingen större roll, vi har inte råd att köpa några bra spelare ändå. Förutom Pär Ericsson och Alexander Falsetas då.

I Februari står vi åter igen stelfrusna på Valhalla, noga granskandes truppens status; De nya spelarnas prestationer, ungtupparnas utvecklingskurvor och rävarnas form. Då återkommer Ebba grön och även fast vi kanske inte fryser ihjäl, så kommer det vara jävligt kallt. Men kallast är det i Solna. Här är det revanschens år - på minst 800 grader. Det får isbjörnarna, Bangladesh och Stahres mannar sota för.