Hysén: Jag tänkte skriva på för Manchester United

INTERVJU. Liverpools officiella hemsida levererade under söndagen en fräsch intervju med Glenn Hysén. En intervju som fokuserar på hans tid i Liverpool, men går även in på hur Hysén nästan hamnade i Manchester United och hur han spelade tillsammans med Roberto Baggio. I dag bjuder vi på BaraBen på en svensk översättning av intervjun, exklusivt för våra läsare.

I vår senaste djupgående intervju med en tidigare "röd spelare", så talade vi med Glenn Hysén om vad det innebär att ha varit en del av vårt senaste titelvinnande lag - och varför han flyttade till Merseyside - och inte till Manchester.

Hade saker gått annorlunda när Hysén skulle flytta från Italien så kunde han mycket väl ha haft huvudet besviket i händerna när Peter Beardsley avslutade sitt berömda hattrick mot Manchester United, 1990. Men som korten spelades var han glad eftersom majoriteten av de 35 726 fansen på plats var där för att bevittna Liverpool storma fram till en 4-0 seger över FA-cupens regerande mästare.

För Sveriges internationella stjärna var bara en hårsmån från att teckna ett kontrakt med Old Trafford-laget och kunde mycket väl ha fortsatt med att vara en centralgestalt i Alex Ferguson kommande storlag. Så har han beklagat i efterhand över det faktum att han gick till Liverpool i stället för konkurrenterna i Manchester?
- Inte för en sekund, säger Glenn Hysén med ett flin när vi hinner ifatt honom under en av hans regelbundna resor till Merseyside.
- United må ha vunnit massor av troféer under åren som följde, men jag har aldrig ångrat att inte gick till dem och jag är fortfarande oerhört stolt över att kunna säga att jag spelat i Liverpool.

Som en av de mest eftertraktade försvararna i Europa hade Hysén möjligheten att välja och vraka mellan några av de mest prestigefyllda klubbarna på kontinenten. Men var det bara en fråga om ett enkelt val av Liverpool framför United?
- Nåväl, inte först, nej, medger han med en skyldigt skratt.
- Låt mig förklara. Jag tänkte skriva på för Manchester United. Jag satt där med Bryan Robson, Bobby Charlton, Martin Edwards och Alex Ferguson. Allt jag behövde göra var att underteckna kontraktet. Men de agenter som förhandlade fram affären gjorde någon form av misstag, så Fiorentina ville inte prata med United längre. Två veckor senare kom Kenny Dalglish, John Smith och Peter Robinson på besök till mig i Göteborg och jag var en Liverpoolspelare inom 10 minuter. Det är hur lång tid det tog att sälja in klubben till mig. Det var en fråga om sekunder, säger Hysén.

Sedan dess har han blivit en respekterad tv-expert i sitt hemland och har fortfarande Liverpool i sitt hjärta. Han gör ofta den så kallade pilgrimsfärden till Anfield för att titta på "de röda" i aktion, så det kommer som något av en överraskning för oss när han avslöjar att det egentligen var en annan engelsk klubb som gjorde honom knäsvag i tonåren.
- I själva verket växte jag upp som ett Chelsea-fan, säger han med ett fåraktigt flin, innan han lägger till,"men jag är en stor Liverpoolsupporter nu - jag har bara ögon för "de röda".
Förlåt den uppenbara frågan då, men varför Londonlaget?
- Jag var i London på skolresa och såg Chelsea spela mot Everton, säger han. Jag och fyra andra elever väntade på att få spelarnas autografer efter matchen och då de hade förlorat så vi trodde inte att någon av dem skulle stanna till och prata med oss. Men de hade en spelare som heter Chris Garland och han pratade med oss för lite grann. Därefter så hade jag en "soft spot" för Chelsea!

Steget från att dyrka den relativt obskyra Garland till att spela tillsammans med en Buddhist-superstar i Fiorentina, var inte något som inträffade över en natt. Men efter att Hysén anslöt till La Viola från IFK Göteborg (1987) dröjde det inte länge före det att han hade privilegiet att spela tillsammans med framtida Juventus- och Italien- stjärnan, Roberto Baggio.
- Han var bara ung på den tiden, säger Hysén, vars ögon lyser upp vid blotta omnämnandet av spelaren med hästsvansen.
- Han var omkring 18 eller 19 år gammal, men ändå en fantastisk spelare - redan då. Han började läsa om buddhism på den tiden. Varje bortamatch hade han huvudet djupt begraven i en bok som han studerade på spelarbussen. Som spelare och även som person var han helt lysande, säger Hysén.

Under slutet av 1980-talet ansågs Serie A vara den bästa ligan i Europa och de italienska lagen var kända för sin defensiva styrka. Det var en tid som Hysén minns med glädje, men en tid han glatt gav upp i utbyte mot kamratskapet som han skulle få njuta av hos "de röda".
- Jag hade en fantastisk tid i Italien. Fotboll är som en religion där - det är så stort, säger han och slänger ut armarna för att understryka hans poäng.
- Jag antar att den största skillnaden jag kände mellan Liverpool och Fiorentina var att det fanns en social sida utanför planen. I England skulle du gå ut med grabbarna och ta ett par öl. Vädret var bättre i Florens, men att ha en så stor närhet med mina lagkamrater i Liverpool var bättre. Det var fantastiskt.

Ordet fantastiskt kan användas för att beskriva svenskens första säsong i engelsk fotboll. Med en solid närvaro i backlinjen spelade han en imponerande roll när Liverpool säkrade den 18:e ligatiteln i klubbens historia.
Det hela började en varm dag i augusti i London, då Kenny Dalglish FA-cupvinnare och sökte hämnd för nederlaget mot titelrivalerna Arsenal - en 2-0 förlust på hemmaplan som gav ligasegern till Gunners.
- Vad mer kan man önska än att göra sin debut framför ett fullsatt Wembley, säger Hysén. Jag hade aldrig spelat där förut. Jag kommer ihåg hur jag stod på planen under spelets gång och ta mig tid att titta runt omkring. Det var John Barnes, Steve Nicol, Alan Hansen, Ray Houghton... namnen bara symboliserade toppkvalitet, säger Glenn Hysén.

- Vi vann matchen med 1-0 tack vare Peter Beardsleys mål. Det må ha varit Charity Shield, men efter en match för Liverpool, så fick jag lyfta upp en pokal. Det är ingen dålig avkastning eller hur?
Det blev ännu bättre rubriker för Hysén under de följande månaderna- Exempelvis under septemberkvällen där han gjorde sitt första mål för klubben - i en 9-0 kross av Crystal Palace.
- Tja, du måste komma ihåg fick jag det viktigaste målet i matchen, det åttonde, säger han med ett skratt. Det var en fantastisk kväll. Du skulle aldrig ha trott att något sådant skulle ske inför matchen. Jag kommer ihåg att John Aldridge skulle lämna och efter den tredje och det fjärde var det lite av en partystämning på planen.

- Jag kände alltid att det var en speciell stämning på Anfield dock. Varje gång jag spelade där var fantastiskt. Det var ännu tydligare den dagen vi slog QPR och vann ligan, tillägger han. Matchen i sig är lite av en mörk fläck. Vi kom ur ett underläge och vann jag kommer ihåg några av fansen ropade uppdateringar från Aston Villas match till oss. De var våra främsta konkurrenter, och vi visste att om de inte vann och att vi gjorde det, så skulle vi bli mästare. Som det visade sig, så är det exakt vad som hände. Jag minns att jag gick runt på planen medan supportrar kastade halsdukar till oss. Sedan blev det en rundtur i staden med dubbeldäckare som var fantastisk också.

Det är svårt att föreställa sig några besvikelser från en sådan sagostart på livet i England - men Hysén har i alla fall en på tungspetsen.
- Jag tror att den verkliga downern för oss detta år var att vi borde ha tagit dubbeln, säger han. Vi vann över Palace 9-0 hemma och 2-0 borta, men på något sätt slutade det hela med att vi förlorade en galen match i semifinalen, med 4-3. Vi var inte tillräckligt bra under övertiden och misstagen på backsidan kostade oss. Det var verkligen synd. Men jag antar att jag är girig! Mitt första år var helt fantastisk.
- Det andra året var okej, men det tredje året var början till slutet för mig. Det var Graeme Souness första hela säsong. Allt ändrades när Dalglish lämnade. Jag tror inte han (Souness) rankade mig speciellt högt som spelare och jag spelade inte tillräckligt. Det dröjde inte länge innan jag var på väg ut klubben.

Frustrationen över att tvingas ta sin tid på Anfield till ett sådan tidigt slut är tydligt på Hyséns ansikte, och vi byter ämne till hans topp fem LFC stunder.
- Nummer ett kommer att behöva vinna ligan, säger han. Jag minns även att vi fick Coventry 6-1 i sista matchen för säsongen och vi verkligen gav en show den dagen. Det skulle vara med på listan också.
- Sedan har vi naturligtvis min debut. Att spela på Wembley i Liverpool tröja var fantastiskt. Nummer fyra? Tja, om du slår ett lag 9-0 kommer det alltid att finnas kvar i ditt sinne.
Då finns en plats kvar?
- Jag säger Peter Beardsley's hat-trick när vi slog Manchester United 4-0 på Anfield, säger han med ett flin. Alla sa att det skulle bli ett stort prov för oss och vi spelade ut dem helt. Jag visste då att jag hade fattat rätt beslut att ansluta sig till Liverpool, och som jag sa tidigare så skulle jag inte ändra det för världen.