Analys: Motivation & klass

ANALYS. Efter 2-1 mot Gais i matchens sista spark senast trodde man inte att det kunde bli bättre. Det blev det. Sella bytte med Kim & Ragnar. Sella blev TO. Trots Malmös rejäla uppryckning de senast omgångarna med imponerande, fem raka vinster och 16-2 i målskillnad, så klev Blåvitt in och ägde matchen. Inte passningsmässigt och inte heller målchansmässigt. Man ägde matchen genom kamp. Plöjde & malde.

Gustav och Seb måste vara allsvenskans absolut tyngsta innermittfältare att möta. Som två duracellkaniner löper de inte bara rätt, de står även i vägen- alltid och överallt. Precis som AIK - fast på riktigt.

Positionsmässigt så ligger vi rätt under hela matchen och de centrala figurerna, i ovan nämnda, samt Hjalmar och klack-Ragnar gör ett gediget jobb. Ragnar gjorde ett misstag under matchen och när det väl var gjort stod Kim i vägen i ren Dudek-klass (ni minns väl finalen).

Cirka 110 meter ifrån och i perfekt vy över spelarnas och bollens position. Med ett avslut med kraft, men ändå i slowmotion hann resultattavlan gläppa över till 1-1. Tankar om missade gulddrömmar passerade hjärnbarken. Men så kom det upp en arm, en hand, en Kim. På något otroligt, ologiskt sätt så räddar han en boll som kan liknas vid en fantastisk handbollsräddning. Med den enkla skillnaden att målet var minst dubbelt så stort. Känslan kan närmast beskrivas som vid ett mål. Som Olssons mål. Precis lika oväntat, precis lika magiskt skönt.Det var en dag där vi kunde gå in med inställningen att en poäng räcker. Det räcker till en direkt avgörande match mot Aik i sista omgången om vi kammar rent resten. Nu kan vi gå in med precis samma förutsättning och en halvgardering, X2, i ännu en ödesmatch som på förhand så otroligt mycket skönare.

Jag hoppas jag har fel. Att Hammarby eller Örebro skulle ta poäng skall inte ingå i några som helst kalkyler. AIK sopar rent. Tankar rullar runt i huvudet angående möjligheter, och jag är nog knappast ensam om det. En direkt avgörande match kan ge guld till Blåvitt vid seger. Det kan även om HIF eller ÖSK (mot all förmodan) skulle knipa en poäng eller tre bli så att det räcker med kryss i avslutningsmatchen. Men det psykologiska spelet? Självklart är det en förutsättning att kunna gå segrande ur en strid med ett oavgjort resultat. Men samtidigt så kan en "falsk" trygghet försvinna efter fem minuter, efter 35 minuter eller efter 89 minuter. Att utan att man kanske tänker på det spela på ett oavgjort resultat kan resultera i en panik som inte uppstår vid att man måste gå för tre poäng. Men jag skall inte ljuga för mig själv. Naturligtvis vill jag även där ha en gardering i 1x.

Mannen, myten, legenden. Naturligtvis är det Bosse Petterson jag åsyftar. Mannen som tillsammans med Jesper Blomqvist antagligen är den vassaste tränarduon en svensk fotbollsförening någonsin har haft att tillgå. I tisdagens matchpuls gjorde han det igen. Han briljerade, visade storhet i sitt tänkande och förmedlade ett guldkorn inom citatens värld:

”Halmstad kommer ta en poäng mot Göteborg. De vill vinna."

Att vinna fotbollsmatcher handlar oftast inte om vad man vill, utan om man kan. Klyschan "Motivation slår klass" är inte osann. Men matchen har inte heller några ingredienser där det ena laget besitter det ena eller det andra. Blåvitt innehar båda två och dessutom hemmaplan. Dessa tre komponenter skall naturligtvis avgöra och matchen på förhand är så säker som en fotbollsmatch kan bli. Då bortser jag ifrån att inga matcher är säkra. Men förutsättningarna kan inte vara bättre.

Rehn & Olsson till Hammarby! Efter att vi besökt Grimsta och förhoppningvis tagit hem potten på tre mycket, mycket välbehövliga poäng så föreslår jag att Rehn & Olsson stannar kvar. Låt dom lägga upp riktlinjer, ta snacket i omklädningsrummet och slänga in några av våra junisar (de som fortfarande spelar i juniorlaget) och vi kommer ha chans på tre poäng mot gnaget redan på Söndag. Hammarby, ni behöver inte tacka oss. Vi hade uppskattat 6 poäng även nästa säsong.

Mot Champions League 2010!