IFK Göteborg utnyttjar sina resurser bäst av alla topplag

STATISTIK/EKONOMI. De av er som läser Bajenbloggen "den osynliga handen" lite då och då, eller kanske läst Simon Kupers (tillsammans med Stefan Szymanski) senaste alster Why England lose & other curious football phenomena explained, eller kanske bara är nördiga nog att läsa de vetenskapliga artiklar om fotboll som publiceras lite då och då, känner säkert igen grundtanken i följande artikel. För övriga lämpar sig kanske en liten utläggning om vad jag mot slutet av inlägget tänker presentera.

Det kommer kanske inte som någon överraskning för någon att det finns ett samband mellan en förenings ekonomi och dess framgång. Men till hur hög grad? Många har en känsla av att vissa svenska klubbar utnyttjar sina resurser sämre än snittet, och att vissa andra utnyttjar resurserna bättre än snittet. Att till exempel dividera klubbarnas omsättning med antalet inspelade poäng för att få ett mått på hur många miljoner i intäkter varje enskild klubb behövt för varje tagen poäng är ett väldigt enkelt verktyg. Men det visar inte riktigt hela sanningen. Rimligen krävs det mer pengar att plocka de där allra sista poängen som ger ett SM-guld istället för ett silver, än det kostar att plocka samma antal poäng för ett lag som ligger i mitten av tabellen.

Stefan Szymanski använder sig av regressonsanalys för att undersöka sambandet mellan två variabler. Oftast är den ena variabeln de engelska klubbarnas löneutgifter, och den andra variabeln, som till en viss grad beror av den första, är klubbarnas ligaplacering. Det finns ett kraftigt samband mellan dessa två. Löneutgifterna förklarade under perioden 1998–2007 hela 89 % av variationen i tabellplacering. Analysen visar även tydligt att de fyra dominerande klubbarna i engelsk fotboll har en gemensam nämnare för sin dominans. De betalar helt enkelt högst löner till bäst spelare. Sett till Premier League och The Championship så lyckas faktiskt även alla fyra lag (Manchester United, Chelsea, Arsenal och Liverpool) prestera bättre än snittet, sett till löneutgifterna. Lag som underpresterar sett till utbetalda löner inkluderar bland annat Newcastle United, Manchester City och Leeds United.

Vore det inte en alldeles utmärkt idé att försöka göra samma analys av de svenska elitklubbarna? Jovisst vore det det. Ett lämpligt tidsspann vore perioden från 2000 fram till förra årets säsong, 2008, dels beroende på att vi från 2000 fick en rikstäckande andradivision i svensk fotboll, Superettan, samt att det finns enhetliga ekonomiska rapporter från Svenska Fotbollförbundet för våra två högsta serier från just det året. Tyvärr innehåller inte rapporterna laguppdelad information om löneutgifter så jag fick utgå från något annat mått.

Rimligen borde klubbarnas totala driftsutgifter (det vill säga exklusive spelarinköp) vara den bästa ersättningen, men då flera SvFF:s ekonomiska rapporter brister lite i informationen kring till exempel Djurgårdens utgifter under de år fotbollsverksamheten drevs i två föreningar, har jag istället valt att använda driftsinkomsterna som min första variabel. Jag har för Häckens del räknat bort inkomster från Gothia Cup, och för Helsingborgs del räknat bort inkomster från Champions League 2000 eftersom dessa två inkomstkällor inte bör anses som en del i den dagliga driften.

Under den undersökta perioden har 44 lag spelat i Superettan och/eller Allsvenskan. En stor majoritet, 37 lag, har spelat åtminstone tre av nio säsonger och det statistiska underlaget är således ganska gott. Exakt hur alla uträkningar gått till är lite för invecklat för att ägna ett blogginlägg åt, men i korthet har varje lags intäkter för varje säsong först jämförts med det årets snittintäkt för alla lag i Superettan och Allsvenskan (för att eliminera påverkan skapad av att snittintäkterna i princip dubblats från 2000 till 2008) för att skapa ett mått på hur ekonomiskt slagkraftig föreningen varit just det året. Sedan har dessa siffror snittats för alla år för att få ett mått på hur ekonomiskt slagkraftig föreningen varit i jämförelse med övriga föreningar under perioden. Slutligen jämförts denna siffra med lagets snittplacering i svensk elitfotboll (1–14 i Allsvenskan 2000–07, 15–30 i Superettan 2000–07 samt 1–16 i Allsvenskan 2008 och 17–32 i Superettan 2008) för att få ett mått på hur väl föreningen omvandlat sina inkomster till ligaplaceringar.

Här är resultatet (skalorna är logaritmerade där en placering nära 0 på x-axeln innebär en genomsnittlig inkomst och på y-axeln en genomsnittlig placering, genomsnittlig för hela elitfotbollssystemet alltså). Klicka på bilden för att förstora så att det går att se något.

Inkomstaxeln är vågrät, positionsaxeln är lodrät. Den röda linjen visar var en genomsnittlig förening placerar sig någonstans. Varje blå stjärna representerar en av 44 elitföreningars prestation under perioden med lagnamnet förkortat till höger om stjärnan. Ju längre till höger en stjärna ligger desto större snittinkomster har klubben haft, och ju längre uppåt en stjärna ligger desto bättre snittplacering har klubben haft. Ligger en stjärna över den röda linjen betyder det att klubben har utnyttjat sina resurser bättre än genomsnittet, eftersom klubben har en högre snittplacering än vad deras snittinkomster egentligen borde ge. Och tvärt om betyder en stjärna under den röda linjen att klubben underpresterat sett till sin ekonomi. Ju längre från den röda linjen desto mer har klubben över-/underpresterat.

Till exempel finns det en stjärna längst till vänster med texten FCVU (FC Väsby United), längst till vänster innebär att Väsby United har haft allra lägst snittinkomster av alla elitlag under perioden, men sett till tabellplacering har Väsby ett stort antal klubbar under sig (det vill säga under en vågrät linje som dras genom deras stjärna). Väsby har med andra ord överpresterat enormt sett till sina förutsättningar. Tvärt om ligger stjärnan GIS (Gunnilse IS) oerhört långt ned sett till föreningens inkomster, Gunnilse underpresterade enormt under den enda säsong de spelade elitfotboll (samtidigt är det dumt att dra allt för stora växlar efter bara en spelad säsong).

Ser man till grafens mer intressanta delar, bortom den stora klumpen med stjärnor nere till vänster, så hittar man huvuddelen av de allsvenska föreningarna. Bland dem Gefle IF (GIF) som inte helt oväntat överpresterar rejält sett till sina låga inkomster. Detsamma gäller till viss del även Trelleborgs FF (TFF), Örgryte IS (ÖIS), Kalmar FF (KFF) och Halmstads BK (HBK) som har ungefär samma avstånd till linjen. Bland klubbarna i mittenskiktet som underpresterat hittar vi främst, och inte heller här helt oväntat, IFK Norrköping (IFKN). IF Brommapojkarna (IFB) underpresterar främst för att man har stora inkomster från sin ungdomsverksamhet som inte går att omvandla till sportslig framgång i Allsvenskan på något direkt sätt.

Slutligen tar vi en titt på Allsvenskans riktiga giganter. IF Elfsborg (IFE) har ungefär samma snittplacering som HBK under perioden, men ligger en bra bit mer till höger, man har varit tvungen att ha högre inkomster för att prestera samma resultat. Ändå ligger Elfsborg över snittet och överpresterar alltså litegranna. Ytterligare två föreningar i toppen utnyttjar sina inkomster bättre än väntat. Djurgårdens IF (DjIF) och IFK Göteborg (IFKG) som ligger ihopklumpade överst i grafen. Överst ja, vilket även innebär att det är IFK och Djurgården som presterat bäst på planen under perioden. Detta trots att man har fyra föreningar till höger om sig som alltså haft större (ganska mycket större) snittinkomster 2000–08. Utöver Hammarby IF (HaIF) och Helsingborgs IF (HeIF) som bara underpresterar något är de två allra värsta syndarna AIK (AIK) och Malmö FF (MFF) som sett till sina intäkter borde haft en högre snittposition under 2000-talet än vad både IFK och Djurgården haft.

Förklaringsgraden R² är 78 %, alltså inte alls lika hög som förklaringsgraden mellan löneutgifter och placering i den engelska elitfotbollen, och det finns naturligtvis flera anledningar till det. Den första är som sagt att det inte funnits några bra siffror att gå på för löneutgifter i svensk elitfotboll, den andra är nog helt enkelt att svensk fotboll elitfotboll är så jämn som den är. Vi har inga fyra giganter som vinner ligan år efter år. Svenska klubbar är helt enkelt sämre på att utnyttja sina resurser än vad de engelska klubbarna är.

Övriga, i texten onämnda, förkortningar (från vänstra nedre hörnet): MoAIF - Motala AIF, FVFC - Friska Viljor FC, BKF - BK Forward, UFC - Umeå FC, QFIF - Qviding FIF, BBK - Bodens BK, DeIF - Degerfors IF, JSIF - Jönköpings Södra IF, IFS - IF Sylvia, IKB - IK Brage, FFF - Falkenbergs FF, IFKM - IFK Malmö, ÄFF - Ängelholms FF (snett till höger om IFKM), IKS - IK Sleipner, LBIF - Limhamn Bunkeflo IF, VFIF - Västra Frölunda IF, AFF - Assyriska FF (snett till höger om VFIF), ESK - Enköpings SK, ÅFF - Åtvidabergs FF (snett till höger om ESK), LSK - Ljungskile SK, MjAIF - Mjällby AIF, VSK - Västerås SK, ÖIF - Östers IF, GAIS - GAIS, BKH - BK Häcken, LBoIS - Landskrona BoIS, GIFS - GIF Sundsvall, ÖSK - Örebro SK.