Hankins krönika: Den bortglömda blåvita hjälten

KRÖNIKA. Det är så enkelt att klaga. Att slänga ur sig glåpord och vara negativ. Där krävs ingen ansträngning, bara bitterhet. Konsten att se glaset som halvfullt, att välja positivism som ens fokus och lyfta fram det goda är däremot rätt så svårt. Där krävs prestigelöshet.

I IFK Göteborg är kraven skyhöga. Spelarna utsätts för en press som nästan är omänsklig. Varje litet fel granskas noggrant under lupp och väcker ganska ofta fansens vrede. Därför är det så otroligt skönt att öppet berätta för er att jag fullkomligen älskar fotbollsspelaren Jakob Johansson.

Jag stod och diskuterade fenomenet läsarreaktioner med en kollega i fikarummet. Vi snackade om alla många mejl som trillar in när vi skrivit om något kontroversiellt ämne, mejl från arga, bittra, ilskna, frustrerade och även rent hatiska människor. Men då och då kommer ett mejl som endast fokuserar på positiva saker. Som väljer att uttrycka sin uppskattning med det vi gjort. Det är i de stunderna som allt blir värt det, som kontakten med publiken, läsarna, väcks till liv.

Det här är mitt läsarmejl till Jakob Johansson.

"Observera nummer 15 Jakob Johansson. Tillbaks i startelvan sedan slutet av juni, 19 år gammal kommer han bli en nyckelspelare för Blåvitt i derbyt."

- Lasse Granqvist i Canal+ inför IFK Göteborg- Gais.

Oj vad rätt han fick. Eftersom Stefan Selakovic gjorde två mål, varav ett direkt matchavgörande så riktades mediernas och supportrarnas fokus naturligtvis mot serben från Halland. Men i bakgrunden fanns det ytterligare en derbyhjälte som klev in från kylan i frysboxen till hetluften i derbyt som om han aldrig gjort något annat.

Han får inte handla på Systembolaget, än. Om nio månader slipper Håkan Mild köpa ut åt honom. Men på fotbollsplanen är han redan mycket närmare sin sportchef än de flesta ger honom cred för, med all säkerhet han själv med.

I 28:e matchminuten låg Jakob Johansson i en typisk Wernbloom-roll mitt i straffområdet. Ja, låg och låg, han hade löpt in raka vägen från sin roll på innermittfältet. Där högg han som en kobra på två returer från Stefan Selakovic skott och satte därmed an tonen till det avslutsmässiga övertag som Blåvitt successivt tog sig mot motståndaren, Gais.

I 34:e matchminuten spelade Thomas Olsson ut bollen till Sella, som gjorde sin gubbe, fick till ett inlägg med vänstern som gick rätt högt upp och där dök Jakob upp igen. Den här gången med en svår nick som gick över, men som fortsatte att bygga upp den offensiva press och känsla av övertag som till slut ledde till 1-0 målet, två minuter senare.

I 70:e minuten gör Selakovic bort en Gaisare i straffområdet, löper ner mot kortsidelinjen och skickar in en passning, en riktig "kompispass", så att säga. Lyran kommer i full fart, drygt 120-140 centimeter upp i luften, in mot mitten av straffområdet. Här har Jakob Johansson åter löpt in från positionen på centrala mittfältet och drar till med ett volleyskott i ett läge där även Zlatan Ibrahimovic hade fått problem att träffa bollen.

"Jag är chockad att en svensk spelare lyckas träffa den där bollen. Att han dessutom får den på mål och nästan i mål är ju smått otroligt."

- Blåvit supporter på The Harcourt Arms i London.

Jag håller med. Dime Jankulovski gör i det läget matchens bästa målvaktsparad och stjäl ett magiskt mål från duon Selakovic/Johansson. Men Jakob fortsatte att skugga Selakovic i rollen som "matchens man". På ett förhållandevis anonymt, men ändå imponerande vis.

I 73:e minuten vinner Thomas Olsson boll på mittfältet, löper fram på offensiv planhalva och serverar Jakob Johansson som stormar fram till höger. Jakob stiger in med boll i straffområdet och skickar in en hård boll lågt mot centrala straffområdet där Stiller löper in. Bollen tar på en Gais-back, studsar rakt ut och ger "TO" ett jätteläge att göra mål. Calem Angus får dock en häl på bollen, som är på väg mot öppet mål, och räddar Gais från att hamna i underläge.

Matchklockan har hunnit upp till 92:57 när han nickar in bollen mot Gais mål. Gustav Svensson har skickat in en lyra i straffområdet som Jakob går upp på, vinner nickduellen och sänder in en chansartad passning mot framstörtande Stefan Selakovic, som hinner dit och avgör med ett makalöst derbymål i slutsekunden. Den stora hjälten är naturligtvis Stefan Selakovic och Thomas Olsson gör en jättematch. Men i skuggan av dessa veteraner tar en 19-åring från Trollhättan kommandot i den här dramatiska matchen.

Att som tonåring kritiseras skarpt av omgivningen är ingen enkel affär. Förmågan att hantera det - utan att deppa ihop totalt - kräver sin man. Ett steg längre går han som vänder den negativa trenden till en positiv prestation. I det här fallet ett av säsongens bästa fotbollsinsatser i Blåvitts guldjagande lag, visar att Jakob Johansson är en fantastisk fotbollsspelare. Utan att spåra ur i lovord så tror jag att Jakob kommer bli värd sin vikt i guld för IFK Göteborg framöver. Detta är mitt positiva utlåtande, min eloge, honnör, mina superlativ, min uppskattning, komplimang, om Jakob.

Han förtjänar ett erkännande som blåvit supertalang. Jakob får sällan den uppmärksamhet han förtjänar då vissa andra i vårt talangstall har en medialt och supportermässigt mer attraktiv spelstil än "vattenbäraren" på mittfältet. Sanna mina ord, Jakob Johansson kommer bli en av IFK Göteborgs mest tongivande spelare under de kommande tre säsongerna. Om vi väljer att se glaset som halvfullt.

Jag uppskattar dig Jakob för din insats i derbyt och hoppas på mycket mer av samma vara framöver. Här är mitt brev till dig, ge mig gärna anledningar att skriva fler.