Vi är bäst av alla förlorare

WOWOAH-ARNE DEBATTEN Arne Erlandsen svarar på kritiken från Samuel Wowoah om att spelarna utanför den ordinarie startelvan känner sig negligerade och bortglömda av sin tränare:

"Wowoah låter lite bitter, känner sig som syndabock för att ni startade allsvenskan så illa?
- Det är inget som jag kan bry mig om. "

Så om en spelare känner att petningen av just den spelaren pekar ut honom som syndabock för en rad dåliga resultat ska tränaren skita i det? Det skulle låta som en smartare idé att samtala med spelaren i fråga om situationen och se till att han får ventilera sina tankar och även får respons på hur det ligger till?
Det är ju knappast någon slump att George Mourads depression bland annat på grund av dåliga resultat tvingade bort honom från Kamratgården när han mådde dåligt och att han fick ny energi genom att komma bort. Jag tror tyvärr att Arnes tränarfilosofi bara fungerar på järnpsyken och stärker dem som redan är grymt fokuserade i psyket medan de knäcker dem som inte är det.

George Mourad hade ett kontrakt från AIK hemma hos sig i 14 dagar i vintras och han funderade länge och väl på att skriva på för dem för att han mådde så dåligt på grund av att han var ur form och mådde dåligt i Blåvitt. Hur kul hade det varit om Mourad öst in mål för AIK nu istället för att göra det hos oss?
Arne borde nog helt klart fundera på att rucka lite på maffiosoattityden för att värna föreningens bästa. Individerna i laget måste må bra för att helheten ska fungera effektivt långsiktigt.

GT:s intervju med Wowoah fortsätter:

"Arne Erlandsen påstår att han alltid har sin dörr öppen för den som vill prata?
- Det stämmer inte. Jag har försökt få en förklaring - men då drar han sig bara undan. För mig verkar Arne konflikträdd, jag vet inte."

Det är aldrig bra om spelarna i truppen känner att tränaren inte vill ha en öppen dialog med dem och det räcker inte att säga "jo men min dörr står öppen" utan för en ledare i en så dynamisk grupp som ett topp-fotbollslag är måste man även de facto se till att spelarna känner att den där dörren faktiskt är öppen.


Till slut avslutas GT:s intervju med Wowoah så här:

"Det doftar starkt av att Samuel Wowoahs kontrakt inte förnyas över 2007.
Han säger:
- Jag har frågat Håkan Mild om klubben har någon tanke på att behålla mig. Mild svarar bara att "vi har inte tagit upp det än"."

Vilket ger sken av en situation som inte är önskvärd. Sedan flera år tillbaka har spelare vars kontrakt varit på väg att gå ut fått vänta alldeles för länge på besked om vilket intresse föreningen haft på att förlänga med spelaren. Nu när Arne Erlandsen via Magnus "Ölme" Johansson i veckan gick ut med att han ville att backen skulle förlänga i ett år förstår man verkligen Wowoahs frustration och känsla av att vissa spelare favoriseras på Kamratgården.
Wowoah får beskedet att föreningen inte ens haft en förlängning av hans kontrakt uppe till diskussion medan "Ölme" får besked av Arne Erlandsen att han minsann borde satsa ett år till då Arne vill ha kvar honom.

Jag tycker att det är helt rätt att uttrycka sin åsikt (Wowoah) och att vädra luften när man tycker att saker inte står till som de ska. Det är snarare så att Arne inte klarar av spelare som vågar säga ifrån vilket han visat redan i petningar av exempelvis Alvbåge (fick inte ens stå i Svenska Cupen eller många träningsmatcher och fick till och med utstå visst hån från Arne bland folk) vilket visar att Arne är en typisk "engelsk" tränare som fungerar mer eller mindre som en "diktator" och inte vill ta en tvåvägsdiskussion med sina spelare.

Detta fungerar BARA om man vinner ligan (alternativt annat) för annars blir det lätt grupperingar inom laget vilket ofta leder till dålig stämning i längden.

2004 vann IFK Göteborg INGENTING.
Trots finalplats. Akterseglade i ligan.
2005 vann IFK Göteborg INGENTING.
Trots finalplats. Akterseglade i ligan.
2006 är vi ur cupen, ur Royal League och ur mot ett korpgäng i UEFA-cupkvalet.

Nära skjuter ingen hare.

Antigen så vinner Arne ligan med Blåvitt i år eller så är det dags att förnya sig. Man kan rada upp hur många andraplatser man vill, för man ska aldrig glömma att en andraplats inte är något annat än att vara bäst av alla förlorare.

De som jämför Arne med Bosse (och den oorganiserade slappheten som fanns då i jämförelse med nu) ska inte glömma att förbättringar kan ske även åt andra håller, dvs ännu bättre resultat vid ett ledarskapsbyte. Jag skriker absolut inte "avgå Arne"- förutsatt att det blir guld i höst. I all evighet kan man inte acceptera att vara bäst av förlorarna.

Just nu har Estland två lag vidare i UEFA-cupkvalet.
Sug på den karamellen.