Tacka jägaren för gulddrömmen

ALLSVENSKAN Det är så märkligt med fotboll. Man kan rada upp ett halvdussin underprestationer på löpande band, för att strax efter det så kallade fiaskot inse att vi fortfarande har det perfekta smygläget på ett SM-guld i höst. Gustav Svensson är dock inte den enda vi bör tacka, tacka Hammarby, tacka Bengt Andersson, tacka "den Attraktive"...

Det finns en ganska skarp Bengt Andersson kritiker bland oss aktiva på Baraben. Han har under en lång tid talat om hur vår framtid på målvaktssidan är osäker, om att vi inte skulle släppt John Alvbåge och att Bengan gör för många oprovocerade misstag på en säsong. Under gårdagens match var det nära att han fick rätt en gång, det var när Bengan skickade ut bollen lite på måfå och den gick rakt till en närstående Boråsare. Men som den attraktive målvakt han trots allt är så reparerade Bengan tabben med en strålande parad. Bortsett från den fadäsen i andra halvlek hade vi en målvakt som tokdominerade på plan.

För Elfsborg var bra. Elfsborg var riktigt bra. Elfsborg spelade trots gräsunderlaget en effektiv mittfältsfotboll med ett kortpassningsspel som gick genom Blåvittförsvaret som en tornado genom Florida under orkansäsong. Men det spelade liksom ingen roll att "Gurra" och "Hjalle" inte fick kontroll på Ishizaki, det kvittade att Anders Svensson gång på gång hittade ytor mellan våra lagdelar och att Mattias Svensson rev sår i vårt mittförsvar.

För där stod han, stammens äldste, härskaren av boxen, generalen av försvaret. Bengt Andersson blev den markanta skillnaden mellan ett riktigt stort gap till Elfsborg och en poäng på Gamla. Missförstå mig rätt, det var underbart att den från start debuterande Gustav "Erling" Svensson fick bli tungan på vågen för vår poäng. Men utan den fenomenale 40-årige jägaren längst bak i fältet hade troligtvis utklassningen varit ett faktum redan efter första halvlek.

Med samma skärpa som Bengan för sig ute i skogen med bössan i hand nyttjas på de Allsvenska planerna när Jägar-Bengan störtade på situation efter situation i en stormatch av gammalt gott slag. Inte sedan Ravellis galna form under 1993 har vi sett en målvakt spika igen på ett sådant excellent vis som igår.

Tack Bengt Andersson, för en gulddröm som lever än idag.