Pontus Wernbloom, den nya eran?

WERNBLOOMISMEN Det är inte ofta min farsa berömmer någon av Blåvitts nutida spelare. Det finns liksom bara en som varit bra i hans ögon. Det är Torbjörn Nilsson hit, och Torbjörn Nilsson dit. Min farsa kan en del om fotboll. Han var med och drog upp stolpar på 70-talet, bara det gör han till en guru inom den Blåvita historien i mina ögon. Men det finns en spelare som helt plötsligt och oväntat bröt hans nostalgiska "det var bättre då" psykos, ja ni kan nog gissa vem. Första gången han såg Pontus Wernbloom var hemmamatchen i Intertoto förra året mot Wolfsburg. Då var Pontus ganska usel, men han gick in och gav allt och visade en inställning som vi sedan dess blir bortskämda med i match efter match. Nåt höll på att ske.

Det skumma är att killen inte ens blivit hälften så bra som han kommer bli. Kanske ännu inte ens bland de bästa i Blåvitt utslaget på en hel säsong. Men vi ser något där, vi ser något som får oss att drömma om en ny framgånssaga för frusna Blåvita själar.

Vad är det då som får oss 30 åriga män dreggla över en 20 årig grabb? Visst ser han bra ut och lockar lite kvinnliga marginalåskådare till matcherna (förutom den nya tyska munkfriyren), men har har något annat dessutom. Det finns en lekfullhet och en sådan glädje hos honom att spela för IFK Göteborg som syns genom vilken PPV sändning eller träningsmatch på en stelfrusen vinterplan som helst.
För er som inte bevittnat några träningar så kan jag berätta att Pontus skiter i om killen brevid är nyförvärv, 40 år gammal målvakt eller bästa kompis i ungdomsgänget. Han skojar och stojar med alla. Han får alla att le och Sella som vant sig vid rollen som lagets clown har ofrivilligt fått abdikera. Vad som är unikt med Pontus är att han kan blanda att stå och driva och skoja med Arne (som ingen annan vågar) med att vara den mest målmedvetna och seriösa fotbollspelaren i dagens Blåvitt. Han vägrar förlora den minsta kvadrat- eller blixtturnering. Dagen efter vet han exakt vem han lyckades finta dagen innan, och låter denne får höra det om och om igen. Han älskar det han gör. Och vi älskar honom.

Han får mig att tro att han kan bli den typ av härförare som vi så desperat behöver. Inget ont om Håkan Mild. Men Håkan inspirerade knappast andra unga talanger att söka sig till Blåvitt. Jag tror att Wernbloom kan bli det Kim Källström blev för Djurgården. En ny era i föreningen egentligen tack vare en enda person. Att både prestera på planen samt att vara en nyckelfigur i media och i det vardagliga arbetet med laget.

Så snälla Pontus, du lär ju läsa här på bloggen: Forsätt vara samma underbara människa. Väx i rätt takt. Ta för helvete chansen i både landslag som i utländska ligor. Men hjälp oss först att återta äran, som Sveriges bästa fotbollsklubb. Med dom bästa och underbaraste spelarna såväl på som utanför plan. Alla goa Glenn, Håkasn och Torbjörnar välkommnar dig garanterat i sitt sällskap.

Att han dessutom stänkte in två råsnygga dönare mot Kalmar försvagar ju inte direkt min tes...