Förnekelse och naivitet

KRÖNIKA Det börjar dra ihop sig nu. Man borde kanske ha greppat det tidigare, men man lever ju på hoppet in i det sista. Det kommer ingen Mr X i år. IFK Göteborg är inte längre en betydande maktfaktor inom svensk fotboll.

Förnekelse. Man brukar säga att en spelberoende människa bara minns vinsterna, men han kopplar inte alla de gånger han förlorar, även om det kan röra sig om betydligt större summor än vinsterna. Lite så känns det just nu i mitt förhållande till IFK Göteborg. Förra säsongen avslutades pinsamt dåligt. Vi rasade från toppen till strax ovanför botten. Vad har vi gjort åt saken?

Jo, vi har knutit till oss en mycket intressant tränarstab. Vi har fått hem en hjälte i Stefan Rehn. Men räcker det med hjältestatus? Räcker det att vi har en gudaikon som sportchef pch tränare som varit framgångsrika i vår klubb som spelare? Förmodligen inte. Men mitt blåvita hjärta börjar förneka. Förneka förra säsongen. Förneka det faktum att Rehn & co är totalt oprövade som ytterst ansvariga tränare på denna nivån.

IFK Göteborg har inte värvat Mr X. Vi har värvat en isländsk U21-back. Vi har värvat en skadedrabbad mittfältare. Vi har skrivit lite kontrakt med killar från U-truppen. Vi har värvat en 14-åring. Vi har värvat JJ från Trollhättan. Men framförallt, vi har värvat en skyttekung från division 2 och pratar om hans stora genombrott som skall ge oss ett SM-guld.

När jag läser det jag just skrivit så känns det tämligen avlägset med ett SM-guld. Ett realistiskt mål är kanske att kämpa, kämpa, kämpa för sjundeplats. Men här kommer återigen förnekelsen in, och det är det fina med kråksången.

Jag må förneka, och jag må vara naiv, jag må vara dum i huvudet - men jag ser fortfarande ett topplag i Blåvitt. Namnet Selakovic bringar fortfarande hopp, alla vet ju att han är målfarlig. Får han bara göra ett par mål tidigt i serien så infinner sig ketchup-effekten snabbare än Hjalle kan slå en felpass. Ranegié har en enorm potential, visst kan han få sitt stora genombrott i år. Vasquez visade redan förra året att han är en av allsvenskans bästa, vi har Alex, vi har Adam, Bengan, Wernbloom, Bjärsa. Det är ju lungt. Vi är med.

Snart är det långfredag. Då vill jag se hets. Jag vill se bortaläktaren på Vångavallen fyllas av hoppfulla, naiva, sjungande Blåvita - som alla har en gemensam övertygelse. IFK Göteborg vinner SM-guld 2007.