Bakom kulisserna på Baraben - (nästan) 2 år som skribent

TILLBAKABLICK Idag är det alltså två år sedan som Markus Hankins skapade den här bloggen, Bara ben på Glenn Hysén. Själv blev jag, något förvånande, andre skribent ut i juni det året. Det känns lite underligt på flera sätt. Dels har jag svårt att förstå att det redan gått två år. Dels har jag svårt att förstå att Baraben inte funnits i mer än två år. Idag är vi Sveriges äldsta, största, mest lästa, och ledande ideella sportblogg. Vi har haft gästskribenter som Offside-redaktören Mattias Göransson, FC Z-kändisen Tore Kullgren och Blåvitthjälten Dennis Jonsson. Det finns faktiskt inte någon blogg som är i närheten, och det är troligen inte någon blogg som lyckats påverka både media och den förening som anknyts till bloggen på samma sätt som Baraben.

Det hela började alltså den 24 mars 2005. Det kan väl inte påstås att det hände jättemycket intressant, jag vet inte ens om jag läste Baraben, innan Hankins sökte skribenter, och jag av någon anledning som jag faktiskt inte minns nu, hakade på. Månaderna går, fler skribenter hakar på, och ju längre det lider så inser jag att detta kanske inte var en helt ordinär blogg trots allt. Det är mer än så. När andra grupperingar av Blåvita supportrar bildades av redan existerande kompisgäng, bildades istället en gruppering och ett kompisgäng kring bloggen. Jag tror att det var på årsmötet vårvintern 2006 som jag såg och pratade med ett par medskribenter en längre stund för första gången.

Det är fortfarande många av det 30-tal skribenter som står listade som skribenter som jag fortfarande aldrig sett, men de tiotalet mest aktiva har på mycket kort tid tagit sig in i min kompiskrets. Vi har inte samma bakgrund, vi är inte lika gamla, och vi har definitivt inte samma åsikter i alla frågor. Vi har ett par skribenter ganska långt ut på vänsterflanken på den politiska skalan, men vi har också ett par moderatjävlar som jag. En sluten omröstning med 14 deltagande skribenter gav slutresultatet 4 kommunister/socialister, 3 vänsterpartister, 2 miljöpartister, 2 folkpartister och 3 moderater. Den största bloggen om den så kallade sosseklubben IFK Göteborg saknar aktiva socialdemokratiska skribenter. Där har ni ett scoop om något. Det som binder oss samman är naturligtvis inget av ovanstående, utan istället en ohämmad kärlek till Blåvitt.

Bakom kulisserna då, vad har hänt där? Ja, det finns många sköna och mindre sköna minnen. Resan till Stockholm och matchen mot Djurgården i april 2006 är nog ett minne som jag tror att de flesta av de som var med har ganska högt på listan. Inte för att vi förlorade matchen med 1–0 utan för allt annat. Som när Pontus Wernbloom fick ett samtal från en av oss på vägen upp och på skämt lovades ett antal tusen ur supporterfondenkassan om han tacklade ner Tobias Hysén så bryskt att denne skulle tvingas avbryta matchen, varpå han på fullaste allvar svarade att han inte vågade göra det för att han då skulle få sitt tredje gula för säsongen, bli avstängd, och förmodligen få en jätteutskällning av Arne. Som när åtta halvpackade barabenare skanderade "Dennis Jonsson är homosexuell" utanför IFK:s spelarbuss så ljudligt att Stefan Selakovic såg ut att skratta ihjäl sig. Eller hur Hankins på väg hem halvt skrek, halv suckade fram sitt missnöje med föreningen under en kvart utan att någon annan vågade yttra ett ord. Eller när näshumorkungen Stellham av en slump så när stötte ihop med Abgar Barsoms näsa (citat: "helt plötsligt blev allt svart", Barsom själv syntes enligt utsago inte till), men snabbt var tvungen att avlägsna sig från platsen för att inte råka dö i ett skrattanfall.

Det har varit mycket som gått som det skulle, se bara succén den Alternativa Shoppen och vinsten i 2006 års Rikets Änglar, men vi har även fått se en del motgångar. Att Supporterfonden "bara" samlat ihop drygt 100 000 kr till IFK var lite nedslående för mig personligen i alla fall, men samtidigt är det 100 000 kr mer än ingenting och definitivt något jag är stolt över att vara med om. Det som kanske var det utöver Supporterfonden som vi hypade mest under föregående år var tågresan till bortamatchen mot AIK på hösten, men sen var det av ett antal olika anledningar bara två skribenter som valde att åka med upp med tåg. Själv var jag kvar i Göteborg då mitt tänkta färdmedel ställdes in. Just då kändes det som ett stort svek från Baraben-chauffören i fråga, i efterhand var jag inte lika förbannad...

Kontroverser kring Baraben externt sett, ur mitt perspektiv, har inte saknats under de här två åren. Har det inte varit skatteskandaler, avslöjanden kring landslagsbråket under VM 2006 eller påstådda hot mot Antonsson, så har det varit hatälskad bög- och näshumor eller påstått hat mot Alltid Blåvitt. Trots detta, eller kanske tack vare detta, och trots de meningsskiljaktigheter som finns skribenter emellan, så har det, tro mig eller ej, inte varit några större kontroverser eller andra saker man stört sig på internt. Mer än att Frankie är en jävla kommunist och provokatör, att Stellham är en studiehatare som aldrig bott i Göteborg, att Sandsäter inte ens kan vinna sin egenanordnade pokerturnering, att Erling fegar på att släppa artikeln om en väldigt speciell Blåvittelva, att Brockman inte klarar av att gå ut Chalmers, att Becka gillar Backstreet Boys, att Ludovic säkert bara har en jävla sketröta när han tippar och att Kjellén är för jävla slapp när han spelar fotboll...

En sak är i alla fall säker, vi kommer att ses och synas på arenorna och på internet under det kommande året!