Hjalmar gjorde det igen!

MATCHTANKAR. Ännu en träningsmatch spelad i bitande sibirisk kyla, ännu en vinst och ännu ett mål av Tobias Hysén.

Intressant match som inleddes lite snyggt med att Danskarnas målvakt verkar ha lärt sig helt andra regler om fotboll än dom som man spelar efter, kanske trodde han att dom spelade med ”flygande målvakt” igår. Målmannen bjöd på en solklar hands långt utanför straffområdet och verkade sen helt ärligt inte riktigt förstå vad han hade gjort för fel när han blev visad av planen av domaren (som idag inte snålade med korten). Nordsjällands tränare blev extremt upprörd verbalt och flaxade med armarna som om detta vore en final i Champions League.

Hjalmar Jonsson visade återigen klass på frisparkarna och drämde första i ribban, hade det varit något lägre hade det varit ett extremt snyggt mål, nästan i klass med Ragges mål mot Djurgården förra året (eller kanske inte). Han fick en till chans och satte den helt otagbart för Nordjällands inbytta målvakt. Hjalmar for president!

Matchen var till största del riktigt bra, mycket one touch och Danskarna fick springa sig trötta när dom jagade boll mellan säkra Blåvitt-fötter. Andra halvlek var betydligt bättre än första där vi vek ner oss och bjöd Norsjälland på lite för mycket boll.

I pausen när jag förövrigt frös halvt ihjäl stod Bärkroth i dunväst... Iskall och stenhård. ”Fuck vädret”.

Offensivt var det Elmar som trixade fram många giftiga möjligheter i första halvlek och danskarna köpte varmkorv (eller pölse?) gång på gång uppe på läktaren. Hysén köttade på och det skulle betalas med ett riktigt kämparmål i andra halvlek (där Nordsjälland verkade ha satt in Fredrik från Fredik och Filip som back, vilket också hade förklarat en hel del om det var han). På fasta situationer hade vi många riktigt farliga hörnor av kapten Sella, och som tidigare nämnt en mästare bakom frisparkarna i Hjalle. Andra halvlek fick Lund och Sella till sitt spel och serverade många fina pass mot Hysén och Pär. Danskarna (och Svensken Pierre) hängde inte med och det borde ha resulterat i fler mål.
I mitten var det samspelt, tryggheten låg i Gustav Svensson som igår inte gjorde många missar och styrde laget, danskarna sprang sig trötta och fick verkligen ett test på sin kondition.

Defensivt var det roligast att se Kalle Svensson på väg tillbaka, 90 minuter utan smärta och några direkta missar (ett långpass som såg ut att gå rent åt helvete men som sen duracell-Elmar hann ifatt och det höll på att bli riktigt farligt.) Kalle gjorde det riktigt bra, och det var jävligt kul att se. Hjalmar, tillbaka på vänstern skötte sig riktigt bra och förtjänade hyllningarna från publiken. 20 minuter spel för Risp som nuddade bollen en halv gång kanske, men än en gång – Välkommen hem.

Så, en sammanfattning, det var jävligt kallt vilket fick ungefär 1000 veklingar från förra matchen att stanna hemma, Risp är tillbaka, Elmar bäst på planen igen (fram till övertändningen och det röda kortet), Hjalmar har gjort två(!) mål på tre matcher, Kim reflexräddar vidare, Hysén laddar för ännu en skytteligavinst och IFK Göteborg ser ut att vilja slåss om guldet 2010 – och det ser riktigt positivt ut.

Det här var sista matchen för mig och Frankie i löjligt kallt väder (hoppas på mildare vindar i Mars). På lördag åker vi ner till Cypern lite innan laget för att hinna känna på planen och mäta längd och fuktighet på gräset så att vi slipper ställa frågan ”Hur känns planen?”.

Med glimten i ögat tackar jag för mig och packar väskan för Cypern, vi ses snart igen.