Det betalade Watford för Pontus Dahlberg

SILLY SEASON. Spekulationerna har haglat kring prislappen på Blåvitts supertalang Pontus Dahlberg. Låt oss därför göra slut på (en del av) spekulationerna här och nu. Enligt en uppgiftslämnare med god insyn i transfern bokfördes övergången officiellt till 3,3 miljoner Euro.

Det innebär att IFK Göteborg sålde sin förstemålvakt för en rekordsumma, högsta priset för en försäljning av en målvakt från den svenska ligan - någonsin. Om Watford betalade i Euro (i stället för pund, med tanke på att de verkar i England) är oklart, men påverkar inte övergångssummans storlek då det som bokförts, enligt BaraBens uppgifter, är 3,3 miljoner Euro.

Det motsvarar minst 33-34 miljoner svenska kronor, beroende på rådande växelkurs när pengarna utbetalats. Däremot framgår det inte av BaraBens uppgifter hur stor del av den här övergångssumman som gått till agenter, i solidaritetsersättning och andra tänkbara avgifter. Alltså lär summan som de Facto hamnade i IFK Göteborgs kassa vara en bit mindre än dessa 3,3 miljoner Euro.

Här kan man bara hoppas att IFK Göteborg tagit till sig av kritiken mot de hiskeliga agentarvoden som tillåtits under många år. En signal om att så är fallet har kommit från IFK Göteborgs ordförande Mats Engström som i ett pressmeddelande efter Dahlberg-försäljningen  påstod att försäljningen stärkte föreningens ekonomi såpass att man skulle ha råd att investera i spetsspelare. Men här är det upp till bevis för IFK Göteborg för att svara på frågan:

Hur många procent av transferpengarna för Pontus Dahlberg fick Blåvitt faktiskt behålla?

Motion till IFK Göteborgs årsmöte

ÅRSMÖTE. Ett märkligt sammanträffande får man nog kalla det. Att det i morse i media kommer ut uppgifter att IFK Göteborgs resultat för 2014 blir röda siffror på 6–8 miljoner kronor vilket så klart många supportrar går i taket över och undrar hur det kunnat ske, trots ett år där det knappast gått uruselt sportsligt eller publikt (trots att målet är högre satt) och på det sålt spelare för rätt rejäla summor (Ludwig, Sam, Hysén med flera). I går skickade jag nämligen in en motion som ska behandlas på föreningens årsmöte den 9 mars:

IFK Göteborg är en förening som präglas av öppenhet och kamratanda mot sina medlemmar, och en förening som bryr sig om och lyssnar på sina medlemmar. När kampen för bevarandet av 51-procentsregeln ägde rum stod föreningen längst fram i ledet tillsammans med medlemmarna. Årsmötet är medlemmarnas främsta verktyg för att påverka hur föreningen drivs och styrs. Underlaget för att medlemmarna på årsmötet ska kunna fatta välunderbyggda beslut angående både det gångna och det kommande verksamhetsåret är dock något bristfälligt.

För att som medlem kunna avgöra om föreningen under det gångna året har drivits på det sätt som förväntas räcker det inte att jämföra det sportsliga utfallet i förhållande till uttalade mål. Medlemmarna bör också ha möjlighet att jämföra det ekonomiska utfallet i förhållande till uttalade mål, i form av det gångna årets budget. En godkänd revision talar förvisso om att ekonomin skötts enligt lagar och regler, men inte hur ekonomin skötts. För att kunna besluta om hur föreningen ekonomiskt bör drivas under det kommande året bör medlemmarna också ha underlag nog för det, i form av det kommande årets föreslagna budget.

Detta är inte något unikt. Rosenborg BK, en förening som precis som IFK Göteborg är bland nordens största, har sedan ett antal år tillbaka presenterat tidigare års och kommande års budget för sina medlemmar i samband med årsmötet. Öppenhet och medlemsdemokrati är två av IFK Göteborgs allra främsta styrkor. Låt oss göra dem ännu starkare. IFK Göteborgs årsmöte 2015 föreslås därför besluta:

att föreningen i verksamhetsberättelsen för år 2015 och framåt inkluderar det gångna verksamhetsårets rambudget samt det kommande verksamhetsårets föreslagna rambudget, tillsammans med resultaträkningen.

Vad ska gaisarna göra sen?

Som ni kunna läsa de senaste dagarna så är Gais ekonomi riktigt illa. Som det är just nu så verkar frågan vara när snarare än om Gais går i konkurs. Skulle det bli konkurs så har alltså Göteborgs näst största och tredje största fotbollsföreningar gått i konkurs inom loppet av ett par år. I och med att Öis var ett aktiebolag var det degradering till division 1 som gälde för deras del. Skulle Gais gå i konkurs så är det tack och hej helt och hållet som gäller. För öisarna var det nog inte så svårt, att följa ett lag i division ett är inget konstigt, man har samma logga, samma namn och till stor del även samma spelare.

Alla som följer ett lag vet att det tar mycket tid. Både när det gäller att gå på matcher men kanske främst när det gäller tankeverksamhet. Man går och funderar en hel del på förra matchen, nästkommande matchen och eventuella nyförvärv. Det blir därför ganska mycket tid att fylla upp med annat. Därför har jag tänkt komma med en liten lista för att hjälpa “alla” gaisare med detta.

Nytt fotbollslag?
Jag tror inte det finns allt för många gaisare som känner sig sugna på att börja följa något av stadens övriga herrlag. Vad sägs om Kopparbergs Göteborg? Spelnivån är ungefär den samma som Gais har haft. Publiksiffrorna är inte mycket sämre än vad Gais haft på Gamla Ullevi.

Börja gå på hockey?
Inte samma säsong som fotbollen, men skulle det gå bra för Fröluna så håller ju säsongen på nästan hela april ut. Tycker du att det är för många matcher? Skit i ett par matcher, det är väl det gaisare gör bäst?

Känna på vinnarkultur?
Det är ju ingenting som gaisarna är vana vid men det kanske kan vara kul att känna på? Sävehof är Sveriges bästa handbollsförening både på dam och herrsidan.

Man kanske vill komma bort från sportens värld? Vore ju inte så konstigt som gaisare. Då finns det ju ett gäng aktiviteter man kan roa sig med i Göteborg.

En sväng till Feskekörka
Har man haft som största intresse att se “Makrillarna” spela på Gamla Ullevi så måste ju det här vara perfekt. Man får se makrillar, men utan risk att förlora!

Årskort på Universeum
Kolla på hajar, göra lite fysikexperiment och ta en sväng i regnskogen. Lite taskiga öppetider om man jämför med hur allsvenska matcher spelas. Men det kanske man kan ha överseende med om man inte längre kan gå på fotboll?

Fortsätta kolla på tavlor
Har man haft Dime Jankulovski som målvakt de senaste åren har man fått se en och annan tavla. Varför sluta upp med det? På Världskulturmuséet kan man dessutom få se tavlor från riktiga världsartister.

Göteborgs Konserthus
Konserthuset har en ruggig akustik och även Gamla Ullevi har det. Men på Gais matcher får man inte uppleva det. En ny upplevelse efter att fotbollen hos Gais har försvunnit.

Har du fler tips till vad alla gaisare där ute kan göra när fotbollen inte längre kommer att finnas där? Kommentera!

Kronofogden driver in en tveksam skuld

AVSLÖJANDE. BaraBen kan avslöja att IFK Göteborg fortfarande anser sig ha rätten att driva in en högst tvivelaktig skuld(?) från en spelare som Mats Persson skrev kontrakt med under sommaren 2004.

Daniel Johansson skrev ett tvåårskontrakt med IFK Göteborg under sommaren 2004, som började gälla redan 1:e december samma år och enligt uppgift ska lönesummor i storleksordningen 40 000 kr i månaden ha varit för kontraktet gällande. Utöver dessa omkring 40 000 kr i månaden fick Johansson också en Sign-On på omkring 200 000 kr, och "gratis bil". 

Daniel Johansson satte foten i Göteborg först omkring månadsskiftet januari/februari 2005 vilket i praktiken innebar att han erhöll omkring 80 000 kr i löner och en Sign-On på 200 000 kr utan att ens ha satt sin fot i Göteborg. När Johansson väl dök upp i Göteborg skall han enligt säkra källor ha känt sig negativt särbehandlad direkt. Han kände enligt uppgifter inte riktigt att han var "en i gänget". Mats Persson låtsades som om spelaren inte fanns. Bland annat skall Johansson ha blivit åsidosatt vid den årliga lagfotograferingen.

Lagkamraterna frågade också gång på gång om inte Johansson skulle "få skriva kontrakt någon gång", eller om "han skulle fortsätta provträna". Johansson svarade under en lång tid att "vi får se hur det blir". Vad lagkamraterna inte visste då var att han satt på ett väldigt lukrativt kontrakt redan från den 1:e december. Till slut orkade han inte ljuga längre utan berättade efter en tid för folk omkring honom som undrade, att han faktiskt varit kontrakterad från första dagen de sett honom på Kamratgården(...och till och med två månader innan dess).

Under den här perioden var konkurrensen mördande på anfallspositionerna. George Mourad, Marcus Berg, Peter Ijeh... Även Stefan Selakovic blev klar under den här perioden. Trots detta var Mats Persson oerhört angelägen om att teckna kontrakt med Daniel Johansson, "skyttekungen från Friska Viljor".

I tidningarna kunde man läsa rubriker som att "Daniel Johansson flyttade till Göteborg på chans". Väldigt få utanför IFK Göteborgs innersta krets kände till att han hade ett giltigt kontrakt och Johansson behandlades fortfarande av Mats Persson som om inget kontrakt var skrivet. Johansson fick dock följa med till Marbella på ett längre träningsläger, vilket möjligen om något bevisar att han faktiskt var att räkna med kommande säsong.

Daniel Johansson spelade inte många minuter för IFK Göteborg, utan lånades nästan omedelbart ut till Frölunda. Mats Persson pratade knappt med honom under tiden han var i Göteborg. Under tiden i Frölunda var det IFK Göteborg som stod för Johanssons lön och förmåner, bl.a. bilen han körde. 

Johansson tröttnade på behandlingen från IFK Göteborg, och Mats Persson, och till slut valde han att i februari 2006 bryta kontraktet, tio månader innan det löpte ut. Parterna kom överens om att Johansson skulle få lön för februari, mars och april. Sedan skulle han och IFK Göteborg vara kvitt. Detta betyder egentligen att Daniel Johansson valde att efterskänka IFK Göteborg de sista åtta månadslönerna (320 000 kr). Dessa hade han egentligen enligt kontraktet rätt till. 

I januari 2007 dök det upp ett kravbrev från IFK Göteborg i Johanssons brevlåda (tio månader efter att kontraktet brutits). Kravbrevet gjorde gällande att han var skyldig IFK Göteborg 29 000 för en leasingbil som han nyttjat under kontraktsperioden. Detta krav har Daniel Johansson fortfarande "hängande över sig". Han vägrade dock att betala detta då han inte ansåg sig vara skyldig IFK Göteborg några pengar. De gjorde upp vid kontraktsbrottet i början på 2006 enligt honom själv. Flertalet gånger under de senaste sex åren har IFK Göteborg återkommit med detta krav till Daniel Johansson.

BaraBen besitter ej den juridiska expertis som krävs för att reda ut detta(och vi har inte heller tillgång till eventuella avtal där detta med all säkerhet har reglerats), men vi har hos IFK Göteborg försökt söka svar på ett par för ärendet avgörande frågor.

IFK Göteborg har valt att inte kommentera ärendet.

Idag har skulden sedan en tid varit Kronofogdens sak. En löneutmätning är gjord och Johansson betalar av skulden direkt på sin lön. Johansson har valt att inte ta ärendet till domstol då han är rädd för att IFK Göteborgs ord väger för tungt, och att hans möjlighet att vinna i rätten "ord mot ord" anses för liten av honom själv. En eventuell förlust i rätten skulle med största sannolikhet betyda att han får stå för eventuella rättegångskostnader.

Ord står än så länge mot ord och Kronofogden för IFK Göteborgs talan i ärendet.

Alla ska med!

HETS Nu är det snart en vecka sedan Johan Nerman skrev sin krönika om hur publik och medial hype göder varandra och resulterar i ökad ekonomisk styrka för IFK Göteborg, något som behövs för att kunna utmana om framtida SM-guld och gruppspel i europeiska cuper. Eftersom BaraBen-bloggen är en form av media tänker jag ta mitt ansvar och se till att konkretisera hur vi ska uppnå det som Johan så väl beskrivit.

Vi är alla överens om att säsongen inte har gått riktigt som vi önskat. Ny tränare och nya spelare har inte lyckas få någon succéstart utan det har snarare gått som det egentligen borde förväntas med halva startelvan och tränarstaben utbytt. Detta har lett till att publiken sviker trots den härliga (förvisso något regnblandade) sommarvärmen. Om IFK Göteborg ska kunna nå nya framgångar krävs att vår publik sluter upp. Det är vi som gör att reklamplatserna på matchtröjorna och Gamla Ullevis läktare blir intressanta för företagen. Ju fler människor som ser deras annonser, desto fler företag vill synas där och desto mer konkurrens blir det om platserna. Det är våra biljetter tillsammans med deras reklamplatser som betalar för IFK Göteborgs verksamhet. Vill vi vara i topp år efter år (och inte bara de år vi råkar ha turen att ha lyft upp Allsvenska toppspelare från de egna leden på alla positioner samtidigt, vilket är ganska sällsynt inte sant?) måste klubben få möjlighet att ha de bästa förutsättningarna till det. Hade IFK haft fullsatta läktare 2010 och 2011 hade vi kanske kunnat betala Mattias Bjärsmyr tillräckligt för att han ska ge fan i att gå och leta klubbar i Europa in i oändligheten.

===

Lite statistik (hoppa över den här biten om du inte är intresserad av sådant):

År 2009 slutade Malmö FF på sjunde plats i Allsvenskan. Året därefter hade man nästan 5000 fler personer i snitt på sina matcher jämfört med IFK Göteborg.
Året därefter, 2010, slutade AIK på elfte(!) plats. Nästkommande säsong hade man 3000 fler personer i publiksnitt än IFK Göteborg.
Till och med 2009, när vi hade ny arena och var med och slogs med AIK om guldet fram till sista matchen,  så hade Malmö FF, med sin sjundeplats, näst mest publik efter AIK.

Är det så enkelt som att det inte finns fler som håller på IFK Göteborg? Att vi snittar 10500 personer kanske är ett mått på att varenda Blåvit själ släpat sig ner för att se matchen de gånger vi lyckats fylla alla platser på Gamla Ullevi. Men jag tror inte det. Det måste finnas fler än 2% av Göteborgs storstadsbefolkning (nästan en miljon) som säger att de följer, älskar eller brinner för IFK Göteborg. Två ynka procent är vad som krävs för att fylla Gamla Ullevi. 18 416 människor. Fler än så måste vi väl ändå vara som håller på Blåvitt? Eller?

===

Vi har faktiskt bara fem hemmamatcher kvar i år, men vilka matcher det är sen. Titta bara på följande lista:

IFK-Elfsborg 16/9 (sön) Revansch att utkräva efter mötet i Borås. Vi brukar göra bra ifrån oss hemma mot dem. Vore inte helt dumt att sätta blivande Svenska Mästarna på plats lite och visa dem att de åtminstone inte kom hem med några poäng från vår arena.
IFK-Gais 24/9 (mån) Derby. Kanske det sista derbyt vi får på ett tag, Häcken borträknat. då lillebror är på väg ur Allsvenskan och dras med ekonomiska problem vilket gör att de kanske aldrig tar sig tillbaka. Stor chans till seger mot ett bottenlag dessutom.
IFK-Häcken 1/10 (mån) Lillderby. Vi slog dem på Rambergsvallen tidigare i år och vi ska fan visa dem att förra årets seger på Gamla Ullevi var deras sista.
IFK-AIK 22/10 (mån) Behöver jag ens säga något mer? Laget vi bara älskar att slå. En seger här kan mycket väl bli det vi minns i framtiden när vi blickar tillbaka på denna mediokra säsong. Om vi gör bra ifrån oss i matcherna fram hit kan det mycket väl vara så att vi kan komma ikapp eller till och med gå om Solnaiterna. Här finns dessutom en publikmatch att vinna.
IFK-DIF 4/11 (sön) Ännu ett lag med publik på sina bortamatcher (hoppas vi) och dessutom ett lag som vi både kan, vill och borde slå. Låt oss lämna säsongen med en bra känsla och en längtan till omstarten 2013.

Fem matcher på två månader är väl inte för mycket begärt att kunna kräva att folk ska gå på? Det är två och en halv match på fyra veckor. Max fem timmar du spenderar på IFK under fyra veckors tid. 75 minuter i veckan. Prismässigt handlar det om totalt 1170kr för klackbiljetter. 1210kr för billig sittplats. Kan rekommendera att stå/ställa sig i hörnen på övre läktaren där man ser bäst på hela arenan rent vinkelmässigt och där man betalar nästan minst. 600kr i månaden. 150kr i veckan. Ännu mindre om du är ungdom eller pensionär. Det kan man enkelt spara ihop om man låter bli den där utelunchen två dagar i veckan eller skippar fredagspizzan eller havskräftorna eller vad det nu kan vara.

Slut upp, alla änglar! Det betyder så oerhört mycket för både ekonomi som spelarnas insats på planen. Klyschan om den tolfte spelaren på läktaren är ingen myt. Ett lag med en fullsatt läktare i ryggen är MYCKET svårslaget. Tror ni mig inte så finns det bara ett sätt att bevisa det: Fyll Gamla Ullevi så blir det åka av! Vi har fortfarande chans på en plats topp 3-4, men de behöver vår hjälp för att rädda säsongen. Låt oss se till att avslutningen på säsongen blir en att minnas!

/patricw
@patricwestberg

Lika som bär: Ekonomikris-special

Har du en lika som bär?
Mejla oss på kontakt@baraben.com!

Tomheten som infinner sig

TURKIET 2012. Nu är allt över och precis som efter en säsong eller en viktig match så kommer tomheten krypande. Den kom faktiskt litegranna redan i torsdags när den sista fotbollsträningen var avklarad. Det är rätt mycket mer fokus och mindre flams och trams (det roliga med att bevaka laget...) på matcherna så torsdagen var lite av lägrets sista höjdpunkt rent bevakningsmässigt.



Sen är det givetvis alltid roligt med matcher men mina två kollegor som bevakat här nere för er räkning kan nog hålla med mig om att man är så fokuserad på att filma, kommentera och fotografera att man inte alls ser träningsmatcherna med samma ögon som om man skulle ha suttit på läktaren och fritt kunnat välja hur man ville följa spelet.

Vad jag främst kommer att sakna här nerifrån är småsnacket med spelarna före och efter träning, småsnacket mellan spelarna under träning och inte minst de stora asgarven från spelarna lite då och då. Eller att bara se Håkan Mild spankulera runt och se så där oförskämt nöjd ut som bara en sportchef som värvat ihop vad som ser ut att kunna bli ett riktigt bra lag, kan se ut. Sen kommer jag så klart även sakna Brown Bombers, Charlie och vakterna på spelarhotellet som varje gång behövt ringa fem samtal över en tidsperiod av en kvart för att kunna släppa in oss på området...

Förutsättningarna på Cornelia Diamond med deras Sports Center har varit perfekta. Planerna har varit av riktigt god kvalitet och trots ett monsunregn under tisdagens träningsmatch var det en fast och väldränerad plan som mötte spelarna på onsdagens förmiddagsträning. Hotellet, som vi besökt för intervjuer, kan bara klassas som internationell toppklass även om BATE-spelarna man såg där var lite uttråkade – det kan å andra sidan bero på att det var deras tredje elvadagarsläger på samma hotell den här försäsongen...

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

En ekonomisk redovisning för vår bevakning av träningslägret kommer att dyka upp här på bloggen inom en kort framtid. Men det är inte min avdelning. Jag vill hellre prata om GAIS ekonomiska redovisning. Det kanske är bittert men bitterhet är som nämnt min melodi. Ingen kan ta i från GAIS att de sportsligt sett gjorde en kanonsäsong förra året, men nu – det har visserligen inte varit någon hemlighet – får vi svar på hur GAIS kunnat göra kanonsäsongen.

Åtta miljoner back när man inför året hade ett eget kapital på bara två miljoner kronor gör att man, hur man än räknar på hur mycket Gaisgården är värd, ligger rätt många miljoner negativt på det egna kapitalet. Att göra en omvärdering av Gaisgården är lite som att påstå att ens gamla Volvo 240 plötsligt är värd 500 000 kronor när man märker att man håller på att skuldsätta sig över öronen...

GAIS har tagit en enorm risk när man förlitat sig på att Wandersonpengar ska rädda ekonomin. Nu när han inte är såld och den prekära situationen är offentligt känd kommer man dessutom inte att kunna kräva lika mycket pengar för honom vid en försäljning i år. Helsingborg, eller vilket lag som nu kan vara intresserad av hans tjänster, kommer så klart inte betala de tidigare krävda 15 miljonerna när man vet att GAIS måste sälja honom till nästan vilket pris som helst.

Skadeglädjen är den allra största glädjen och jag hoppas ärligt att GAIS förlorar sin elitlicens och tvångsnedflyttas precis som man (felaktigt) tvångsnedflyttade Örebro. Det är ett jävligt komplicerat maskineri som ska tugga igång för att det ska hända dock, allra tidigast, om GAIS presenterar en orealistisk handlingsplan och sedan uppvisar negativt eget kapital i sommar blir det inget allsvenskt spel 2012.

Enligt den osynliga handen är GAIS den första allsvenska föreningen sedan ÖSK som uppvisat negativt eget kapital, vilket är rätt allvarligt i sig. Men hela åtta superettaföreningar har gjort detsamma utan att bli degraderade, så jag bedömmer att riskerna för GAIS del är små till minimala. Både roligt och tråkigt, eftersom det naturligtvis är kul med ett derby. Men det hade varit lika kul med GAIS i Superettan.

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

I dag har vi inte producerat något nytt material men det finns ändå videoklipp som ligger och väntar och som gott och väl kommer att ge er läsare underhållning de kommande dagarna. Istället har vi kunnat ta igen oss efter en rätt slitsam vecka där det vissa dagar har varit arbete från 9 till 22. Mina tre böcker jag tog med mig ner och hade tänkt läsa på lediga stunder har förblivit orörda sen flygresan ned. Men jag klagar inte, det har varit grymt kul!

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

Det har hänt en del annat kring Blåvitt på hemmafronten också. Matchtröjan är släppt och personligen är jag grymt nöjd. Jag har alltid gillat mycket vitt, om än inte för mycket, inte bara i tröjan. De gånger Blåvitt har sett allra bäst ut är i en klassisk tröja med blå grund och vita ränder men med vita byxor och strumpor istället för blåa. Tänk Torbjörn Nilsson hemma mot Barcelona 1986 eller Marcus Berg borta mot Helsingborg 2005. Men blåa byxor och strumpor är så klart våra standardfärger, så att lägga in lite mer vitt i tröjan passar mig perfekt.

Jag har tidigare varit tveksam till att ta bort den enfärgade "rutan" där reklamtrycket sitter då jag haft en föreställning om att det skulle bli för plottrigt med reklam tvärs över ränderna. Men nu sitter jag här och bara njuter av vår nya matchtröja och känner ett sug efter att köpa den som jag aldrig känt tidigare. Den enda lilla negativa grejen är kanske att armarna är lite väl vita. En blå mudd runt armen, en blå rand på undersidan eller helt enkelt bara kortare ärmar hade löst det.

»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«»TURKIET2012«

Bis später, eder ödmjuke tjänare feldgrau, som för evigt kommer stå i tacksamhetsskuld till er som skänkt pengar, er som kommit med kommentarer och konstruktiv kritik och inte minst till hela IFK Göteborg som underlättat det här lägret något enormt med sin gästvänlighet. Tack!

Årsmöte och sånt

SMÅTT & GÔTT. Det var årsmöte för allas vår förening IFK Göteborg i kväll. Eller "allas vår" är väl fel att säga med tanke på de pinsamma siffror som varje år presenteras på just årsmötet, vad gäller antalet medlemmar i föreningen och antalet närvarande röstberättigade på samma tillställning. Jag kan inte poängtera nog hur fullständigt jävla pinsamt det är att inte vara medlem i den förening man påstår sig älska allra mest. Visst finns det en kostnad inblandad i det hela som gör att ett fåtal av er icke-medlemmar har en någorlunda godtagbar ursäkt. Men det finns väldigt många av er där ute, däribland några av mina närmaste vänner, som helt enkelt bara är för slöa för att betala in pengen. Här är länken. Gör din jävla plikt som Blåvittsupporter. Bli medlem i IFK Göteborg.

Sen är det nästan lika dåligt att man som medlem i föreningen inte gör sin andra plikt och om möjligt går på årsmötet. Medelåldern där är säkerligen långt över 50 men när man kollar på läktaren är det en helt annan grupp människor som är där. Det finns en diskrepans där som är svårförklarlig. När man står på läktaren och pratar om hur föreningen sköts (oftast i negativa ordalag) så har man en enda möjlighet att påverka detta. På årsmötet har du som supporter inte bara din möjlighet, utan även din rätt, att påverka hur föreningen ska skötas. Det är där styrelsen väljs, det är där motioner läggs fram. Man kan skratta lite åt hur Gamla Kamrater i princip varje år framför klagomål/önskemål på årsmötet som framstår som skruvade eller i bästa fall bara lite lustiga, men de utnyttjar i alla fall sina rättigheter som medlemmar. Det ska de ha kredit för.

Årsmötet är "tråkigt" och formellt till stor del. Men det är rätt jävla tråkigt att gå till Gamla Ullevi ibland också när man är helt övertygad om att vi kommer tappa poäng mot något bonkegäng. Ändå är du där. Och där kan du inte ens påverka något.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Rent ekonomiskt ångar föreningen på, trots ett underskott på 4,0 miljoner kronor förra året. Precis som Kent Olsson sa i sitt inledningsanförande så var det en förlust man var beredd på och annonserade ut redan under förra årsmötet. Själv var jag något mer optimistisk för ett par veckor sedan och trodde att man trots en dålig sportslig säsong ändå skulle kunna uppvisa ett nollresultat tack vare ett stort antal positiva ekonomiska tillskott under föregående år. Men nybygget av Kamratgården och ett par andra poster som gås igenom senare satte stopp för detta. Sammanfattningsvis ska vi ändå vara nöjda med den ekonomiska situation vi sitter, och har suttit, i de senaste åren.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Snart är det dags för mig, Erling och Karlsro att sätta oss på flyget ner till Antalya och Turkiet. Det ska bli riktigt kul att komma nära spelarna ännu en gång, även om spelartruppen förändrats något sedan Barcelona 2009... Av 32 A-lagsspelare (och tre tränare) det året är det mindre än en tredjedel, inte ens en elva, som är kvar: Mikael Dyrestam, Erik Dahlin, Tobias Hysén, Jakob Johansson, Hjalmar Jonsson, Erik Lund, Tobias Sana, Stefan Selakovic, Hannes Stiller och Robin Söder. Det som är kul är att dessa 10 i nästan samtliga fall är med och konkurrerar om en plats i startelvan. Det är inga truppbreddare som fått hänga kvar under den långa resan mot 2012. Appropå Hjalmar, som varit med i truppen nästan så länge man kan minnas, så livetwittrade Alvbåge följande från mötet:

Ska bli spännande o se om Hjalmar Jonson får sitt medlemspris för sina 50 år i klubben ;)

Följ honom, det är alltid intressant att få inblick i en spelares vardag!

Många nya ansikten i Turkiet alltså och därför även extra spännande. Som vanligt ska jag försöka rapportera textmässigt i form av analyser av träningar, spelidéer och allt annat som finns att rapportera om kring ett träningsläger (och annat aktuellt) medan Erling – som i min mening, utan att överdriva, är Sveriges absolut bästa ideellt arbetande mediapersonlighet inom sportsektorn (hur många andra har fått Henke Larsson att skratta under en intervju?) – står för rörlig media i visst, från min sida motvilligt, samarbete med mig samt längre textintervjuer. Karlsro är med i egenskap av att vara en absolut fantastisk videoredigerare, men kanske kommer vi även att få se annat material från honom?

Stöd vår insamling genom att putta in ett bidrag till plusgirokonto 438346-9. Märk din insättning "Turkiet 2012" + ditt namn/din grupps namn. Utan ditt bidrag blir det ingen resa.
(Gåvolämnarna presenteras i en lista här på bloggen efter hand så vill du/ni skänka pengen anonymt, skriv inget namn.)

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Antalet medlemmar i föreningen minskade från 5 552 år 2010 till 5 156 år 2011. Det är inte acceptabelt. Det är inte heller acceptabelt att bara 267 av dessa 5 156 dök upp på årsmötet.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Vad gäller ekonomin i övrigt så kommer det ingen längre analys från mitt håll för tillfället i alla fall. Vill man läsa detta föreslår jag den osynliga handens genomgång, signaturen Jakebox blogg eller nästa nummer av Änglarnas medlemstidning Blått&Vitt. Däremot kan det vara intressant att ta upp ett par punkter som framkom på årsmötet.

• Att kostnaderna för Akademin har ökat från de senaste årens cirka 8 miljoner kronor till över 10,5 miljoner kronor för 2011 beror på att man gör en medveten satsning på U-truppen och underliggande årskullar och att den ökade kostnaden främst kan härledas till att man utökat organisationen genom fler tränare. Detta för att bättre kunna jobba mot det mål på en A-trupp bestående av 50 % spelare från Akademin.


• Att Blåvittshopens dåliga lönsamhet (ett negativt resultat) för 2011 ska bero på att man dels har gjort en extra satsning på att förbättra sortimentet och att gamla osäljbara kollektioner har belastat lönsamheten. Målet på kort sikt är att återvända till en vinst på över miljonen på en omsättning på strax under tio miljoner.


• Att sponsorintäkterna inte ökat så mycket som förväntat (från supporterhåll) beror på flera orsaker. En är att ICA minskade sin sponsring något då man sedan innan 2011 beslutat att minska sponsoråtaganden inom sportsektorn men att man även har minskat något på kraven för motprestation från IFK:s sida. En annan är att sponsorn SEFA istället för att sponsra föreningen direkt, har gjort så indirekt då man byggt nya Kamratgården i princip till självkostnadspris.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Var det inte extremt roligt och en rätt rejäl egoboost som supporter till Blåvitt när den av Erling intervjuade norrmannen i Kanal Glenns senaste avsnitt liksom bara var tvungen att berätta om hur han såg IFK–Milan på Nya Ullevi när han var liten?

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Kent Olssons inledningstal på nämnda årsmöte innehöll utöver en kortare genomgång av vad som genomförts sedan styrelsen under vintern 2006/07 satte upp en första femårsvision för föreningen. 2011 var bokslut och även om man fortfarande är en bra bit från att vara "Nordens ledande idrottsförening" så har det ändå hänt en hel del, som alla är medvetna om. Kent presenterade sedan riktlinjerna i den nya vision som ska genomsyra föreningen framöver. Ledorden är "passion – proffessionalism – kamratskap" och den sportsliga målsättningen är fyrdelad. Tre punkter på planen: att vara topp tre i Allsvenskan, att vinna Svenska Cupen, och att återkommande spela i gruppspel i antingen Champions League eller Europa League; och en punkt vid sidan av: att minst 50 % av A-truppen ska ha sin bakgrund i Akademin.

Ekonomiskt så är målet att öka omsättningen med 10 % för varje år och att det egna kapitalet alltid ska vara minst 25 % av omsättningen. En del av detta mål ska uppnås genom att öka publiksnittet till 15 000 åskådare varav 10 000 av dessa ska ha årskort, en annan del är att skaffa sig clean court på Gamla Ullevi. Ett första steg i detta är enligt Kent att få rättigheterna till den elektroniska reklamen som rullar runt planen. Man hoppas även kunna öka omsättningen på Blåvittshoppen från dagens runt 8 miljoner kronor till det nästan dubblade 15 miljoner kronor – vilket även, given tidigare information, implicit innebär att man vill öka vinsten till runt 3 miljoner kronor – år 2014. Det ska bli högst intressant att följa detta då souvenirförsäljningen är ett sorgebarn i nästan alla allsvenska föreningar. IFK har i stort sett gjort ett nollresultat över de senaste tio åren, om det inte vore för att guldstrider år 2005, 2007 och 2009 hade dragit in lite extra stålar i kassan.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Det kan för övrigt bli aktuellt med en andra träningsmatch nere under Turkietlägret. Inget är dock spikat på den fronten.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Om jag framstår som en smula bitter i inledningen till den här posten så kan det bero på att jag är det. En av de allra finaste komplimangerna jag fått på senare tid var ett inlägg på Alltid Blåvitts forum där signaturen "shonuff" skrev att

[f]eldgrau kan ju iofs vara smått genial ibland, men också en riktig bitter fi**a ibland ;)

vilket i min mening är en väldigt träffande beskrivning. Jag är inte bara genialisk när jag är som bäst, jag är också ofta ohämmat bitter, förbannad, arg, besviken, hatisk eller nedstämd i mina allra bästa alster. Det är sällan som en text berör läsaren på ett djupare plan om det inte finns inslag av negativa, sorgliga eller på annat sätt "oönskade" känslor. Den allra bästa texten som publicerats på BaraBen är en sådan – skriven av disco, den ende man som jag trots diametralt olika åsikter i väldigt många andra frågor verkligen kan kalla min själsfrände rent fotbollsmässigt –, nämligen krönikan Min far, skriven efter skattehärvan 2005.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Sheffield Wednesday, Englands Blåvitt, är på god väg mot näst högsta engelska divisionen. Det kan bli en direktplats eller i värsta fall en play off-plats i vår. En av Englands klassiska föreningar, med lika många ligaguld som Chelsea, förtjänar att spela högre upp än i tredjedivisionen. Jag gillar The Owls.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

disco är vid sidan om mig själv för övrigt en av skribenterna som håller på att arbeta med Supporterklubben Änglarnas jubileumsbok. Änglarna fyller 40 år nästa år och naturligtvis ska det i samband med detta släppas en bok som beskriver supporterkulturen kring Blåvitt. Har du något att dela med dig av, ett minne, gamla souvenirer, en kontakt till någon gammal klackhjälte? Då ska du kontakta oss.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Ge Mikael Stahre en vecka med Erlings Göteborgsvitsar nere i Turkiet så kommer han att komma hem som en fullfjädrad göteborgare. Rappa och roliga svar har han uppenbarligen redan sinne för. Under utfrågningen på årsmötet fick vi bland annat på frågan om hur Blåvitt tänkt spela i år höra svaret "Framåt!". En längre utveckling följde dock där det enda som är hugget i sten mer eller mindre är att det blir en målvakt, en fyrbackslinje och två balansspelare. Hur återstående fyra offensiva spelare kommer att formeras är rätt fritt. Om det blir ett mer klassiskt 4-4-2 eller ett i positionsspelet väldigt fritt 4-2-3-1 – som vi sett prov på under vissa försäsongsmatcher – kommer inte att vara det centrala.

Därför säger jag nej till Gerzic

KRÖNIKA. I samband med allt snack som är just nu om en viss Nordin Gerzic så uttryckte jag mig skeptiskt kring denna eventuella värvning på ett närliggande forum. Jag blev ombedd att förklara varför och det ämnar jag här och nu att göra. Anledningen är något som grundar sig i flera olika aspekter.

Speltekniskt kan det såklart vara ett lyckat drag. Det är väl inget snack om att det är en bra spelare när han är som bäst, och vi har ingen så utpräglad playmaker i truppen. Eller har vi? Återkommer till det senare. Han verkar rätt ojämn dock, vilket är något man hört från rätt många håll.

Det var väl det som var positivt. Men sen finns det rätt mycket som talar emot också tycker jag.

Först och främst naturligtvis det faktum att han visar upp en rätt rutten attityd gentemot oss som förening hos Ekwall & Lundh. Den som säger att ”det berodde på att hur vi spelade under JO” tycker jag snackar trams. Det är mer än det som kommer fram i den intervjun. För att göra en jämförelse så skulle jag kunna säga så om AIK. Skillnaden mellan mig och Gerzic är att jag skulle stå för mitt ord. Jag skulle aldrig kunna arbeta för AIK, eller hålla på AIK. Inte för några pengar i världen. Det är patetiskt att sitta i TV och slänga ur sig sådana grejer för att verka ”fräck”, men sen, så fort någon viftar med en sedelbunt framför ansiktet på dig så är det glömt jävligt snabbt.

Gerzic kan säkert vara en skön snubbe internt, något bland annat Tobias Hysén påpekar. Men som spelare i IFK Göteborg måste man ha rätt attityd gentemot egna fans, andra lag och deras supportrar också. Jag har inte fått känslan att Gerzic kommer ha det. Det är lite förvånande faktiskt att Håkan Mild, som är blåvit in i benmärgen, inte verkar ha reagerat starkare på detta.

Att bara avfärda värvningen på grund av det vore väl dock konstigt. Alla har chansen att förändra sig och lita på att Gerzic kommer få en del tuffa frågor kring just dessa uttalanden om det nu blir så att han anländer till föreningen. Tränare Stahre sägs ju också vara bra på att hantera den typen av personligheter som sticker ut lite ur mängden. Något vi fått kritik av för att vi haft för många av tidigare. Alltså spelare som inte sticker ur mängden. Det är en svår balansgång det där…

Det finns dock fler anledningar som jag tycker väger tungt också. Det första är att det rent statistiskt känns som att det väldigt sällan fungerar för så kallade ”prestigevärvningar” inom allsvenskan. De senaste exemplen för oss är Pär Ericsson och Drugge. För till exempel Elfsborg kan man nämna James Keene & Jawo. Känslan är istället att spelare som inte fungerat i en förening, och behöver en nytändning i en annan, är de som lyckas. Exempelvis Ranegie. Till skillnad alltså från de som redan är stjärnor i en klubb, och värvas för att vara stjärnor i en annan. Varför det är så kan man bara spekulera i men kanske är det helt enkelt så att vissa spelare passar väldigt bra i en klubb och inte lika bra i en annan. Det går att se på vilken nivå som helst, även om det också på alla nivåer finns mängder med exempel som motbevisar detta.
Sen tycker jag faktiskt inte heller att vi ”behöver” honom i truppen. Givetvis vill man ju alltid ha klass-spelare till laget, men sen ska ”alla” duktiga spelare få spela också. Värvar man Gerzic för en redig peng och denne inte lyckas, och inte får spela, då går det genast liv i luckan i media. Samtidigt så är han ju värvad för att han ska spela, och då blir det väldigt mycket svårare för talangerna att ta plats. Återigen, det är en tuff balansgång.


För att komma tillbaka det rent speltekniska. Om det nu är så att man vill spela med en ”Gerzic-typ”, alltså en ren offensiv mittfältare, bredvid en lite mer ”sittande” som det så populärt heter numera. Mot sämre lag på hemmaplan lär detta till exempel bli aktuellt. Men vad säger att de alternativen inte finns? Först och främst lär Sobralense & Sana trivas på ett centralt offensivt mittfält, men ej heller Allansson lär vara främmande för en sådan roll. Sen kommer lirare som Sam underifrån dessutom. Så även om det inte är fel att få in bra spelare så tycker jag att alternativen i stort sett redan finns i föreningen.

Det sista argumentet är det ekonomiska. Nog för att vi tydligen har ekonomi just nu att driva igenom en affär av den här kalibern, men är det verkligen nödvändigt att göra det bara för att det bränner i plånboken? Det finns väldigt många andra bitar där det behöver läggas pengar i föreningen, och bara för att vi nu tydligen ”gör en storsatsning” och allt vad det heter så behöver det inte vara helt rätt att lägga så mycket pengar på spelarvärvningar. Det kan också vara att storsatsa genom att bygga upp organisationen kring föreningen, och kring de sportsliga bitarna. Jag tänker inte gå in på detaljer här, men jag lever så pass nära föreningen att jag har ganska klara åsikter om hur man ytterligare kan bygga i organisationen både kring sälj/marknad & kring sporten för att göra saker bättre och bli en mer professionell förening. Jag tycker därför det är fel att lägga så många miljoner på ännu en spelarvärvning nu när man har chansen att verkligen se över hela föreningen i och med bygget av nya Kamratgården.

Så med allt detta i beaktande så säger jag spontant ”tack, men nej tack” till en Gerzic-värvning. Jag är dock ganska övertygad om att det när som helst ändå kommer bli så att värvningen blir klar, allt pekar ju åt det hållet. Och så länge Gerzic ger en rimlig förklaring till sitt uttalande så är han välkommen in i gänget precis som alla andra. Sen gäller det att prestera också och gör han det på den höga nivå som alla vet att kan komma upp till så blir jag minst lika glad som alla andra.

Efter den här säsongen får vi svar på Gerzic-frågan, liksom på många andra frågor kring storsatsningen med IFK Göteborg 2012. Då är det läge för mig att antingen plocka fram det här inlägget och säga ”vad-var-det-jag-sa” - eller att ha blivit överbevisad och ta på mig dumstruten.

Gärna med en tallrik pytt framför mig.

Här är Blåvitts hemliga bank för "nysatsningen"

LOST AND FOUND. Bilden här ovanför är inte fejkad. Mer än så behöver vi väl inte säga. Kortet återfås mot beskrivning. Den som anser sig vara dess rättmätiga ägare kan mejla: kontakt@baraben.com. Annars tillämpar vi den internationella principen "finders keepers"...

Han kan bli Blåvitts sämsta värvning någonsin

"Pärlan" Ericsson.

SILLY SEASON. Tro inget annat, nyheten om att Pär "Pärlan" Ericsson kan återvända till Gais är hästhandlaren Mats Perssons verk. Det funkar så här: när journalister inte har någon klockren nyhet så ringer – alternativt frågar rakt ut när de träffar – de runt till olika "nyckelpersoner" för att luska lite. Och när jailhouse Persson fick det där samtalet här om dagen hade han en färdig plan.

Det var dags att stressa "Pärlan" lite grann.
Få värmlänningen att känna att någon vill satsa på honom.

Alla minns hur Blåvitt rekordvärvade "Pärlan" från Gais inför säsongen 2010. BaraBen.com kunde senare avslöja att transfern kom som en direkt följd av att Blåvitt var övertygade om att Tobias Hysén skulle bli utlandsproffs. Men transferfönstret i januari 2010 passerade och Hysén var kvar på Kamratgården. Då hade Blåvitt 2000-talets absolut dyraste nyförvärv, som bänknötare. Till en början var detta helt otänkbart och en process med ambitionen att omvandla "Pärlan" till en ny Pontus Wernbloom drog igång. Jag var själv nere på träningslägret i Ayia Napa när det nöttes och nöttes och slets med att göra "The white pearl" till något han absolut inte var. Och föga förvånande misslyckades man med sin ambition. Totalt. Sedan bröt han foten och eländesspiralen ville aldrig ta slut.

Jag skriver inte den här texten för att klanka ner på Pär, utan för att påpeka att det absolut inte kan vara läge att ge upp på honom. När IFK Göteborg satsade 6.2 miljoner kronor och en jättelik månadslön (och ett fyraårskontrakt) på att värva talangen så räddade man inte bara Gais ekonomi från undergång – man tog på sig ett åtagande som var långsiktigt. I dagens tuffa konkurrens går det att göra misstag, men inte så stora misstag.

Om Pär Ericsson lånas ut till en allsvensk konkurrent är det som ett resultat av att vi nått vägs ände. Då bedömer IFK Göteborg att han – föreningens dyraste nyförvärv sedan 1998 – inte kan ta en ordinarie plats i vårt lag, på egen hand. Han behöver matchträning för att få i gång sina ben och sin form. Och tro inget annat än att den klubb som forwardstalangen skulle hamna i även skulle komma att spela honom som en spets. För det är där Pärlan är bra. Han spelar inte i IFK Göteborg för att vi har en landslagsmässig tidigare skyttekung på topp. Det är hårda, kalla, fakta.

Än har dock Pär Ericsson chansen. Han är inte såld, han är inte utlånad och än är han inte "ens" ett fiasko. Rubriken på den här bloggposten syftar tydligt till framtiden. Det som ännu är ett oskrivet blad. För om det skulle visa sig att IFK Göteborg inte lyckas med utmaningen att förvalta Ericssons talang, före det att han lämnar oss för någon annan förening, så blir detta ett faktum. En ekonomisk totalinvestering på en bra bit över tio miljoner kronor över fyra år – utan någon som helst avkastning – vore utan tvekan den sämsta ekonomiska spelartransaktion som Blåvitt genomfört, någonsin.

Precis därför måste detta vara omöjligt för Håkan Mild, Jonas Olsson och kompani. Att ge upp. Det här handlar inte bara om prestige, utan om ansvar. När man satsar så mycket i potten utan att ha kollat på sina kort, då måste man ha kyla i magen. Den spelaren kan vinna – och skinna motståndarna – på stora summor. Men i den avgörande sekund där ögonen möts får blicken inte flacka. IFK Göteborg måste lyfta Pär Ericsson genom att intala honom avgörande detaljer:

Vi tror på dig, vi vill satsa på dig, vi vill göra dig till vår nästa stjärna. Signalen till medlemmar, sponsorer och fans är liknande. Vi ger inte upp, vi fullföljer vår satsning, vi tar vara på vår storinvestering.

Att köpa en spelare för jättelika summor från ett ekonomiskt bankrutt Gais, inte lyckas forma honom till en startspelare och sedan låna ut honom tillbaka till just Gais vore ett jättelikt fiasko. Det kallas inte smart ledarskap, utan välgörenhet. Och trots att vår före detta klubbdirektör jailhouse Persson i dag tagit sitt fuskande kortspel till konkurrenten så kan vi inte låta honom vinna den här potten med sin bluff. Det har vi inte råd att göra. För i den absolut sämst scoutade och tajmade värvningen kan en överraskning växa fram, eller ett monumentalt misslyckande grundas.

Jag vill påstå att den här affärens framtid är mer avgörande för hur Jonas Olsson, Stefan Rehn, Seppo Vaihela och Håkan Mild kommer skildras i den blåvita historieskrivningen än ett eventuellt sportsligt fiasko under 2011. För Blåvitt som förening kommer alltid att komma igen, att studsa tillbaka, återvända till att göra plats på troféhyllan. Men de sämsta värvningarna som kostat oss massivt men bara smakat beskt minns alla, långt efter att de inblandade försvunnit. För medlemmarna finns kvar, sponsorerna oftast likaså, nya fans har lärt sig historien.

Fråga bara Robert "8 miljoner kronor och bänkad" Andersson.
Det var för 13 år sedan och vi har inte glömt. Tänk på det, Håkan Mild.

Blåvitt skrotar "clean court" för "dirty court"

Foto: IFK GÖTEBORG

BARABEN AVSLÖJAR. Under det senaste året har IFK Göteborg kämpat för att få till ett clean court på Gamla Ullevi. I dag kan BaraBen.com avslöja att Blåvitt inlett diskussioner med den nya hyresvärden Got Event om att sälja IFK Göteborgs varumärke i samband med hemmamatcherna tillsammans med Göteborgs kommun.
Clean court förvandlas därmed till ett nytt och spännande koncept, "dirty court".
– Vi har börjat diskutera den lösningen, säger IFK Göteborgs försäljningschef Fredrik Abrahamsson.

En av huvudmålsättningarna med ett clean court är att Blåvitt ska kunna eliminera konflikten där konkurrerande företag till föreningens partners kan köpa arenareklam på klubbens matcher. ICA, som är en av IFK Göteborgs absolut största sponsorer vill alltså inte att exempelvis Coop eller Hemköp ska kunna köpa upp massa reklamplats på Gamla Ullevi, när Blåvitt spelar. Detta problem kan uppstå när hyresvärden för arenan innehar och säljer rättigheterna, medan klubbar som Gais och Blåvitt hyr in sig för att spela på densamma. Men nu kan den konflikten elimineras med ett "dirty court", en vidareutveckling av clean court-konceptet. Blåvitt vill nämligen samarbeta med Göteborgs kommun, via Got Event, om att sälja föreningens varumärke.

Blåvitts försäljningschef Fredrik Abrahamsson, som har en mångårig bakgrund på Got Event – det kommunala arenabolag som styr bland annat Ullevi och Valhalla – kände positiv energi i de senaste samtalen med Got Event. Han avslöjar nu för BaraBen.com att det märks hur hans krav om "clean court" på Gamla Ullevi är enklare att ta med den nya hyresvärden Got Event (helägt av Göteborgs kommun). Här finns en ny väg att samarbeta kring Gamla Ullevi som inte framkommit tidigare.
– Vi ser över om vi kan sälja IFK Göteborgs varumärke tillsammans med kommunen, säger Fredrik Abrahamsson.

Clean court innebär att föreningen får kontroll över sina matchevenemang, äger rättigheterna att sälja reklam, loger och hospitality exklusivt till matcherna och ansvarar för samtliga kunders upplevelse och affärsrelation på Gamla Ullevi.
Så det kan bli ett clean court där kommunen genom Got Event samarbetar med Blåvitt om att sälja föreningen IFK Göteborgs varumärke till kunder?
– Vi har börjat diskutera den lösningen. I början pratade vi enbart om att sälja IFK Göteborg själva men har diskuterat oss fram till att det kan vara attraktivt att göra det i samarbete med kommunen.
Vad är Got Events inställning till detta?
– Det är de positiva till. Köper man en loge på Blåvitts matcher genererar det mer för alla än våra konkurrenter på arenan gör. Om vi då kan erbjuda extra mycket för ett köp av detta, att vi kommer in och ger logeerna lite extra, pratar med dem, låter dem träffa våra spelare och ta del av värdet i vårt varumärke kommer de att bli attraktivare.

Inför årets säsong är avtalen redan påskrivna, men ambitionen att komma in och sälja föreningens rättigheter består. Därmed har IFK Göteborg en ny syn på hur förhandlingen med Göteborgs kommun ska se ut till kommande säsonger.
– Nu blev det som det blev för i år. Men nästa gång vi pratar om detta så har vi det här som utgångspunkt. Visar vi välvilja så är det även i kommunens intresse att hjälpas åt tillsammans. Då blir det lättare att växla över till något nytt från det vi har i dag. Det är ett visst risktagande att sälja allt själv men det är vi beredda att ta och i så fall delar vi risken med Göteborgs kommun, säger Fredrik Abrahamsson.
Men vad tycker Gais om detta då?
– De har ju varit tydliga med att de inte vill ha sina egna rättigheter. Och det har jag full respekt för då de inte har den organisationen just nu. Och då får de betala sin billiga hyra och stå vid sidan, då. För det kostar att tjäna pengar och vi tar en risk med att gå in i det här projektet.
– Men vi vill kunna sälja IFK Göteborgs varumärke i samband med matcherna och tror att det är mer än värt risken, säger försäljningschefen Fredrik Abrahamsson till BaraBen.com.

"Vi måste dubbla IFK Göteborgs omsättning"

Fredrik Abrahamsson, försäljningschef.

SPONSRING/EKONOMI. Vid IFK Göteborgs presskonferens på tisdagen, där den nya huvud- och tröjsponsorn Prioritet Finans presenterades, tog BaraBens senior advisor Frankie ett snack med Blåvitts försäljningschef Fredrik Abrahamsson, om effekterna av den nya sponsoraffären.

Hur ställer sig ICA till den här affären?
– Exponeringsvärdet för ICA minskar ju, det ska man inte sticka under stol med.
Så hur balanserar ni detta med det faktum att ICA även i fortsättningen ska satsa lika mycket i Blåvitt?
– Med alla de åren vi har tillbaka i tiden kommer IFK Göteborg alltid att vara väldigt förknippade med ICA. Även om de inte har maximalt exponeringsvärde just nu så ser de vinsten i att vi får in så mycket mer resurser att vi faktiskt...ja, den sportsliga framgången är viktigare. Om vi vinner ute i Europa är det oerhört viktigt för ICA. Och så här ökar våra möjligheter att göra det. Det handlar om att skaffa sig mer resurser helt enkelt. Det är väldigt enkelt i den här världen, antingen får vi in mer folk på läktaren för att få in pengarna där eller via sponsorer.
ICA är ju väldigt förknippat med Blåvitt, med 30-talet år som sponsor, hur överbygger ni den varumärkesmässiga klyftan till den nya sponsorn?
– 36 faktiskt. Det är klart att det är en utmaning, det kommer bli framför allt min och våran uppgift för IFK Göteborg att hjälpa Prioritet att få den möjligheten att nå ut med sitt varumärke. De har ju ett varumärke som inte är känt på samma sätt och där är jag fullständigt övertygad om att vi är den marknadsplats som kan göra det okända företaget verkligen känt. Vi har det starkaste varumärket inom idrotten och att sitta på bröstet hos oss, ja det är...stort. Det ska bli intressant att mäta vad det här har gett om två, tre år.
För deras del med inte minst?
– Ja, det är klart. Han har jättestort hjärta för IFK Göteborg men det är klart det är business det handlar om.
Vad tror du supportrarna säger om att tröjan med den nya sponsorn inte kommer gå att köpa förrän om ett år?
– Alltså det är den verklighet som råder. Dels tror jag inte att vi får problem att bli av med de tröjor vi har i dag. Faktum är att det blir något av en kultstatus på dessa tröjorna, de sista med ICA på. Men det är viktigt för oss att öka alla intäkter och merchandise är en viktig inkomstkälla för oss. Därför hoppas jag att den rätt stora förändringen på tröjan även kommer locka många supportrar att vilja köpa tröjan till nästa år.
Då ni även ska komma med en ny modell på matchtröjan...
– Ja, hemmastället blir nytt till nästa år och då blir det med den nya sponsorns tryck på bröstet. Det blir en liten milstolpe i IFK Göteborgs historia.
Det kan bli många sålda tröjor, men det är ändå ingenstans i närheten av de drygt 12 miljoner om året som Prioritet pumpar in i Blåvitt...
– Nej, men tillsammans blir det ju en effekt av att vi ökar våra resurser.
Så vad blir nästa steg för Blåvitts försäljningsavdelning efter den här jätteaffären?
– Vi har i stort sett maxat i stort sett intäkterna på vår dräkt. Det är väl ingen hemlighet att jag sedan jag började jobba för IFK Göteborg för två år sedan har drivit frågan om Clean court på arenan. Det är något jag drivit stenhårt mot både vår styrelse som mot ledningsgruppen och kommunen och där är vi inte i hamn ännu. Men det är min absoluta ambition att vi måste i mål. Här ser vi vad vårt varumärke är värt och då kan du tänka dig vad vi ger ifrån oss när vi inte har rättigheterna att utnyttja samma varumärke vid försäljningen kring matcherna. Jag kan tänka mig att vi ska betala marknadsmässig hyra som alla andra gör.
Affären med Prioritet finans måste ju ha gått mycket snabbare än vad ni ger sken av utåt?
– Det är klart att det gick snabbt. Men vi jobbar ständigt på att öka sponsringen från våra nuvarande partners och Prioritet har varit bland våra sponsorer ett par år. Men när vi ställde frågan till Nils (Wiberg, vd och ägare av Prioritet Finans, reds. anm.) om han ville öka sitt engagemang sa han att det i så fall skulle vara hela vägen och sätta hans företag mitt här (Abrahamsson klappar Frankie på bröstet, reds. anm.). Det kunde vi ju inte göra eftersom vi hade ett avtal med ICA, men då sa han "men säg vad som krävs för att lösa det så får vi se om jag kan fixa det ni kräver". Och så började den bollen rulla, och det var ett par, tre, månader sedan. Och sedan landade vi här.
Jobbar ni mycket på att öka sponsringen från era nuvarande sponsorer?
– Ja, de sponsorerna har ju redan en orsak till att de väljer att sponsra Blåvitt. De är engagerade i IFK Göteborg och det är klart att vi hela tiden jobbar på att öka deras engagemang. Hittar man nya sponsorer är det större jobb att ge dem tryggheten i att sponsra oss. Före säsong jobbar vi mycket mot nya sponsorer för att de ska vara med oss under året medan vi jobbar hårt på att sponsorerna ska känna att de får ut så mycket som möjligt av samarbetet med oss.
Man måste spendera pengar för att tjäna pengar, så måste inte IFK Göteborg växa på försäljnings- och marknadsavdelningarna för att ta nästa steg?
– Det är en självklarhet. Det är min och Andrejs uppgift, både till inkomster och personal. Ju mer säljare man är, med vettig styrning från ledningsgruppen, så genererar ju de pengar. Och ju mer pengar IFK Göteborg får in ju bättre är det. Så det finns ingen målsättning från vår sida att vi ska vara en säljare, vi ska helst vara tio säljare och det vill nog de andra föreningarna vara med.
Så vad krävs rent konkret för att ta nästa steg med IFK Göteborg?
– Vi vill ju bli etablerade i Europa...
Men det snacket har man ju hört i snart 20 år, sedan Blåvitts senaste storhetsperiod?
– Absolut. Det är lätt att prata, det är värre att generera. Det man gjorde i IFK Göteborg från 2006 var att man satte sig ner och såg över organisationen. Hans Lundberg hade ju både marknad och försäljning under sig och det är nog övermäktigt en organisation som IFK Göteborg. Jag har all respekt för den insats som Hans gjorde, jag är full av beundran för det. Men nu har vi en annan struktur. Andrej (Häggblad, marknadschef, reds. anm.) driver privatmarknad och årskortsförsäljning stenhårt. Jag driver all business to business och Lisa (Svensson, butikschef Blåvittshopen, reds anm.) kör shopen. Det här är oerhört viktiga områden, men från det till att nå det dubbla på alla områden, ja hur gör du det då? Det här med Prioritet är ett steg i det hela, nästa steg är att besitta sina egna rättigheter på arenan. Vi behöver dubbla vår omsättning för att bli etablerade i Europa och där tror jag stenhårt på att rättigheterna på arenan är ett viktigt första steg.
Så Jonas Olsson säger "vi ska vinna serien" och du säger att "vi ska dubbla omsättningen"...
– Det är ju det det handlar om. Får man in mer resurser kan Håkan skaffa en ännu bättre A-trupp och då vinner vi.
Är det där pengarna behövs mest?
– Pengarna behövs ju överallt. Den ungsomssatsning vi gör är ju resurskrävande, men den genererar ju också. Titta på Dyrestam, där har vi snart en världsback som kommer från våra egna led. Så där måste vi fortsätta satsa.

Jag gillar inte den nya matchtröjan!

SPONSORTANKAR. I dag presenterades alltså den nya huvudsponsorn för IFK Göteborg; Prioritet Finans. Det är säkerligen inte bara jag som varit tvungen att använda Google för att hitta lite information om företaget och dess ägare Nils Wiberg. Efter att ha besökt några sidor och läst lite artiklar är min bild ganska klar. Prioritet Finans är ett företag som skor sig bland annat på att du får P-böter och att människor hamnar i skuld helt enkelt. Som jag förstår det har företaget dessutom valt att inte jobba med indrivning av bland annat SMS-lån och sjukhusräkningar, så även om det handlar om ett inkassobolag så finns det vissa gränser, vilket känns bra.

Jag är av den åsikten att man skall betala för det man köpt. Lånar man pengar skall man betala tillbaka dem och gör man inte det hamnar man hos fogden, svårare är det inte. Att det finns företag som tjänar pengar på det är inte konstigt. Däremot har jag faktiskt lite svårt för att ett sådant företag numera står som huvudsponsor för laget jag älskar. Jag har läst helt bisarra utläggningar som jämför Prioritet Finans med vapenindustri, tobaksindustri och till och med kriminella organisationer som Hells Angels. Jämförelserna är befängda.

Vi pratar trots allt om ett stort svenskt företag som följer svenska lagar och regler. Att de pengar som framöver kommer till vår förening genereras av skulder (oavsett om det är privat- eller företagsskulder) är en tanke man måste förlika sig med, hur svårt det än kan kännas.

Men det som egentligen stör mig mest, är att den nya matchtröjan är riktigt ful!

Här är finansmannen som petar ICA från Blåvitt-tröjan

Nils Wiberg, Blåvitts nya storsponsor. Foto: HQ BANK

SPONSORCHOCKEN. Efter drygt 30 år byter IFK Göteborg ut sin stora tröjsponsor ICA. Enligt uppgifter till BaraBen blir det istället Prioritet Finans, en koncern som har ett eget kapital på över 800 miljoner kronor som kliver nu in i det absoluta rampljuset på den randiga dressen. Och vd:n Nils Wiberg är redan bekant i idrottsgöteborg efter att bara för en månad sedan ha räddat RIK, "handbollens motsvarighet till Blåvitt", från undergång.

Som många noterade spelade IFK Göteborg i förra veckan i sitt gamla (röda) bortastället under träningsmatcherna i Turkiet. Detta trots att föreningens souveniravdelning under pompa och ståt premiärlanserat sin nya rosa bortatröja, bara ett par veckor tidigare. En slump? Kanske. Men mer troligt är att det kan ses som en indikator på hur snabbt Blåvitt knutit det största sponsoravtalet i föreningens historia.
–Sveriges genom tiderna bästa handbollsklubb, som har fostrat spelare som bidrog till att vi under tio år kunde dominera världshandbollen –den klubben får inte gå under, sa Wiberg till G-P i samband med att han räddade den tidigare stor-, numer krisklubben, från ekonomisk undergång.

Men för Prioritets vd är engagemanget i idrotten mer än bara business kombinerat med hans idrottsliga passion. I samma veva som han steg in hos "De vita eleganterna" deklarerade Wiberg tydligt sina ambitioner att bli en aktiv och deltagande storsponsor. En förvaltare mer än en kassako eller i blåvita sammanhang en "Plånbok":
–Jag vill definitivt in i RIK:s styrelse och jag har ställt ett önskemål om att jag ska bli klubbdirektör. Jag vill absolut ha kontroll över pengaflödet och se till att det är ordning och reda och att pengarna går till rätt saker, sa Wiberg.

Ett slags krav som naturligtvis väcker frågor kring om han även har liknande ambitioner med sitt engagemang i Blåvitt? Om det inte varit så att IFK Göteborgs årsmöte visat fortsatt tydlig skepsis mot ett avskaffande av "51-procentsregeln" skulle vassa tungor direkt börjat spekulera i om det här var ett försök till att köpa (idrotts)Sveriges mest värdefulla varumärke, Blåvitt.
”En glad gäldenär är en bra gäldenär” är lyder det motto som grundaren och ägaren Nils Wiberg formulerat. Företagen i hans koncern, Prioritet Inkasso, Prioritet Finans och Euro Finans arbetar inom inkassoverksamhet med så kallad efterbevakning där de bevakar avskrivna fordringar och köper fordringsstockar men köper även fakturor för över 3 miljarder kronor från ungefär 2500 småföretagare
på finansområdet. Det gör dem störst i branschen i Sverige. Nils Wiberg har en bakgrund som inkassochef hos Nordea (dåvarande Nordbanken) och äger företagen till 100 procent i vilka han även basar som verkställande direktör. Hans son Niklas är marknadschef och styrelseledamot, vilket gör imperiet till ett familjeföretag.

I kommentarerna om sitt engagemang i RIK visade han även ambitioner på att förbättra en hel del kring matcharrangemangen, en detaljstyrning som kan knappast kan räkna med att få tillgång till i och med engagemanget i Blåvitt.
– De kan förbättras. Jag hoppas vi kan få till lite mer happenings, mer fest kring matcherna. Men nu ska vi först till slutspel, sa Wiberg.
Samtidigt påstår G-P att Ica inte lämnar Blåvitt utan ska lägga in lika mycket pengar som tidigare och även i fortsättningen synas på IFK:s kläder, men istället för att vara stjärnsponsor bli ensam hederssponsor. Därmed blir företaget inte längre den största sponsorn av IFK Göteborg. Fram tills nuvarande avtal har Ica pyntat drygt åtta miljoner kronor årligen för sitt sponsorskap, vilket gör att det ligger nära till hands att spekulera i att det nya avtalet lägger sig på någonstans runt tio miljoner kronor om året. Men detta är ännu bara spekulationer.

Men dealen är minst sagt kontroversiell. Allt fler hamnar hos kronofogden i dag och inkassoföretag är de som gör stora pengar på svenskarnas växande skulder. Nu för tiden är det inte bara vuxna som hamnar hos inkasso eller kronofogden, utan över 80 000 svenska barn är skuldsatta. Faktum som gör att Blåvitts nya (in)kassako lär utsättas för kritik. Det är inte helt okomplicerat att byta från ett ICA – förvisso besudlat av köttskandalen som SVT:s Uppdrag Granskning avslöjade – som säljer matvaror, till ett företag som tjänar pengar på människors problem och vardagsmisär. Det är ingen tvekan om vilken av parterna som vinner mest på affären rent PR-mässigt. Nu återstår att se om den ekonomiska kompensationen som Blåvitt faktiskt kan väga upp dessa nackdelar...

Update 14.41: Läs mer om affären i GT och Bladet.

Ekonomi och sånt

SMÅTT & GÔTT. Malmö FF släppte sin årsredovisning för 2010 i dagarna. Att våra stora rivaler i Skåne gör en ofattbar brakförlust på 33 miljoner kronor kommer inte direkt som någon överraskning om man hängt med det minsta lilla i nyhetsflödet under vintermånaderna. Det är ett rätt saftigt nytt rekord i negativt resultat inte bara för MFF utan för hela Allsvenskan. Sedan Svenska fotbollförbundet började redovisa sina analyser över de allsvenska klubbarnas ekonomi år 1998 ser topplistan – exkluderat 2010 då alla lag ännu inte släppt sina siffror, att MFF tar förstaplatsen är dock givet – ut som följer:

1. -23,9 mkr – IFK Göteborg (2001)


2. -19,9 mkr – AIK (2000)


3. -19,1 mkr – Malmö FF (2002)


4. -17,7 mkr – Helsingborgs IF (2002)


5. -16,7 mkr – Helsingborgs IF (2001)


6. -16,1 mkr – Djurgårdens IF (2009)


7. -15,4 mkr – Malmö FF (2003)


8. -15,0 mkr – AIK (2008)


9. -13,8 mkr – Malmö FF (1999)


10. -12,9 mkr – IFK Göteborg (2002)

Att släppa ifrån sig en förstaplacering till Malmö FF har nog aldrig smärtat så lite som i just det här fallet. Man bör dock vara medveten om att omsättningen i de allsvenska klubbarna har ökat drastiskt (snittomsättningen har mer än dubblats) vilket gör att vår egen rekordförlust från 2001 i förhållande till vår omsättning det året, 35,9 mkr, var ett rätt mycket hårdare slag än vad Malmös förlust på 32,8 mkr är i förhållande till deras omsättning 2010 på 153,9 mkr.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Jag rundade av gårdagskvällen med att se Hertha Berlin mot Energie Cottbus i 2. Bundesliga. 40 000 åskådare på Olympiastadion i Berlin gjorde rätt bra väsen ifrån sig. Trots en halvfull arena, löparbanor och ett gigantiskt ingenting för klacksångerna att försvinna ut i så hade jag föredragit att att se den matchen före det mesta. Det är något speciellt med tysk supporterkultur.

Intressant att notera är att det var östra Tysklands senaste 1. Bundesliga-lag som mötte forna Östtysklands senaste 1. Bundesliga-lag. Den inre tyska gränsen existerar inte sedan över 20 år tillbaka, i alla fall inte politiskt. I sportens värld är den lika tydlig som en Andreas Augustssonsk armbåge över Hyséns näsa. Sedan den första gemensamma säsongen 1991–92 har bara fyra lag från forna Östtyskland spelat i högsta ligan och tillsammans har de skrapat ihop klena 23 säsonger – VfB Leipzig (1), Dynamo Dresden (4), Energie Cottbus (6) och Hansa Rostock (12) – att jämföra med Västtysklands 339.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

IFK Göteborg B spelade mot Landskrona BoIS i lördags. Att döma av nätdebatten kan man som vanligt konstatera att, för att parafrasera Churchill, aldrig har så många haft så mycket att diskutera om så lite gällande försäsongen. Det var två eller kanske tre spelare på planen från start som kommer ha en chans att ta en ordinarie plats när Allsvenskan börjar. Stefan Selakovic är given, Mikael Dyrestam, Logi Valgardsson och Robin Söder lär slåss om att få ta plats i backlinje respektive anfall. Ändå talas det om avgång och ändå klagas det över bristen på bra spel. Visst. Och Manchester United ska väl räknas bort från Premier League-toppstriden nu när B-laget med nöd och näppe klarade av femtedivisionslirarna i Crawley Town...

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Snart släpps årsredovisningen inför årsmötet och för min del är det försäsongens absoluta höjdpunkt. Kent har redan kommunicerat ut att Blåvitt kommer att göra ett litet plusresultat i år. Detta trots den sportsligt mediokra resultatet som även påverkat publiktillströmningen. Här ska man dock vara medveten om att det sänkta publiksnittet inte nödvändigtvis behöver betyda många miljoner i förlust eftersom vi dels sålde fler årskort och det dels är möjligt att fler stannade hemma trots biljett 2010 än vad de gjorde 2009.

Kanske än mer är det också så att vi inte gjort några försäljningar att tala om (halva Gustav Svensson och hela Kim Christensen ger oss gissningsvis mindre än tio miljoner). Ändå ska det alltså bli svarta siffror. Det ska bli spännande att se hur vi lyckats med det konststycket.

Angående årsmötet så ska man ju visa upp sitt medlemskort när man kommer dit. Ett medlemskort som åtminstone jag ännu inte fått. Om jag förstått det rätt ska de dock vara på gång så om ni är fler där ute som undrat så är det inte läge att bli orolig riktigt än. Hur många det nu är som är oroliga för att missa ett årsmöte... Tyvärr är den bistra sanningen att det bara är ett hundratal som engagerar sig i det som är IFK Göteborgs högsta beslutande organ.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Jag klarar inte riktigt av tyska St. Pauli. Alternativism är härligt till en viss gräns, sen blir det lite för mycket. St. Pauli har gått från att vara den där härliga kultklubben till att bli den där äckligt hippa alternativa klubben som folk runt om i världen håller på just för för att de vill vara hippa och alternativa (lite som att många inflyttade göteborgare/stockholmare med medelmåttigt fotbollsintresse väljer Gais/Bajen för att vara hippa och alternativa, fast på en helt annan skala).

St. Pauli har blivit som Chelsea och Barcelona och Manchester United, bara på ett annat sätt. Jag vet inte vad som är mest kräkframkallande, att hålla på ett lag bara för att det är alternativt eller bara för att det är framgångsrikt.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Som om ens försäsongsresultaten med en fullstark startelva har betydelse för hur säsongen kommer se ut?

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Nedanstående graf är rätt effektiv för att förklara var IFK Göteborg brister lite i sin satsning. Det som syns är IFK Göteborgs (blått) och Malmö FF:s (rött) intäkter från tre av de fyra stora intäktsposterna*, matchdag (heldraget, trianglar), sponsorer (kortstreckat, cirklar) och souvenirförsäljning (långstreckat, fyrkanter).

* SEF:s utdelning för sändningsrättigheter och placering har utelämnats då 1) MFF inte redovisar dessa separat och 2) det inte går att "dra ifrån" vad gäller dessa intäkter då det finns ett maxtak.


Vad som först är slående är hur otroligt välsynkade IFK och MFF är när det gäller matchdagsintäkter och merchandise. Det är nästan kusligt hur varje liten uppgång och nedgång finns representerad för båda lagen. Det är kusligt hur det bara skiljer sig ett par miljoner hit eller dit varje år. På båda områdena har Blåvitt ett knappt försprång. Med stor sannolikhet sjunker dock matchintäkterna för 2010 till en nivå under MFF:s och detsamma lär gälla även varuförsäljningen.

Men det är inte där den stora poängen ligger. Den ligger i sponsorintäkterna. Trots att IFK är hela Sveriges lag, Göteborgs överlägset mest populära lag och ett lag som drar in runt åtta miljoner kronor i sponsorpengar bara från ICA (samtidigt som MFF inte fick en endaste krona eftersom man inte hade någon tröjsponsor) så ligger vi hopplöst efter. Malmö drar in mer än dubbelt så mycket i sponsorintäkter. Det har gett ungefär 100 miljoner kronor högre intäkter över sexårsperioden 2004–2009. Det motsvarar ett helt års extra omsättning. Där har marknadsavdelningen rätt mycket att jobba in.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

För två helger sedan planerade Bank och Niva i en weekendresa som få någonsin kommer få chansen på. På fredagen var det Revierderby när Borussia Dortmund tog emot Schalke 04. På lördagen var det Berlinderby i 2. Bundesliga när Hertha spelade mot Union inför ett slutsålt Olympiastadion i en av de mest sedda andradivisionsmatcherna i hela världen, genom alla tider. Det var nästan lite för bra för att vara sant att Hamburger SV skulle spela Hamburgderby mot St. Pauli på Volksparkstadion (ryyyys) på söndagen. Det visade sig vara det också eftersom matchen blev inställd på grund av en jävla massa regn. Chansen att få se tre tyska superderbyn så där över en helg lär aldrig dyka upp igen. Om den gör det så svär jag vid mitt Blåvita årskort på att jag ska närvara.

»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«

Tacka vet jag Sheffield Wednesday. De är varken hippa, alternativa eller framgångsrika...

Kommer DU till Gamla Ullevi nästa år?

FÖRTROENDE. För mig handlar supporterskap om att stötta både i med- och motgång. Det är dock ingen hemlighet att alla supportrar inte tänker likadant. Efter den skitsäsong som vi har genomlevt, eller snarare genomlidit, är det många som kommer dra sig för att köpa årskort inför nästa säsong. De anser helt enkelt att Blåvitt som produkt inte har levererat det som de har förväntat sig och är därför inte längre villiga att betala dyra slantar för något som inte ger dem någon nytta. Att beskylla dessa människor för att vara medgångssupportrar kommer knappast att göra någon av dem mer sugna på årskort, snarare tvärtom.

Alla som någon gång sysslat med marknadsföring vet att en bra produkt säljer sig själv. Det är upp till IFK Göteborg att inför nästa säsong återigen försöka erbjuda ett lag, ett spel och en gemenskap som människor är beredda att betala för. Genom att rannsaka sig själva och bygga upp organisationen ordentligt från grunden kommer de per automatik att locka tillbaka åskådarna till Gamla Ullevi. Någonting som är nödvändigt för att fylla arenan. För i längden kan uttalanden från respekterade spelare såsom Tobias Hysén bara användas som publikmagneter ett visst antal gånger innan budskapet känns urvattnat.

I den bästa av världar så handlar fotboll enbart om passion för sporten och de ekonomiska intressena kan läggas åt sidan. Men 2000-talets fotbollsverklighet ser annorlunda ut. Håkan Mild har gång på gång försäkrat oss supportrar om att både han och spelarna har fortsatt förtroende för Jonas Olsson och övriga i ledningen. Gott, det låter kanon. Dessvärre så är detta förtroende inte den enda faktorn i ekvationen som Mild borde ta hänsyn till.

IFK Göteborg är som allsvensk klubb beroende av intäkter. Intäkter som genereras bland annat genom sponsorer och försäljning av biljetter. Biljetter som köps utav supportrar. Därför är supportrarnas åsikter kring ledningen också viktiga. Supportrars sviktande förtroende för föreningen leder till minskad biljettförsäljning vilket i sin tur leder till minskade intäkter. Utan intäkter kan Blåvitt inte betala de löner som de mest attraktiva spelarna efterfrågar. Utan intäkter kan de heller inte hävda sig i konkurrensen mot andra allsvenska klubbar i jakten på nya värvningar. Utan intäkter måste besparingar göras. Lägg därtill att Kamratgården nästa år ska upprustas för 35 miljoner och att vi dessutom missat chansen till Europaspel, så förstår ni snabbt hur allvarlig situationen kan bli. Därför borde alla uppe på kamratgården fråga sig hur de ska locka folk till Gamla Ullevi nästa säsong. Eller snarare hur de ska lyckas återställa supportrarnas grusade förtroende. Denna fråga är allt annat än lätt att besvara och det är därför som jag ställer den till er, BaraBens läsare.

Ni som i dagsläget inte har tänkt köpa eller förnya ert årskort till säsongen 2011; Vilka åtgärder skulle krävas för att ni skulle göra det? Tränarbyte? Spelarvärvningar? Tio vinster under försäsongen? Ett officiellt uttalande från IFK Göteborg kring föreningens höga ambitioner? Eller räcker det med att Mild och spelarna återigen försäkrar oss om att de har förtroende för den nuvarande organisationen? Hur mycket förtroende har ni supportrar själva kvar?

Genuin känsla och upplevelse!

RETROTRÖJAN. I lördags släppte Blåvittshopen äntligen den omtalade och efterlängtade retromatchtröjan av den modell det legendariska guldlaget 1958 använde.

I mars månad tidigt i år när den Allsvenska säsongen precis var i sin linda gjorde undertecknad en granskning av matchtröjor och webshopar mellan de största allsvenska lagens matchtröjor och souvenirer. Artikeln fokuserade mycket på reklam på matchtröjor och officiella souvenirer samt huruvida Blåvitt borde sälja eller ta fram en reklamfri matchtröja eller replica.

Glömsk som jag stundom är insåg jag när jag nu sju månader senare läser igenom den artikeln igen att jag avslutade med att stämma av intresset för en reklamfri retromatchtröja med snörning.

Diskussionen som följde var stor och genomgående var intresset mycket positivt för en reklamfri (retro)matchtröja. Nu finns äntligen precis en sådan här tröja till salu. Med facit nu i hand bör ni supportrar och BaraBenläsare och tillika IFK-kunder kunna slå er lite grann för bröstet då ni ännu en gång visat er konsumentmakt och sannolikt varit en viktig röst inför beslutet att ta fram denna produkt.

Under lördagen lyckades så undertecknad med konststycket att råka styra lördagsutflykten med tjejen förbi Gamla Ullevi och anskaffade därmed en ny personlig favorittröja.

Härmed bjuds nu lite modebloggande för här kommer en -dock ej helt okritisk- hyllning till shopens senaste nyhet:

Modell: "Retrotröja 1958"
Pris: 499:-
Material: 100% bomull.
Betyg: Världklass!

Positivt: De högt ställda förväntningarna överträffades! Det finns nu en ruskigt snygg, stilig och reklamfri retrotröja med snörning med närmast secondhand känsla.

Den har inget nummer eller blå ruta på baksidan utan bara ränder över hela ryggen vilket jag tycker väldigt fint. Tröjan saknar även klubbmärke på bröstet vilket jag tycker är riktigt praktiskt så man kan ha den "civilt" som en vanlig clean tröja.

När man öppnar plastpåsen den ligger inpackad i luktar och känns den även som den legat nedpackad 50 år i någon pensionerad varvsarbetares bortglömda vindsutrymme vilket bidrar till den genuina känslan och upplevelsen.

Priset känns inte för mycket eller lite och här går ju även pengarna -förhoppningsvis- rätt till Blåvitt och inte en stor del till Adidas.

Passformen är riktigt skön och den sitter bra. Muddarna är i resår och kragen riktigt fin. Jag hoppas den håller stilen efter några tvättar. (OBS tvättrådslappen på insidan uppger att den ej bör torktumlas)

Tröjan är definitivt en ny favorittröja att ha på jobbet, fest, vardags eller bara sova i utan att känna sig som en "julgran". Jag älskar att det kommer mer och mer stiliga IFK-associerade vanliga kläder för oss supportrar.

Negativt: Ränderna är tyvärr screentryckta vilket kan göra att de blåa ränderna riskerar mattas av vid flitigt användande och tvättande. Vävda ränder hade definitivt varit att föredra.

Klubbmärke saknas på bröstet. Vid bruk på matchdag hade klubbmärke kanske varit trevligt men det positiva att kunna ha tröjan civilt väger upp detta och originalet från 1958 hade ju heller inget klubbmärke på bröstet så vad dillar jag om egentligen? -Tröjan är en klockren replica!

När man öppnar plastpåsen den ligger i luktar tröjan som ovan sagt som om den legat nedpackad i 50 år. Lukten ifråga försvinner dock väldigt fort när man packat upp den och doften härstammar nog bara från de vanligtvis hyfsat cancerframkallande och giftiga kemikalier som krävs vid tillverkningen för ingenstans framgår att detta skulle vara ett eko plagg...

"Tillverkad i Bangladesh" betyder nämligen tyvärr att tröjan är tillverkad i ett av de länder i Asien där textilarbetare har väldigt låg lön och dåliga arbetsmiljövillkor. Det är allmänt känt inom klädbranschen att många stora klädkedjor de sista åren flyttat sin tillverkning dit från tex Kina enbart pga kostnadseffektiva aspekter.

Här vill jag passa på att inflika att jag hade önskat att Blåvitt, eller rättare sagt IFK Göteborg Promotion AB som håller i merchendisen, med styrelsemedlem Palle "VD för Nudie" Stenberg i spetsen gärna hade fått föregå med gott exempel och visat CSR-takter. Nudie har ju ändå ryckt upp sig ordentligt de sista åren så det borde bara vara en fingerknäppning för Mr Stenberg att börja fixa till detta även för delar av Blåvittshopens utbud framöver.

Om det skulle vara fallet att tröjan är närmare 100% eko och/eller fairtrade eller liknande och detta inte används i marknadsföringen så är det riktigt klantigt att missat den möjligheten. Men heller inte försent. En eko/fairtrade tröja hade enkelt och smart marknadsfört kunnat ge oerhört bra goodwill för såväl tröjan som Blåvitt och definitivt kunnat generera gratisreklam.

Jag hoppas och tror att eko/fairtradeprodukter i framtiden kommer att dyka upp även i Blåvittshopen om bara vi konsumenter efterfrågar detta när det gäller sportmerchendise och inte bara i mer eller mindre dyra och hippa klädbutiker, där man handlar mat eller när man fikar.

Med dessa sista passningar och moralkakor serverade är jag ändå hur glad som helst i min nya tröja. Och det man inte vet har man ju inte ont av... (Så korten på bordet kära Blåvittshopen om ni vågar dvs haha!)

Avslutningsvis: Nu när Blåvittshopen och dess nya ansvariga för souvenirer på allvar verkar börja ta fram riktigt stiliga grejer utöver det vanliga krimskramset och även förhoppningsvis lyssnar på sina potentiella kunder kommer direkt nästa önskemål:

-Fortsätt på detta lyckade retrospåret och ta även inom en inte alltför avlägsen framtid fram en reklamfri 70 eller 80-tals retrotröja!

Eller vad säger ni kära supportrar, medlemmar, kunder, konsumenter och Baraben-läsare?