Nio punkter som skulle utveckla svensk klubbfotboll

SVENSK FOTBOLL Visst, det har gått över förväntan för Sverige i de europeiska cupturneringarna i år. De svenska lagen har inte åkt ut mot Derry City, Ruzomberok, Llanelli, Thun eller Cork City. Inte ens BK Häcken gjorde bort sig i år. Istället har de svenska klubblagens utflykter tagit stopp mot lag som Valencia och Spartak Moskva, samtidigt som dessutom på vägen slagit ut en del välkända namn så som Dinamo Bukarest, Utrecht och Heerenveen. Men vän av ordning frågar sig ju ändå om detta inte är en tillfällighet. Hur ska svensk fotboll kunna ligga på den nivån, och högre, under en längre tid?

Den inhemska elitfotbollen styrs i dagsläget som det verkar, sett till vad som hänt de senaste åren, fortfarande av en samling människor där en oroväckande stor del är riktiga stolpskott, för att tala klarspråk. Vi Blåvita har upplevt detta under de senaste åren. Helsingborgs ledning kan inte vara av denna världen. Örebro har, något kontroversiellt, uteslutits ur Allsvenskan för ekonomiska problem. En klassisk förening som Örgryte har misskötts till den milda grad att man tänkt tvinga på spelarna vanliga arbeten. Malmö FF har trots en gigantisk pengapåse inte lyckats knipa en topp fyra-placering sen man vann guld 2004.

Allsvenskan är rankad som den 28:e bästa ligan i Europa, med brasklappen att denna ranking enbart grundar sig på vad topplagen (i Sveriges fall vanligtvis tre lag) i respektive liga presterar i Europa, inte vilken standard hela ligan i sig håller. Trots att jämförelsen därmed haltar lite, eftersom jag inte för ett ögonblick tror att Tatabánya från ungerska ligan är bättre än Trelleborg, så är det ändå pinsamt att rankas efter bland annat Cypern, Slovakien, Ungern, Danmark, Norge och Schweiz. Sett till förutsättningarna ska Allsvenskan kunna konkurera med förstaligorna i till exempel Tjeckien, Bulgarien, Belgien, Skottland och Nederländerna.

Och det är inte bara internationellt som vi underpresterar. Sett till förutsättningarna skulle svensk fotboll kunna bli så mycket mer konkurrenskraftig även inhemskt, gentemot andra sporter för att locka sportintresserade, och gentemot andra evenemang för den så kallade evenemangspubliken. Svensk klubbfotboll håller egentligen bara toppnivå i Europa på en enda punkt. Det är inte i styrelserummen, det är inte i omklädningsrummen, det är inte i domarrummen och det är inte på SvFF:s kontor. Nej, det är på våra slitna läktare som man hittar svensk fotbolls stolthet. Och vi förjänar bättre än det vi bjuds.*

Så vad är det som saknas? BaraBen presenterar** nio punkter av varierande betydelse som skulle utveckla svensk klubbfotboll:

1. Professionalisera på alla nivåer. Svensk elitfotboll är professionell så till vida att spelarna är proffs. Ju längre från fotbollsplanen man går desto mindre professionellt sköts rutinerna. Dessutom begränsas svensk elitfotboll till stor del från det amatörideal och den folksportstanke som fortfarande existerar. Jag säger inte att det är något fel på det, men det är dags att släppa tyglarna något. Tillåt att fotbollsklubbar drivs på bolagsform. Vi talar om organisationer som omsätter uppemot 100 miljoner kronor om året, men som drivs på föreningsform? Skrota idealismen, tillåt företag att köpa mer än 49 % av klubbarna. Släpp in proffsen i organisationen.


2. Klipp banden mellan Allsvenskan och SvFF. Vi talar om Sveriges populäraste sport, men den inhemska ligan drivs inte i en form som maximerar vinsterna på alla plan, ekonomiskt och sportsligt så väl som publikt? Låt elitlagen, likt i till exempel England och Danmark, äga ligan själva. Förhandla fram vettiga tv-avtal själva. Ju mindre SvFF kan påverka Allsvenskan, desto bättre kommer den att bli. Vem glömmer någonsin SvFF:s förhandlingar med Kentaro om rättigheterna till svensk fotboll? Varför ska Allsvenskan tvingas till samma avtal som landslaget och damfotbollen? "Allsvenskan" är ett oerhört värdefullt varumärke, se till att utnyttja dess fulla potential.


3. Ifrågasätt det som hindrar utvecklingen. Ställ inte alltid snällt in er i ledet. Det pratas ofta om den så kallade danska artistskatten och hur den gör att svenska klubbar tappar mark mot danska. Det är inte helt lätt att veta om det är fel på det danska eller svenska skattesystemet, men om svenska klubbar anser det vara ett problem, lobba då för att få upp frågan på högre nivå. Göteborgs nya stadion planerades, budgeterades, projekterades och fastslogs nästan helt utan inflytande från de framtida användarna, föreningarna själva. Och när det väl ifrågasattes var det för sent för att göra några övergripande ändringar. Förekom, istället för att förekommas.


4. Ge publiken de faciliteter de förtjänar. Som redan nämnt håller svensk supporterkultur europeisk toppklass till skillnad från övriga delar av fotbollen. I dagsläget snittar hela Allsvenskan över 10 000 åskådare per match, med sju lag som snittar över 12 000 åskådare per match. Detta på en arenapark som innehåller exakt två arenor nybyggda efter 1958. Där sju av fjorton lag spelar på arenor där kikare borde delas ut tillsammans med matchprogrammet. Tänk er en Allsvenska som spelas på sexton arenor där alla platser har tak, där alla ser hela gräsplanen, utan löparbanor, med inbyggda faciliteter i läktarna. Elfsborg har ökat sitt snitt med drygt 50 % sedan Borås Arena stod klar. När får vi ett allsvenskt snitt på 15 000?


5. Utöka Allsvenskan till 16 lag. Något förvånande har faktiskt SvFF drivit igenom det här, som blir verklighet från och med 2008. Vi behöver en någon mindre jämn liga där vissa matcher bör vara så gott som avgjorda redan på förhand. Fler "enkla" matcher ger större möjligheter att slussa in talanger och spela in nya spelare, och alla spelare behöver fler matcher snarare än en lång försäsong. Det klagas på att kvaliteten då skulle försämras, men det höjs ytterst få röster för att minska antalet lag i spanska Primera Division eller engelska Premier League. Detta trots att det huserar ett antal bonkegäng i dessa ligors lägre skikt. För att få maximal effekt ut ur det hela förutsätts det dock att svensk fotboll på sikt uppfyller övriga punkter.


6. Inför fasta speldagar för liga och cup. Det är helt otroligt hur schemaläggningen missköts av SvFF. Cupen behöver vi egentligen inte prata om. Men Allsvenskan missköts också. I år spelade Elfsborg och Trelleborg en match från omgång 17 redan i april då matchen annars skulle krockat med Elfsborgs europaspel. Hur har då SvFF tänkt, om de tänkt överhuvudtaget? Fasta speldagar ger en mycket bättre stabilitet för matcharrangemang, organisation och publik om alla vet att omgångens två "stormatcher" spelas på söndagen kl 17:00 respektíve 19:00, och resterande matcher spelas på måndagen kl 19:00. Svenska Cupen kan spelas som full omgång på torsdagar utan att krocka med Allsvenskan, även om matcherna spelas samma vecka. Publiken ska veta att man inte ska boka upp sig på måndagar, för då är det fotboll som gäller.


7. Ställ krav på planerna. Inte nödvändigtvis ett tvång på gräsplan, men det borde vara en självklarhet år 2007 att varenda elitfotbollsplan från Ystad till Kiruna har planvärme och dränering, men uppenbarligen är det inte så. Sådana installationer borde vara obligatoriska från och med absolut senast 2010 om man ska spela i Allsvenskan. Om man ställer ett sådant krav kan man dessutom enklare sätta press på kommunerna, som naturligtvis vill ha elitfotboll i staden, att gå in ekonomiskt för att ordna detta. Alla elitklubbar borde även skaffa sig en gräsexpert. Dagens vaktmästare må ha hjärta, men de har inte kunskapen. Ta hjälp av riktiga experter, snegla på golfbaneskötarna. Lägg ner de pengar, det rör relativt sett om pyttesummor, som krävs för att ha fina planer, det lönar sig i längden.


8. Höj domarnivån. Är spelarna och tränarna heltidsanställda ska domarna också kunna vara det. Just nu har vi ett antal amatörer som springer runt och sätter gränser för proffsen. Ska det inte vara tvärt om? En helprofessionell domarkår hade utmynnat i en jämnare bedömningsnivå och därmed färre matcher som påverkas av tveksamma domarinsatser. Tio proffsdomare skulle inte kosta mer än ett par hundratusen per allsvensk klubb, som ju har ett intresse i att ha bra domare. Höj även bedömningsnivån. När "hårda" allsvenska spelare blir utlandsproffs och rapporterar hem om en helt annan nivå på det fysiska spelet blir man orolig. Det går att spela fysisk fotboll utan att det blir ful fotboll. Sist men inte minst, tillåt domarkritik. Domarna ska likt tränare och spelare få veta om de varit dåliga. Gör som i England, stäng av domare som gjort katastrofala insatser.


9. Tillåt fler spelare på avbytarbänken. Det är fantastiskt illa att Allsvenskans avbytarbänkar inte får ha fler än fem avbytare. Detta blir i praktiken fyra avbytare då en plats upptas av en reservmålvakt som aldrig spelar. Internationellt, även i Royal League, och i många andra ligor tillåts upp till sju avbytare. Vad har nu detta för betydelse? Sju spelare gör att man har möjlighet att ha med en eller två ynglingar på bänken utan att för den delen försvaga alternativen, unga spelare som sen kan få speltid om laget är i en komfortabel ledning, eller ett pinsamt underläge. Tillsammans med en utökning av antalet lag är detta ett utmärkt sätt att slussa in fler talanger i allsvenskt spel. Nackdelen? En minimal ökning i matchpremiekostnad för klubbarna. Å andra sidan, är den extra kostnaden för mycket, ställ bara upp med fem spelare på avbytarbänken.


10. Vad vill du se för förbättringar? Skriv din egen punkt i kommentarerna kring det du anser borde införas på klubbsnivå för att svensk fotboll ska kunna utvecklas.

* Att svensk supporterkultur ligger år och dagar före svensk klubbfotboll, relativt något sorts europeiskt medelvärde för de båda företeelserna, är ett kapitel i sig, vilket förjänar en helt egen krönika. Den tar vi något annat år, någon annan dag.
** Ett par av punkterna har helt skamlöst plockats i princip rakt av från artikeln "Vägen framåt" i 2007 års tredje nummer av Offside, fotbollsmagasinens motsvarighet till fotbollsbloggvärldens BaraBen, det vill säga i en klass för sig.