Det är mål, det ÄR mål, DET ÄR MÅL!

MATCHTANKAR. Snälla, skjut mig! Då hade jag sluppit att utsätta mig för risken att dö i en hjärtattack varje gång blåvitt spelar. Det är nu 360 minuter kvar att spela av 2009 års allsvenska och det känns som att varje minut är en hälsorisk i sig.

Efter gårdagens derby kan man konstatera en del saker. Framförallt att IFK, oavsett om vi tar guld eller inte, har gjort en oerhört stark säsong. Att ligga och fightas om guldet med fyra omgångar kvar när man dessutom har sju spelare skadade och två avstängda, bara det är en bragd. Att sedan dessutom vinna mot ett formstarkt Gais är även det en bedrift i sig.

Det finns en hel del anledningar till att vi vann igår. Vi kan börja med att tacka Stefan Johannesson. Han är förmodligen en av de sämre domarna i Allsvenskan och dömer jävligt konstigt. Idag får vi hans sanslösa domslut med oss och Gais blir blåsta på en, kanske två, straffar. Vi kan tacka tränarna, som ställde upp bästa tänkbara elva på planen och som insåg att Bärkroth hade blivit för ensam på toppen.

Men mest kan vi tacka Sella. Ni som läst det jag skrivit tidigare vet att jag alltid haft en förkärlek för honom. Han har förvisso gjort en och annan miserabel insats den här säsongen, men bredvid Hysén är det i mina ögon solklart att Sella är en kugge i laget och en av orsakerna till Hyséns målkalas och framgången på högersidan. Jag vet inte vad han ska göra för att slippa obefogad negativ kritik, men den som inte håller med om att Sella var bäst på planen idag, den människan må vara en gaisare.

I mina ögon är första halvlek rätt jämn. Men när vi får in 1-0 i 37:e minuten händer något och Gais börjar sakta ta över matchen. Det är först när Gais kvitterat som vi sakta vänder matchen och de sista 25-30 är det nästan bara spel mot ett mål. Dessvärre storspelar Dime och räddar ALLT. Han brukar inte göra det, men av någon anledning gör han alltid två bra matcher per säsong - de mot oss. Jag tror att jag hinner skrika "Det är ju fan inte sant!" iallafall fem gånger... ...innan 93:e minuten.

När vi får frisparken har jag redan gett upp matchen. Rent reflexmässigt skriker jag i frustration: "Upp med hela laget för helvete!". Jag kan erkänna att jag redan här hade accepterat att vi skulle få gå hem med en poäng, men att det ändå inte skulle vara så farligt eftersom AIK bara tog samma igår. Men visst hade en vinst varit bättre ändå! Jag minns att Kim slår bollen, jag minns att Gustav slår ett inlägg, att bollen skarvas och att den är på väg ut mot kortlinjen. Jag hinner till och med tänka: "Nu blåser han av matchen". Men plötsligt, från ingenstans, dyker ett ben upp. Bollen ändrar bana och går in i målet. Jag tänker att det är för bra för att vara sant. Jag vågar inte jubla direkt utan kollar snabbt ner mot linjedomaren;

"Fan, han vinkar inte! Det är mål, Det ÄR mål, DET ÄR MÅL!".

Sen är det svårt att komma ihåg vad som händer. Någon jag inte känner slänger sig i armarna på mig, någon hoppar upp på stolen bakom mig, min kära far sitter bredvid mig och skrattar med skakande huvud. Det är en rätt sjuk känsla. Det är som att få en chock och gå upp i eurofi samtidigt. Det är svårt att minnas senast att ett mål betydde så mycket, men jag tror bestämt att samma känsla infann sig i Borås Arena när Karl Svensson satte in 1-1 i 94:e minuten, i en match där vi sammanlagt hade två avslut och ett mål. Det var förvisso inte alls lika viktigt som det här målet, men känslan var densamma.

Ska man säga något negativt, men samtidigt positivt om gårdagens match, så är det också om Sella och TO. I 70:e minuten ser man att bägge är bra jävla trötta och slitna. Men TROTS att ingen av de blir utbytta så kämpar de på så bra de kan, och inte bara de. Hela jävla laget sliter som djur för att få till det där sista målet som vi till slut fick. Trots resultatet saknar man Seb på mittfältet, för både TO och Gustav har lite mer av det defensiva i sig och under delar av matchen sitter de nästan i knät på försvaret, vilket gör att laget dras ut för mycket. Men något jag noterar är att bägge, framför allt Gustav, vågar bli något mer offensiva den sista halvtimmen. Det kan även varit en av de bidragande orsakerna till att matchbilden förändrades till vår födel.

Nåväl, inte mycker mer att orda om. 1 poäng upp till AIK. Malmö borta med seb, Hysén och Bjarnason tillbaka. Den matchen SKA vi bara vinna, särskilt efter den här otroligt viktiga segern!