Speciallärare med ansvar för 3 500 personer

AVBYTARBÄNKEN I en serie av intervjuer kommer Baraben.com:s Markus Hankins att träffa nyckelpersoner inom Göteborgs fotbolls-, medie- och supportervärld. I dessa möten kommer allt från läktarkultur, spelsystem och sportjournalistik att ventileras. I första intervjun mötte han GFT:s sportredaktör John Pettersson. Idag träffar han Supporterklubben Änglarnas nytillträdde ordförande Anders Almgren.

Supporterklubben Änglarna har nyligen bytt ordförande. Ny på posten är Anders Almgren, 33 år gammal och uppväxt i Lidköping.
– Det är en enorm utmaning att ta över Sveriges mest välkända och legendariska supporterklubb, säger han.

MARKUS HANKINS
kontakt@baraben.com

Trots att solen skiner och vårkänslan börjar infinna sig över Vasagatans allé så väljer de flesta Göteborgare att behålla vinterjackan och handskarna på. Men när Anders Almgren dyker upp i horisonten mot ett öde Heden så har han en kortärmad pikétröja på sig. En pikétröja från ”Blåvittshopen” såklart, men kanske en dold signal om att det har gått snabbt att bli varm i ordföranderollens kläder.

Lidköpingssonen Almgren påpekar själv gärna och livligt att han från början är född i Göteborg och faktiskt supporter till IFK Göteborg sedan barnsben.

Till vardags arbetar Anders som speciallärare på en högstadieskola strax utanför Göteborg, en yrkesroll som han tycker har likheter med den ledarskapsposition han nu har fått som ordförande i Änglarna.

– Det är klart det finns paralleller. Som ordförande har jag ju ett ansvar att kommunicera det budskap vi vill nå ut med på ett begripligt och prestigelöst sätt. Som lärare är det mitt jobb att göra det hela tiden. Jag måste desutom ha ett stort tålamod som ordförande, jag får mycket kritik och måste kunna besvara även den kritik som känns obefogad på ett sansat och vettigt vis. Det övas jag på varje dag i mitt yrkesliv när man har att göra med tonåringar.

Anders berättar att Supporterklubben Änglarna har runt 1500 betalande medlemmar hittills i år men hoppas komma upp i 3500 medlemmar under 2007. Samtidigt är han inte nöjd med den siffran och tror att Änglarna behöver synas mer på läktarna när IFK spelar för att inte tappa i medlemsantal.

– Vi har varit för dåliga på att nå ut med vårt budskap på läktarna. På läktarna har vi inte synts på flera år, det är ändå där man får sitt existensberättigande som supporterklubb. Det minsta man kan begära är ju att vi i alla fall ska hjälpa till att sätta upp banderoller och sälja flaggor till dem som vill ha det.

Anders tycker även att Änglarna bör satsa mer på att andra grupper som redan finns på Ullevis läktare ska få synas mer. Dessutom vill han hjälpa olika grupperingar att samarbeta för att skapa en bra supporteratmosfär i Allsvenskan under året och även på den kommande arenan som ska stå klar till 2009.

Änglarna har nyligen blivit av med sin klubblokal på grund av att fastigheten där den låg ska rivas och driver för närvarande hela verksamheten ifrån de aktiva medlemmarnas egna hem. Situationen gör att de aktiva medlemmarna arbetar väldigt mycket med föreningen i vardagen. Anders ser lite fundersam ut, drar sin hand genom håret och ser ner på kaffekoppen framför honom innan han fortsätter.

– Vi måste ständigt och jämt representera de tusentals medlemmars åsikter som förs fram till oss, säger han.

Anders förstår de kritiker som påtalat att Änglarna står för nära IFK Göteborg och att det inte går att representera supportrarna på ett rättvist sätt om man gör det.

– Vi har ett nära samarbete med IFK och det ska vi fortsätta att ha. Det vi behöver göra för att svara dem som tycker att vi sitter i knät på Kamratgården är att tala om det vi säger till IFK även utåt till våra medlemmar.

Han tycker att Supporterklubben är allt annat än lätta att göra med i vissa lägen och pekar på diskussioner som förts med IFK Göteborgs personal på Kamratgården.

– På vissa områden är vi inte alls överens med IFK och då säger vi vad vi tycker. Exempelvis fick vi under vintern 2005 ta del av en ny säkerhetspolicy som enkelt uttryckt gick ut på mycket hårdare tag och strängare straff utan någon balans så till vida att man mötte supportrars önskemål. Där hade vi hårda men bra diskussioner med bland annat Bengt Halse som var med på den tiden. Till sist fick vi fram en säkerhetspolicy som är mycket mer balanserad där straff finns kvar men där det finns öppenhet för att lyssna och ta till sig av våra förslag, exempelvis om legal pyroteknik. Det blir ett sätt för IFK att ge lite tillbaka.

Kommer Supporterklubben ta en kamp för den legala pyrotekniken?

- Ja. Tidigare har det varit väldigt mycket lobbyverksamhet och att sätta sig in i byråkratin kring pyrotekniken. Sedan är det ren lobbyverksamhet mot förbund, klubbar och att föra samtal med andra supportergrupperingar. Vi vill väcka debatten igen men det får bli lite längre framöver, än är vi ganska nya i styrelsen.

Känner ni att ni har mandat från era medlemmar att driva den här frågan?

- Ja det känner vi. Vi har ju inte gjort någon undersökning på det eller så, men vi har varit ganska tydliga kring vad vi tycker i frågan under flera år. Legal pyroteknik, på ett lagligt och säkert organiserat sätt, så javisst. Vi har inte fått annat än positiv respons på det. Även somliga Ultras har varit inblandade i vårt arbete med att ta fram ansökningar och liknande samtidigt som om det finns skepcis mot vägen vi väljer just bland en del ultras. De tror exempelvis inte på att förbundet är villiga att ta en dialog. Så det är upp till förbundet att bevisa motsatsen.

Anders säger sig ha sett tecken kring kontakten mellan IFK och Änglarna som har retat honom oerhört den senaste tiden. Säkerhetspolicyn med två års avstängningar tar han som exempel på bristande kommunikation. Trots delaktighet i säkerhetsgruppen hade han inte hört talas om förändringarna förrän ett beslut dök upp från IFK:s sida, något han tycker är väldigt konstigt. Men generellt sett anser han att IFK uppvisar en ödmjukhet och lyssnar till det mesta som Änglarna har att säga i olika aktuella frågor.

Den intressekonflikt som uppstår av att Änglarna i år väljer en publösning inne på Ullevi kommer Anders att följa med spänning. Han väger för och nackdelar mot varanda i resonemanget kring synligheten av blåvita i Göteborg och tycker att det är synd om publösningen kan leda till att färre änglar syns på stan i samband med hemmamatcherna.

- Samtidigt vill vi erbjuda våra medlemmar möjligheten att kunna ha det trevligt på Ullevi, det är ju ingen jättespännande arena direkt. Då får vi försöka göra det lite trevligare på arenan under dessa två år som vi tvingas spela där.

Anders har varit borta från den interna diskussionen kring den nya arenan under ett tag så han har inga nya uppgifter kring hur de olika lösningarna kommer att bli när den väl står färdigbyggd till 2009. Han förvarnar om att det kommer en ny och säkerligen hård debatt om detaljutformningen av arenan när den väl börjar bli klar. Fram tills nu har debatten främst hållits gentemot kommunala byggherren HIGAB och där kommer fokus att skifta när arenan väl börjar bli klar. I tonen hörs att det kommer finnas en intressekonflikt mellan de olika klubbarna men även supportrarna, om hur fasciliteterna skall användas på den nya arenan.

Kritiken mot IFK Göteborgs hantering av sina egna medlemmar stämmer han delvis in i. En del irriterade röster har bland annat visat frustration över att Änglarna med sin pub på Ullevi skapar ett mervärde som IFK Göteborgs egna medlemmar inte får ta del av.

- Jag är inte nöjd med vare det vi gör för våra medlemmar eller det IFK gör för sina medlemmar. Bägge föreningarna måste bli mycket bättre med medlemsarbetet på sikt. I grunden så hoppas jag däremot att folk ska vilja vara medlemmar för att stötta i första hand och inte för att få något tillbaka av det, men sen kanske det är en väl idealistisk bild av verkligheten.

Hur har IFK tänkt sig med de uppblåsbara väggarna på Ullevi? Ska marknadschef Lundberg stå där med en cykelpump på matcherna?

- Det hade ju varit värt inträdet bara att få se den synen. Nej men jag vet faktiskt inte hur de har tänkt sig med detta, vi får väl se under året hur de löser det hela.

Anders lutar sig bakåt i stolen och läppjar på sin svalnande kaffe. Frölunda hockeys marknadsarbete ser han som ett föredöme och efterlyser ett mer långsiktigt arbete med att bygga upp föreningens IFK Göteborgs varumärke. Han vill inte säga att IFK Göteborg missköter arbetet gällande bland annat reklamen inför hemmamatcherna, men påpekar att de kan sköta det väldigt mycket bättre.

- När man resonerar kring hur vi ska fylla våra läktare så hamnar man till slut i det resonemanget, att det finns faktiskt folk som har betalt för att göra detta och de sitter ju på Kamratgården. För mig känns det som att vi marknadsför IFK inför specifika matcher, som att vi har avräkning efter en specifik match för att se till att vi bekostat våra marknadsföringsutgifter. Så tycker inte riktigt jag att man skall jobba utan man borde satsa på större marknadsföringsinvesteringar för att visa omvärlden att vi vågar vara offensiva och satsa. Att visa klass som förening och inte vara någon jävla bondklubb som tänker alldeles för smått.

Han tycker att IFK detaljstyr för mycket och tar upp exempel om en diskussion kring affischer vid gratistidningsställ på en sportbutikskedja. Själv säger han sig aldrig ha sett dem men förutsätter att de är fula. Grundinställningen bör enligt Anders vara att IFK alltid har något att lära sig av konkurrenter, både i Sverige som i Europa. Idag är det lång väg innan man kan vara nöjd över det arbete som görs om man får tro hans resonemang.

I diskussionen kring det omdebatterade Investmentbolaget tror sig Anders ha samma inställning som de flesta andra blåvita supportrar. Han vill att Håkan Mild ska få "verktyg" att värva spelare med.

- Jag tycker det är jävligt mycket snack och väldigt lite verkstad. De (IFK Göteborg, Barabens anmärkning) får börja bevisa vad de har att komma med nu. Det har ju snackats om det här sedan Gentzel dök upp i vår förening och nu är det dags att börja leverera.

Vi träffas strax innan hemmapremiären och Anders telefon går varm. Vissa samtal väljer han bort men när telefonen ringer till för fjärde gången ser man direkt att någonting viktigt är i luften.

- Jag måste ta det här, säger Anders med en manande min.

Det är legendaren Mikael "Nisse" Nilsson, numer anställd hos IFK Göteborg, som ringer. Tillsammans försöker de att ordna fram medlemskort till Änglarnas medlemmar. Ett projekt som blivit lite krångligare då delar av uppsättningen ska ha foton inplastade, foton som ska ge tillgång till Supporterklubbens pub inne på Ullevis sektion LM.

- Vi måste ordna det här och det spelar ingen roll hur för medlemskorten måste ut.

Anders ton den är skarp men lite sökande, som att han försöker ge utrymme för samtalspartnern att ge efter för hans vädjan. Det är en liten inblick i den dagliga verkligheten för ordföranden i supporterklubben. Fullt upp mest hela tiden. Till och med så måste han vara hård mot gamla spelarhjärtar mellan varven.

Änglarna kommer enligt sin nya ordförande inte tveka inför att säga till IFK att man har krav på att föreningen sköts professionellt. Dessutom kommer man enligt Almgren att förmedla den här kritiken offentligt för sina medlemmar.

- Men det kommer ta lång tid innan vi beväpnar oss och tågar upp till Kamratgården.

Du menar så som Ultras gjorde förra året?

- Jag tror inte de var beväpnade, säger Anders med ett litet skratt.

Anders säger att han tippar det sportsliga med hjärtat och att det då blir en placering bland de fyra översta lagen. På frågan vad hjärnan tror reviderar han sitt tips till topp 13. Han hoppas att Selakovic ska utmärka sig under året genom att börja sätta sina chanser, att han ska bli effektivare, något som hela laget bör bli enligt honom. Anders visar även irritation över att AIK fått fördelar i matchprogrammet av fotbollsförbundet. Även om han ser delar av fördelsdiskussionen som typiskt supportermässigt skitsnack tycker han att det har varit för många gånger som AIK premierats på områden som med spelprogrammet.

- Det är som med arenabolaget i Råsunda och deras ägarinblandning i AIK. Oavsett hur det ligger till rent praktiskt så ber de ju om att få våra fördomar förstärkta när de presenterar det på ett sätt där det ser ut som förbundet köper in sig i en allsvensk klubb.

Från början hade Anders ambitionen att bli historie- eller samhällslärare och utbildade sig i den inriktningen. Men en serie slumpartade händelser när han sökte jobb gjorde att han fick in en fot som speciallärare med ansvar för lite mer ”stökiga” elever.
Nu återstår det att se om Anders klarar av att styra en av sveriges ledande supporterklubbar lika effektivt som han tar hand om tonåringarna på sin skola, ett jobb som han fick just på grund av sitt stora engagemang inom idrotten.

– Den främsta meriten var nog inte min lärarbehörighet, utan snarare det faktum att jag var pappa samt hade fyra år som undgomsfotbollstränare i Biskopsgården bakom mig.

– Det är ett lite speciellt lärarjobb när man tvingas stångas med tonåringar som har olika slags svårigheter, det får man nog säga. Jag är väl förberedd för uppgiften inom Änglarna, det kan jag lova.