Revanschen!

CHAMPIONS LEAGUE Champions League är en dröm, en dröm där europas och därmed världens bästa spelare gör upp om den finaste bucklan. En dröm om dribblingar, sköna avslut, fantastiska frisparkar, stora pengar, kamp och dramatik. Ibland blir drömmen sann, som den där magiska kvällen i Istanbul för två år sedan.

Alla hade vi bilderna från finalen 2005 kvar på näthinnan inför kvällens match. Att den inte skulle nå till samma höjder var väl självklart. Matchen började ändå mer positivt än vad jag hade förväntat mig, Liverpool pressade Milans backlinje väldigt högt och fick dem också ur balans ett antal gånger. Jankulovski slarvade två gånger och Liverpool skapade mest och bäst under första halvlek. Men fotbollen visade sig vara lika ologisk som vanligt när "mannen som är född offside", Inzaghi, styrde in en frispark och Milan gick oförtjänt till ledning med 1-0.

I andra halvlek förväntade vi oss full fart framåt från Liverpool men den riktiga pressen kommer aldrig. Visserligen skapar man ett antal målchanser, framförallt Gerrards chans där han försöker vika in bollen vid bortre stolpen. Dida dyker ner och stoppar bollen. Något skott till och några halvchanser, mer skapade inte Liverpool. Kaka hade knappt visat sig tidigare under matchen men med 10 minuter kvar briljerar han med en skön passning som skär igenom ett något passivt Liverpool försvar. Där dyker Inzaghi upp, tar emot bollen, rundar målvakten och rullar kallt in bollen. Visserligen gör Liverpool ett mål av Kuyt, men det känns aldrig som om Liverpool har kraft eller vilja att komma tillbaka.

Milan är vinnare, efter en match som inte levde upp till förväningarna, en match där de stora spelarna inte riktigt visade klassen, en match som mer präglades av taktik och kamp än teknisk briljans.

Men drömmen om Champions league lever - även för änglarna från Göteborg!