Seppo Vaihela: "IFK måste bli bättre på allt"

INTERVJU Baraben.com träffade Seppo Vaihela under en av hans sista arbetsdagar på SEB i Nordstan. Vi hade bestämt oss för en intervju där vi skulle få träffa personen Seppo, tala om vad han gjort tidigare i sin karriär men främst fokusera på vad han vill göra med IFK Göteborg. Resultatet blev ett avslappnat samtal där Seppo fick chansen att tala till punkt och berätta om sitt liv och sina tankar. Idag, den 3 September, tillträder han som klubbdirektör för IFK Göteborg. Men vem är han egentligen, Seppo Vaihela?

- Ja, du. Det kan bli både en lång och en kort historia. Jag är 54 år, född i Finland. Kom till Sverige när jag var två år, till Uddevalla. Skälet till att jag är i Sverige beror på fotboll. Min far, som då var landslagsman för Finland, blev värvad till Oddevold. Jag flyttade senare till Oskarshamn där jag spelade fotboll och ishockey. I femte klass flyttade jag till Kungälv och där var det ingen ishockey som gällde, utan bandy. Så jag spelade bandy, och fortsatte såklart med fotbollen. Jag spelade fotboll i Kongahälla i division tre och fyra, och även i Ytterby IS i division tre.

I bandyn spelade jag ett tag i landslaget när jag spelade med IFK Kungälv, men vi åkte ur allsvenskan och jag bytte därför lag till Ale-Surte, för att på så sätt behålla min landslagsplats. 32 år gammal slutade jag spela bandy och direkt efter det så blev jag engagerad i föreningen i IFK Kungälv. Vid det här laget hade jag för längesedan slutat med fotbollen, det gjorde jag redan när jag var 19.

Så småningom blev jag invald i styrelsen i IFK Kungälv, åren gick och jag blev även ordförande och blev även sedermera invald i bandyförbundets styrelse där jag satt i tio år.

Fram tills idag har jag arbetat i stort sett hela mitt liv på SEB. Mitt ansvar är att alla våra kontor i Västsverige präglas av SEB-varumärket och de olika arbetssätt som vi vill att vi ska ha när vi möter våra kunder, både hur vi bemöter våra kunder och hur vi samtalar med dom. Det är i stora drag det jag gör.

Hur blev det Blåvitt?

- Det var egentligen så här att när vi flyttade till Oskarshamn så fanns det ett par saker som man kände till från Göteborg, och däribland fanns IFK Göteborg som alltid varit ett känt varumärke. Så redan på den tiden så fanns det ett intresse för IFK, då man var liten grabb som tyckte om fotboll. Även min pappa tyckte om IFK. Sen har jag inte varit engagerad i klubben sen jag kom till Västsverige, mer än att jag haft ganska goda kontakter och relationer in i klubben, bland annat med Peter Wiklander.

Så genom mina kontakter har jag hela tiden haft ett öga till IFK och när jag slutade med bandyn så började vi diskutera om jag inte skulle gå in i IFK:s styrelse vilket också blev fallet.

Finns det några klassiska ögonblick, några klassiska matcher som du minns extra väl?

- Nej, inga jag kan peka på direkt. Snarare var det så att IFK under storhetsperioden var hela svenska folkets lag och att man därigenom följde laget, vilket naturligtvis var enormt.

Efter detta lilla test har jag fått mina aningar bekräftade. Seppo har inte vuxit upp på Ullevi, men han har följt laget en längre tid, och sedermera kommit till den post han nu får genom styrelserummen. Inget ont i det och redan här känns det som att Seppo, trots sina brister i IFK-historia, kommer att göra ett gott jobb på sin post. Seppo talar vidare om sin dragning mot fotbollen.

- När jag jobbade med bandyn hade jag alltid en nyfikenhet hur man gjorde i andra förbund, i andra idrottsförbund. Vad kan vi lära av varandra? Så av den anledningen var jag väldigt nyfiken på att komma in i fotbollen.

Det lockar kanske att ha lite större resurser att leka med, som en viss annan klubbdirektör före dig?

- Nej, det är alltså inte det som lockar mig, att jobba med större resurser. Även om det är den stora skillnaden mellan bandyn och fotbollen, i grund och botten är frågorna desamma. Det är absolut inte resurserna, utan snarare fotbollen som företeelse som jag tycker är fantastisk, som sport. Att jag även jobbar med SEF (Svensk elitfotboll) gör det dessutom ännu mer intressant, jag får därigenom en god överblick över svensk fotboll som helhet, vilket jag tror kan vara en stor fördel. Det är bra att vara med i de diskussionerna, lära känna folk inom svensk fotboll och skapa nätverk på olika sätt.

Vi låter sedan Seppo röra sig in mer specifikt på Blåvitt och vad han vill göra som klubbdirektör i föreningen. Vad tror Seppo Vaihela att han kan tillföra organisationen?

- Jag kan säga så här, jag tycker att jag tillfört ganska mycket redan i styrelsearbetet och om man får skryta lite grann, eller inte skryta, men när jag kom in i styrelsen så kände jag ganska tidigt att det inte fanns någon röd tråd i verksamheten. Vad vill vi med hela verksamheten? IFK Göteborg består ju inte bara av ett a-lag i fotboll som ska vinna allsvenskan varje år. Verksamheten är mycket mer komplex än så. Och det här tog jag upp i fotbollsutskottet, som består av Håkan, Roger, mig själv och två till från styrelsen. Jag började ställa frågorna; vad är syftet med IFK Göteborgs verksamhet? Vad är det vi ska göra, för vilka ska vi göra det och i så fall varför? Och vad vill vi med hela verksamheten i ett större perspektiv? Och ibland kan jag att visst är vi mesta mästare, men vi kom åtta förra året och det håller inte. Vi ska vara bäst.

Och det är med det jag menar med att jag redan tillfört en del, att jag tillsammans med några andra inom föreningen har processat väldigt hårt för att vi skall sätta tydligare ramar och mål för hela verksamheten och inte bara att vi skall vinna allsvenskan varje år, eller att vi ska ut i Europa. Detta har nu gått igenom styrelsen och även tagits upp på årsmötet.

Visionen är att vi skall vara den ledande fotbollsföreningen i Sverige, och är vi det, då kommer vi ut i Europa. Men för att vara den ledande fotbollsföreningen i Sverige så krävs det en hel del andra saker. Jag är övertygad om att vi måste göra allt inom IFK Göteborg bättre. Väldigt mycket är redan bra men vi ska bli bättre inom många olika områden och det skall vi bli genom den här visionen som vi bestämt oss för och genom de mål vi har satt upp.

Kan du vara mer specifik kring årtalen runt dessa visioner och mål? Det har tidigare talats om 2010 som ett första delmål för verksamheten, står det kvar?

- Det är så det är, det är 2010 som vi har som mål och det är väldigt snart. Då vill vi vara ledande. Vi vill då ha en balanserad ekonomi, ett eget kapital som är värt namnet när man omsätter 70-80 miljoner. Vi måste öka våra intäkter ganska mycket för att vara konkurrenskraftiga. Vi ska höja vårt publiksnitt, det räcker inte med att ha sex, sju, åttatusen. Vi ska ha femtontusen som publiksnitt har vi sagt. Vi har även satt upp som mål att vi skall ha en konstgräsplan på Kamratgården, så vi skapar en arbetsmiljö för våra spelare och våra ungdomar, så som den skall vara i en ledande förening. Då blir vi attraktiva dessutom. Kamratgården behöver rustas upp på många olika sätt. Vi vill dessutom att många fler av våra u-truppsspelare ska studera. Vi vill till och med att några av våra a-lagsspelare ska engagera sig i studier på högskolenivå. Det är många sådana mål vi har satt upp, för att vi skall vara en bra förening. Och för att klara de målen måste vi ha en organisation som stödjer detta, och där har vi ett jobb att göra, framförallt jag som anställd. Det är inget man klarar av på ideell basis. Detta är ett jobb jag skall göra tillsammans med Håkan, Hans, Lena och Roger, det vill säga de som är ansvariga för respektive områden. Tillsammans ska vi sätta och se vad som krävs konkret och hur vi ska bemanna de här olika områdena.

Har det här saknats de senaste åren, någon som tagit tag i dessa konkreta frågor?

- Ja, precis som jag sa förut så fanns det ingen röd tråd när jag kom till styrelsen, men det finns det nu. Och då är min uppgift att som anställd verkställa de beslut som fattas. Risken är annars i många olika organisationer och företag att man bestämmer sig för någonting, men att det ändå sedan bara blir liggandes. Nu gäller det att ta i detta och se till att det blir handlingsplaner, ansvariga personer och att vi tar steg framåt hela tiden.

Kan det därmed bli tal om att anställa fler personer i organisationen på Kamratgården?

- Det är ingen jag kan svara på i dagsläget. Snarare ser jag att en viktig uppgift för mig att se till att vi gör rätt grejer. Som styrelseledamot har man inte koll på den dagliga verksamheten, utan det är något som jag nu den närmsta tiden kommer att få lära mig massor om den vardagliga världen på kamratgården, akademien osv. I början får jag lyssna och ta åt mig väldigt mycket.

FC Köpenhamns Flemming Östergaard säger, att svenska föreningar måste fungera mer som företag. Hur ser du på det?

- I det jobbet som vi gjorde, där vi tittade på det här med styrkor och svagheter, så kom vi fram till just det, att en svaghet med IFK Göteborg har ju varit att vi är för mycket förening. Och om vi tittar framåt i tiden, vad vi tror, så är det att det kommer att bli mer kommersiellt. Det blir det att driva idrott på elitnivå. Nöjesindustrin är en konkurrent till idrottsindustrin, och där måste vi också vara med på något sätt. I det kommer såklart arenan att betyda mycket. Så visst är det så att elitidrotten blir mer och mer kommersialiserad, det ser man ju bara på att vi omsätter nästan 80 miljoner per år.

Hur kan man gå tillväga för att för att således bli mer kundorienterade om man skall jobba som ett företag? Riskerar man då inte att tappa klubbsjälen?

- Som jag sagt i flera intervjuer tidigare så måste vi jobba bättre för att ta hand om våra kunder. Det är våra kunder som betalar pengar för att komma in på arenan och se våra spelare. Och vi måste bli mer kundorienterade, hela vår organisation måste bli en utpräglad försäljningsorganisation. Alla måste tänka sälj, att sälja IFK Göteborg som ett varumärke till alla intressenter. Inte bara hålla på att jaga sponsorer, vilket vi förvisso också skall fortsätta att göra på ett professionellt sätt. Vi skall vara säljande och bra bemötande när vi möter media. Vi ska ta hand om våra supportrar och vår supporterklubb på ett bra sätt, ha en bra relation med dom och träffa dom på bra sätt. Vi ska ta hand om bortalagets supportrar, de är också våra kunder. Det är ju kanon om dom vill komma till Göteborg, då måste vi ta han om dom, för de är våra kunder. Vare sig vi väljer att stärka organisation eller inte på Kamratgården så gäller fortfarande samma princip där som det gör här på bankkontoret, man skall ta hand om sina kunder med full fokus, ha ett bra bemötande vara tillgänglig och kunnig. Det är tre framgångsfaktorer.

Nästa ämne i fokus är den nya arenan. Hur ser Seppo på vad den har blivit, är den tillräckligt modern för att möta de krav som föreningens kunder har?

- Arenafrågan kommer att bli en viktig fråga för mig att ta tag i och det är en fråga jag kommer att behöva sätta mig in i lite mer, men enligt den informationen jag har så ser det riktigt bra ut. Men jag måste fortfarande sätta mig in i mycket, mycket mer detaljer i den frågan.

Kritiken som varit har ju annars främst behandlat de frågor som rör faciliteterna på den nya arenan. Är det rimligt att man bara skall bygga små kiosker där man skall servera korv med bröd, istället för att satsa på att bygga lättare restauranger och således erbjuda mervärde?

- Där håller jag med dig, och det är precis sådana frågor som jag kommer sätta mig in i.

Vad hände med IMG-samarbetet egentligen?

- Det är inte så mycket att säga om det egentligen, mer än att vi hade en överenskommelse men de lyckades inte leverera det som vi hade hoppats på under den perioden och då var vi tvungna att sätta oss ner och diskutera med dom. Det gjorde vi i all ömsesidighet och vi beslutade där att gå skilda vägar. Jag är övertygad om att ska vi sälja IFK Göteborgs varumärke så ska vi göra det själva och på något sätt var detta nog ett bevis på det. Det funkade inte helt enkelt. Och precis som jag pratade om innan så tror jag vi själva kan skapa en sådan säljorganisation där vi kan vårda de sponsorer vi har och samtidigt lyckas hitta nya.

Gällande medlemsfrågorna så är det många som undrar hur det kan komma sig att till exempel Djurgården har många fler medlemmar än IFK Göteborg, hur kan det vara så?

- Detta är också något jag måste sätta mig ner och titta på. Här måste vi göra en handlingsplan för att se över vad vi kan göra åt det, hur vi kan öka medlemsantalet. Precis som vi måste göra för att se över hur vi kan öka våra publiksiffror.

Vi ska även titta på hur ska vi kommunicera och hur ska vi ha våra relationer med supportrar. Men även med kommunen, sponsorer och med media så att det blir struktur på det. Det skall vara struktur till exempel när vi ska ha möte med supporterklubben Änglarna, då skapar det en helt annan effekt. Och det här är saker som jag vill styra upp

Vi kommer sedan in på akademin, de kostnader som den för med sig. Hur mycket kan den kosta per år och hur vet vi det?

- Vi lägger redan mycket pengar på akademin och det är något vi tänker fortsätta med. Vi tror på vår modell och det är en filosofi vi har i IFK Göteborg. Vi ska satsa på våra egna spelare som växer upp i den skola som dom får ute på Änglagården, och att de som vill och har kapacitet sedermera skall slussas in i vår u-trupp och så småningom i vår a-trupp. Det betyder dock inte att vi inte kommer värva spelare, det måste vi komplettera med vilket vi har gjort nu till exempel med Hysén.

Ja, hur var det egentligen med köpet av Tobias Hysén, vart tar vi de pengarna ifrån – riskkapitalbolaget eller av våra egna pengar efter Berg-försäljningen?

- Det köpet var inga öronmärkta pengar utan allt är föreningens pengar. Ett riskkapitalbolag innebär egentligen att investerare sätter in pengar i ett riskkapitalbolag som sedermera för över pengarna till IFK Göteborg. Det är IFK Göteborgs pengar vi köper spelare för.

Riskkapitalbolagets pengar blir således IFK Göteborgs pengar?

- Ja, det kan man säga att det blir.

Och därmed har dealen med de spelare som ligger i ”korgen för avkastning” för riskkapitalinvesterarna trätt i kraft också?

- Japp.

En av våra läsare undrar över om det kan bli aktuellt med ett samarbete med utländska klubbar så småningom, kanske någon sydamerikansk klubb?

- Det är inget jag funderat över ännu, men det är inte omöjligt att det kan komma upp en sådan fråga i fotbollsutskottet.

När jag vandrar ut från Seppos kontor så har jag en känsla med mig om att det kommer att gå bra och bli ett välbehövligt lyft för IFK Göteborg, framförallt organisationen, när Seppo nu är på plats. Vaihela har stora tankar och visioner för IFK Göteborg och vi har därmed stora krav på att han skall lyckas. De närmsta åren avgör om vi blir den ledande föreningen i Sverige, år 2010 skall det vara så, är det sagt. Seppo Vaihela är mannen som skall leda oss dit.

Speciallärare med ansvar för 3 500 personer

AVBYTARBÄNKEN I en serie av intervjuer kommer Baraben.com:s Markus Hankins att träffa nyckelpersoner inom Göteborgs fotbolls-, medie- och supportervärld. I dessa möten kommer allt från läktarkultur, spelsystem och sportjournalistik att ventileras. I första intervjun mötte han GFT:s sportredaktör John Pettersson. Idag träffar han Supporterklubben Änglarnas nytillträdde ordförande Anders Almgren.

Supporterklubben Änglarna har nyligen bytt ordförande. Ny på posten är Anders Almgren, 33 år gammal och uppväxt i Lidköping.
– Det är en enorm utmaning att ta över Sveriges mest välkända och legendariska supporterklubb, säger han.

MARKUS HANKINS
kontakt@baraben.com

Trots att solen skiner och vårkänslan börjar infinna sig över Vasagatans allé så väljer de flesta Göteborgare att behålla vinterjackan och handskarna på. Men när Anders Almgren dyker upp i horisonten mot ett öde Heden så har han en kortärmad pikétröja på sig. En pikétröja från ”Blåvittshopen” såklart, men kanske en dold signal om att det har gått snabbt att bli varm i ordföranderollens kläder.

Lidköpingssonen Almgren påpekar själv gärna och livligt att han från början är född i Göteborg och faktiskt supporter till IFK Göteborg sedan barnsben.

Till vardags arbetar Anders som speciallärare på en högstadieskola strax utanför Göteborg, en yrkesroll som han tycker har likheter med den ledarskapsposition han nu har fått som ordförande i Änglarna.

– Det är klart det finns paralleller. Som ordförande har jag ju ett ansvar att kommunicera det budskap vi vill nå ut med på ett begripligt och prestigelöst sätt. Som lärare är det mitt jobb att göra det hela tiden. Jag måste desutom ha ett stort tålamod som ordförande, jag får mycket kritik och måste kunna besvara även den kritik som känns obefogad på ett sansat och vettigt vis. Det övas jag på varje dag i mitt yrkesliv när man har att göra med tonåringar.

Anders berättar att Supporterklubben Änglarna har runt 1500 betalande medlemmar hittills i år men hoppas komma upp i 3500 medlemmar under 2007. Samtidigt är han inte nöjd med den siffran och tror att Änglarna behöver synas mer på läktarna när IFK spelar för att inte tappa i medlemsantal.

– Vi har varit för dåliga på att nå ut med vårt budskap på läktarna. På läktarna har vi inte synts på flera år, det är ändå där man får sitt existensberättigande som supporterklubb. Det minsta man kan begära är ju att vi i alla fall ska hjälpa till att sätta upp banderoller och sälja flaggor till dem som vill ha det.

Anders tycker även att Änglarna bör satsa mer på att andra grupper som redan finns på Ullevis läktare ska få synas mer. Dessutom vill han hjälpa olika grupperingar att samarbeta för att skapa en bra supporteratmosfär i Allsvenskan under året och även på den kommande arenan som ska stå klar till 2009.

Änglarna har nyligen blivit av med sin klubblokal på grund av att fastigheten där den låg ska rivas och driver för närvarande hela verksamheten ifrån de aktiva medlemmarnas egna hem. Situationen gör att de aktiva medlemmarna arbetar väldigt mycket med föreningen i vardagen. Anders ser lite fundersam ut, drar sin hand genom håret och ser ner på kaffekoppen framför honom innan han fortsätter.

– Vi måste ständigt och jämt representera de tusentals medlemmars åsikter som förs fram till oss, säger han.

Anders förstår de kritiker som påtalat att Änglarna står för nära IFK Göteborg och att det inte går att representera supportrarna på ett rättvist sätt om man gör det.

– Vi har ett nära samarbete med IFK och det ska vi fortsätta att ha. Det vi behöver göra för att svara dem som tycker att vi sitter i knät på Kamratgården är att tala om det vi säger till IFK även utåt till våra medlemmar.

Han tycker att Supporterklubben är allt annat än lätta att göra med i vissa lägen och pekar på diskussioner som förts med IFK Göteborgs personal på Kamratgården.

– På vissa områden är vi inte alls överens med IFK och då säger vi vad vi tycker. Exempelvis fick vi under vintern 2005 ta del av en ny säkerhetspolicy som enkelt uttryckt gick ut på mycket hårdare tag och strängare straff utan någon balans så till vida att man mötte supportrars önskemål. Där hade vi hårda men bra diskussioner med bland annat Bengt Halse som var med på den tiden. Till sist fick vi fram en säkerhetspolicy som är mycket mer balanserad där straff finns kvar men där det finns öppenhet för att lyssna och ta till sig av våra förslag, exempelvis om legal pyroteknik. Det blir ett sätt för IFK att ge lite tillbaka.

Kommer Supporterklubben ta en kamp för den legala pyrotekniken?

- Ja. Tidigare har det varit väldigt mycket lobbyverksamhet och att sätta sig in i byråkratin kring pyrotekniken. Sedan är det ren lobbyverksamhet mot förbund, klubbar och att föra samtal med andra supportergrupperingar. Vi vill väcka debatten igen men det får bli lite längre framöver, än är vi ganska nya i styrelsen.

Känner ni att ni har mandat från era medlemmar att driva den här frågan?

- Ja det känner vi. Vi har ju inte gjort någon undersökning på det eller så, men vi har varit ganska tydliga kring vad vi tycker i frågan under flera år. Legal pyroteknik, på ett lagligt och säkert organiserat sätt, så javisst. Vi har inte fått annat än positiv respons på det. Även somliga Ultras har varit inblandade i vårt arbete med att ta fram ansökningar och liknande samtidigt som om det finns skepcis mot vägen vi väljer just bland en del ultras. De tror exempelvis inte på att förbundet är villiga att ta en dialog. Så det är upp till förbundet att bevisa motsatsen.

Anders säger sig ha sett tecken kring kontakten mellan IFK och Änglarna som har retat honom oerhört den senaste tiden. Säkerhetspolicyn med två års avstängningar tar han som exempel på bristande kommunikation. Trots delaktighet i säkerhetsgruppen hade han inte hört talas om förändringarna förrän ett beslut dök upp från IFK:s sida, något han tycker är väldigt konstigt. Men generellt sett anser han att IFK uppvisar en ödmjukhet och lyssnar till det mesta som Änglarna har att säga i olika aktuella frågor.

Den intressekonflikt som uppstår av att Änglarna i år väljer en publösning inne på Ullevi kommer Anders att följa med spänning. Han väger för och nackdelar mot varanda i resonemanget kring synligheten av blåvita i Göteborg och tycker att det är synd om publösningen kan leda till att färre änglar syns på stan i samband med hemmamatcherna.

- Samtidigt vill vi erbjuda våra medlemmar möjligheten att kunna ha det trevligt på Ullevi, det är ju ingen jättespännande arena direkt. Då får vi försöka göra det lite trevligare på arenan under dessa två år som vi tvingas spela där.

Anders har varit borta från den interna diskussionen kring den nya arenan under ett tag så han har inga nya uppgifter kring hur de olika lösningarna kommer att bli när den väl står färdigbyggd till 2009. Han förvarnar om att det kommer en ny och säkerligen hård debatt om detaljutformningen av arenan när den väl börjar bli klar. Fram tills nu har debatten främst hållits gentemot kommunala byggherren HIGAB och där kommer fokus att skifta när arenan väl börjar bli klar. I tonen hörs att det kommer finnas en intressekonflikt mellan de olika klubbarna men även supportrarna, om hur fasciliteterna skall användas på den nya arenan.

Kritiken mot IFK Göteborgs hantering av sina egna medlemmar stämmer han delvis in i. En del irriterade röster har bland annat visat frustration över att Änglarna med sin pub på Ullevi skapar ett mervärde som IFK Göteborgs egna medlemmar inte får ta del av.

- Jag är inte nöjd med vare det vi gör för våra medlemmar eller det IFK gör för sina medlemmar. Bägge föreningarna måste bli mycket bättre med medlemsarbetet på sikt. I grunden så hoppas jag däremot att folk ska vilja vara medlemmar för att stötta i första hand och inte för att få något tillbaka av det, men sen kanske det är en väl idealistisk bild av verkligheten.

Hur har IFK tänkt sig med de uppblåsbara väggarna på Ullevi? Ska marknadschef Lundberg stå där med en cykelpump på matcherna?

- Det hade ju varit värt inträdet bara att få se den synen. Nej men jag vet faktiskt inte hur de har tänkt sig med detta, vi får väl se under året hur de löser det hela.

Anders lutar sig bakåt i stolen och läppjar på sin svalnande kaffe. Frölunda hockeys marknadsarbete ser han som ett föredöme och efterlyser ett mer långsiktigt arbete med att bygga upp föreningens IFK Göteborgs varumärke. Han vill inte säga att IFK Göteborg missköter arbetet gällande bland annat reklamen inför hemmamatcherna, men påpekar att de kan sköta det väldigt mycket bättre.

- När man resonerar kring hur vi ska fylla våra läktare så hamnar man till slut i det resonemanget, att det finns faktiskt folk som har betalt för att göra detta och de sitter ju på Kamratgården. För mig känns det som att vi marknadsför IFK inför specifika matcher, som att vi har avräkning efter en specifik match för att se till att vi bekostat våra marknadsföringsutgifter. Så tycker inte riktigt jag att man skall jobba utan man borde satsa på större marknadsföringsinvesteringar för att visa omvärlden att vi vågar vara offensiva och satsa. Att visa klass som förening och inte vara någon jävla bondklubb som tänker alldeles för smått.

Han tycker att IFK detaljstyr för mycket och tar upp exempel om en diskussion kring affischer vid gratistidningsställ på en sportbutikskedja. Själv säger han sig aldrig ha sett dem men förutsätter att de är fula. Grundinställningen bör enligt Anders vara att IFK alltid har något att lära sig av konkurrenter, både i Sverige som i Europa. Idag är det lång väg innan man kan vara nöjd över det arbete som görs om man får tro hans resonemang.

I diskussionen kring det omdebatterade Investmentbolaget tror sig Anders ha samma inställning som de flesta andra blåvita supportrar. Han vill att Håkan Mild ska få "verktyg" att värva spelare med.

- Jag tycker det är jävligt mycket snack och väldigt lite verkstad. De (IFK Göteborg, Barabens anmärkning) får börja bevisa vad de har att komma med nu. Det har ju snackats om det här sedan Gentzel dök upp i vår förening och nu är det dags att börja leverera.

Vi träffas strax innan hemmapremiären och Anders telefon går varm. Vissa samtal väljer han bort men när telefonen ringer till för fjärde gången ser man direkt att någonting viktigt är i luften.

- Jag måste ta det här, säger Anders med en manande min.

Det är legendaren Mikael "Nisse" Nilsson, numer anställd hos IFK Göteborg, som ringer. Tillsammans försöker de att ordna fram medlemskort till Änglarnas medlemmar. Ett projekt som blivit lite krångligare då delar av uppsättningen ska ha foton inplastade, foton som ska ge tillgång till Supporterklubbens pub inne på Ullevis sektion LM.

- Vi måste ordna det här och det spelar ingen roll hur för medlemskorten måste ut.

Anders ton den är skarp men lite sökande, som att han försöker ge utrymme för samtalspartnern att ge efter för hans vädjan. Det är en liten inblick i den dagliga verkligheten för ordföranden i supporterklubben. Fullt upp mest hela tiden. Till och med så måste han vara hård mot gamla spelarhjärtar mellan varven.

Änglarna kommer enligt sin nya ordförande inte tveka inför att säga till IFK att man har krav på att föreningen sköts professionellt. Dessutom kommer man enligt Almgren att förmedla den här kritiken offentligt för sina medlemmar.

- Men det kommer ta lång tid innan vi beväpnar oss och tågar upp till Kamratgården.

Du menar så som Ultras gjorde förra året?

- Jag tror inte de var beväpnade, säger Anders med ett litet skratt.

Anders säger att han tippar det sportsliga med hjärtat och att det då blir en placering bland de fyra översta lagen. På frågan vad hjärnan tror reviderar han sitt tips till topp 13. Han hoppas att Selakovic ska utmärka sig under året genom att börja sätta sina chanser, att han ska bli effektivare, något som hela laget bör bli enligt honom. Anders visar även irritation över att AIK fått fördelar i matchprogrammet av fotbollsförbundet. Även om han ser delar av fördelsdiskussionen som typiskt supportermässigt skitsnack tycker han att det har varit för många gånger som AIK premierats på områden som med spelprogrammet.

- Det är som med arenabolaget i Råsunda och deras ägarinblandning i AIK. Oavsett hur det ligger till rent praktiskt så ber de ju om att få våra fördomar förstärkta när de presenterar det på ett sätt där det ser ut som förbundet köper in sig i en allsvensk klubb.

Från början hade Anders ambitionen att bli historie- eller samhällslärare och utbildade sig i den inriktningen. Men en serie slumpartade händelser när han sökte jobb gjorde att han fick in en fot som speciallärare med ansvar för lite mer ”stökiga” elever.
Nu återstår det att se om Anders klarar av att styra en av sveriges ledande supporterklubbar lika effektivt som han tar hand om tonåringarna på sin skola, ett jobb som han fick just på grund av sitt stora engagemang inom idrotten.

– Den främsta meriten var nog inte min lärarbehörighet, utan snarare det faktum att jag var pappa samt hade fyra år som undgomsfotbollstränare i Biskopsgården bakom mig.

– Det är ett lite speciellt lärarjobb när man tvingas stångas med tonåringar som har olika slags svårigheter, det får man nog säga. Jag är väl förberedd för uppgiften inom Änglarna, det kan jag lova.

”Vi är ett stort fuck you till kvällspressen”

AVBYTARBÄNKEN I en serie av intervjuer kommer Baraben.com:s Markus Hankins att träffa nyckelpersoner inom Göteborgs fotbolls-, medie- och supportervärld. I dessa möten kommer allt från läktarkultur, spelsystem och sportjournalistik att ventileras. Först ut på "Avbytarbänken" är veckotidningen Göteborgs Fria Tidnings Sportredaktör John Pettersson.

Göteborgs Fria tidning är ett radikalt alternativ till dagspressen i Göteborg. På sporten pågår en kamp mot den traditionella sportjournalistiken.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, säger GFT:s sportredaktör John Pettersson.

Med bara en hundradel av största konkurrentens läsare, begränsade resurser och en enda sidas utrymme i veckan tar Göteborgs Fria Tidning ställning mot normens sportbevakning.
Expressens göteborgska dottertidning GT producerar fler sidor sport på två dagar än vad GFT gör på ett helt år.
– Vi har mellan 16-32 sidor i bilagan varje dag. På sporten här i Göteborg är vi cirka tio journalister som arbetar heltid, säger GT-sportens ansvariga.
Det blir förstås svårt för John Pettersson att jämföra sig med de stora ”drakarna”.
– Att jag skulle göra det GP-sporten gör utrymmes- och tidsmässigt är som att en habil division fem-spelare jämför sitt spel med en landslagsspelare som Niclas Alexandersson, säger han.
På GP syns resursskillnaderna gentemot GFT extremt tydligt.
– Vi har tjugo personer som arbetar heltid med sporten. Sidantalet varierar mellan 12-20 sidor, lite beroende på vad som hänt, är budskapet från GP:s sportredaktion.
På Göteborgs Fria finns det tre heltidsanställda journalister. På hela tidningen.
Han säger att det handlar om att se saker ur ett annat perspektiv, att ställa sig frågan om man ska fungera som ett alternativ eller ett komplement.
– Vi frågar oss om vi ska täcka samma saker som GP eller om vi ska hitta nya perspektiv på ämnen som det redan skrivs mycket om.

Kvällstidningspopulism inget för GFT
Rent journalistiskt så tror John Pettersson sig ha potentialen och kapaciteten att producera material i klass med de stora tidningarna.
– Då är det klart som fan jag kan spela i ”Allsvenskan”. Jag kan nog lira i Premier League, motherfuckers, säger han med ett skratt.
– Men sen är det ju det där med att våra resurser är mycket mindre än konkurrenternas.
John Pettersson tycker inte att man måste skapa något provocerande eller radikalt för att fånga läsarens intresse, tvärtom anser han att det räcker med att skriva intressant.
– Den rosa pesten (Sportbladet) gör rätt ofta bra grejer i sin genre, oavsett vad jag tycker om
genren som helhet. Men vi ska inte driva en kvällstidningspopulism. I sport-sammanhang är det ju oftast ingen problematiserande eller ifrågasättande journalistik.
– Jag kan inte tänka mig att kalla en idrottare för ”frälsare” och tror att vi kan få läsare att välja oss just för att vi är ett tydligt alternativ till den här typen av journalistik.

Som att leda ett helt lag
När John Pettersson ser på sitt arbete i förhållande till GP:s och GT:s sportredaktioner så återkommer jämförelsen till att leda ett fotbollslag.
– Just nu är jag som tio av elva spelare, tränare, manager och materialförvaltare samtidigt. En av mina frilansskribenter är inte ens speciellt intresserad av sport eller att skriva om sport.
Är inte det som att värva dåliga spelare till din ”klubb”?
– Jo, men han "spelar" bra och som division fem-klubb har jag ju inga pengar att värva dyrt med, säger han och skrattar.
De många rollerna på planen kan liknas vid att han behöver ha en ganska bred kompetens.
– Jag är tvungen att kunna lite om allting. Jag har ju ingen som sitter och täcker fotboll åt mig, utan jag måste kunna allt själv. I den här veckan var jag tvungen att kunna lite om bowling, innebandy och bågskytte.
John Pettersson tror inte att han skulle ändra sin innehållsmässiga inriktning om han så skulle få jobb på Expressen eller Aftonbladet.
– När vi på GFT ägnar ett stort reportage på fyra tusen tecken åt fridykning på Valhallabadet så är det ju egentligen ett ganska stort ”fuck you” till kvällstidningarnas elitserietabeller i hockey.

Kvällspressen saknar moral
John Pettersson återkommer till sitt missnöje med kvällstidningarnas sport-bevakning.
– Det är ett problem att machoideal förknippas med just sporten. Att ha porrannonser, som exempelvis GT, är en låg väg att tjäna pengar på. Det fungerar inte för oss, trovärdigheten skulle rasa rakt neråt.
– Normen kring machoideal och sport är ju för jävliga. Men samtidigt så gör ju kvällstidningarna så mycket äckliga grejer.
– Vilken dag man än slår upp en kvällstidning så hittar man så mycket svineri med noll moral, jag tycker de går över gränsen hela tiden. Varje enskilt våldsdåd eller självmord blir snaskigheter som inte är av den här världen.

Han menar på att lågkvalitativ nöjesjournalistik smittar av sig till sportsidorna. Det går att skönja en viss bitterhet mot kändisjournalistiken som enligt John Pettersson sätter normerna för stora delar av journalistikens utseende idag.
– Allt det här med superchocker och hatattacker om enskilda incidenter som ger fyra helsidor är på sätt och vis något som spiller över från andra sektioner av kvällstidningarna, in i sportjournalistiken.

Enligt Tidningsstatistiken över 2006 har GFT idag en upplaga på 2000 per utgivningsdag att jämföra med GP:s 242 700.
– Men vi växer snabbt och om några år så kan vi vi där på "superettan" och nosa. Man måste ha höga ambitioner, säger John Pettersson.

Markus Hankins och Mikael Berg