Söders succé och Johannessons pajaseri

KRÖNIKA Passa på att njut Robin Söder, för frågan är om det blir så mycket bättre än så här. Inhopp och mål i sista sekund, framför en skara tappra änglar. På Råsunda. Mot Djurgården. Det är inte alla 17-åringar i landet som får ha så roligt en lördagseftermiddag. Förståeligt sen att Robin är klok nog att avböja media efter målet, hysterin hade med största sannolikhet blivit än mer påtaglig då. Eller så är det väl så att han är lite blyg, ynglingen. Det var han i alla fall när han började bli uppmärksammad förra hösten.

Då skrev jag första gången om Robin Söder här på Baraben, i oktober 2007. I en "Silly Season - talangspecial" skrev jag om fyra talanger som Blåvitt hade ögonen på vid den tiden, islänningen Örn Holmar, Ängelhoms Emil Salomonsson, Skiljebos Nicklas Backman och så då Robin Söder. Örn hamnade i West Ham, Salomonsson i HBK (efter denna säsong) och Backman i Väsby. Och så fick vi Robin Söder från Stenungsunds IF, något vi är oerhört glada över idag. En liten fågel viskade i våra öron att han redan då var klar för spel i IFK Göteborg, vilket fick en av våra lakejer på vårt dotterbolag att slå ynglingen en signal. Robin var då mycket blyg och inte särskilt talför, men skjutgärnsreportern med den mjuka småländska stämman lyckades få ur honom att han minsann var klar för IFK Göteborg och att han såg fram emot det. Sen gick det undan, från u-trupp till a-trupp på ett halvår och nu succéinhopp och mål i nästandebuten.

Men nu är det kanske dags att vänja sig med uppmärksamheten för Robin, då han sannolikt kommer hamna än mer i rampljuset framöver. Spelar han från start redan mot Murata? Vem vet? Frågan är om tränartrion själva vet just nu. Han gjorde inte så mycket mer under sitt inhopp egentligen, men farten och löpningarna behövs verkligen när chansen ges. Wernbloom var rätt rolig i Aftonbladet för övrigt:

"– Robin har det: tänket. Han är enkel att spela med trots att han är tolv år gammal. Om han spelar sina kort rätt blir han riktigt bra."

*****************************************

Från en ung hungrig talang till en total looser och föredetting. Markus Johannesson. Denna sopa av sopor. Johanesson som gick från att vara page-tönt till Stureplansstekare över en natt, så fort han satte fötterna i kungliga Djurgårdens IF. Står i TV efter matchen och snackar om hur solkar offside det var vid målet, "minst tre meter", utan att ens ha koll på tv-bilderna eller på sin egen backlinje. Ett snyggt försök av öisaren att försöka vifta sin egen usla insats vid målet, där han varken har koll på sin egen backlinje eller för den delen löper med Wernbloom ut mot hörnet. Hade han gjort det hade det aldrig blivit mål och det vet han säkert om så här i efterhand.


Hur som helst, ett tips för den bittre Johanesson är att titta på bilden ovan som visar att Wernbloom är onside med typ två meter då Lance Davids HELT SOLKART upphäver offsiden. Inte ens en Bosse Andersson på 17 groggar kan missa den. Frågan är om det ens är offside om Davids inte är där men det spelar mindre roll. Så kära Johanesson, nästa gång du står och svamlar i TV så försök i alla fall ha liiite kött på benen när du slänger ur dig både de ena och de andra dumheterna.

Men de slutade ju inte där. För Johanesson fortsatte gnälla på domaren. "Det är alltid så här", "det borde vart straff i situationen innan" och så vidare. Jaja Johanesson för det har du ju verkligen rätt i. Eller inte. Utan att se matchen igen och ta upp situation för situation så kan man trots det konstatera att det var en hel del sekvenser åt båda håll där domaren hade kunnat döma annorlunda. Men det såg väl inte Johanesson, för det är lättare att vara gnällig än objektiv. Buhu, buhu, vad dumma dom är mot dig Johanesson. Din totala pajas.