Debatt: Vad vill Ultras Göteborg?

DEBATT Tifo- och läktargrupperingen Ultras Göteborgs ordförande Magnus Klevmarken tar idag till orda i en debattartikel kring vad han tycker är det viktiga kring läktarstödet på IFK Göteborgs matcher.
- Genom att arbeta ideellt så är vi IFK, vi har rätt att säga så och det kan ingen ta ifrån oss, säger Magnus Klevmarken.

Vi inom Ultras Göteborg får ofta frågor om våra mål och avsikter. Trots att vi många gånger har försökt att “presentera oss” utåt så är fortfarande mycket oklart, framförallt vad våra primära mål som ultrasgrupp är. Jag hoppas att denna lilla texten kan reda ut en och annan fråga samt förhoppningsvis öka er förståelse för vad vi sysslar med, vad som driver oss och varför.

Naturligtvis så är fundamentet att stödja IFK Göteborg på det sättet som vi tycker tillkommer dom i egenskap av världens finaste förening, en kamratförening med en lång historia av ideellt arbete och eldsjälar som drivit den framåt. Kärleken och stödet till laget är som sagt grunden och förutsättningen till allt vi håller på med, jag och mina vänner i Ultras Göteborg och Supras Göteborg älskar IFK och när jag säger älskar så menar jag det verkligen i ordets fulla innebörd.

Dessvärre är det en form av lyx att kunna sätta stödet och kärleken som första prioritering, en lyx som vi tyvärr inte alltid har.
Som jag nämnde ovan så var det genom hårt ideellt arbete av eldsjälar som fotbollen kunde bli det den är idag. Då pratar jag om allt ifrån föräldrar som ställer upp som tränare eller andra som väljer att oavlönat arbeta för föreningen för att det ger dom något tillbaka som är mer värt för dom än pengar, till hängivna supportrar som spenderar all sin fritid och så vidare med att kanalisera sin kärlek till laget in i någon form av verksamhet. Det är allt ifrån kansliarbete inom Änglarana till flaggmålning inom ultras. Drivkraften är alltid densamma även om uttrycksformen skiljer sig.
Genom detta så anser vi att vi, och då menar jag alla som sliter ideellt för IFK, har rätt, rätt till att göra anspråk på delar av föreningen.
Genom att arbeta ideellt så är vi IFK, vi har rätt att säga så och det kan ingen ta ifrån oss.

Det finns dock krafter som ser många av oss som ett problem, en olägenhet. Det finns röster som gör gällande att klackarna bör krossas och bytas ut mot “marginalare” barnfamiljer som ser det som ett jippo eller sponsorer som är där av sina egna skäl. Dessa finns inte bara nere på kontinenten, i Fifa/Uefa eller i England. Dom finns inom svensk media och liknande åsikter finns både inom Änglarna och IFK Göteborg.
De som vill driva igenom den typen av förändringar drivs inte av kärlek till klubben, dom drivs av pengar.

Varje gång en reklamskylt är viktigare än en banderoll så dör en del av fotbollen.
Varje gång en ideell arbetare inom en förening förvandlas till en anställd så dör en del av fotbollen, därför att då mäts inte längre hans arbete mot hans kärlek och engagemang, utan då är det genast pengar det handlar om och då kanske det finns någon annan som kan utföra det mer effektivt för samma lön. Hans kärlek blir då obesvarad - värdelös.

Inom IFK satsas det mer på “marginalarna” än på dom trogna supportrarna, varför? Jo för att vi köper ju alltid våra årskort ändå. Det är så och den som hävdar något annat är en lögnare. Det är ett svek, många vet om att det är så och finner sig i det, ovärdigt i våra ögon.
De vill slita fotbollen ur eldsjälarnas händer och utnyttja den till sina egna ekonomiska syften, prostituera och pervertera något som vi älskar. Vi finner oss inte i det, vi kommer att kämpa mot det!

Den gamla typen av supporterklubbar fyller många funktioner men klimatet har förändrats och de som vill ha bort oss har flyttat fram sina positioner.
Titta på svensk hockey, föreningarna där liknar fotbollens supporterklubbar på många sätt, framförallt beträffande inställningen till moderföreningen och viljan att kämpa.
Sedan sa det klirr i några plånböcker och helt plötsligt hade vi ett mini-NHL, med namn som indians och hawks och fan och hans moster, var det för att stärka den svenska hockekulturen? Nej, på en natt försvann svensk elithockey och klubbarna blev varumärken.

Det är naivt att tro att samma sak inte kan hända i IFK, det blir dock svårt att genomföra om folk verkligen kämpar emot det. Och jag vågar inte sitta och vänta på att någon annan skall börja kämpa, när jag läser tidningarna blir jag rädd. Det finns allt för många som är beredda att kasta sig över våldet likt gamar och försöka använda det som ett verktyg för att krossa oss andra som bara är där för att vi älskar våra klubbar.
Det är därför dom försöker dra oss över en kam, det är därför den lilla klickens agerande drabbar den stora massan. Inte för att det är svårt att lösa det smidigt och konsekvent mot dom som bär det faktiska ansvaret, utan för att dom helt enkelt tar möjligheten att ge sig på oss när dom har en O-insatt opinion med sig, fotbollsvåldets profitörer således.

Kommersialismen finns inom fotbollen och det går inte att ändra på men den får aldrig bli viktigare än fotbollen. Fotbollen skall utnyttja kommersialismen och inte tvärt om. Om det inte finns någon motkraft så kommer kommersialismen i förlängningen att hindra oss att leva och agera som supportrar och fotbollen kommer bara att existera för rent ekonomiska skäl.
Jag vädjar till er alla att reflektera över detta, jag ber er glömma våra bengaler för en stund, jag ber er glömma det martyrskap och den gnällighet vi ofta har utstrålat, visst finns det drag av självförhärligande i det vi gör men det finns minst lika mycket självkritik.
Dit finns mycket friktion mellan grupperingarna i våra led men det finns inte utrymme för att låta det styra vårat handlande just nu.
Det är dags för enighet, nu.

//Magnus Klevmarken - Ultras Göteborg