Om husockupationer eller Greenpeaceaktioner kan man säga en hel del. Man kan gilla det de gör, eller man kan låta bli. Men någonting som genomsyrar deras handlingar är att de eftersträvar någon form av direktdemokrati och att de trotsar delar av lagstiftningen. De vill förändra någonting, de har ett syfte med det de gör. Dessutom är de i regel alltid offentliga, och polisiärt ingripande är mer regel än undantag. De står upp för sina handlingar. Man kan kategorisera in dem under civil olydnad eller gruppen för dem med raka ryggar. Eller man kan fördöma dem som vilka kriminella som helst. Oavsett vilket, vet man vilka de är eftersom de inte gör någonting för att dölja det. Deras frågor får ett ansikte.
Bengalbränningarna under våren och år före den, är också en medveten handling. I och med att pyroteknik inte är förenligt med rådande ordningslag och klubbarnas egen policy (såvida man inte ansöker om tillstånd) går man över en gräns. Sedan kan man tycka vad man vill om det visuella och stämningen det kan skapa, men bränningarna sker illegalt. Faran för andra, att det kan belasta den egna klubben ekonomiskt, att merparten av publiken uppenbarligen är emot bränningar och de spretiga frågorna, lämnar jag till någon annan att föra. Det jag vill sätta fokus på är varför dessa personer väljer att maskera sig.
Man säger sig vilja föra en dialog med klubbarna och förbundet. Man vill någonting som har att göra med inramningen på matcherna, det visuella som kan vara fantastiskt i vissa avseenden. Man kan säga att de företräder en grupp som har en enormt stor kunskap och kompetens om läktarkulturen i stort. De gör briljanta tifon, de lever i mångt och mycket hand i hand med klubben och lägger ner tid och pengar som få skulle kunna drömma om att göra.
Men varför kan de inte vara offentliga? Tror de inte på sin egen sak? För mig verkar det vid en första anblick på det som sker, att de anser denna fråga principiellt viktig och någonting att kämpa för. Men vem fan sätter sig maskerad vid ett förhandlingsbord? Hur trovärdigt är det egentligen? Stå upp för er sak istället, ta smällen, även om den kan vara hård. För det skapar en trovärdighet som ligger långt bortom de maskerades existens.
Och jag har själv varit där, då jag vägrade värnplikten av personliga skäl, för det som betydde någonting för mig. Man kan tycka vad man vill om det, hata eller älska det, men ingen kan komma och knäppa mig på näsan för att jag inte stod upp för min sak eller att jag smet ut bakvägen. Det "kostade" mig 4 månaders fängelse (vid den första vägran 12 000 kr plus 2 års villkorlig dom), men det var det värt. Värt på det sättet, att jag kunde kliva ur det hela och fortfarande vara jag. Och jag skulle göra samma sak igen, om jag ställdes inför ultimatum. Varje dag i veckan.
Sedan kan man fundera kring vilka signaler i övrigt som en maskering som mer kan beskrivas som en rånarluva sänder. Vad tänker barnen på familjeläktaren på eller ungdomarna i Young Fellows på när de konfronteras med detta? De är potentiella framtida aktörer på Kommandobryggan. Och vad tänker du själv på?
Eller handlar det bara om någon form av identitetsprojekt, om att ställa sig vid sidan av i största allmänhet? Är det en social markör? Jag är faktiskt allvarligt nyfiken, och skulle gärna lyssna på hur det hela förhåller sig. Jag tror att flera är intresserade av att höra vad de här personerna egentligen vill. Men jag är rätt säker på att det skulle underlätta om de var omaskerade. Jag tror inte att någon dörr är stängd i det avseendet. Inte ens hos SvFF.
Och för den breda allmänheten tror jag det är en absolut nödvändighet för att de ens ska orka lyssna. För lallare i rånarluvor kommer ingen någonsin ägna tid åt. Hur rätt i sak de än må ha. Så maskera av, stå upp för er sak. Det kanske kostar ett års avstängning från arenan. Det kanske kostar i bötesbelopp. Men om nu frågan är så principiellt viktig, så måste det väl ändå vara värt det, eller? Och jag är ganska övertygad om att det skulle gynna er sak i det långa loppet. Det kanske till och med skulle inge lite respekt?
Visar inlägg med etikett läktarkultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett läktarkultur. Visa alla inlägg
2015/06/09
2013/05/09
Medgångssupportrar gör skillnad
MEDGÅNGSSUPPORT. Det finns en mindre kategori supportrar som så fort det visas ett större intresse bland "medgångssupportrarna" (till viss del mig själv inkluderad) reagerar hatiskt och exkluderande, ofta dessutom ganska högljutt. Hur tänker ni? Jag ska försöka bena ut hur jag tänker i och med detta inlägg.
Om vi alla är överens om att en fullsatt och kokande arena är en mer intressant arena att besöka än en halvtom och avslagen dito så är vi en bra bit på vägen i detta resonemang. Om vi alla tror att våra sportsliga resultat påverkas i positiv riktning om vi är många som står bakom vårt kära IFK Göteborg på läktarna så har vi kommit ännu längre. Om vi alla får gåshud när Snart skiner Poseidon framförs av 18000 unisona Änglar så är vi mer eller mindre i mål. Om vi dessutom kan hjälpas åt att få med så många Änglar som möjligt till Norra Stå i Solna för att bevittna cupfinalen så skulle jag nästan vilja kalla oss den "familj" som jag hoppas på att vi innerst inne tillhör. Så hur når vi dit?
Jag har några konkreta tankar kring detta:
Vi är absolut flest. Ja vi är dubbelt så många som Djurgårdarna som påstås vara näst flest. Jag är dock övertygad om att vi enbart kan räkna oss som flest om vi är just inkluderande. Vi måste tillåta medgångare som varit besvikna på resultaten de senaste åren komma tillbaka och göra sitt första besök på Gamla Ullevi för året. Vi måste tillåta medgångssupportrarna boka tågbiljetterna framför näsan på oss, för det kan vara just denna tågresa som får dem fast och återkommer. Vi måste inkludera kvinnor, barn, människor från olika sociala skikt, människor som har närmare till våra bortamatcher än våra hemmamatcher, ja, de allra flesta som sätter IFK Göteborg i första rummet. Alla dessa människor har haft en röst i Orvestos undersökning. Alltså, vi kan inte vara flest och exkluderande. Vi kan bara vara flest om vi inkluderar.
Så till alla er som tvekat de sista åren vill jag säga några saker: Det gjorde jag också. Jag var borta från årskorten, kärleken, stämningen och kamratskapet i många år. De sista åren har jag dock inte missat många matcher. Jag åker på så många bortamatcher jag hinner och jag missar inte många blåvita minuter på hemmaplan. Kan jag komma tillbaka och finna glädjen så kan ni också komma tillbaka. Jag kan uppriktigt säga att så roligt som jag har haft i blåvita sammanhang i år har jag inte haft på många år. Ölen på stan innan match, bussresorna, kontakten med blåvita jämlikar, bloggandet. Allt detta flyter samman och innebär inget annat än en känsla av blåvit eufori. Ramsorna som ekade på Myresjöhus Arena i Växjö ekar fortfarande i de småländska skogarna. Vi visade upp oss från vår bästa sida och förhoppningsvis var det en del knattar i Växjö som såg oss, hörde oss och "fastnade". Kom igen - att växa upp i Växjö och hålla på Östers IF kan INTE vara roligt. Då är det ganska skönt att det kommer ett inkluderande gäng med till viss del tokiga men snälla supportrar från Göteborg och sjunger in lite vett i skallen på dem. "Hej hå, hej hå - mot Cupen-Guld vi gå!"
Jag är medveten om att ni är många besvikna där ute som inte fått plats på det första tåget till Stockholm, men jag hoppas att ni kan se på det såhär: Ni "gav bort" er plats till en ängel. Ni gav bort er plats till någon som också ville dit. Ni gav bort er plats till en utav medgångarna. En utav medgångarna som måste åka till Stockholm och se Blåvitt vinna ett Cup-guld för att "fastna" och sedan återkomma till Gamla Ullevi och kärleken till Blåvitt. Vi behöver medgångarna. De kan bli vår räddning.
Ni som inte fick biljett till Stockholm har ju alla möjligheter att lösa detta TILLSAMMANS i stället för att exkludera. Boka en buss där man får ta med sig berusningsdrycker. Flyg upp och hem igen. Hyr minibussar. Åk i privata bilar. Åk med ett gäng ni inte känner sedan innan. Mobilisera er! Vi har världens chans att göra denna match och denna resa till något som ingen av oss glömmer!
"Hej hå, hej hå - mot Cupen-Guld vi gå!"
PS - Glöm för allt i världen inte Halmstad hemma på lördag. Det är nu vi bygger upp publikintresset som vi så väl behöver framöver för att kunna haka på i toppen av allsvenskan. Inkludera vännerna och medgångarna. Ring någon som inte brukar gå med. Samla släkt och vänner för att välkomna Sella tillbaka med en "Snart skiner Poseidon" som får håret att resa sig på armarna. Vi ses på Gamla Ullevi på lördag. Vi ses kamrater!
Om vi alla är överens om att en fullsatt och kokande arena är en mer intressant arena att besöka än en halvtom och avslagen dito så är vi en bra bit på vägen i detta resonemang. Om vi alla tror att våra sportsliga resultat påverkas i positiv riktning om vi är många som står bakom vårt kära IFK Göteborg på läktarna så har vi kommit ännu längre. Om vi alla får gåshud när Snart skiner Poseidon framförs av 18000 unisona Änglar så är vi mer eller mindre i mål. Om vi dessutom kan hjälpas åt att få med så många Änglar som möjligt till Norra Stå i Solna för att bevittna cupfinalen så skulle jag nästan vilja kalla oss den "familj" som jag hoppas på att vi innerst inne tillhör. Så hur når vi dit?
Jag har några konkreta tankar kring detta:
- "Folk drar folk" - ju mer inkluderande vi är, desto mer plats gör vi för andra som också älskar IFK Göteborg. Ju fler vi är som älskar och pratar positivt om IFK Göteborg, desto mer får media upp ögonen för oss som supportrar, för oss som klubb och för vår "familj". Medias bevakning, inklusive mitt eget bloggande på denna domänen, bidrar till att vi blir fler och fler. Tro mig, det fungerar såhär. Och tro mig - hur ni pratar om oss (IFK Göteborg och Änglar i allmänhet) på arbetsplatser, på krogen, på gatan... Det påverkar också intresset.
- "Medgångssupportrarna blir vår räddning" - om vi alltid ska reagera negativt så fort vi blir fler på bortaresorna så kommer det bli svårare att nå målen som vi gemensamt var överens om ovan. Om vi anser att vi är omkring 5000 (antalet årskort som måttstock) i den kärna som "alltid" besöker Gamla Ullevi när Blåvitt spelar match, så är vi alltså beroende av omkring 13000 "medgångs-Änglar" varje match för att fylla arenan. Inkludera dessa! Om vi ska bli fler så måste vi låta alla vara "gröna" i sin blåvita kostym (kul paradox tycker jag själv).
- "Vi måste sluta vara paradoxala" - ni kan inte både exkludera medgångssupportrarna och fortsätta vara förbannade och missnöjda över att våra publiksiffror inte är i närheten av de bästa i Sverige (...ännu. Jag är dock säker på att vi är på väg åt rätt håll).
 |
| Delar av Kommandobryggan hemma mot Brommapojkarna |
 |
| Delar av det massiva bortaföljet på Myresjöhus Arena |
Jag är medveten om att ni är många besvikna där ute som inte fått plats på det första tåget till Stockholm, men jag hoppas att ni kan se på det såhär: Ni "gav bort" er plats till en ängel. Ni gav bort er plats till någon som också ville dit. Ni gav bort er plats till en utav medgångarna. En utav medgångarna som måste åka till Stockholm och se Blåvitt vinna ett Cup-guld för att "fastna" och sedan återkomma till Gamla Ullevi och kärleken till Blåvitt. Vi behöver medgångarna. De kan bli vår räddning.
 |
| Spelarna ljublar efter att ha eliminerat Östers IF i semifinalen av Svenska Cupen |
"Hej hå, hej hå - mot Cupen-Guld vi gå!"
PS - Glöm för allt i världen inte Halmstad hemma på lördag. Det är nu vi bygger upp publikintresset som vi så väl behöver framöver för att kunna haka på i toppen av allsvenskan. Inkludera vännerna och medgångarna. Ring någon som inte brukar gå med. Samla släkt och vänner för att välkomna Sella tillbaka med en "Snart skiner Poseidon" som får håret att resa sig på armarna. Vi ses på Gamla Ullevi på lördag. Vi ses kamrater!
2012/07/08
2012/03/26
Vilket stolpskott kom på att man ska ta bort 600 platser på Gamla Ullevis hemmaklackläktare?
Foto: Änglarnas Facebook-grupp.
GAMLA ULLEVI. Tydligen byggs klackläktaren på Gamla Ullevi om. 2400 platser minskas enligt obekräftad uppgift till 1800 och någon slags playwood-vägg har satts upp längs hela den övre delen av läktaren. Tyvärr har jag jobbat stenhårt de senaste månaderna och har därmed enbart följt Blåvitt-debatten ytterst sporadiskt, så nu frågar jag er läsare, ytterst ödmjukt, om hjälp med att svara på följande fråga: Vad fan är det som pågår?
- Är det ett tidigt aprilskämt?
- Har Blåvitts marknadsavdelning gett upp och fyller med spån istället för publik?
- Tror något geni att det här är "bra" för att det blir mer drag om vi fyller snabbt?
- Hur sannolikt är det att polis och väktare ska fylla detta utrymme?
- När får vi reda på att detta är en metod för att få slut på "hopp-skakningarna"?
Det tog mig ungefär en minut på Google för att få svaret.
– Stötdämparna har tagit upp en viss del. Kan vi dessutom få in en lägre kvot av människor som står där, så klarar vi gränsvärdena på alla matcher, säger Thomas Walfridsson som jobbar med evenemangsfrågor på Got Event till 1894.se.Så fuskbyggets skakproblematik har dumpats av det kommunala byggnadsförvaltningsbolaget Higab i knät på nya förvaltaren - kommunala eventbolaget Got Event. Och de går i sin tur rakt av på de klagande Stampen-bornas linje. Skakningarna ska bort till varje pris. Klubbarna viker ner sig och får en mindre arena, mindre klacksektion och sämre stämning som resultat.
Har detta skett i samråd med klubbarna?
– I samråd. Det är win-win för alla.
Men någon strid har de inte föreningarna tagit mot detta.
Tvärtom ser det ut som att Blåvitt medverkat till att minskningen skett.
Även Supporterklubben Änglarna applåderar tilltaget. Skapa hajp heter det.
Att Gais gör det är en sak, då de enbart fyller den läktaren vid en match under året - derbyt mot Blåvitt. Men att IFK Göteborg går med på att klackläktaren minskas med - enligt uppgift - hela 600 platser, är ju rent ut sagt hål i hövvet. Behöver jag ens motivera varför jag tycker så? Ambitionen för IFK Göteborg - speciellt det hyperhajpade "Real Göteborg" anno 2012 - borde väl vara att fylla de cirka 18 000 platserna uppemot tio gånger under säsongen? Är det inte ambitionen så borde någon, på fullt allvar, avgå.
Från Änglarnas sida har man gett tummen upp till detta när Blåvitt frågat om råd. Supporterklubben tycker att detta kommer fylla klacken oftare och på så vis skapa drag. Personligen tycker jag att resonemanget är fegt, för ambitionen borde väl vara att bli fler - inte färre? "Vi kör så här i år, går det åt helvete, är trycket på biljetter alldeles för stort, ja, då utökas klacken igen till nästa år", skriver Änglarnas avgående ordförande på deras forum.
Jag tycker rent ut sagt att resonemanget är ett svagt svepskäl. Detta eftersom vi alla kan se hur arenans förvaltare Got Event uttrycker sig i intervjun med Gais-sajten 1894.se. De gör denna förändring för att få bort vibrationerna från klackläktarens hoppande Blåvitt-fans. Om då stadens största supporterförening väljer att tackla den uppkomna situationen med ett Maria Montazami-positivt grepp, där de resonerar ungefär som att "låt oss snacka om detta problem med en spin - att det skapar bättre hajp . i stället för att negga" kan jag förstå på något plan.
Men jag håller inte med dem. Alls.
Plywood-skivor som minskar antalet klackplatser är ett sista desperat svar på att läktarna ger ifrån sig dessa vibrationer till omgivande bebyggelse - och därmed stör de boendes frid i hemmet. På en arena som byggdes för ett par år sedan. Vibrationer som ingen av byggarna hade räknat med och som i efterhand analyserades med ett "hur skulle vi veta att fans hoppar" av byggherren. Inte i Nigeria eller Albanien, utan i Sverige. År 2012.
Det sjukaste av allt är att jag inte ens är förvånad.
Snacka om amatörernas afton. Suck.
2011/01/23
När ska läktarclownerna fatta allvaret?
SÄKERHET & HULIGANISM. Efter vansinnesbränningen inomhus i Jönköping rasar föreningen nu mot dem som satte igång "blink-bengaler" på läktaren. Först en gång - så att brandlarmet sattes i gång och brandkåren tvingades till platsen - sedan ytterligare en gång! Matchen försenades och spelarnas uppladdning försköts, nu riskerar dessutom både J-Södra och Blåvitt kraftiga böter för kaoset. Och i eftersnacket om matchen var fokus förflyttat från Blåvitts seger till dumjävlarna som tände pyroteknik inomhus.
Sportchefen Håkan Mild till officiella:
– Att brandkår tvingas rycka ut och att ett flertal avvisas från arenan i paus, det klarar vi oss utan. Man ska också vara medveten om att vår förening återigen riskerar kostnader för skadegörelse.
Managern Jonas Olsson:
– Det är inte optimalt att värma upp och ladda för avspark för att få den försenad med ett antal minuter på grund av det som hände. Varje detalj betyder mycket för oss rent sportsligt.
Här är IFK Göteborgs ståndpunkt i frågan, svart på vitt. Det hjälper inte, det stöttar inte, det sabbar både ekonomiskt och i upplägg inför matchen. Tio tusentals blåvita fans går på matcherna men enbart en liten liten bråkdel av vissa ultrasgrupper på ståplats är besatta vid bengaler, rökbomber och annan pyroteknik. Genom att inte respektera majoritetens åsikt, att det fåtal stämningsmässigt positiva delar som finns med detta brännande övervägs flera gånger om av de sanslösa bötesbelopp som Blåvitt tvingas betala, visar bengaldårarna att de skiter fullständigt i sina blåvita bröder på läktaren.
Men när IFK Göteborg som förening gång på gång klargör att inte vill se brännande på sina läktare så kanske bengal-onanisterna skulle ta och tagga ner? Men åh nej, för dessa unga herrar spelar det ingen som helst roll vad som faktiskt stöttar och stärker Blåvitt - bara de får leka pyromaner bland likasinnade (ofta barbröstade grottmän med lätt övervikt, solglasögon när det regnar, och diverse fula tatueringar-typen).
Vad är viktigast för den blåvita supporterkulturen? Att ett fåtal pajasar som skiter i alla andras åsikter får leva rövare på läktaren utan att någon gör något åt detta? Eller att respektera de önskemål och krav som föreningen IFK Göteborg för fram till sin publik? Vem är viktigast för den breda blåvita publiken, läktarclownerna eller Blåvitt? Jag bara undrar. För alla verkar inte den frågan tragiskt nog helt lätt att besvara...
Sportchefen Håkan Mild till officiella:
– Att brandkår tvingas rycka ut och att ett flertal avvisas från arenan i paus, det klarar vi oss utan. Man ska också vara medveten om att vår förening återigen riskerar kostnader för skadegörelse.
Managern Jonas Olsson:
– Det är inte optimalt att värma upp och ladda för avspark för att få den försenad med ett antal minuter på grund av det som hände. Varje detalj betyder mycket för oss rent sportsligt.
Här är IFK Göteborgs ståndpunkt i frågan, svart på vitt. Det hjälper inte, det stöttar inte, det sabbar både ekonomiskt och i upplägg inför matchen. Tio tusentals blåvita fans går på matcherna men enbart en liten liten bråkdel av vissa ultrasgrupper på ståplats är besatta vid bengaler, rökbomber och annan pyroteknik. Genom att inte respektera majoritetens åsikt, att det fåtal stämningsmässigt positiva delar som finns med detta brännande övervägs flera gånger om av de sanslösa bötesbelopp som Blåvitt tvingas betala, visar bengaldårarna att de skiter fullständigt i sina blåvita bröder på läktaren.
Men när IFK Göteborg som förening gång på gång klargör att inte vill se brännande på sina läktare så kanske bengal-onanisterna skulle ta och tagga ner? Men åh nej, för dessa unga herrar spelar det ingen som helst roll vad som faktiskt stöttar och stärker Blåvitt - bara de får leka pyromaner bland likasinnade (ofta barbröstade grottmän med lätt övervikt, solglasögon när det regnar, och diverse fula tatueringar-typen).
Vad är viktigast för den blåvita supporterkulturen? Att ett fåtal pajasar som skiter i alla andras åsikter får leva rövare på läktaren utan att någon gör något åt detta? Eller att respektera de önskemål och krav som föreningen IFK Göteborg för fram till sin publik? Vem är viktigast för den breda blåvita publiken, läktarclownerna eller Blåvitt? Jag bara undrar. För alla verkar inte den frågan tragiskt nog helt lätt att besvara...
2010/12/07
"Oh, tjejer, oh tjejer ni måste..."
VINTERMODE. Jag har aldrig uppskattat fotbollsfans som får för sig att näcka på läktaren. Tills nu. I morse upptäckte jag mexikansk fotboll och dess supportrar.
2010/10/26
Här är "storbråket" mellan LS och klacken
SUPPORTERKULTUR. Inför Trelleborg hemma gick Ultras GBG och Supras, två klackbaserade läktargrupper, ut med ett gemensamt upprop om en tyst manifestation mot fotbollspamparnas behandling av ståplats som läktarform. Ett flertal andra grupperingar, däribland klackgruppen GFK - och BaraBens Frankie - ställde sig bakom eller sympatiserade med uppropet. Andra dömde ut det helt.Supporterklubben Änglarna ställde sig med en fot i varje läger och valde en "neutral" linje, där de stödde manifestationen som sådan, men valde att inte uppmuntra till sångbojkott. Ur Änglarnas text är det sista stycket värt att uppmärksammas:
"Oavsett hur man väljer att visa sin åsikt vädjar vi till alla att visa varandra respekt! Tillsammans för Blåvitt", skrev Änglarna. Respekt var det ja, låt oss återkomma till den detaljen lite senare.Samtidigt bytte tusentals blåvita sina profilbilder på Facebook till manifestationens logotyp, för att uttrycka sina sympatier för kampen att behålla ståplats inom svensk fotboll. Så långt var allt lugnt, även om alla inte höll med varandra helt och hållet. Men sedan blev det dags för match.
Klacken sjöng inte under de inledande 20 minuterna och Levande Sittplats (LS) utnyttjade detta läge för att "skoja lite" mer klacksektionen. Bland annat inleddes det med växelsången "Hejsan klacken är ni klara" följt av den oerhört intelligenta sången "Ni sitter när ni kissar..." från LS, riktat mot klacken. Många på klacksektionerna irriterade sig på den här inställningen och såg beteendet som ett hån av deras ståndpunkter.
Reaktionen? Den blev att klacken ignorerade LS försök till växelsång längre fram i matchen. En nobb som å sin sida väckte irritation på LS-läktaren, där vissa ansåg att de första 20 minuternas sånger enbart varit legitima försök till självironisk humor.
Vilken sida man än väljer i den här debatten är en sak klar, känslorna svallade rejält efter matchen. I alla fall på "det blåvita internet":
Från BaraBens kommentarer:
Från Änglarnas forum:
Från Alltid Blåvitt:
Vad tycker du om allt som hände kring läktarna under matchen mot Trelleborg? Är de blåvita fansen på väg in i ett riktigt "storbråk" eller kan irritationen åt alla håll även kopplas till det usla resultat som Blåvitt presterade som fotbollslag? Hur var det klubben uttryckte sitt vädjande i sin text om manifestationen, "respekt" var det ja. Var läktarkaoset under Trelleborgsmatchen respektfullt? Du bestämmer - tyck till!
2010/10/23
Här dödas svensk fotbolls läktarkultur
LÄKTARKULTUR. På måndag kommer besökarna på Gamla Ullevi att få en överraskning av det riktigt tysta slaget. På initiativ av ultrasgrupperna Ultras GBG och Supras kommer klacken att genomföra en protest mot de sittplatsvänliga strömningarna i svensk fotboll. Gruppernas initiativ: De första 20 minuterna av matchen ska bli tysta som i graven.
Graven för ståplats.
En djup grav som grävs av maktens män.
Nyligen presenterade Ultras GBG det som ligger till grund för den nationella kampanjen mot ståplatsreducering i en gästkrönika här på BaraBen. Orsaken till protesterna bottnar i att Svensk Elitfotboll (SEF) och Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) beslutat att genomföra en successiv reduceringen av ståplats under de kommande fyra åren, enligt följande modell:
2010: 80 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2011: 70 procent...
2012: 60 procent...
2013: 50 procent...
2014: 20 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
Om fyra år får endast 20 procent av arenanornas publikkapacitet bestå av ståplatser som då ska kunna konverteras till sittplatser. Dessutom ska varje förening tvingas att ansöka om dispens för att kunna utnyttja dessa tjugo procenten fullt ut.
På läktarplats har reaktionerna kommit från alla möjliga håll. Och det är främst på ståplats som kritiken mot den här utvecklingen är stark, från sittplats har engagemanget för frågan varit svalt, i alla fall sett till de kommentarstrådar där debatten har böljat, bland annat här på BaraBen. Men frågan är inte så enkel så att den kan bemötas med standardsvaret "men vadå, stå upp framför era stolar, det klarar ju vi på Levande Sittplats alldeles utmärkt".
För frågan är så mycket större än "bara" detta.
Det vi ser nu är egentligen inte en proteströrelse enbart mot inskränkningen av ståplatsytorna inom svensk fotboll utan en allmän protest mot den utveckling som vi kan se inom svensk fotboll. Följderna av besluten som tas är de som skrämmer många vanliga supportrar, som ser stigande biljettpriser och mindre makt hos de individuella klubbarna som direkta resultat av det som SEF och SvFF vill se som norm. Det populäraste exemplet är att ta Bundesliga (där ståplats är tillåtet) som ett positivt exempel gentemot Premier League (som införde All-seater kulturen i fotbollsvärlden på 1990-talet). Exemplet har viss tyngd i att den tyska fotbollen även har Europas bästa publiksnitt, vilket dock självfallet inte enbart beror på att de har tillgång till ståplats.
Men vi ska nog inte underskatta stämningsfaktorn och de låga biljettpriserna som huvudsakliga faktorer till att tysk fotboll kan uppvisa dessa imponerande publiksiffror. För i Tyskland är det billigt att gå på fotboll och klack-kulturen är vida överlägsen sina spanska och engelska motsvarigheter.
Samtidigt har stämningen på engelska arenor sjunkit för varje år sedan ståplats förbjöds. I takt med att biljettpriserna vuxit sig dyrare och dyrare. Kulturen som råder där fotbollens sång- och tifomässiga kultur försvagas är i princip alltid en generellt ståplatsfientlig sådan. Om fotbollen som samlad rörelse vill se "ett England" även i Allsvenskan så ser många av oss faran i att det får ett par direkta konsekvenser.
Biljettpriserna kommer fortsätta att öka i en takt som inte alls är balanserad till den övriga samhällsutvecklingen. Fotboll blir alltså dyrare och dyrare som nöje i förhållande till vad människor tjänar på sina arbetsplatser. Redan under de senaste åren har vi fått bevittna en vild eskalering av krona för krona i förhållande till valutan för pengarna. I dag betalar många av IFK Göteborgs och Gais åskådare mer än dubbelt så mycket för att gå på sina favoritlags matcher än vad de gjorde för bara ett par år sedan. Om någon drar upp den nya arenan som förklaring till denna ökning av produktens pris bör de påminnas om att klubbarna inte betalat detta bygge, det gjorde vi skattebetalare. Vi betalar enbart mer pengar för biljetten för att klubbarna kräver mer betalt för samma - i många fall en sämre - produkt än vad de vågat göra tidigare. Deras syn på den här utvecklingen har alltså blivit lite mer aggressiv, medan vi i publiken inte svarat med samma mynt.
Tills nu.
Om ståplats marginaliseras så kommer stämningen på arenorna att försämras i rask takt. Detta kommer inte att vara kopplat till passionen som supportrarna känner för sitt lag, tvärtom. Men med dyrare biljettpriser, sittplatsläktare på alla håll och en negativ attityd gentemot ståplats som läktarform (och ståplatssupportern som kund) tvingas vi mot en så kallad "hockeyfiering" av läktarna. Med det menar jag att Frölunda Indians är skolexemplet på vad som kan ske när en passionerad publik byts ut mot en företagarpublik - som enbart ser idrotten som ett sätt att organisera härlig representation på.
I Scandinavium har de på lite mer än ett decennium effektivt förvandlat en kokande häxkittel till en stendöd läktargrav. I torsdags besökte jag och ett par vänner Kålleseum i detta studiesyfte, för att känna av vår framtid i fotbollens finrum. Vi såg en publik, som förvisso utmanas av eländiga resultat, där cirka 50 personer utgjorde klacken, där sång helt och hållet var utraderat och där hundratals människor lämnade och ankom till varje paus långt efter att domaren blåst släppt pucken eller perioden tagit slut.
Därmed måste vi se protesterna mot reduceringen av ståplats som ett större fenomen och rop på hjälp än att gälla bara frågan om folk kan stå upp eller inte. Det innefattar frågor som att små klubbar och kommuner drabbas hårdare rent ekonomiskt av att behöva bygga om sina läktare, men framför allt om en generell strömning som leder till en fotboll som tar fler kronor för biljetten och därmed tvingar ut många vanliga människor från möjligheten att ha råd med att gå på sitt favoritlags matcher.
På måndag kommer läktarna att präglas av tystnad under de 20 första minuterna. Detta som del av den nationella manifestation som pågår mot den rådande utvecklingen. Jag kommer att vara en av dem som inte sjunger, applåderar eller skanderar under manifestationen. Inte för att jag står på ståplats längre, utan för att jag förstår värdet med att ståplatsläktaren finns kvar i svensk fotboll.
Bevara ståplats - eller bevittna läktarkulturens död.
Graven för ståplats.
En djup grav som grävs av maktens män.
 |
| Ståplats - snart ett minne blott? |
2010: 80 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2011: 70 procent...
2012: 60 procent...
2013: 50 procent...
2014: 20 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
Om fyra år får endast 20 procent av arenanornas publikkapacitet bestå av ståplatser som då ska kunna konverteras till sittplatser. Dessutom ska varje förening tvingas att ansöka om dispens för att kunna utnyttja dessa tjugo procenten fullt ut.
På läktarplats har reaktionerna kommit från alla möjliga håll. Och det är främst på ståplats som kritiken mot den här utvecklingen är stark, från sittplats har engagemanget för frågan varit svalt, i alla fall sett till de kommentarstrådar där debatten har böljat, bland annat här på BaraBen. Men frågan är inte så enkel så att den kan bemötas med standardsvaret "men vadå, stå upp framför era stolar, det klarar ju vi på Levande Sittplats alldeles utmärkt".
För frågan är så mycket större än "bara" detta.
Det vi ser nu är egentligen inte en proteströrelse enbart mot inskränkningen av ståplatsytorna inom svensk fotboll utan en allmän protest mot den utveckling som vi kan se inom svensk fotboll. Följderna av besluten som tas är de som skrämmer många vanliga supportrar, som ser stigande biljettpriser och mindre makt hos de individuella klubbarna som direkta resultat av det som SEF och SvFF vill se som norm. Det populäraste exemplet är att ta Bundesliga (där ståplats är tillåtet) som ett positivt exempel gentemot Premier League (som införde All-seater kulturen i fotbollsvärlden på 1990-talet). Exemplet har viss tyngd i att den tyska fotbollen även har Europas bästa publiksnitt, vilket dock självfallet inte enbart beror på att de har tillgång till ståplats.
Men vi ska nog inte underskatta stämningsfaktorn och de låga biljettpriserna som huvudsakliga faktorer till att tysk fotboll kan uppvisa dessa imponerande publiksiffror. För i Tyskland är det billigt att gå på fotboll och klack-kulturen är vida överlägsen sina spanska och engelska motsvarigheter.
Samtidigt har stämningen på engelska arenor sjunkit för varje år sedan ståplats förbjöds. I takt med att biljettpriserna vuxit sig dyrare och dyrare. Kulturen som råder där fotbollens sång- och tifomässiga kultur försvagas är i princip alltid en generellt ståplatsfientlig sådan. Om fotbollen som samlad rörelse vill se "ett England" även i Allsvenskan så ser många av oss faran i att det får ett par direkta konsekvenser.
Biljettpriserna kommer fortsätta att öka i en takt som inte alls är balanserad till den övriga samhällsutvecklingen. Fotboll blir alltså dyrare och dyrare som nöje i förhållande till vad människor tjänar på sina arbetsplatser. Redan under de senaste åren har vi fått bevittna en vild eskalering av krona för krona i förhållande till valutan för pengarna. I dag betalar många av IFK Göteborgs och Gais åskådare mer än dubbelt så mycket för att gå på sina favoritlags matcher än vad de gjorde för bara ett par år sedan. Om någon drar upp den nya arenan som förklaring till denna ökning av produktens pris bör de påminnas om att klubbarna inte betalat detta bygge, det gjorde vi skattebetalare. Vi betalar enbart mer pengar för biljetten för att klubbarna kräver mer betalt för samma - i många fall en sämre - produkt än vad de vågat göra tidigare. Deras syn på den här utvecklingen har alltså blivit lite mer aggressiv, medan vi i publiken inte svarat med samma mynt.
Tills nu.
Om ståplats marginaliseras så kommer stämningen på arenorna att försämras i rask takt. Detta kommer inte att vara kopplat till passionen som supportrarna känner för sitt lag, tvärtom. Men med dyrare biljettpriser, sittplatsläktare på alla håll och en negativ attityd gentemot ståplats som läktarform (och ståplatssupportern som kund) tvingas vi mot en så kallad "hockeyfiering" av läktarna. Med det menar jag att Frölunda Indians är skolexemplet på vad som kan ske när en passionerad publik byts ut mot en företagarpublik - som enbart ser idrotten som ett sätt att organisera härlig representation på.
I Scandinavium har de på lite mer än ett decennium effektivt förvandlat en kokande häxkittel till en stendöd läktargrav. I torsdags besökte jag och ett par vänner Kålleseum i detta studiesyfte, för att känna av vår framtid i fotbollens finrum. Vi såg en publik, som förvisso utmanas av eländiga resultat, där cirka 50 personer utgjorde klacken, där sång helt och hållet var utraderat och där hundratals människor lämnade och ankom till varje paus långt efter att domaren blåst släppt pucken eller perioden tagit slut.
Därmed måste vi se protesterna mot reduceringen av ståplats som ett större fenomen och rop på hjälp än att gälla bara frågan om folk kan stå upp eller inte. Det innefattar frågor som att små klubbar och kommuner drabbas hårdare rent ekonomiskt av att behöva bygga om sina läktare, men framför allt om en generell strömning som leder till en fotboll som tar fler kronor för biljetten och därmed tvingar ut många vanliga människor från möjligheten att ha råd med att gå på sitt favoritlags matcher.
På måndag kommer läktarna att präglas av tystnad under de 20 första minuterna. Detta som del av den nationella manifestation som pågår mot den rådande utvecklingen. Jag kommer att vara en av dem som inte sjunger, applåderar eller skanderar under manifestationen. Inte för att jag står på ståplats längre, utan för att jag förstår värdet med att ståplatsläktaren finns kvar i svensk fotboll.
Bevara ståplats - eller bevittna läktarkulturens död.
2010/10/18
Föräldrar som lär barnen: "Hjalmar din jävla sopa"
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver Jonas M om usla föredömen på läktaren.
Som ängel i exil och dessutom fattig student har jag inte så många möjligheter att se mitt kära Blåvitt spela. Visserligen var jag och såg katastrofmatchen på Kopparvallen mot Åtvidaberg i våras och när jag åkte de sex milen hem till Norrköping därifrån var jag givetvis bitter över resultatet, men det fanns en känsla i min kropp som jag bara får när jag sett Blåvitt spela. En värme som bara kan kopplas till kärleken till ett fotbollslag.
När jag så skulle ner till Göteborg för att gå på ett bröllop passade jag på att stanna kvar några extra timmar dagen efter bröllopet för att för att gå och se Blåvitt på Gamla Ullevi för första gången sedan matchen vi aldrig glömmer, men inte pratar om. Med en förväntan i kroppen äntrar jag Gamla Ullevi i ett grådisigt Göteborg för att se Blåvitt ta sig an (vad jag anser är årets överraskning) Mjällby. Jag hittar min plats och för första gången på den nya arenan stod jag inte i klacken och det märktes direkt. Till höger om mig satt tre män som är av en sort som finns på varje arena i hela Sverige, från allsvenskan ner till korpen; gnällgubbarna!
Dessa tre herrar gnällde på Blåvitts spel redan innan matchen hade dragit igång. Allt var fel, spelet, tränarna, spelarna, planen, publiken. Det fanns kort sagt ingenting som dessa tre män var nöjda med. Till vänster om mig satt en barnfamilj som också gnällde konstant i 90 minuter. Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn när jag ser Blåvitt spela, jag svär, skriker och klagar på framförallt domaren. Men så som föräldrarna betedde sig och så som de uppmuntrade sina barn till att ropa och bete sig under matchen är för mig helt främmande. Jag skulle aldrig få för mig att lära en femåring skrika ”Låt han dö” när en motståndarspelare ligger ner. Eller skrika ”Hjalmar din jävla sopa” så fort Jonsson kommer i närheten av bollen.
Jag vet inte om jag har blivit gammal och tråkig eller om världen verkligen fungerar så här? Jag kan inte påstå att jag är nöjd med spelet eller resultaten i matchen mot Mjällby, eller under hela säsongen för den delen. Det höjs röster på tränarnas avgångar och på nya spelare och spelsystem. Varför inte försöka stötta laget istället? Jag vet hur svårt det är att stötta efter en förlust mot Djurgården, eller 0-0 hemma mot Mjällby, men för att använda en gammal klyscha: Stötta dem när de förtjänar det minst, för då behöver dem det som bäst.
Vi har inte gjort någon bra säsong, vi kan om vi bedömer den snällt säga att den är knappt godkänd. För första gången på flera år vågar vi inte vara det spelförande laget, oavsett vilket lag vi möter. Men vi måste stå upp för vårt lag och stötta dem hela säsongen ut till strax efter klockan 18.15 den 7 november och sen kan vi summera säsongen och blicka framåt mot en ny säsong där vi åter igen skall visa vilka som är bäst i Sverige, både på planen och på läktaren!
/Jonas M
Som ängel i exil och dessutom fattig student har jag inte så många möjligheter att se mitt kära Blåvitt spela. Visserligen var jag och såg katastrofmatchen på Kopparvallen mot Åtvidaberg i våras och när jag åkte de sex milen hem till Norrköping därifrån var jag givetvis bitter över resultatet, men det fanns en känsla i min kropp som jag bara får när jag sett Blåvitt spela. En värme som bara kan kopplas till kärleken till ett fotbollslag.
När jag så skulle ner till Göteborg för att gå på ett bröllop passade jag på att stanna kvar några extra timmar dagen efter bröllopet för att för att gå och se Blåvitt på Gamla Ullevi för första gången sedan matchen vi aldrig glömmer, men inte pratar om. Med en förväntan i kroppen äntrar jag Gamla Ullevi i ett grådisigt Göteborg för att se Blåvitt ta sig an (vad jag anser är årets överraskning) Mjällby. Jag hittar min plats och för första gången på den nya arenan stod jag inte i klacken och det märktes direkt. Till höger om mig satt tre män som är av en sort som finns på varje arena i hela Sverige, från allsvenskan ner till korpen; gnällgubbarna!
Dessa tre herrar gnällde på Blåvitts spel redan innan matchen hade dragit igång. Allt var fel, spelet, tränarna, spelarna, planen, publiken. Det fanns kort sagt ingenting som dessa tre män var nöjda med. Till vänster om mig satt en barnfamilj som också gnällde konstant i 90 minuter. Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn när jag ser Blåvitt spela, jag svär, skriker och klagar på framförallt domaren. Men så som föräldrarna betedde sig och så som de uppmuntrade sina barn till att ropa och bete sig under matchen är för mig helt främmande. Jag skulle aldrig få för mig att lära en femåring skrika ”Låt han dö” när en motståndarspelare ligger ner. Eller skrika ”Hjalmar din jävla sopa” så fort Jonsson kommer i närheten av bollen.
Jag vet inte om jag har blivit gammal och tråkig eller om världen verkligen fungerar så här? Jag kan inte påstå att jag är nöjd med spelet eller resultaten i matchen mot Mjällby, eller under hela säsongen för den delen. Det höjs röster på tränarnas avgångar och på nya spelare och spelsystem. Varför inte försöka stötta laget istället? Jag vet hur svårt det är att stötta efter en förlust mot Djurgården, eller 0-0 hemma mot Mjällby, men för att använda en gammal klyscha: Stötta dem när de förtjänar det minst, för då behöver dem det som bäst.
Vi har inte gjort någon bra säsong, vi kan om vi bedömer den snällt säga att den är knappt godkänd. För första gången på flera år vågar vi inte vara det spelförande laget, oavsett vilket lag vi möter. Men vi måste stå upp för vårt lag och stötta dem hela säsongen ut till strax efter klockan 18.15 den 7 november och sen kan vi summera säsongen och blicka framåt mot en ny säsong där vi åter igen skall visa vilka som är bäst i Sverige, både på planen och på läktaren!
/Jonas M
2010/10/17
Gästkrönika: Stoppa ståplatsbegränsningen!
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver Michael Andersson från Ultras Göteborg och Kamratunionen om ståplats som läktarform.
Svensk Elitfotboll (SEF) och Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) har beslutat att från och med 2014 ska det bara tillåtas att 20 procent av arenas totala kapacitet får nyttjas som ståplats "om dessa kan konverteras till sittplatser". Detta är något som jag ställer mig mycket frågande till, vad är syftet med att gå in och styra nationellt hur arenorna ska vara utformade? Är detta något som är förankrat hos respektive förenings medlemmar? Denna så kallade "ståplatsreducering" har redan inletts enligt följande tabell:
2010: 80 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2011: 70 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2012: 60 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2013: 50 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2014: 20 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
En av anledningarna ska vara att höja standarden på våra arenor. Visst kan standarden behöva höjas på flertalet av våra arenor runt om i landet, men ska inte det vara en fråga för varje förening? Och finns det inte andra delar av arenorna man kanske först och främst ska höja standarden på?
Om vi kollar på hur arenorna ser ut i Tyskland som har Europas högsta publiksnitt så finns det ståplats, och på vissa håll så byggs dessa även ut då det finns en efterfrågan på billiga platser för ungdomar och mindre penningstarka människor som vill se på fotboll. I Tysklans anses ståplats även bidra till en positiv och fantastisk stämning inne på arenanorna vilket bidrar till en mer "attraktiv produkt". Det finns dessutom inga regler inom UEFA som bestämmer fördelningen av sittplats och ståplats i de nationella ligorna. UEFA:s reglemente reglerar bara matcher arrangerade av UEFA i till exempel Champions League och Europa League. Däremot ska vi kunna anpassa våra arenor till UEFA-spel vid de tillfällen föreningen spelar matcher som arrangeras av UEFA. Mer att läsa finns på http://foreningsdemokrati.se där finns det även en länk så ni kan ladda hem föreskrifterna.
Kan ni tänka er ett Gamla Ullevi utan vår fantastiska klack som sjunger, hoppar och viftar med flaggor i 90 minuter varje match? Det är en uppenbar risk att detta försvinner om vi tillåter ett sådant här förslag att bli verklighet, för vad är nästa steg i att göra våra arenor mer bekväma? Jag anser att det måste finnas en plats i svensk fotboll för alla olika slags människor; fattiga, rika, gamla och unga – det är ju inte för inte som fotbollen kallas för folkets sport. Ett annat felsteg detta leder till är att man sätter ett allt för tydligt samband mellan eventuella supporterrelaterade problem och stående publik.
Självklart ska vi ta eventuella ordningsstörningar i samband med fotboll på största allvar och arbeta mot detta genom att bekämpa bakomliggande attityder, men det är inte rätt väg att gå genom att "bestraffa" den övervägande majoriteten som trots allt sköter sig och även bidrar till stämning på matcherna. Ett exempel på vad vi inte vill ska ske är det som hänt i England, där man i stort sett har tagit bort stämningen och uteslutit stora samhällsgrupper genom att ta ut skyhöga biljettpriser.
Ett annat problem detta innebär är att klubbar som inte lever i vår verklighet med europaspel tvingas till dyra omkostnader för att anpassa sina arenor till ett behov som inte existerar för dem.
Degerfors IF, Mjällby AIF, Åtvidabergs FF och IK Brage har tillsammans med respektive kommun, i en gemensam debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen, ifrågasatt framförallt regleringen av ståplats kontra sittplats. Varför inte låta det vara upp till varje förening att avgöra hur sitt-/ståplatser ska fördelas så länge de har möjlighet att tillmötesgå UEFAs krav vid eventuellt Europaspel?
Nu kanske du tänker, "men vad kan jag göra åt saken då"? Min åsikt har väl ingen betydelse? Kan jag verkligen påverka sånt här? Svaret på dessa frågor kallas föreningsdemokrati. Och vet du vad? Det är inte ens jobbigt om vi alla bestämmer oss för att vi ska arbeta tillsammans, för då har vi fruktansvärt mycket att säga till om. IF Elfsborgs, AIK:s och Djurgårdens IF:s medlemmar har alla via motioner och årsmöten 2009 beslutat att de föreningarnas representanter skall verka för att beslutet från SEF och SvFF angående reducering av antalet ståplatser fram till 2014 bör rivas upp samt ersättas av ett beslut som ger föreningarna rätt att anpassa fördelningen av sittplatser och ståplatser efter sina egna behov.
Dessutom så skrev Malmö FF:s VD Pelle Svensson den 12 April 2010 en krönika som publicerades på www.foreningsdemokrati.se och som dessutom fick utrymme i matchprogrammet matchen därefter. Kan dom så kan väl vi! Så se nu till att bli medlem i vår kära förening, om du nu inte redan är det!
Michael Andersson
Ultras Göteborg/ Kamratunionen
Svensk Elitfotboll (SEF) och Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) har beslutat att från och med 2014 ska det bara tillåtas att 20 procent av arenas totala kapacitet får nyttjas som ståplats "om dessa kan konverteras till sittplatser". Detta är något som jag ställer mig mycket frågande till, vad är syftet med att gå in och styra nationellt hur arenorna ska vara utformade? Är detta något som är förankrat hos respektive förenings medlemmar? Denna så kallade "ståplatsreducering" har redan inletts enligt följande tabell:
2010: 80 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2011: 70 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2012: 60 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2013: 50 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2014: 20 % av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
En av anledningarna ska vara att höja standarden på våra arenor. Visst kan standarden behöva höjas på flertalet av våra arenor runt om i landet, men ska inte det vara en fråga för varje förening? Och finns det inte andra delar av arenorna man kanske först och främst ska höja standarden på?
Om vi kollar på hur arenorna ser ut i Tyskland som har Europas högsta publiksnitt så finns det ståplats, och på vissa håll så byggs dessa även ut då det finns en efterfrågan på billiga platser för ungdomar och mindre penningstarka människor som vill se på fotboll. I Tysklans anses ståplats även bidra till en positiv och fantastisk stämning inne på arenanorna vilket bidrar till en mer "attraktiv produkt". Det finns dessutom inga regler inom UEFA som bestämmer fördelningen av sittplats och ståplats i de nationella ligorna. UEFA:s reglemente reglerar bara matcher arrangerade av UEFA i till exempel Champions League och Europa League. Däremot ska vi kunna anpassa våra arenor till UEFA-spel vid de tillfällen föreningen spelar matcher som arrangeras av UEFA. Mer att läsa finns på http://foreningsdemokrati.se där finns det även en länk så ni kan ladda hem föreskrifterna.
Kan ni tänka er ett Gamla Ullevi utan vår fantastiska klack som sjunger, hoppar och viftar med flaggor i 90 minuter varje match? Det är en uppenbar risk att detta försvinner om vi tillåter ett sådant här förslag att bli verklighet, för vad är nästa steg i att göra våra arenor mer bekväma? Jag anser att det måste finnas en plats i svensk fotboll för alla olika slags människor; fattiga, rika, gamla och unga – det är ju inte för inte som fotbollen kallas för folkets sport. Ett annat felsteg detta leder till är att man sätter ett allt för tydligt samband mellan eventuella supporterrelaterade problem och stående publik.
Självklart ska vi ta eventuella ordningsstörningar i samband med fotboll på största allvar och arbeta mot detta genom att bekämpa bakomliggande attityder, men det är inte rätt väg att gå genom att "bestraffa" den övervägande majoriteten som trots allt sköter sig och även bidrar till stämning på matcherna. Ett exempel på vad vi inte vill ska ske är det som hänt i England, där man i stort sett har tagit bort stämningen och uteslutit stora samhällsgrupper genom att ta ut skyhöga biljettpriser.
Ett annat problem detta innebär är att klubbar som inte lever i vår verklighet med europaspel tvingas till dyra omkostnader för att anpassa sina arenor till ett behov som inte existerar för dem.
Degerfors IF, Mjällby AIF, Åtvidabergs FF och IK Brage har tillsammans med respektive kommun, i en gemensam debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen, ifrågasatt framförallt regleringen av ståplats kontra sittplats. Varför inte låta det vara upp till varje förening att avgöra hur sitt-/ståplatser ska fördelas så länge de har möjlighet att tillmötesgå UEFAs krav vid eventuellt Europaspel?
Nu kanske du tänker, "men vad kan jag göra åt saken då"? Min åsikt har väl ingen betydelse? Kan jag verkligen påverka sånt här? Svaret på dessa frågor kallas föreningsdemokrati. Och vet du vad? Det är inte ens jobbigt om vi alla bestämmer oss för att vi ska arbeta tillsammans, för då har vi fruktansvärt mycket att säga till om. IF Elfsborgs, AIK:s och Djurgårdens IF:s medlemmar har alla via motioner och årsmöten 2009 beslutat att de föreningarnas representanter skall verka för att beslutet från SEF och SvFF angående reducering av antalet ståplatser fram till 2014 bör rivas upp samt ersättas av ett beslut som ger föreningarna rätt att anpassa fördelningen av sittplatser och ståplatser efter sina egna behov.
Dessutom så skrev Malmö FF:s VD Pelle Svensson den 12 April 2010 en krönika som publicerades på www.foreningsdemokrati.se och som dessutom fick utrymme i matchprogrammet matchen därefter. Kan dom så kan väl vi! Så se nu till att bli medlem i vår kära förening, om du nu inte redan är det!
Michael Andersson
Ultras Göteborg/ Kamratunionen
2010/09/23
2010/09/18
En röst på "Smör" - är en röst på BaraBen!
Men om sanningen ska fram frågade jag Emil vad detta egentligen innebär.
- Haha, du om jag ska vara ärlig så vet jag inte det. Jag måste få mer info från Svenska spel om detta innan jag kan svara på det du, säger han.
Så vad är Supporterlaget? (källa: Svenska Spel)
32 finalister från hela landet ska bli 16 vinnare i det slutliga slaget om platserna i Supporterlaget 2010. En samling förebilder som verkligen står upp för en schysst supporterkultur. Klicka på en kandidat för att läsa mer eller rösta – upptill en gång per dag och klubb. Finalomröstningen pågår till och med den 10/10. Hur det går avgör du. Varje dag.
Lägg din röst på Emil här: www.supporterlaget.se
2010/08/12
Efterlysning: Vem är fuck off-mannen?
SUPERSKANDAL. 19 sekunder in i följande reklamfilm från IFK Göteborgs Kanal 1904 slår en okänd man till med en fingerattack som skakar en hel fotbollsvärld. Här kan ni se de chockerande bilderna på egen hand, sekund för sekund bildruta för bildruta, ilskemoment för ilskeutbrott:
Och här är bildbeviset på incidenten som skakar hela Göteborg:
Och här är bildbeviset på incidenten som skakar hela Göteborg:
2010/04/11
"Håll käften och ta emot applåderna"
SUPPORTERKULTUR. Jag tänker inte skriva något om spelet idag. Det blev 1-1, och ser man till matchen så är det ett rättvist resultat. Gurra utsågs till bästa spelare, jag tänker inte käfta emot – men jag hade nog gett det till Pär, han gjorde sitt första mål i blåvitt tävlingsställ. Jag tyckte inte att någon glänste idag, alla gjorde bra saker och alla gjorde dåliga saker. Istället tänker jag ta chansen, att nå ut till er runt om på arenan som ställer sig och buar ut laget, visslar och hackar ner på spelarna för insatsen efter och faktiskt delvis under matchen. Vad fan är det? Vad är det bra för? Hjalmar Jonsson gick självklart inte fram till stora klacken efter matchen och tackade er med tanken att ”fan, det här var ju en riktigt välspelad match!” han vet lika väl som oss runt omkring, att vi behövde tre poäng idag, vi tog dem inte och det suger stenhårt. Men han gick i alla fall fram till publiken och tackade för stödet, istället för att som en rädd liten pojke springa direkt till spelargången och gömma sig för kritiken.
Jag säger absolut inte att ni, om ni inte känner att laget förtjänar det ska ställa er och applådera och hylla spelarna efter den mediokra insatsen men lägg ner buandet, stå istället och håll käften och ta emot applåderna från spelarna, som klacken idag förtjänade. Den enda som förtjänade burop och visslingar idag var domaren, ursäkta mig, men vilket jävla stolpskott. Men det var inte på grund av hans inkompetens och kärlek till visselpipan till ena lagets favör som vi idag bara tog en poäng. Vi gjorde inte tillräckligt med mål för att vinna. Fotboll är bara enkel matte, den som gör flest mål vinner, den andra förlorar.
Det är inte bara vi supportrar som är frustrerade just nu, jag lovar att till exempel Elmar kommer att gå hem med tunga steg och fundera varför det inte går som det ska. Jag lovar att Kim kommer att gå igenom målet gång på gång och tänka hur han skulle ha stått för att ta bollen. Stefan Rehn och Jonas Olsson lär sitta tysta vid middagsbordet ikväll och gå igenom gång på gång varför spelet blir så stillastående. Men vi hjälper varken oss själva eller laget med att bua ut varandra efter och under matcherna.
På söndag står vi där igen, med nytt motstånd, vi fokuserar på vårt och lyfter fram vårt älskade lag, i med och motgång. Blåvitt får sköta sitt på kamratgården – vi kommer att komma ur den så kallade svackan, men det börjar brinna i knutarna nu om vi vill ha något guld i år.
Jag säger absolut inte att ni, om ni inte känner att laget förtjänar det ska ställa er och applådera och hylla spelarna efter den mediokra insatsen men lägg ner buandet, stå istället och håll käften och ta emot applåderna från spelarna, som klacken idag förtjänade. Den enda som förtjänade burop och visslingar idag var domaren, ursäkta mig, men vilket jävla stolpskott. Men det var inte på grund av hans inkompetens och kärlek till visselpipan till ena lagets favör som vi idag bara tog en poäng. Vi gjorde inte tillräckligt med mål för att vinna. Fotboll är bara enkel matte, den som gör flest mål vinner, den andra förlorar.
Det är inte bara vi supportrar som är frustrerade just nu, jag lovar att till exempel Elmar kommer att gå hem med tunga steg och fundera varför det inte går som det ska. Jag lovar att Kim kommer att gå igenom målet gång på gång och tänka hur han skulle ha stått för att ta bollen. Stefan Rehn och Jonas Olsson lär sitta tysta vid middagsbordet ikväll och gå igenom gång på gång varför spelet blir så stillastående. Men vi hjälper varken oss själva eller laget med att bua ut varandra efter och under matcherna.
På söndag står vi där igen, med nytt motstånd, vi fokuserar på vårt och lyfter fram vårt älskade lag, i med och motgång. Blåvitt får sköta sitt på kamratgården – vi kommer att komma ur den så kallade svackan, men det börjar brinna i knutarna nu om vi vill ha något guld i år.
2010/03/17
BaraBen avslöjar: Mikael Viklas nya uppgift
LÄKTARNYHETER. Nu till helgen lagom inför hemmapremiären kommer Blåvitt att presentera lite trevliga nyheter rörande hemmamatchernas kringarrangemang.
BaraBen.com erfar att en av dessa nyheter kommer bli att vår eminente speaker Mikael Vikla kommer att ropa ut nummer och förnamn när Blåvitt gjort mål. Sedan blir det upp till publiken att vråla målskyttens efternamn. Vi tycker detta upplägg är ett riktigt bra initiativ som kommer höja trycket ännu mer på arenan när det blivit mål, om det är möjligt.
Se detta fina exempel från Bundesliga:
BaraBen.com erfar att en av dessa nyheter kommer bli att vår eminente speaker Mikael Vikla kommer att ropa ut nummer och förnamn när Blåvitt gjort mål. Sedan blir det upp till publiken att vråla målskyttens efternamn. Vi tycker detta upplägg är ett riktigt bra initiativ som kommer höja trycket ännu mer på arenan när det blivit mål, om det är möjligt.
Se detta fina exempel från Bundesliga:
2008/01/19
2007 års absolut mest passionerade dag
Filmen är en av av hittills sex klipp med Feta Minibussligans (FML) årskrönika över deras resor och blåvita 2007. Väl värda att se, men vi varnar för stort fylleri, homosex och nakenhet i klippen...
Maskeringsförbud på demonst...eeh fotbollsmatcher?
LÄKTARKOMMENTAR "Nya" läktargruppen Blue White Boys (BwB) har haft en "intressant" utveckling sedan starten 2006. De växer upp så fort nuförtiden, ungdomarna...
2007 års gruppbild
2010 års gruppbild?
Dessutom har vi fått tag i en världsunik bild (Han syntes i samma utstyrsel på TFF hemma, för övrigt...) på BwB:s "top boy" samma dag som organisationen grundades, i full färd med att utbilda sina vänner i vilket lag de skulle hålla på:
Notera att man på den första gruppbilden från 2006 använder matchtröjorna från attentatet på bild fyra. På den andra gruppbilden från 2007 har man istället gått över till att använda sig av rånarluvan som inspiration från bild fyra, matchtröjorna har man istället "glömt" hemma. Allt som en naturlig del i assimileringsprocessen mot att bli som de häftiga grabbarna i den svenska livsstilsdokumentären Green Street Hooligans. Nästa år förväntas BwB:s gruppbild kräva obligatorisk armbindel. Och deltagande av Frodo Baggins.
(Och du som sitter inne på ett mjäkigt litet "Så onödigt att splittra mellan olika blåvita bla bla bla" kan välja ett av följande tre alternativ: 1. Skaffa lite humor, 2. Gå ut på stan och krama random förbipasserande eller 3. Maila BaraBens klagomålsdivision.)
2006 års gruppbild
2007 års gruppbild
2010 års gruppbild?
Dessutom har vi fått tag i en världsunik bild (Han syntes i samma utstyrsel på TFF hemma, för övrigt...) på BwB:s "top boy" samma dag som organisationen grundades, i full färd med att utbilda sina vänner i vilket lag de skulle hålla på:
Notera att man på den första gruppbilden från 2006 använder matchtröjorna från attentatet på bild fyra. På den andra gruppbilden från 2007 har man istället gått över till att använda sig av rånarluvan som inspiration från bild fyra, matchtröjorna har man istället "glömt" hemma. Allt som en naturlig del i assimileringsprocessen mot att bli som de häftiga grabbarna i den svenska livsstilsdokumentären Green Street Hooligans. Nästa år förväntas BwB:s gruppbild kräva obligatorisk armbindel. Och deltagande av Frodo Baggins.
(Och du som sitter inne på ett mjäkigt litet "Så onödigt att splittra mellan olika blåvita bla bla bla" kan välja ett av följande tre alternativ: 1. Skaffa lite humor, 2. Gå ut på stan och krama random förbipasserande eller 3. Maila BaraBens klagomålsdivision.)
2007/09/11
Patetisk respressionshunger mot supporterkulturen
LÄKTARKULTUR Ok, det här kan ju möjligtvis vara det sjukaste inom svensk supporterkultur NÅGONSIN:
Som tur var träffade inte vattnet spelaren, han kunde ju ha smält då. Om man spiller vatten då? Eller om det regnar? Stänger man av domaren om han inte bryter matchen då? Vafan är det frågan om egentligen? En 15-åring stängs av på föreningens längsta straff någonsin för att han NÄSTAN kastat vatten på en spelare? Detta är sanslös repression och ett överanvändande av bisarra befogenheter från svenska klubbar utan dess like. Media ställer sig såklart helt "oväntat" på etablissemangets sida och stämplar den vattenspillande tonåringen som huligan. (chocksic!)
- Det är sådana här vi vill ha väck från svensk fotboll, säger HBK:s säkerhetschef Jan Wiking. Nej Jan Wiking, det är sådana som dig vi vill ha bort från svensk fotboll. Ni är det verkliga hotet mot allt vad fotbollskultur heter, ni vill förvandla vår fotboll till Orwells 1984 och vi har ett politiskt etablissemang som klappar i takt till repressionens trumslagare. "Sådana här"? Han menar 15-åringar då förmodligen, för inte är det väl vattenkastare som är det som "vi" vill ha väck från svensk fotboll? Själv spillde jag två coca cola i min lillasysters knä under ett av mina första Ullevi-besök på 1980-talet, tack gode gud att reglerna inte gällde då, då hade man förmodligen varit stämplad som fotbollens Usama Bin Ladin vid det här laget.
Nej, SvFF och Svensk Elitfotboll. Detta börjar likna McCarthyism där man till slut jagar spöken och oskyldiga i sin iver att statuera exempel och spänna musklerna mot faror som man själv diktat ihop i styrelserummen. Den här avstäningen är inget annat än felaktig och patetisk. Det är tydligen helt ok att härja bäst man vill på alla de möjliga vis, på stan, på läktaren, kasta mynt och flaskor, slåss och fyllna till- men akta dig om du kastar ut vatten från en flaska och akta dig speciellt noga om du är en ung tonåring, för det år sådana som dig de vill ha ut från fotbollen. Tydligen speciellt om du erkänner och visar stor ånger för hur du nästan kastat vatten på någon. Jag tror HBK:s Jan Wiking hade fått hjärnblödning om han jobbat med säkerhet internationellt.
Ridå.
| "HBK stänger av läktarhuligan Portas från alla elitmatcher till och med 2008 2007-09-08 00:07 FOTBOLL Halmstads BK har stängt av en ung supporter från alla elitmatcher till och med 2008. Han ska ha försökt kasta vätska på en motståndarspelare i Trelleborg i augusti. – Vi har stängt av supportrar förut, men inte så här långt. Det är sådana här vi vill ha väck från svensk fotboll, säger HBK:s säkerhetschef Jan Wiking. Enligt Jan Wiking stod ynglingen, som uppges vara 15 år gammal och bo utanför Halmstads kommun, i Bollklubbens klack på Vångavallen när incidenten inträffade. – Han höll i en PET-flaska och kastade vattnet rätt ut, precis när de fick ett inkast nedanför. Som tur var träffade det inte, säger Jan Wiking och fortsätter: – Vi tog honom både på filmen och publikvärdar och ordningsvakter såg honom, så det var klockrent. Vi tog honom direkt efter matchens slut. Han erkände på en gång och var mycket ångerfull. Beslutet att stänga av 15-åringen fattades av Halmstads BK:s styrelse." |
Som tur var träffade inte vattnet spelaren, han kunde ju ha smält då. Om man spiller vatten då? Eller om det regnar? Stänger man av domaren om han inte bryter matchen då? Vafan är det frågan om egentligen? En 15-åring stängs av på föreningens längsta straff någonsin för att han NÄSTAN kastat vatten på en spelare? Detta är sanslös repression och ett överanvändande av bisarra befogenheter från svenska klubbar utan dess like. Media ställer sig såklart helt "oväntat" på etablissemangets sida och stämplar den vattenspillande tonåringen som huligan. (chocksic!)
- Det är sådana här vi vill ha väck från svensk fotboll, säger HBK:s säkerhetschef Jan Wiking. Nej Jan Wiking, det är sådana som dig vi vill ha bort från svensk fotboll. Ni är det verkliga hotet mot allt vad fotbollskultur heter, ni vill förvandla vår fotboll till Orwells 1984 och vi har ett politiskt etablissemang som klappar i takt till repressionens trumslagare. "Sådana här"? Han menar 15-åringar då förmodligen, för inte är det väl vattenkastare som är det som "vi" vill ha väck från svensk fotboll? Själv spillde jag två coca cola i min lillasysters knä under ett av mina första Ullevi-besök på 1980-talet, tack gode gud att reglerna inte gällde då, då hade man förmodligen varit stämplad som fotbollens Usama Bin Ladin vid det här laget.
Nej, SvFF och Svensk Elitfotboll. Detta börjar likna McCarthyism där man till slut jagar spöken och oskyldiga i sin iver att statuera exempel och spänna musklerna mot faror som man själv diktat ihop i styrelserummen. Den här avstäningen är inget annat än felaktig och patetisk. Det är tydligen helt ok att härja bäst man vill på alla de möjliga vis, på stan, på läktaren, kasta mynt och flaskor, slåss och fyllna till- men akta dig om du kastar ut vatten från en flaska och akta dig speciellt noga om du är en ung tonåring, för det år sådana som dig de vill ha ut från fotbollen. Tydligen speciellt om du erkänner och visar stor ånger för hur du nästan kastat vatten på någon. Jag tror HBK:s Jan Wiking hade fått hjärnblödning om han jobbat med säkerhet internationellt.
Ridå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)