Smells like adrenaline...

HETS HETS HETS! Nu börjar det bubbla som sockerdricka i mina blåvita ådror. Jag kan nog påstå att jag har två personligheter; "off season"-becka och en "on season". Under vintermånaderna växlar jag mellan apati och rastlöshet. Efter den usla säsongen 2006 har betoningen legat på det förstnämnda. Det kan vara jävligt skönt att känna sig apatisk emellanåt. Ingen kan krossa hoppet för den som inte hoppas eller bryr sig! Men ljuset kommer åter, tillsammans med det förbannade hoppet. Sellas hoppfulla blick och Alex trygga dito bryter ner alla försvar man byggt upp för att inte bli besviken. Mina murar rämnade totalt den 6:e mars, när man knappt kunda vända sig utan att läsa den feta rubriken "Bara en månad till Allsvensk premiär!" Överallt fick Bengan tala ut om hur det kändes att som 40-åring åter ställa sig i målgården för att kämpa om Lennart Johanssons pokal.

Jag vill poängtera att jag inte är helt naiv, jag tror att Blåvitt för närvarande bygger upp något som kan ge utdelning om några år, men att vi bara kommer trea-fyra säsongen 2007. Tippar jag med hjärtat säger jag givetvis Allsvenskt Guld. Men som supporter kan man inte alltid lita på sitt hjärta...Jag citerar:

"Mitt hjärta säger att vi vinner Allsvenskan. Jag måste lita på mitt hjärta, det brukar inte ljuga"

Vem yttrade då ovanstående kloka ord år 2005? Jo det var Sabo Rhawi, ordförande i Assyriskas supporterklubb; Zelge fans, och hur det gick för hans lag det året vet vi ju...

Nu laddar jag i alla fall för fullt inför bortapremiären mot Trelleborg. Självklart kommer jag att vara på plats och skrika mig hes. Jag vill härmed passa på att göra en efterlysning; mannen på bilden till höger är en hett önskad gäst i vår minibuss. Det var trots allt han som räddade oss från att gå under när vi reste hem från AIK-misären förra året. Jag vet inte vem han är eller vad han heter, bara att jag och flera till som rest med honom kan skriva under att han är det mest underhållande resesällskap man kan ha. Jag har försökt efterlysa honom tidigare, så se så; ge dig tillkänna nu!

Till sist vill jag skicka en vädjan till spelare och klubbledning inför 2007:
Spelare;
Låt mig känna stolthet varje gång jag lämnar arenan, oavsett vinst eller förlust. Allt hänger på vilken vilja och inställning ni visar på plan. Det är en sak att kämpa väl men misslyckas, och en helt annan sak att frivlligt ge bort spelet till motståndaren och inte visa kämpaglöd!
Ledning;
Ta tillbaka styrkan i det Blåvita klubbmärket. Bygg upp ett klimat där IFK Göteborg är en klubb att längta till, en klubb som både värnar om sina värvningar och om den egna traditionen. En klubb där man inte mellanlandar i väntan på bättre, utan där man faktiskt stannar och känner lojalitet. Detta uppnår ni inte genom mesiga kontrakt där man nästan ber om ursäkt för att spelaren behöver dra på sig den blåvita tröjan. Våga ställa krav och skapa bindande kontrakt utan 25-öresklausuler.

Vi ses på arenorna - Forza Gbg!