Debatt: Innan våldet hade huvudrollen

DEBATT Har du en stark åsikt kring vad som sker runt IFK Göteborg, Ullevi, supporterskapet eller Allsvenskan? Ta chansen och maila in dina åsikter till Baraben.com!
I dagens debatt skriver Magnus Klevmarken, nyligen avhoppad ordförande för Ultras Göteborg en artikel om "huliganfrågan", läktarkultur och dolda agendor gentemot blåvita supportrar.

Det fanns en tid då klacken hade ett eget levande väsen. När man ställde sig på ståplats så var man en omfamnad del i en gemenskap, ett brödraskap. Man visste sin plats som knatte då i början på 90-talet. Man klampade inte upp och ställde sig mitt i klacken, man satte sig inte längst bak i suporterbussen utan inbjudan.
De platserna var avsedda för de äldre grabbarna och platserna som de upptog hade de förtjänat.
Inte genom att de kunde slåss för dem, vilket det förvisso aldrig rådde några tvivel om att de faktiskt kunde, utan för att de genom att vara lojala och kamratliga hade accepterats av klacken som alphahanar.

Med samma säkerhet som man visste att det en dålig idé att inkräkta för mycket på alphahanarnas revir, visste man även att man var under deras beskydd om något gick snett. Om man blev angripen av andra fans på en bortamatch till exempel.
Jag blev bjuden på öl, mat och taxiresor. Emellanåt blev jag även inbjuden att sätta mig längst bak i bussen tillsammans med dem.
Inte för att jag fjäskade mig till det, var kaxig eller stor. Jag var Blåvit, precis som de var och det var allt som var viktigt.

Visst fanns det grupperingar inom klacken, huvudsakligen kompisgäng som tog sig ett namn, lite som en "kul grej" men alla var en underordnad del av gemenskapen. Så var även fallet med Supporterklubben Änglarna som utgjorde organisationen, de annordnande bussresor och tryckte souvenirer men var aldrig viktigare än klacken. Det var så de ville ha det eftersom de kände och respekterade klackens eget väsen.

Organisation kan bli makt, makt kan korrumperas
Änglarnas organisation blev successivt bättre, dom öppnade en egen pub och dom fick bättre ekonomi. Dom berömdes för att vara den bäst organiserade supporterklubben i landet och med det kom fler krav. Krav på deras medlemmar och krav på bortaresornas resenärer.
De element som ansågs vara stökiga på ett eller annat sätt drevs successivt ut genom att de ständigt fick höra att deras beteende var oacceptabelt eller bara oönskat.

Supporterklubben blev rumsren, snäll, eller rentav tråkig beroende på vem man frågade.
Återigen prisades dom för deras sätt att arbeta mot "buset".
"Buset" som bara några år tidigare var allas våra fadersgestalter och storebröder på läktaren.
Gemenskapen på ståplats tynade bort och klackens eget väsen dog.

Fraktion och friktion
I jakten på forna tiders gemenskap, brödraskap och tillhörighet så började det gamla ståplatsfolket bilda grupper; ultras, huliganer, svenskafans med flera.
Alla grupper hade sina egenheter, sina attribut och speciella åsikter som gjorde att deras medlemmar kunde identifiera sig med varandra.
Vissa slogs mot bortafans, andra annordnade tifon och så hade vi gänget som fördjupade sig i fotbollen genom att sammanställa statistik och träningsreferat.

I likhet med samhällets övriga sociala gruperingar så började de skava mot varandra, friktionen var ett faktum men likt sand mellan två älskares vitala delar så tillsattes ytterligare friktion utifrån.
"Fotbollsmördare"! "Ni skämmer ut vår klubb"! "Ni är inga riktiga fans"! "Patetiskt fotbolsnörderi!"
Gamla vänner från 90-talets början baktalade varandra och spred rykten om varandra, omedvetna om att de var påverkade utifrån.

Enade vi stå och splittrade vi falla
Splittringen och motsättningarna på läktaren hade inte kommit över en natt.
I över tio års tid hade misstänksamheten odlats så när supporterklubben började tala om att återupprätta enigheten i de blåvita leden så välkomnades initiativet, även om ingen vågade tro att det skulle lyckas.
Deras företrädare vann gehör hos alla grupperingar.
Med fraser som "Jag har ju alltid respekterat det ni gör grabbar men de där andra [motsatt gruppering] tycker ju att ni borde sparkas ut från läktaren."
Det vapen som påstods vara avsett för att ta död på supporterledens interna splittring var i själva verket inget annat än ett förtäckt sätt att fortsätta odla motsättningarna.
Det hade planterats, givits näring och snart var det dags för skörd.

Ett korthus byggs upp
Inför premiären på Ullevi presenterades en rad förändringar.
*Alla förseelser på arenan skulle rendera i 2-års avstängning, blev man avstängd så skulle man få vänta på att den nya arenan blev invigd innan man kunde se Blåvitt igen.
*Änglarna gavs av IFK Göteborg huvudansvaret för tifo-arrangemangen. Inte kunde man låta något som var bra för marknadsföring och för att locka marginal-besökare kontrolleras av "Ultras".
*Änglarna hade fått det generösa erbjudandet att öppna en pub inne på arenan men för att få tillträde dit så krävdes en fotolegitimation som även den utfärdades till Änglarnas medlemmar. En pub på hemmaarenan som inte beviljar tillträde åt moderföreningen IFK Göteborgs medlemmar således. Skälet påstods vara att Änglarnas medlemsantal är 3000 och moderföreningens 8000, det hade blivit för mycket folk enligt Anders Almgren, ordförande i Supporterklubben Änglarna. Vad brandskyddsmyndigheten hade att säga om saken framgick inte...
*Nya metalldetektorer infördes på klackläktaren. För att stoppa pyroteknik och knivar, sades det. Knivar har aldrig varit ett problem på svenska läktare och vad gäller pyroteknik så finns det en uppsjö av pjäser som inte ger utslag på metalldetektorer.
*En ny vaktstyrka hade anställts för att "förbättra säkerheten" på läktaren. Bara några veckor innan premiären på Ullevi så hade samma vaktstyrka bevakat en vänskapsmatch mellan Brazilien och Chile på samma arena. Då hade några av dem misshandlat en chilensk barnfamilj inne på arenan. Incidenten fick mycket utrymme i media men trots det så togs vakterna inte ur tjänst.

Korthuset skakar
Ett korthus hade byggts upp. Korthuset hade dock börjat skaka och det fanns en uppenbar risk för att det skulle rasa.

*Den första 2-års avstängningen, en ung IFK-supporter som som stog i närheten av en antänd rökutvecklare på en träningsmatch, hade öppet ifrågasatts av en supporterpolis. Lars Rune Bohlin hade uppmanat honom att trotsa avstängningen eftersom han inte hade brutit mot lagen.
*Änglarnas tifo-ansvar hade ifrågasatts så till den milda grad att dem hade tvingats att backa.
*Puben, fotolegitimationerna och grunden till deras uteslutande av moderföreningens medlemmar var även dom kraftit ifrågasatta.
*Metalldetektorernas nödvändighet ifrågasattes och även där var grunderna minst sagt lösa. Ville de bara visa utåt hur farliga deras fans är?
*Varför kunde inte IFK:s säkerhetschef Tommie Elgestål svara på frågan om vakterna från Brazilien-Chile skulle tjänstgöra på IFK's hemmamatcher, trots att de ansvariga vakterna var igenkända av flera supportrar?

Korthuset stog minst sagt i gungning redan innan hemmapremiären, innan dess stabilitet på allvar hunnit prövas. Det fanns i det här läget skäl att anta att det skulle bli svårt för IFK att motivera den nya höga säkerheten efter hemmapremiären mot AIK, såvida inte...

Korthusklister
Rivaliteten mellan IFK och AIK är kanske den bittraste i Sverige. Landets enda fotbollsrelaterade dödsfall inträffade när IFK-supportern Tony Deogan blev ihjälsparkad av AIK-supportrar i en så kallad firmauppgörelse.
Med ett så infekterat utgångsläge fanns det goda skäl att tro att IFK skulle få lättare att motivera sina satsningar efter den matchen om bara...

Frågor
Var det en slump att Tony Deogans mordutredning försvann veckorna innan matchen IFK - AIK? Gamla sår revs upp.
Var det en slump att de enda biljetterna som gick att lösa på plats på Ulevi strax innan avspark var på sektion ÖÄ som låg närmre AIK:s supporterläktare än vad hemmaläktaren gör? De så kallade huliganerna kommer i regel mycket sent till matchen eftersom de söker konfrontation innan och i det här fallet ledde det till att IFK-huliganerna hamnade på en sektion som var närmre AIKarna än om de hade hamnat i sin egen klack.
Var det en slump att det trots att det fanns gott om poliser på plats inne på arenan inte fanns några poliskedjor mellan AIK-sektionen och den sektion där IFK-huliganerna stog? Det fanns dock en mannstark poliskedja mellan AIK-sektionen och en annan läktare, en familjeläktare.
Var det en slump att Änglarna delade ut flaggor gratis på sektion ÖÄ trots att sådan flaggor med VP-rör har använts som projektiler tidigare?
Var det en slump att när det väl blev stökigt i IFK-klacken och en grind mot löparbanorna sparkades upp, så upplevde många det som att ordningsvakterna backade och lät det ske?

Slutsats.
De fick inte sitt kaos eftersom fansen genomskådade bluffen, det fanns ingen riktig vilja att slåss inne på Ulevi den kvällen men trots det skrev göteborgstidningarna krigsrubriker.
Korthuset skulle stå!
Tanken är antagligen att klackläktaren på den nya arenan om två år skall ha krav på fotolegitimation och medlemskap i supporterklubben, annars kommer man inte in. Låt oss se hur det blir med den saken.

//Magnus Klevmarken
nyligen avhoppad ordförande i Ultras Göteborg

[Baraben.com vill påminna om att kommentarerna på sidan modereras efter svensk lag och god netikett. Även vid känsliga ämnen och laddade debatter bör man tänka sig för när man kommenterar. Det är alltid en fördel att underteckna med namn eller nickname när man lämnar en kommentar. Hot och pajkastning är tolereras ej.]