Det nya Blåvitt

KRÖNIKA Det väcker ju en del tankar - det Blåvita spelet. Årets första trepoängare känns otroligt skön att ha i bagaget. Fyra poäng på tre matcher är facit så här långt, och den stora frågan blir följdaktligen var Blåvitt står i år.

Stefan Rehn betonade mycket noga att man bygger från grunden under intervjuerna. Förändra ett helt spelsystem gör man inte över en natt. Därför är vinsten mot Brommapojkarna väldigt skön, för den skapar lite andrum. Det sköna med Rehn är också att han inte står och ljuger och säger något i stil med "Vi spelade jävligt bra fotboll mot Trinidad", utan han erkänner rakt av att det är lång väg kvar, och att första halvlek varken bjöd på kort eller långt spel. Istället blev det en mycket medioker blandning.

Mycket tjat om spelidé, mycket tjat om att hitta rätt. Jag har sett samtliga allsvenska matcher denna säsong, men har fortfarande inte riktigt lyckats lista ut den här nya spelidén. Men man kan ju gissa. Man vill hålla bollen efter marken, och spela genom mittfältet.

Bengan har inte kommit upp till förra vårsäsongens stabilitet, men igår såg det betydligt bättre ut. Dessutom var han snabb med uppspelen, vilket indikerar att han försöker. Adam slår allt mindre långbollar, och när de väl kommer har de oftast en hyfsad adress. Han är ofta delaktig i det offensiva spelet, kommer till inlägg och igår resulterade det i matchens första mål. Vasquez jobbar under 90 minuter, och även här tycker jag mig se en kille som försöker spela sig fram. Han vinner mycket boll och är definitivt en av de bästa på planen. Sella gör sin klart bästa match igår, och blev enligt mig utbytt lite för tidigt i kontrast mot de andra matcherna när han kanske borde klivit av tidigare. Idag tar han tag i spelet, håller mer i bollen, och kommer framförallt framåt med bollen. Bröderna Berg gör heller inte bort sig idag. Alex och Sigurd kämpar båda på. Sigge verkar komma in mer i spelet för varje match, och inte heller han slår bort särskilt många bollar. Alex ständiga slit, list och rutin betalar sig i ett underbart fotbollsmål. En stor del av laget gör alltså en helt okej match i mina ögon.

Tyvärr har vi ytterligare några spelare på plan. Bjärsa, Hjalmar och Pontus verkar inte riktigt tagit till sig spelidén. Bjärsa är en skugga av det jag han visade upp tillsammans med Kalle Svensson. Mot AIK är det han som viker sig väldigt billigt när Burgic nickar in sitt mål. Igår kapade han Olof på ett sätt som borde slutat med det röda kortet. Långbollarna är många, och de hittar sällan rätt. Ofta finns det inte ens en blåvit tröja i närheten.

Hjalle är Hjalle. En dundertabbe vid målet, men annars är han okej i det defensiva spelet stundtals... Hans största problem ligger snarare framåt. Det är oftast då han tappar boll, spelar bort den eller rent av ger bort den. Skillnaden på de två blåvita ytterbackarna är i dagsläget på tok för stor.

Pontus har mest sprungit runt och flashat med sina träben i allsvenskans inledning. Visst, han får inte jättemycket roliga bollar att jobba med bakifrån, men tyvärr är det otroligt få bollar han levererar vidare. Alltför ofta hör man ironiska kommentarer som "Vilken jävla kompispass" när Blåvitt tappat boll på grund av Wernbloom. Pontus position blir en väldigt viktig position hos ett Blåvitt som skall spela sig till chanser. Gör han en dålig match blir det betydligt svårare för våra forwards att hävda sig.

Problemet enligt mig är att vi har för få alternativ. Kanske borde man spela Jonte där, flytta ut Alex på kanten och lira Gustav Svensson i mitten, eller ännu hellre TO när han är frisk. Eldin eller Vasquez skulle förmodligen även de göra det bättre. Hur som helst känns det grymt skönt med tre poäng.